Vi var 15 personer tillsammans och vi gick ut och åt mat. Vi fick kompisar från Indonesien som vi hälsade på hemma hos dem. IOM och fängelsevakter sa till oss att vi måste följa Indonesiens regler men vi gjorde inte det. Fängelsevakterna sade, vi skulle lämna vårt specilla ID kort och vi kunde inte gå ut då. Det var inte bra. Mina kompisars släktingar skickade många tamilska filmer (CD) från Canada och London som vi brukade titta på.

Efter några veckor pratade vi med IOM och vi följde Indonesiens regler och ville gå ut och träffa folk. Vi tyckte det var bättre att komma ut träffa andra. Vi var många personer som spelade Cricket. Vi fick fyra Cricket lag. Så spelade vi en cup och det var spännande. Men fängelse var tråkigt för jag kunde inte sova på nätterna därför att jag kom ihåg min familj och jag var ledsen. På nätterna spelade vi kort och det var roligt. Efter det la jag mig ungefär kl 02.00 på natten eftersom jag brukade vakna på förmiddagen ungefär kl 11.00 eller tolv.

Vi berättade om våra egna problem till Unhcr och de skrev egen fil. Ungefär eleva månader var vi i Makassars fängelse. IOM och Unhcr pratade med Indonesiens i migration och de accepterade oss. Efter det kunde vi byta till annan ö som heter Mataram. Unhcr och IOM hjälpte oss. Vi flög från Makassar till Mataram och det tog ungefär två timmar. Vi bodde tre personer på hotellet i ett rum. Men det gick bra. När man ville gå ut kunde man gå ut eller göra någonting. Det var frihet och vi var jätte glada !!

Jag fortsätter senare.

Uppdaterad: Wednesday 02 March 2011 klockan 12:49