Järndoping

Jupp.. jag håller på med järndopning. Två gånger i veckan så ska jag få denna påse med järn. Är det någon som hatar att bli stucken eller sätta dropp på så är det jag. Fy katten säger jag bara. Men jag är ju så illa tvungen tyvärr. Har man knappt någe järn i blodet så är man så illa tvungen. Jag trodde i mitt stilla sinne att jag skulle få en liten spruta i typ rumpen men sköterskan tittade på mej som jag sagt något helt galet roligt. Nä du gumman. Du ska få dropp*skratt* Idag ska iaf Sixten få vara med moster Ida-Sara under tiden som jag ligger där i 45 min. Sen får jag se om jag får igen honom eller om han är kidnappad för all framtid.

Midsommar gick bra. Jag tillbringade dagen med Mamma C´s familj i obbola. Fick verkligen en chans att andas och slappna av där. Man kunde bara vara och det var så skönt. Sixten fick pröva på att känna gräset på tårna. Vi bar ut gåstolen så han fick vara med oss när grillmästaren Ola var i farten. Det tog ett tag innan han riktigt kom överrens med det kalla stickiga gräset mellan sina tår. Men sen så var han i full fart. Han kämpade duktigt och tillslut så lyckades han komma sej lite fram med stolen iaf.

Såhär lycklig är man när man känner på gräset första gången

Jag vet inte vad dom pratade om men det verkar vara väldigt viktigt;-P

Tack igen till en underbar midsommar<3

Nä nu blir det lite kaffe innan jag drar iväg på järndopning