Den 02 februari 1988 föddes jag i Srilanka. Nu bor jag här i Sverige och min familj bor fortforande i Srilanka. Min pappa och mamma föddes 1958. Pappa jobbar på mataffär och mamma är hemma fru. Jag har en syster,     hon bor med mina föräldrar. Hon föddes 1994,när jag var sex år gammal. När jag var fyra år gick jag till förskolan. Först grät jag, därför att det var svårt. Vi har 247 bokstäver men efter ett tag lärde jag mig alla bokstäver. När jag var sex år gick jag till skolan. Från 1994- 1999 studerade jag på Allarai GTMS och jag fick bra betyg. År 2000,bytte jag till den nationella skolan Chavakachcheri Hindu College.                                         

Jag tror,det var i maj 2000,när kriget började i Srilanka som vi flyttade till annan stad. Ungefär två år bodde vi där. År 2002 var de fred i Srilanka, då flyttade vi tillbaka, vi hade egen villa och bodde där. Det var skönt att flytta tillbaka eftersom jag saknade mina klasskamrater från Chavakachcheri. Jag gick till skolan igen, där träffade jag mina klasskamrater, jag var 14 år och jätte glad. När jag var 16 år, avslutade jag grundskolan, där läste jag tio ämnen och jag fick bra betyg. Jag hade många släktingar och kusiner, de bodde bredvid mig. Då brukade jag gå till dem och de kom också till mig.                                                                                                                          2005, gick jag till gymnasiet, då läste jag tamilska, historia, religion och engelska, men jag kan inte prata bra engelska. Från kl08.00 till 14.00 var jag i skolan. Min syster studerade också på samma skola,vi cyklade tillsammans till skolan på min cykel. Efter skolan brukade jag och mina kompisar spela Cricket eller vollyboll, det var kul. Jag gick ett år på gymnasiet men hann inte avsluta gymnasiet.                                           År 2006,började kriget i Srilanka igen. Singalesarmen arresterade unga tamil pojkar och kvinnor som hjälpte tamil armén, de slog eller sköt dem. Det var farligt, och därför åkte jag till Colombo i Srilankas huvudstad i maj 2006. Min mamma följde med mig. Först saknade jag min pappa och syster och jag var ledsen. En vecka bodde jag min mamma i Colombo,armén visste inte att jag var i Colombo.                                           Den 16 maj 2006 fick jag ett pass och visum till Indonesien. Ungefär kl 01.00 åkte jag och min mamma till flygplatsen, det var natt, mamma var ledsen och grät. Jag sa till henne att om jag skulle bo i Srilanka kanske armen skulle döda mig. Därefter  var det lättare att flyga till Indonesien, men jag var också ledsen. När klockan var 01.30 startade flygplanet mamma grät igen men jag försökte att inte gråta. Jag visste att jag kommer att sakna mamma och familjen. Jag tänker att jag har otur. När jag tänker på min familj blir jag ledsen. Jag kom fram till Indonesien den 17 maj 2006.

Det var den 27 februari 2009.Mina kompisar och jag flög till Sverige.Vi bodde i Indonesia tillsammans. De heter Kande,Nanthu och Kumar. Först kom vi till Stockholm,där vi träffade en kvinna som jobbade Internationella organisationen för migration. Vi presenterade oss för henne. Hon gav oss flygbiljett .Efter det flög vi till Arvidsjaur,där vi träffade Sara som jobbade på flykting mottagningen i Sorsele. Ajanthan och Kasi följde också med henne .De kom till Sverige tidigare. Kumar kände Ajanthan. De bodde i Srilanka i samma stad. Vi presenterade oss för varandra. Vi fick pengar från kommunen. Vi köpte vinter skor .Efter det åkte vi dirket till Sorsele.

Vi var trötta.Det var kallt,och vi såg snö förstagång.Vi hade ingen vinter kläder. Då frös vi. Det tog ungefär en och halv timme från Arvidsjaur till Sorsele.Det var den fredag.Ungefär klockan 14.30 var vi i Sorsele.Vi fick egen lägenhet.Jag fick lägenhet på Prästgatan 16.Sen tog vi lunch och åt Thaimat som var god. Efter det fick jag pengar från kommunen.Sen åkte jag och mina kompisar till Blattnicksele,där köpte vi vinterkläder och ladda mobilen.Sen ringde jag till min familj,jag var jätteglad. När klockan var halv sex kom Ajanthan och Kasi till mig. Vi gick till Coop och ICA och handlade mat.Sen gick Ajanthan och Kasi sitt hem.Jag gick hem och åt middag. Efter det gick jag till sängs.Det var första dagen i Sorsele.

Tio personer bor i Sorsele från Srilankan.De kom till Sorsele tidigare.Nästa dag träffade vi dem.Sen bjöd Ajanthan på middag.Det var kallt och mörkt. Vi hade inga vinterkläder. Vi ville gå hem,men vi gick vilse.Det var inte bra. Vi frös och vi ringde till  Ajanthan, Han visade oss den rätt vägen. Vi gick hem.                                                        Efter en månad började jag läsa på  SFI. Jag gick till skolan.Då var jag blyg,därför att jag inte kunde prata svenska. I skolan träffade jag många personer från olika länder. Anne-Lie var min lärare. Hon pratade med mig men jag förstod inte. Jag tycker,det är svårt. Man börjar läsa ett annat språk. Samma dag gick jag till ABF,ungefär klockan 13.30 var jag där. Åsa pratade med mig ,jag förstod ingenting. Jag skrattade bara.Men jag tyckte om att kunna prata med andra. Jag tog alltid en fickbok med mig. När jag hörde nya ord, jag skrev direkt.                                                                                             Efter två månader kunde jag prata några svenska ord. Jag fick Mål ett i skolan och läste varje kapitel. På ABF träffade jag Kim och My. Först var jag blyg, men jag försökte prata med dem. Sen pratade jag ganska mycket med dem. De lärde mig nya ord jag skrev orden i min fickbok. Åsa skrev också svenska ord i min fickbok. De hjälpte mig  mycket. Jag tycker, jag hade tur att träffa dem. Jag kunde prata med personer på ABF.  Det var ett bra tillfälle  för mig. Jag glömmer dem  aldrig.

Sommar 2009 spelade vi volly boll och fiskade. Det var spännande. När vinten började var det tråkigt. Den första januari 2010 hade jag otur. Nanthu och Kande flyttade från Sorsele till Leksland. Kim hjälpte dem att flytta. Han är snäll. Jag följde med dem. När jag kom tillbaka till Sorsele åkte Kumar till Stockholm. Jag var ensam,och ledsen. När Kumar kom från Stockholm till Sorsele, var han också ledsen. Jag och Kumar drack flera burkar öl, sen åt vi middag. Jag kunde inte sova och studera. Jag var ledsen.Nanthu och Kande var mina grannar.Jag träffade dem i Srilanka 2006. Vi flög till Indonesien och bodde tillsammans. Vi kom till Sverige tillsammans. Jag saknade dem. Jag bodde på Strändvägen 39B. Eftersom jag var ensam ville jag bytta lägenhet och pratade med Kommunen. De hittade en lägenhet på Folkethusgatan. Sen  flyttade jag dit. Efter det var det lite bättre.

Den 25 januari 2010 fick jag praktik på Coop. Jag var glad. Jag har gjort praktik på tisdagar och torsdagar. När jag gick dit ,var jag väldig nervös. Jag fyller på i hyllorna och flytta fram gamla varor och fylla på nya bakom. Kim har också jobbat där. Efter tre månader sa Kim att jag kan sitta i kassan. Det är inte svårt, jag lär mig bra. Sen pratade jag med min Chef som heter Caisa. Hon sa,att jag får sitta i kassan om jag pratar med kunder. Jag sa ,Ja,det gör jag. Efter två veckor började jag arbete i kassan och jag var stressad men mina arbetskamrater hjälpte mig. Efter två veckor satte jag i kassa själv. När jag behövde hjälp ringde jag till mina arbetskamrater. De hjälpte mig, de var snälla. I sommars satte jag i kassen flera gånger och lärde mig. Det gick bra, sen var jag inte stressad längre.

Kumar flyttade från Sorsele till Stockholm. Jag var ledsen igen. Jag tänkte mycket och det var svårt. Eftersom jag saknade mina kompisar. Jag fortsatte läsa på SFI. Jag avslutade kurs B och kurs C och läser jag kurs D. Det går bra. Nu har jag fått instegs jobb på Coop. Mina kompisar och flera personer hjälpte mig. Jag glömmer dem aldrig. Jag trivs på mitt jobb och min praktik. Jag tycker, jag går rätt väg nu. Mina planer är att studera engelska och sedan går på grund VUX…………………..!