Tager du endast skummet av evangelium?
Det är inte länge kvar till påsk vilket Rosenius påminde om i sin andakt 5 mars. Den här andakten landade också med dunder och brak i mig. Som en påminnelse om att HELA Bibeln är viktig. Vi kan inte bara rycka loss vissa utvalda delar. Vi behöver ta del av allt Gud har att säga oss. Som Martin Luther säger, "Tager du bara skummet av evangelium?". Så här lyder andakten för dig som vill ge 15 minuter av ditt liv till att betrakta Gud:
"I gamla förbundets tid fanns en föreskrift, att påskalammet skulle ätas upp helt, och ingenting fick lämnas till nästa dag. Om något blev kvar, skulle det brännas upp. Tänk, en sådan befallning! Lammet skulle ätas helt. Av Kristus kan du inte bara ta det du själv vill ha. Du skall ta emot honom helt och fullt, precis sådan Gud gett honom åt oss till vishet, rättfärdighet, helgelse och förlossning. Det går inte att välja en egen väg till salighet. Den är av Gud utstakad. Du har bara att höra och lyda. Den som inte vill fira påsk, han slipper, men den som vill skall göra det på föreskrivet sätt. - Lammet får inte styckas, det skall ätas helt.
Somliga styckar Lammet, så att de tar Kristus bara till vishet, till profet. De tilltalas av hans underbara lära men inget mer. De behöver honom inte till nytta för sig själva. De är inte i nöd över synden och behöver inte hans försoning och rättfärdighet - de behöver honom inte som överstepräst - inte heller får han bli deras kung och regera över dem eller bli dem till helgelse och förlossning. Dessa filosoferar över kristendomen och har allt bara i huvudet, i väl ordnade begrepp och grundliga kunskaper men börjar aldrig att tillämpa dessa på sig själva, på sitt eget hjärta och sin livsföring. O ve, hur förskräckligt att försöka lura den Helige! Det är till sådana stunderande förståndskristna Herren en gång skall säga: Vore ni blinda så vore ni utan skuld. Men nu säger ni: Vi ser. Därför står er skuld kvar (Joh 9:41).
Andra har Kristus bara till föredöme och helgelse och menar att han på så sätt skall bli vår rättfärdighet. Dessa vill ha Kristus bara till kung och sysslar endast med hans efterföljelse, vad de själva skall göra och bli genom ödmjukhet, bön och försakelse. På så sätt får de sken av att vara de allvarligaste kristna. Men under allt detta döljer sig föreställningen om värdet av deras egen gudsfruktan. De blir aldrig eländiga och förtappade syndare, som endast i Kristi försoningsblod har liv och tröst. Även om de efter förståndet helt riktigt bekänner trons lära, är deras sinne så helt upptaget av vad de själva gör och skall göra, att detta blir deras sång - det är inte den sången som sjunges av de saliga på Sions berg, om Lammet: Ty du blev slaktad, och med ditt blod köpte du åt Gud människor av alla stammar och tungomål (Upp 5:9). Den sången känner de inte till. De sjunger i stället om Lammet, som är vår förebild och som helgat oss genom sin Ande. Hjärtats egentliga tröst består i det som är verkat i dem, inte i det som Lammet med sitt blod förvärvat åt oss. Därför måste det sägas till dem: Detta allvar, denna gudsfruktan är god och prisvärd. Men skada bara att du inte kommit på skam med all din gudsfruktan och som utfattig och förtappad syndare fått lära att räkna allt detta som ren förlust (Fil 3:8). För Gud gäller endast ett: Lammet som blev slaktat och som köpte oss åt Gud med sitt blod.
Det finns andra som vill ha Kristus till försoning men inte till helgelse. De är till det yttre medvandrare i de kristnas lilla hop. De håller gärna till godo med att höra att inga synder kan fördöma oss och att inga goda gärningar kan göra oss saliga. Men de vill inte höra något om att döda köttet och följa Kristus. De klagar över att sådan lära tynger ner deras samveten med lagen. "De tager", säger Luther, "endast skummet av evangelium". De kan tala mycket om nåden och tron, men i vardagslivet är det ingen Herrens fruktans ande i dem. Då lever de helt fritt i sina synder och i sin orättfärdighet. De är vinrankor i vinstocken, som inte bär frukt och som inte beskäres och tuktas utan får växa fritt. De har inte Kristus till sin förebild.
Vad skall då sägas till dessa? - Jo, er iver för evangleium och samvetets frihet är värd allt beröm, men varför älskar ni inte Guds aga? Kommer inte även förmaningens ord från Kristus och apostlarna? Hela skriften är genomandad av Gud och därför nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet, så att den människa som hör Gud till kan bli duglig för sina uppgifter, väl rustad till varje gott verk (2 Tim 3:16-17).
Lägg märke till att Lammet inte får styckas utan skall ätas helt. Du får inte ta för dig vad du själv vill.
Så skall oss Herren mer och mer framföra
Till hemlighetens uppenbarelse:
Blott Kristus för oss - att rättfärdiggöra,
Blott Kristus i oss - all vår helgelse.
Ju mer du lär dig, hur han sig förbarmar,
För dig alltmer han bliver dyr och kär.
På nåden trygg du vilar i hans armar,
Så djupt eländig i dig själv du är."
Källa: HUSANDAKT, C.O. Rosenius


Kicki




.jpg)

