En lång vandring

Igår så hade jag bestämt mig för att ta kontrollerna i Stabburet och Näsbergstjärn så Lennart skjutsade upp mig till Höbäcken där jag gick över hängbron och sedan upp till Geråive. Där genade jag lite ut till Kungsleden och gick den norrut. Hade ingen karta med mig för sist jag gick Kungsleden (än om det var några år sedan) så fanns det en hänvisning till Stabburet. Jag gick och kom fram till det nya vindskyddet som Länsstyrelsen satt upp, jättefint.

Här bortanför skulle jag ha gått ner till gamla Stabburet men sökte fortfarande efter en hänvisningsskylt. Till slut kom jag upp till stenröset och då hade jag förstått att jag gått alldeles för långt och att det inte finns någon skylt, naturligtvis hade dom tagit bort den då det här vindskyddet kom istället för stugan som numera är en låst stuga. Nåväl, en trevlig överraskning mötte mig där uppe vid stenröset, min vän Petra låg och vilade och gottade sig i solen 🙂 Hon hade cyklat från byn upp till Rävfallet, över hängbron och skulle cykla Kungsleden ner till byn igen! Häftigt. Hon visade mig på kartan var jag skulle vika av och Patrik hade sagt att det var en gammal, riktigt upptrampad stig och att det skulle stå en låg stolpe där. Jag vände om och hittade stigen och glad blev jag när denna syn mötte mig

Det var varmt och fint väder så jag har absolut inget att klaga på! Upp igen till Kungsleden och färden ner till nästa kontroll i Näsbergstjärn. Tog min första fika en bit nedanför vindskyddet. Mötte ett tiotal människor efter min vandring, två kom från Rävfallet och resten skulle dit.

Jag hittade också hjortron på två ställen, första stället plockade jag alla som var mogna och andra stället hade jag svårt att slita mig ifrån, där var det mycket hjortron men jag kunde ju inte stanna för jag ville ju hem också i något så när tid.

Framme vid Näsbergstjärn tog jag kontrollen, fyllde min vattenflaska och tog det sista kaffet ur termosen. Började gå mot slalombacken, oj vad jag tyckte det var långt men äntligen såg jag Rena Rara Ammarnäs

Nerför slalombacken var den värsta biten på hela vandringen, då kändes det verkligen i benen att jag hade gått. Klockan tretton gick jag upp till Geråive och kom ner till Dalstugan tjugo i nio. Sammanlagt hade jag gått cirka tjugofem kilometer och en massa, massa steg! Men det är ju så underbart roligt att vandra!!! Vi bor verkligen i paradiset och vad vi rika vi är som har allt det vackra runt om oss.