På min promenad upp till Aiternas….

…hände något fasansfullt, otroligt spännande!!!
Då jag var någonstans mellan Gällmyrsten och Gulitsbäcken (jag blev så chockad av händelsen att jag inte vet riktigt var) så kom en BJÖRN emot mig!! Oj, oj, oj så rädd jag blev, mina ben slutade att röra sig och jag stod skräckslagen mitt på vägen!
Vad gör jag? Vart tar jag vägen? Jag kommer aldrig att komma levandes härifrån. Herre Gud, tankarna rusade runt i min skalle!

Så kom han då närmare och närmare, han(?) var inte så stor men stor ändå för mig som stod där och kände mig liten och hjälplös och fruktansvärt rädd!
Jag började sakta prata till honom om allt möjligt ’-Titta, jag är inte farlig och vill dig absolut inget ont’! ’-Vad gullig du är’! ’-Hoppas att du också är snäll, du ser väldigt snäll ut’!
Björnen stannade intill mig, nosade och stötte i mina ben. Jag stod paralyserad och funderade om jag skulle tordas röra mig framåt. Försökte hälla mig kall, så gott det nu gick i denna situation. Hade godis i handen som jag gav till honom. Så tänkte jag; Vaddå? Antingen dödar han mig eller låter mig vara. Kan ju inte bara stå här, måste försöka röra mig framåt och det jag gjorde.
Gissa vad björnen gör då!
Jo, hör och häpna, han vänder och följer efter mig. Jag pratar på om att han kan väl inte följa mig utan han ska ju springa till skogs. Då vi kommer fram till Gulitsbäcken måste jag sätta mig ner för benen känns mycket svaga. Björnen lägger sig ner bredvid mig som en hund och då jag stiger upp efter en stund gör han också det och fortsätter följa efter mig.
Då stannar jag och säger ’-Du kan inte följa efter mig längre, du ska nu springa in i skogen där du hör hemma, i Aiternas hör du definitivt inte hemma!
Till slut stannar björnen, tittar på mig med sina vackra ögon och vet ni vad han sedan gör?
Jo, han lyfter ena ramen och rör den lite, precis som att han vinkar, och sedan vänder han om och springer in i skogen.
Jag gick vidare mycket, mycket fundersam men fylld av en enorm tacksamhet att jag fick ha livet i behåll!

Fantas….fantast….fantastisk fantasi jag har, eller hur?