Moster Ailis bortgång till trettonsdagshelgenvar sorglig men väntad. I helgen hölls det begravning i Maxmo kyrka i Finland. Mina föräldrar var båda finlandssvenskar och kom till Sverige på 50-talet. Det har jag skrivit om tidigare. Moster var den sista av mammas syskon, hon skulle ha blivit 90 år i sommar. Det kändes lite overkligt, jag trodde aldrig hon var så gammal.

Denna skojfriska och sprudlande själ. Vår moster som ledde kyrkokörer, sydde hembygdsdräkter, var Marta-ordförande och mjölkade getter med samma entusiasm. En annan begåvning och nyhet för mig var att moster var synsk, hon visste när någon i släkten hade gått bort.

Trots begravningen var det allra bästa att få träffa kusinerna och deras barn. De är alla så spirituella, roliga, jordnära och musikaliska. Det blir så tydligt varifrån man har fått sina olater och begåvningar. Den speciella knivskarpa humorn går som en röd tråd genom hela släkten. Det blir ett andningshål att träffa andra som påminner om en själv.
Flera av kusinbarnen går dessutom i musikhögskola. Det hörs verkligen.
Tänk att få en egen liten släktkör på sin begravning, jag tror moster skulle ha varit mäkta stolt, hon har nämligen lärt nästan alla att sjunga.



Begravningar i Finland är mäktiga på något sätt, alla är delaktiga och att bära ut kistan till sista vilan är en högtidlig tradition, som även vår familj här i Sverige följer. Att lämna kistan kvar framme vid koret känns oavslutat på något sätt, tycker jag. Det blir som att inte ta döden på allvar.

Det var länge sedan jag var till Finland för att hälsa på släkten, en av orsakerna är de usla båttransporterna med RG-line som tog över efter Silja Line vid millenieskiftet då taxfreeförsäljningen försvann enligt ett EU-direktiv. Att resa med RG-line är dyrt, struligt, opersonligt och de håller inte restiderna. Jag blev till exempel uppskörtad två gånger. På grund av dataproblem fick jag betala våra biljetter två gånger och först efter sex dagar har jag fått tillbaka pengarna. (Eller ska jag få dem i dag, har inte sett dem på kontot än. Peppar, peppar)

Under 60-och 70-talet körde min far, Vilhem aka Julle, en matvarubuss i byarna kring Umeå. Hans rörelse hette - Julles rullande livsmedel.
Han var en välbekant profil som servade byborna med allt från knäckebröd, mjölk till läskeblask från Berghems bryggeri.

Sista turen med bussen gjorde han i maj 1976. Bussen skrotades och han bytte jobb till Riksost. De sista åren med bussen passade han på att dokumentera sin vardag och sina kunder ute i byarna. Alla instamatic-bilder finns samlade i ett fotoalbum. Några av bilderna har namn, andra inte.

Länge har jag tänkt att jag vill göra en kortfilm med utgångspunkt från hans bilder och nu behöver jag hjälp. Jag har startat bloggen Matvarubussen, där jag kommer att lägga upp bilder som jag vill ha hjälp med att identifiera personer på. Sedan söker jag även efter berättelser om hur det var när matvarubussen kom till byn samt gärna dina egna minnen av 70-talet. Kanske är din farmor, farfar, morfar, mamma, syskon, släktingar, vänner, grannar med på någon bild, eller kanske du själv?

Välkommen att bidra med dina tankar på bloggen Matvarubussen.

Tjäröööö! Here I come!
Äntligen är det dags för Sveriges största webbkollo-Sweden Social Web Camp 13-15 augusti. I år ska 400 nätnördar åter samlas på Tjärö i Blekinge skärgård och dela erfarenheter, lyssna på föredag och bara njuta. Allt tack vare Tomas Wennström och Kristin Heinonen på What´s next.
Förra året var det premiär för eventet, som först var tänkt för några få inbjudna, men som svällde till över 280 personer, och jag var lyckligtvis där. I år blir det som sagt ännu större.

Förgäves har jag försökt att få tag på ett rum, men det blir tält i år igen. Men det kommer att gå bra, intalar jag mig. Alla bekvämligheter finns ju på Tjärö, duschar, toa, sköna människor och fantastiskt god mat

Kreativiteten inför SSWC 2010 har varit stor, allt från egen tidning, bloggbok, orkester, dokumentärfilm och en egen iPhoneapp har lanserats.

Min packlista för att sova i tält på Tjärö:
öronproppar( prio ett)
ficklampa med radio (laddas med vev, inga batterier behövs)
sovsäck
självuppblåsande liggunderlag
tunn filt
underställ
yllesockar
vindjacka
tjocktröja
regncape
gummitofflor (tar mindre plats än stövlar)
flipflops
gympadojjor
klänning
två par byxor
underkläder
badhanduk
bikini
linne
två långärmade tröjor
jeansjacka
sockar
necessär
huvudvärkstabletter
iPhone med laddare
Min gamla bärbara iBook
böcker
skrivbok
kamera
tom vattenflaska
paraply
…och ett smil på läpparna.
Hepp!

Relaterade länkar:
Campingsnygga SSWC 2009

Sweden Social Media Web Camp 2009

SSWC-sommarens häftigaste upplevelse

Twitterflöde/ #sswc

Nu byter jag namn på den här bloggen till Ingelas digitala spaningar. Kesomackan har börjat leva ett alldeles eget liv på nätet, jag behöver få tillbaka kontrollen. Så det så.

Jag bloggar även på Wheelforce Media om du vill läsa mer blandade grejor, inte bara digitala funderingar.

Sedan bloggar vi hela famlljen på The Phone House, där vi i sommar har testat mobiltelefoner och annat jox.

Min fina dotter Andréa, 17 år, är en riktig cineast. I sommar har hon haft "världens bästa sommarjobb" och gått sommarskola. Tänk att få betalt och få göra det man gillar allra bäst, att få göra film.
Det har min dotter gjort. Jag är såååå mallig. Hon har ett antal viktiga positioner i filmskapandet; manusförfattare, rollbesättare, regissör, klippare och musiker.
Kolla in resultatet här:

I ett par dagar har vi haft våra första två couchsurfare på besök i familjen, Alex från Belgien och Anna från Polen. Couchsurfing är en frivillig organisation som gör det möjligt för människor att få bo gratis på någons soffa ute i världen- så kallat couchsurfing. Sajten startades 2004 och har i dag över en miljon medlemmar i 230 länder. Dels kan man vara host/värd eller vara couchsurfer eller både ock. Tusentals människor som troligen aldrig skulle ha mötts i verkliga livet har träffats och hittat vänner för livet.

Jag gick med i couchsurfingi april när jag sökte efter en ”soffa” i London. Men jag fick dessvärre inget napp, men nu har jag istället fått möjlighet att själv bjuda på sovplats. Det var en trevlig upplevelse, eller jag skulle beskriva det så här: Om du inte kan resa ut i världen, så låt världen istället komma till dig.

När jag var liten så tog min mor ofta emot människor från olika kulturer i vårt hem. Vi hyrde ofta ut övervåningen i vår villa till pendlare på 60-70-talet då det rådde ganska stor bostadsbrist i Umeå. Senare var det mest studenter som hyrde. Men ibland kunde även vilsna resenärer hitta hem till oss via polisen eller Turistbyrån. Det var inte så ovanligt att vakna upp och hitta afrikaner vid frukostbordet, vilket på 70-talet var enormt exotiskt. Jag minns hur jag bjöd dem min senaste Kalle Anka att läsa, men de försökte inte ens bläddra i den. Det tyckte jag var lite surt, men jag förstod senare att det troligen berodde på språkförbristningen. Med den erfarenheten bland många andra i bagaget så var steget inte särskilt långt till att gå med i couchsurfing. Jag för helt enkelt mammas tradition vidare.

Vi fick ett par trevliga dagar tillsammans med Alex och Anna som vi bjöd på sightseeing runt Umeå. Vi hann plöja Umedalens Skulturpark, Baggböle herrgård och Klabböle Energicentrum.

Här är några av Alex och Annas råd till andra som vill couchsurfa:

1. Läs värdens profil noggrant. Det bra att om det finns gemensamma intressen att dela, då har man något gemensamt från början.

2. Utbyte av kunskap. Alla har vi något att lära varandra. Fråga gärna om värden är villig att visa upp sin stad.

3. Läs vad värden skriver om sig själv och läs vad andra skriver om denne. Läs alla rekommendationer eftersom ingen är den andra lik och ger en mångfascetterad bild av värden.

4. Håll din egen profil uppdaterad med bilder och kommenterar från andra cochsurfare. Det ökar dina möjligheter att bli inbjuden att få couchsurfa.

5. Fråga många couchvärdar om plats. Det är inte säkert att du får napp på en gång, fråga därför flera samtidigt. Det är även viktigt om ni reser i par eller fler, att alla har en egen Couchsurfingprofil för att öka möjligheterna till att bli inbjuden i någons hem.

Relaterade länkar:

Aftonbladet: ” Jag bodde gratis i New York”

Aftonbladet:”Jorden runt på 80 soffor”

How to use the website couchsurfing safely

 Vad är det som får dig ur sängen varje måndagmorgon för att gå till jobbet med ett leende?

Pengarna?-nej!

Chefen?-knappast!

Nej, troligen så är det tanken på roliga arbetsuppgifter och en känsla av sammanhang som driver dig till jobbet.

Enligt författaren Daniel H Pink som har skrivit boken Drivkraft så är faktiskt pengar och belöningar en extremt dålig motivationshöjare för människor. Det funkar till en början men urholkar snabbt människors arbetsglädje och hämmar dem. Det är istället utmaningen i att få lösa problem efter eget huvud som ger oss en känsla av välbefinnande och flow. Han kallar det för motivation 3.0 eller som han säger:

" Det är de som är minst motiverade av att jaga yttre belöningar som till sist får dem."

Så här kan du "flowtesta" dig själv och ta reda på om du har den rätta motivationen i livet:

• Vilka stunder gav en känsla av flow? Var befann du dig ? Vad arbetade du med? Vem var du med?

• Är vissa tider på dygnet mer flow-vänliga än andra? Hur kan du organisera om din dag utifrån den insikten?

• Hur kan du öka antalet optimala upplevelser och minska de stunder då du kände dig oengagerad eller distraherad?

• Om du har frågetecken inför ditt jobb eller din karriär, vad säger dig den här övningen om den verkliga källan till inre motivation?

Foto: W9NED

Jag känner en otrolig ilska och vanmakt över SVT Uppdrag gransknings  "Den andra våldtäkten" från den lilla ångermanländska orten Bjästa. Där en ung pojke våldtog två jämnåriga flickor och trots att han dömdes för övergreppen vände bygden dem ryggen.

Systematiska trakasserier på internet och Facebook gjorde att en av tjejerna, "Linnea", nu går i skola 50 mil hemifrån.Över 4 000 anhängare hade hatgruppen mot henne på Facebook. Den lades ned som programmet visades igår, samtidigt startades flera hatgrupper mot Bjästa och flera stödgrupper för den först utsatta flickan Linnea, bara på ett dygn har en av de största grupperna" Hon våldtogs på skolan- pojken hyllades" över 50 000 anhängare. Läs mer här.