Ibland undrar jag varför det är jag som måste vara den som är starkast, den som måste bryta när nånting inte är okej, säga i från, bryta upp och ta avstånd? Why me? Önskar att nån någon gång kan ta över, så jag får vara den som bryter i hop, gråter & skriker!
Vad händer när jag verkligen, verkligen inte orkar vara den starkaste? Ibland blir det bara för mycket!
Jag saknar verkligen vännerna dem som alltid fick än att skratta, le & känna sig viktig. <3
Jennifer Fast Örneholm 25år
Född och uppvuxen i Rimbo en by som ligger 5 mil norr om Stockholm Som 20 åring flytta jag till Hörnefors med min son på 9 månader(idag är han år blir 6) i hörnefors bodde vi i 3 år, Alvin börja på dagis och jag jobba extra på solgården. På började mina studier till Undersköterska, Hoppade av pga omotivation till studera just då , Tog mina saker flytta ner till Norrköping och här tog jag upp mina studier igen och börja plugga till undersköterska igen men hamnade på vägen in mot psykiatri och vart utbildad mentalskötare / undersköterska, Pluggade även privat juridik på sidan av studierna och nu har jag börjat jobba på en psykiatrisk klinik här i Norrköping men också fortsätt studera vidare för en bräddare kompetens att jobba som behandlingsassistent också och med dem studierna blir jag klar nu med i Juni!
Senaste kommentarerna