Ålderkriser…
……allvarligt, varför ska man ha det??
Jag har aldrig förstått mig på det där. Ålder ÄR ju verkligen bara siffror på ett papper? Det som DÄREMOT har betydelse, är väl ändå hur man väljer att leva sitt liv och vardag? Att förverkliga drömmar och fantasier? Att verkligen prioritera hur man nyttjar dygnets 24 timmar, sina helger och ledigheter. Att våga chansa och ta risker, att stilla sina nyfikenheter genom att testa nya aktiviteter och äventyr, med det fantastiska resultatet att bli flera livserfarenheter rikare, och få ett betydligt mer tillfredställande och givande liv. Lever man på det här sättet, så tror jag inte att ålderskriser vid just 20, 30, eller 40 år skulle vara lika vanligt förekommande som det är, men det är ju bara en teori som jag har.
Många får i och för sig sina åldersnojor i kombination med "skaffa barn"-kris, och "gifta sig" -kris. Men varför ska man ha sådana då? Har man inte träffat den rätta, så har man inte. Man kan ju inte skaffa barn eller gifta sig "bara för att" man kanske närmar sig en ålder då man "förväntas" göra det. Det där kommer väl när det kommer.
Nej, LEV säger jag. Till fullo så gott det går. Utmana dig själv, se till att utvecklas. På jobbet, på fritiden och hemma. Sitt inte och kolla på alla serier som finns på Tv, utan aktivera dig. Ha roligt. Hälsa inte bara på vänner och bekanta, utan GÖR nya saker, prova NYA upplevelser. Anmäl dig till någon spännande kurs, dra väg en vecka utomlands själv, eller nåt.
Fast, det klart. Alla är vi olika. Alla har vi olika behov, och nöjer oss med olika saker. Men så här funkar då jag. Och jag har aldrig, och kommer aldrig, att uppleva en ålderskris. Det kan jag sätta min snowboardutrustning på. 🙂
"Hemligheten med ungdomens källa, är att tänka unga tankar", Josephine Baker (1906-1975).
Senaste kommentarerna