Vet inte om jag vågar ens chansa på att titta ut genom köksfönstret. Vill inte se hur mkt det har snöat sen jag skottade en gång där igår natt vid 24. Jag måste iaf på någotvis ta mej ut ifrån lägenheten. Ska nämligen ut och handla med moster J och mormor. Kan iaf trösta mej med att det slutat snöa och blåsa, lite kyligt men det får man ta.

Vi hade möte i våran nya lokal ikväll så vi fick kolla att det var klart till starten nästa vecka. Pga det roliga vädret vi har så körde vi alla fast i snön. Tror inte jag har varit med om sådant kaos nångång, iaf inte på länge. Sen när vi kom och skulle köra upp på våran parkering så vad händer??? Jo Jonna kör fast igen*suck* Tack och lov för hjälpsamma människor. Det stannade en bil som hjälpte till att putta lös mej så jag tog mej in på min parkering. Så om ni känner er träffad för att putta lös en blå ford ikväll så all heder åt er. Jag skickar er tusen rosor av tacksamhet. Om jag har räknat rätt så har jag kört fast 4 gånger idag. Varav två av dom gångerna så var det på gården, en gång när jag skulle tömma skuffen och hämta Sixten. Andra gången var när jag skulle lasta ur diskmaskinen jag köpt för 500:- Nu ska jag bara hitta någon vänlig själ som vill koppla in den åt mej. Men det blir en annan kväll.

Har tänkt en del på hur en del uppfattar mej som person. Dom reagerar på två helt olika sätt beroende på hur jag klär mej. När jag är klädd som en "svensson" så är det inget problem med blickar och snabba kliv förbi mej. När jag däremot är klädd som "raggare" med min väst och cadillacjacka så skyndar alla förbi och det är svårt att få dom att sluta stirra med avsmak i blicken. Varför är det fortfarande så att man ska vara värsting när man går i väst??

Så länge jag kan minnas har min pappa haft en skinnväst, dock utan tryck på ryggen. Min pappa är en underbar människa med ett hjärta av guld. Jag är född in i "raggarkulturen" med en pappa som alltid har haft ett hjärta slående för bilar av äldre årsmodell. Jag hängde med pappa och låg på innerskärmen på hans Oldsmobile när jag var några månader och han skruvade. Efter att min föräldrar skildes så fick vi hänga med i garaget i Stöcksjö. Vi hade skitkul och har fortfarande jättekul ihop. Idag är jag dock inte under bilen längre men jag älskar när min farbror ringer och ska ha chafför och jag får sätta mej bakom ratten på cadillacen och vrida om nyckeln. Med farbror i framsätet och pappa i baksätet som sprättar en öl och sen drar vi iväg. Inga barn under 18 år är tillåten i bilen och vi sjunger ikapp.

Det värsta jag någonsin råkat ut för under en smutskastnings historia var att jag skulle ha varit full på Wheels och haft mina barn med. Jag tog väldigt illa vid mej och jag kan ärligt säga att mina barn inte har sett mej dricka en öl eller cider i deras närhet. Det året hade jag även exet med mej och skulle jag vara full skulle han under inga omständigheter låta mej vara med mina barn. Mina barn går före allt. Nu var det så att jag var med barnen på dagen och vi gick runt och kollade bilar och sen tog exet barnen till sina föräldrars stuga. Så klart jag tog en öl eller tre, men inte så länge jag hade barnen och det var kvällstid och cruising.

Det slog mej igår när jag var med min mamma på stan. Tänk om vi hade gått i våra västar båda två, vad hade folk sagt då?? För vi tillhör två helt olika klubbar, jag är BIg Family Cruisers och hon är Bull Head Cruisers. Två konkurenter som enligt sägen inte ska prata med varandra. Som ska känna hat för att det är en konkurent. Så eg ska jag inte kunna prata med min mamma eller min syster heller för den delen. För även hon är raggarbrud men utan klubb.

Jag är raggare. Jag är mamma. Jag har ett vardagsliv som alla andra men jag älskar gemenskapen bland raggarna. Skulle nog inte kunna leva utan bilträffar och glada tillrop från människor man inte känner. Man träffas en gång om året men har sjukt kul ihop iaf.

Klubben jag är medlem i brinner ju faktiskt för barn och ungdomar. Vi vill hjälpa och vi vill finnas där som stöd. Visa att vi "farliga" raggare har faktiskt ett hjärta som slår för våra unga. När vi är med ungdomarna så är vi där som stöd, vi lyssnar och försöker fånga upp dom som behöver prata av sej. När vi är ensam och träffas så är vi dom som kan ta en öl och sitta och prata. Vilken "svensson" gör inte det??

Hur ska vi lyckas tvätta bort den stämpeln som är satt på oss "raggare". För visst det finns dom som drar ner även våran kultur, men varför ska vi som inte delar deras syn drabbas.

Känner hur den kommer krypandes. Den smyger över min kropp för att till sist bestämma sej för att stanna i halsen. Nu funderar du säkerligen vad jag menar. Jo det är dessa jädra halskrokodiler som spökar igen*grr*

Än har jag inte så pass med problem i halsen så jag kan få en kur till. Om bara läkaren kunde lyssna på mej sista gången jag var dit men icket. Kåvepenin är det man ska äta, vare sej det funkar eller inte. Räknade iaf ut att innan fredag så måste det ha blivit såpass mkt värre att jag börjar med en ny kur, om det nu är dom jädra krokodilerna som är på smygande besök. Börjar jag senare så finns risken att jag måste äta under tiden jag ska ner till Stockholm och raggarträffen till Åland. Vill inte vara sjuk igen*suck*

Vi pratade lite om sjukvården igår och kom fram till samma sak alla tre. Den är under all kritik, tyvärr. Se bara på Astrid Lindgrens sjukhus. Hur mkt har inte dom gjort bort sej sista året eg?? Klart dom gör mkt bra men misstagen man gör är oförlåtliga. Stackars Astrid vänder sej i graven som det är nu. Jag vet att vården är ett jättemaskineri som måste fungera i alla kuggar. Och mkt av dom misstag som har gjorts är pga neddragningar. Personalen springer på knäna och ledningen sparar in helatiden. Dagens välfärdssamhälle

Nu kallar en kramsjuk Sixten

Morgonens solstråle alla kategorier. Finaste Sixten vägrar att äta mat direkt när han vaknar. Han ska prata lite med sina kompisar innan han orkar slita sej.

Nu blir det dock kaffe för en trött Jonna och sen mat till en söra sjuk Sixten

En totalt galent underbart mysig vecka, det kan man säga att vi har haft. Finaste Sixten har blitt pussad och gosad med i massor och vi hann med ett besök hos farfar Sixten oxå. Tyvärr så går en vecka aldeles för fort så i fredags kväll så for faster J hem med hela sin familj tillbaka till Malmö. Så igår så var Sixten gnölig, lessen och inget var bra. Tror han saknade alla pussar och gos han fått under en vecka med sin faster. Nu blir det att försöka skrapa ihop så mkt pengar att man kan fara ner och hälsa på i sommar. Vet inte hur det ska gå men jag får väl lifta i värsta fall*skratt* Har iaf lovat kusin Max att köpa lika kläder till han och Sixten så nu börjar jagandet av kläder så dom kan vara likadana.

Hann även med ett besökt hos lilla Loke och hans familj. Vi delade brodeligt på sockerkakan men Sixten han fick allt vara utan.

Har även börjat introducera banangröt åt Sixten. Lite konstigt tycker han allt att det smakade men han äter mer än gärna.

Kan man se mer förtvivlad ut när man äter??

Fast när man funderar ett tag så var det nog inte så dumt med gröt.

Helgen har passerat med galen fart. I fredags så kom Sixtens faster J och familj upp från Malmö. Så på dagen när Danne jobbade så var jag hos hans föräldrar och visade upp Sixten. Sen senare på kvällen så gick vi över allihopen när pojkarna kommit så dom fick träffas oxå. Dom som fann varandra mest var nog bus Max och bus Emil. Det var två blonda yrväder som flög omkring i lägenheten. Linus och Emil var lite avundsjuk att Sixten hade kusiner och inte dom så faster J sa att dom var ju bonuskusiner, då blev dom mkt gladare. Jag tog med mej killarna hem och la dom medans Danne och Sixten stannade kvar. Tror inte Sixten var åter i hans säng förren klockan var över 12.

Lördagen så blev det utflykt och pulkåkning. Tyvärr så började det att blåsa när vi gick iväg. Det är så typiskt att  vädret ska spöka när man planerar något. Så när vi var totalt ledbruten av kylan så gick vi upp till Dannes mammas jobb för att värma oss lite. Söndagen så skickade jag Linus och Emil med Danne när dom skulle iväg på badhuset. Själv stannade jag hemma med Sixten, tror jag håller på att åka på världens förkylning som om jag inte varit sjuk nog.

I veckan blir det nog inte så mkt planerat eg. Ska försöka ta oss förbi sötaste Loke och hans föräldrar. Har planerat och försökt nu flera veckor men skam den som ger sej. Jag har även tänkt att bjuda hit faster J och familjen på middag. Får se om dom kanske sover här någon natt oxå. Kusin Nocea ska få pussa på finaste Sixten i massor utan att hans bröder kommer och blir överbeskyddande. Ska även se om jag hittar några spindelmannensaker från när killarna var liten som kusin Max kan få. Han fick en tshirt av Sixten som han totalvägrar att ta av sej. Den är tydligen det finaste han har. Jag blir så glad när man ger bort något som verkligen blir uppskattat. Sen om man vill ha samma plagg i veckor så får det vara så. Emanuel hade ett par militärbyxor han vägrade ta av sej. Han hade dom tills dom ramlade i bitar. Man tog i dom och dom sa poff och ramlade isär*skratt* Fick dispens att tvätta dom ibland men oftast fick jag smyga ner dom i tvättmaskinen. Jag älskar att ge barn saker och kläder, men är rädd att det inte ska vara rätt saker.

Nu vaknar finaste Sixten till. Ska ta han och pussa på och är han riktigt snäll ska han få lite käk oxå

VM i att äta sina händer. Ja det är det som Sixten försöker vinna just nu. Med det resultatet att han blir mest förbannad när han inte får in ens ena handen i munnen. Men skam den som ger sej

Varje månad så kommer den. Den obeskrivliga smärtan. Smärtan som gör att man rent mår illa för att det gör så ont. Vaknade rent av smärtan imorse. Nu efter en megados citodon så lever jag igen. Tur att det är övergående.

Alla snackar ju om jämnlikhet. Varför kan inte karlarna ta över ägglossningen?? Skulle gärna se dom gravid och föda oxå.

Jag vet att detta ämne kan vara väldigt känsligt att ta upp. Men jag brukar ofta tänka på hur man reagerar olika när man får reda på att ens tonåring röker eller snusar. När jag fick höra av pappa J att sonen rökte så blev jag besviken på honom först. Sen så blev jag arg på mej själv. För omedvetet har ju jag gett honom "tillåtelse" att röka iom jag själv röker. Vi gjorde iaf en deal jag och sonen och den var att om han inte rökte mer så skulle han få min gamla mobil. Han la ner rökningen och sen var det inget mer med det.

Nästa gång var när jag fick reda på av tonåringen själv att han börjat snusa. Jag berättade precis vad jag kände just då. Och jag sa till honom rakt ut: "Du är en idiot som börjar snusa det vet du. Men försök aldrig komma till mej om att jag ska köpa snus till dej för det gör jag inte" Jag resonerar som så.. jag kan inte sitta med ciggen i käften och säga till honom att han inte får snusa. Jag är ju lika stor idiot som honom som förgiftar mej frivilligt varje dag. Och jag är ännu större idiot som började om att röka efter att jag höll upp under hela tiden jag väntade Sixten.

Samtidigt så kan jag känna mej stolt över att han vågar komma till mej och berätta ärligt att han snusar. Att han inte smusslar och smyger med snusningen och jag hoppas och tror att det blir likadant den dagen han börjar festa. Jag vet att dagen inte är långt borta om man ser statistiken idag för han blir ju ändå 15 år i vår. Men han vet att vad det än gäller när han väl super till första gången så är det bara att ringa så kommer jag. Jag kör till Kina för att hämta honom om det är så att han ringer efter hjälp.

Nu tycker säkerligen många att jag är en oansvarlig mamma som resonerar som jag gör. Men jag ser tillbaka på min egen ungdom och jag hade en mamma som jag ringde hem till när jag tog en folköl. Jag var den som aldrig behövde supa mej redlös innan jag skulle fara hem utan jag visste att mamma skulle titta på mej med sin speciella blick och sen komma sjungandes med damsugaren kl 8 på morgonen. Jag fick straffet på det viset ist. Var hon generös så kunde hon komma med ett glas vatten och två alvedon innan hon sparkade upp mej. Resultatet blev att jag aldrig kom hem mer än lite salongsberusad, hon visste vad jag skulle göra och hon visste att jag ringde om det var något speciellt. Behövde jag hämtas så gjorde hon det. Hon visste ju att vare sej hon visste det eller inte så skulle man festa. Då ville hon hellre att vi körde med öppna kort så inte soc skulle ringa och sen köra hem mej.

Jag vet att idag är samhället så olikt sej. Det har blivit mkt hårdare och känns mer brutalt på ett sätt. Jag förespråkar inte att man ska röka eller dricka när man är tonåring men ska ungdomarna göra det så se till att dom har tryggheten att kunna säga det till sina föräldrar.