Minskade klyftor är den enda hållbara vägen!

Med uttalandet "Du blir inte fattig för att din granne blir rik" försöker skattebetalarnas förening, påhejade från höger, försvara en politik som ökar de ekonomiska klyftorna i samhället. Om varje människa vore en ö så skulle det inte vara något problem med detta resonemang. Ännu är det inte så.

Vi lever i ett samhälle där vi gemensamt ska ta ansvar för framtiden och utvecklingen. Ansvar för våra egna barns och barnbarns möjligheter till ett gott liv, men även ansvar för andras. Vi står inför utmaningar gällande miljö, klimat och global resursfördelning som kommer att kräva modiga, tydliga och stora beslut på såväl nationell som global nivå. För att fatta och genomföra sådana beslut krävs en stark demokrati.

Ökade klyftor leder till att demokratin urvattnas. Vi saknar tillräckliga resurser att garantera en god utbildning till alla barn och ungdomar. Våra gemensamma trygghetssystem blir relevanta för allt färre i båda ändarna av inkomstskalan. Lösningen på dessa problem blir för de som fått kraftigt ökade ekonomiska resurser att lösa problemen själva, på sin egen ö. För andra finns få lösningar som de har någon egentlig makt över.

”Relativ fattigdom” vill inte moderaterna diskutera. När det gäller barn är dock begreppet fullt relevant. När acceptansen ökar på avgifter för skolresor, badhusbesök m.m. När föreningars medlems-, deltagar- och träningsavgifter höjs. Då är barnen som lever under ekonomiskt utsatta förhållanden de stora förlorarna. Även om de fortfarande får mat för dagen och tak över huvudet så lever inte dessa barn på en egen ö och har, glädjande nog, inte en förståelse varför de inte ska ha samma möjligheter som sina kompisar.

För mig som någorlunda frisk vuxen man så är ökade klyftor i sig inget problem. Att människor blir rikare och får större ekonomiskt handlingsutrymme är i utgångsläget bra (Hur det ekonomiska handlingsutrymmet används kan vara problematiskt). Det är hur klyftorna påverkar samspelet mellan människor som är oroande.

Varje människa är inte en ö. Vi lever tillsammans och delar problem och ansvar. De miljö- och hållbarhetsutmaningar vi står inför kommer att kräva gemensamma vägval och ställa krav på vår demokrati. Ökade klyftor försämrar vår demokrati, våra ungas och allas vår framtid.

Minska klyftorna i samhället – för att det finns en framtid!