Linnea - Skolblogg - Etikett - polen | Västerbottens-Kuriren

Linnea Järkstig är mitt namn. Jag är 18 år och pluggar på Luspengymnasiet i Storuman.

När jag inte pluggar, tränar eller sover så lever jag mina drömmar. Där får mina fantastiska vänner, underbara familj och min otroliga pojkvän plats.

Förutom att bli vuxen, skaffa barn och allt det där är nog mitt högsta mål med livet att bli journalist. Ett yrke jag varit intresserad ända sedan 8:e klass.

I bloggen publicerar jag mestadels sådant som rör skolan, men ibland kan det även komma annat roligt. Så håll koll! ;)

Skrivs av

Linnea
Järkstig

Vanliga etiketter

Bling UF lycksele polen praktik roligt skola smycken uf ung företagsamhet vk

» Visa alla etiketter

Mest kommenterat

Arkiv

Inlägg - RSS 2.0

Inlägg - Atom

Kommentarer - RSS 2.0

Hittat nåt olämpligt på den här sidan? Anmäl!

Visar inlägg med etikett polen

Visa träffar från alla bloggar

En jobbig natt

Av Linnea Järkstig, fredag 14 oktober 2011 klockan 10:11,

Hela natten satt jag på en sittplats i bussen. Nedanför mig var det fullproppat med grejer, bredvid mig sov en vän, framför mig låg en snarkande kamrat och bakom två andra. Jag hade inte ens plats för fötterna, så trångt var det.

I mina försök att somna såg jag träden svischa förbi utanför, så snabbt att jag knappt hann uppfatta vilken färg de hade. Annars så såg jag bara mörker. Så fort vi stannade skyndade jag mig ut för att få lite luft, röra på benen och självklart besöka toaletten. Lite godis fick jag alltid med mig från mackarna vi stannade på, gott!

Nästa gång jag vaknade var det ljust. Jag kunde höra ljudet av gäspningar från alla håll och jag tror att alla bara ville att detta skulle vara över. När vi stannade var fötterna så uppsvälld att jag knappt fick på mig skorna, men jag pressade mig igenom smärtan och skyndade mig ut. Äntligen fick jag sträcka på benen och njuta av lite frisk luft.

Jag såg den gigantiska båten vila i hamnen och kände direkt att jag bara ville på båten för att fortsätta resan hemåt. Även om jag inte haft någon hemlängtan tidigare, så hade den sakta men säkert smugit sig på mig under hemresans gång.

Efter att ha väntat, vad jag tyckte kändes som en evighet, var det äntligen dags att kliva på. Jag gick upp för den långa trappan, innan jag kom in till rummen med mattorna, rummen som inte hade några fönster. Jag fick visa min biljett och sedan var det bara att skynda sig in i det minimala rummet med de fyra sängarna. Det var två våningssängar, ett sminkbord, en toalett och en dusch. Trångt var det verkligen, men samtidigt så mysigt.

Vi började känna hur golvet svajade, vilket åtminstone gjorde mig orolig för illamåendet som kanske skulle komma. Därför skyndade jag mig att äta middag, för att snart få sova och slippa den obehagliga känsla som kanske skulle komma. Maten var helt okej, men jag saknade maten som Karolinkas mamma lagat till mig. Hon var verkligen en mästerkock.

Den andra natten sov jag oroligt, jag vaknade ett flertal gånger och pratade i sömnen. Det roliga var att jag pratade i sömnen på engelska, vilket jag kanske gjorde för att jag befann mig i ingenmansland. När jag sedan vaknade blev jag överlycklig. Smsen rullade in på löpande band, vågorna hade lugnat ned sig och nu såg jag land.

Jag såg inte vilket land som helst... Utan jag såg Sverige, nu var jag äntligen hemma!

Kommentarer: 0 Kategorier: Polenresa Etiketter: hemresa polen natt buss bått

Min familj lämnade mig!

Av Linnea Järkstig, torsdag 13 oktober 2011 klockan 13:55,

Där stod vi på bron, båda tänkte samma sak och ingen av oss ville att det här skulle hända.

Att ta adjö av mina kära vänner var nog det jobbigaste jag gjort på hela resan. Det var fruktansvärt att veta att vi aldrig mer kommer att ses, när de lämnade oss visste vi ju i alla fall att vi snart skulle träffas igen.

Vi stod på bron in till det polska elevhemmet, jag, Karolinka och hennes föräldrar. Vi hade redan tagit familjekort, packat ut mina väskor från bilen och nu var det dags att ta farväl.

Först sa jag hejdå till hennes föräldrar, vi skämtade lite lätt och kramade om varandra. Det kändes nästan som att vi önskade varandra lycka till på livets långa vandring. Sedan var det dags att säga adjö till min käraste vän. Hon grät floder men jag kunde inte, jag ville inte. Vi lovade varandra att detta inte var vårt sista möte utan att hon antingen skulle åka till mig eller jag till henne. Det kändes bra och för tillfället trodde jag faktiskt att vi skulle ses igen.

När de sedan vände ryggen och gick sin väg, det var då tårarna kom. Min familj hade ju lämnat mig! Jag kunde inte hålla tillbaka längre och jag grät som bara den. Det gjorde nästan ont inom mig. Känslan att veta att vi aldrig mer kommer att träffas, var fruktansvärd. Vi som haft så roligt ihop!

Bussresan den natten var inget att hurra för, jag tror att alla var ganska ledsna och helst av allt ville vända om. Ibland kunde jag till och med höra att någon grät och i förtvivlan sa att han/hon inte ville åka hem. Det var vi alla ense om, ingen ville lämna sin ”familj”.

Det här är familjen som jag bodde hos. De var helt underbara och jag hoppas verkligen att jag reser tillbaka och träffar dem igen. Det skulle vara fantastiskt!

Karolinka... Vi säger inte farväl, vi säger: vi ses senare. För det har vi lovat varandra att vi kommer att göra!

Kommentarer: 0 Kategorier: Polenresa Etiketter: familj polen lämna fruktansvärt aldrig farväl

Otäckt med kyrkor

Av Linnea Järkstig, torsdag 13 oktober 2011 klockan 09:47,

Vi klev upp tidigt, gjorde oss klara och pallrade oss iväg till kyrkan. Är det en helt vanlig söndag, eller något som jag endast orkar göra när jag är i Polen?

På söndagsmorgonen var det dags för kyrkan, i Karolinkas familj är de väldigt religiösa och går därför i kyrkan varje söndag. Eftersom de flesta i Polen är katoliker vilket även denna familj är så besökte vi en katolsk kyrka som jag verkligen hade sett framemot att göra.

Jag har aldrig varit i en katolsk kyrka tidigare, fast jag brukar inte besöka den svenska kyrkan så ofta heller. Kanske beror det på att jag inte är religiös. Trots att jag inte är troende så var det faktiskt väldigt intressant att få ta del av en katolsk kyrka, även om den inte skiljer sig allt för mycket från vår.

Kyrkorna i sig var väldigt olika, i denna kyrka var det mycket fler utsmyckningar, statyer och dekorationer. Det var helt enkelt finare. De stora skillnaderna var hur de betedde sig i sin kyrka jämfört med hur vi gör hemma. Till min förvåning gick alla ner på knä och gjorde korstecken direkt när de kom in i kyrkan. De satt där och bad innan de fann sig en plats och slog sig ner. Jag tycker nästan att människorna såg som besatt ut när det gjorde så och enligt mig var det faktiskt lite creepy.

De gav Jesus gåvor, tog nattvard och gick regelbundet ner på knä för att be till den store. Även när de körde förbi kyrkan gjorde de ett korstecken som ett tecken på sin tro. När jag satt där och granskade, vilket det kändes som jag gjorde då jag inte deltog i dessa ceremonier (det kunde jag ju inte göra, jag är ju inte religiös) så tyckte jag faktiskt att det var lite läskigt.

Hur kan någon låta sin tro ta över så mycket tid av sitt liv, att man glömmer bort att leva sitt eget liv och istället lever efter någon annan? Det var tankar som väcktes inom mig.

Även om denna upplevelse var en erfarenhet så kommer jag nog aldrig att bli troende. Jag tycker det var lite otäckt, för i denna kyrka såg jag verkligen hur stor religionen kan vara. Det såg mer ut som att de var besatt av sin tro eller av gud istället för att bara tro på det. Jag kanske är känslig, men det skrämmer åtminstone mig!

Kommentarer: 0 Kategorier: Polenresa Etiketter: Katoliker kyrka besatt polen rädd otäckt

Bästa dagen!

Av Linnea Järkstig, onsdag 12 oktober 2011 klockan 19:16,

Det var en söndag som var sista dagen jag var i Polen. En dag som jag vanligtvis brukar kalla helvetesdagen. Den här söndagen var däremot annorlunda, det var en dag som började med ett leende men som slutade i en flod av tårar.

Den allra sista dagen började med en varm dusch, fortsatte med en kort visit i kyrkan, en gigantisk frukostbuffé, en tripp till ett shoppingcentrum och avslutades med att ta adjö.

Kanske var det här bästa dagen på hela resan då jag fick umgås en hel dag bara med polackerna och mina vänner från Sverige. Mysigast på hela dagen var nog den stora frukostbuffén som familjen dukat fram. Det fanns allt, varma mackor, ägg, bröd, korv, juice, yoghurt, te m.m. Tydligen är detta något som de tillsammans gör varje söndag och det är helt klart en ”tradition” jag ska ta med mig hem!

Annars så vet ni ju att jag älskar shopping, vilket också var en anledning till varför jag tycker denna dag var så bra. Det är alltid roligt att spendera pengar och roligare blir det om jag får göra det tillsammans med mina vänner.

Mitt bästa köp var den här väskan. Jag är jätte nöjd över den och den är helt klart en ny favorit.

Kommentarer: 0 Kategorier: Polenresa Etiketter: shopping polen bästa frukost mys polackerna svenskarna

Salt som glittrar

Av Linnea Järkstig, onsdag 12 oktober 2011 klockan 08:21,

En hund tillverkad av salt, kristallkronor och sjöar gör nog den här platsen till en av de vackraste jag vet.

Saltgruvan är nog en av de vackraste platserna jag besökt, om man bortser från alla gångarna som tar än till uppehållsplatserna. Det är så fint att allt är av salt, väggar, golv, statyer, kristallkronor m.m. Salt har som alla vet en tendens att gnistra och att vara i där nere är nästan som att besöka en glittrande värld. Helt underbart.

I gruvan finns stora uppehållsrum som alla är utsmyckade med olika statyer, byggverk eller liknande saker som symboliserar arbetet som skett i gruvan. De kan också föreställa olika påvar, viktiga personer i polsk historia eller annat betydelsefullt. När jag ser sådant blir jag alldeles varm, det är så fint att bygga upp någonting till ett minne av någon. Jag skulle vilja att det byggdes stora statyer eller liknande för att minnas mig när jag gått bort. Då skulle jag veta att jag inte bara försvann utan alltid fanns kvar i folkets hjärtan.

Detta är den största kammaren i gruvan, här brukar giftermål, gudstjänster och andra stora saker äga rum. Det här rummet helt klart min favoritplats i gruvan, så otroligt vacker.

I den största kammaren sker ungefär fem giftermål om året, det är gudstjänst varje söndag och i restaurangen sitter det nästan alltid människor och äter. Det är en värld under marken där det finns möjligheter att göra nästan allt som någonsin gjorts ovanför. I en av alla kamrar har till och med en ballongflygning utförts.

Det var väldigt trevligt att bara gå omkring, titta och lyssna. Men det bästa av allt enligt mig var nog att du fick slicka precis var du ville. Vissa kan tycka att det känns lite äckligt att slicka på en vägg i Polen, men jag tycker att det är otroligt roligt. Salt är ju rent så det är varken äckligt eller farligt. En gång övervägde jag nästan att slicka på golvet, fast så blev det inte. Det ångrar jag nästan nu… Hur häftigt skulle det inte vara att kunna säga att jag har slickat på ett golv i Polen?

Kommentarer: 0 Kategorier: Polenresa Etiketter: salt gruva polen slicka glittrar vackert

Hundra meter

Av Linnea Järkstig, tisdag 11 oktober 2011 klockan 17:01,

Har du någonsin varit hundra meter under marken i en grotta skapt av salt?

Tro det eller ej, men det har jag varit!

Under vår näst sista dag i Polen besökte vi en saltgruva. Gruvan ligger en bit utanför staden Kraków i södra Polen och rakt under staden Wieliczka.

Innan vi gick in genom dörren som skulle föra oss till en trappa rakt ner under marken var vi alla ganska förväntansfulla. Till och med jag som varit där förut och visste vad som väntade var spänd. Men jag kan ju alltid låtsas som att jag inte vet vad som ska hända, då blir det lika roligt igen.

Det här var det första jag såg bakom dörren, en trätrappa som går hela 64 meter ner under marken.

Gissa om den var jobbig att gå i? Lite läskigt var det faktiskt också eftersom trappan är byggd i trä, vi gick massor av människor samtidigt och vissa verkade ju tycka att det var väldigt roligt att stampa i trappen också!

För er som är intresserad kan jag berätta att jag räknade trappstegen. Det var 378 trappsteg, så ni kan ju bara tänka er hur trött jag var redan innan den guidade vandringen skulle börja…

Tack och lov tog vi oss inte upp på samma sätt. Däremot var vi tvungen att åka en gammal gruvhiss, jag som är lite smått rädd för hissar. Detta var den snabbaste hissen jag någonsin åkt, men samtidigt var det nog den roligaste. Det gäller bara att tänka att jag inte kommer att dö. Det är ungefär 1 200 000 personer som åker denna hiss per år, och än så länge har inget hänt, jag kommer att klara det här!

P.S I förra inlägget, där ni skulle gissa vad jag gjorde... Jag slickade på en saltvägg nere i saltgruvan! ;)

Kommentarer: 0 Kategorier: Polenresa Etiketter: 100 salt gruva trappa hiss polen

Gissa vad!

Av Linnea Järkstig, tisdag 11 oktober 2011 klockan 10:03,

Gissa vad jag gör på den här bilden? ;)

Tänk, tänk, tänk...

Ledtråd: Jag gjorde det här när vi besökte en turistplats i Polen.

Kommentarer: 0 Kategorier: Polenresa Etiketter: gissa vad polen turistplats

Vild och galen!

Av Linnea Järkstig, fredag 07 oktober 2011 klockan 14:20,

Jag är en riktig Monopolfanatiker. Jag älskar Monopol. Jag blir vild och galen av Monopol.

Det är någonting som jag tror att polackerna misstänkte om mig eftersom de en kväll hade bestämt att vi faktiskt skulle spela Monopol. Dock var det lite klurigt att spela det på polska och ännu svårare var det att hålla koll på alla Zlotyn och Grozyn (polska pengar) som flög åt höger och vänster.

Även om vi inte spelade klart spelet för att det tog alldeles för lång tid, så är jag rätt säker på att jag hade vunnit. Jag brukar alltid vinna. Jag är bäst på Monopol!

Så här ser jag ut när jag spelar Monopol. Helt galen!

Kommentarer: 0 Kategorier: Polenresa Etiketter: Monopol polen galen bäst

Helt galet!

Av Linnea Järkstig, torsdag 06 oktober 2011 klockan 19:11,

Galenskaper var någonting som Krakow hade väldigt gott om, roligt!

När vi gick förbi en vandrande öl var vi ju bara tvungen att stanna för att ta en bild med honom. Hur trevligt är det inte med öl i sin egen storlek, om inte större?

Vi fick även chansen att se en person som endast satt på en pinne, fast efter en noggrann granskning kom min kära vän på hur allt fungerade. Jag kan inte säga annat än att jag blev besviken när jag insåg sanningen. Det hade varit häftigt om han faktiskt satt på pinnen på riktigt. Synd att alla ska luras.

Kommentarer: 0 Kategorier: Polenresa Etiketter: vandrande öl polen krakow gubbe pinne galet kul

Kultur i Krakow

Av Linnea Järkstig, torsdag 06 oktober 2011 klockan 08:11,

Krakow är en stad som enligt min ”familj” är väldigt gammal och som de avskyr. Nu var det min tur att skapa en egen uppfattning.

Den tredje dagen besökte vi en lite större stad, Krakow, men när jag frågade familjen vad de tyckte om den sa de att de inte gillade den eftersom den var så gammal. Jag tänkte därför att det skulle bli tråkigt att besöka den staden, men mina negativa tankar ändrades ganska snabbt när jag väl kom fram, även om jag inte är speciellt intresserad av historiska rester.

Efter den tre timmar långa bussresan var vi äntligen framme och det första vi skulle göra var att kolla på några statyer, en kyrka och ett slott.

Vi såg en staty av den första polska påven, som människorna i Polen är mycket stolta över. Vad som förvånade mig är att nästan alla är väldigt stolt över honom, till och med de i min egen ålder. Så är det inte hemma i Sverige tänkte jag.

Trots alla saker vi fick se och ta del av i Krakow så tycker jag nog att det allra bästa var när vi bara gick runt i staden. Jag och mina vänner besökte affärer, en marknad och förutom det så gick vi bara runt och tittade på galenheter som fanns i Krakow. En vandrande öl, levande karameller eller gubbar som sitter på pinnar får du inte se varje dag. Åker du till Krakow så kan jag lova dig att du kommer att få se saker du aldrig sett förut.

Med andra ord kan jag säga att min dag i Krakow var allt annat än tråkig, det var en rolig men framförallt trevlig dag där jag fick chansen att ha det roligt med mina vänner. Alla galenheter, shoppingen och bara promenaderna gjorde denna dag helt oförglömlig.

Kommentarer: 0 Kategorier: Polenresa Etiketter: kultur statyer påven krakow polen sol shopping glass

En död trumpetman

Av Linnea Järkstig, onsdag 05 oktober 2011 klockan 17:47,

När vi elever från Sverige besökte en stor stad i Polen, Krakow så tittade vi på en gigantisk kyrka, Mariakyrkan. Egentligen brukar inte jag intressera mig för sådana saker men när jag fick höra legenden om en trumpetman tyckte jag att det blev lite roligare.

I det här kyrktornet sägs det att en trumpetman stod och spelade för att visa att inga inkräktare kom, dock stoppades hans fina trumpetspel en dag för att han blivit träffad av en pil och dött.

Till minne av trumpetmannen så ställer sig en man uppe i tornet varje timme och spelar ett stycke på trumpet. Han spelar en gång åt varje väderstreck, norr, öst, väst och syd. Som lyssnare hör du att musiken slutar väldigt tvärt vilket är en symbol för att den förste trumpetmannen dog.

Jag tycker att det är fint att denna symbol finns. Det är helt otroligt att torget under kyrktornet fylls av lyssnare varje gång han spelar. Det måste vara ett tecken på att det här är betydelsefullt. Han vinkade även ner till oss som stod nedanför tornet när han var klar. Det tycker jag nästan var finast. :)

Längst uppe i det här tornet stod trumpetmannen och spelade. Fint tycker jag att det var (:

Kommentarer: 0 Kategorier: Polenresa Etiketter: trumpetman krakow polen trumpet kyrktornet mariakyrkan

Ett hav skiljer oss åt!

Av Linnea Järkstig, tisdag 04 oktober 2011 klockan 18:24,

Trots 235 mil, trots två dygns resa, trots att vi har ett helt hav mellan oss. Är vi ändå så lika!

Det allra bästa med att vara med i ett studentutbyte är nog att få inse att vi inte är så olika trots allt. Även om vi bor i olika delar av Europa så kan jag se mig själv i henne. Jag kan se att hon pratar om samma saker som jag. Vilka kläder jag ska ha på mig på den där festen eller om det senaste skvallret. Även hennes föräldrar skäller på samma saker som mina brukar göra på mig. De bråkar också om blöta handdukar på golvet, att sina barn ska hjälpa till mer eller att det kanske inte är så bra att sova bort hela dagen.

Vi lyssnar alla på samma musik, vi ser på samma filmer, vi är som besatta av facebook och McDonalds är inte bara en hit i Sverige. Jag märkte även några lite mer personliga saker som att jag och Karolinka har samma favoritserie, ”16 år och gravid” på MTV. Inte nog med det, vi känner båda att vi kan sitta och spela The Sims natten lång.

Dessutom tycker och tänker vi i princip likadant, förutom att jag är för abort och hon är emot. Jag såg till och med att vi betedde oss lika i vissa situationer, ibland kunde vi se en grej ute på stan, sedan bara kolla på varandra och skratta utan att säga ett endaste ord till varandra. Med andra ord ser jag väldigt mycket av mig själv i henne. Helt otroligt!

Jag och Karolinka. Saknar henne redan!

Kommentarer: 0 Kategorier: Polenresa Etiketter: hav lika the sims samma polen sverige

Auschwitz - Aldrig igen!

Av Linnea Järkstig, torsdag 22 september 2011 klockan 14:40,

Här har det gått över en miljon trehundra tusen människor helt i onödan. Här har liven plågats helt förgäves. Här går jag nu.

Det var en av alla tankar som slog mig när jag vandrade i det före detta koncentrationslägret Auschwitz. Det kunde lika gärna ha varit du eller jag som blev drabbad, för här spelade det ingen roll vem du var, utan det viktiga var att du var uppväxt i en religion som inte var accepterad av en endaste människa, Hitler.

Första gången jag besökte dessa koncentrationsläger, Auschwitz och Birkenau tänkte jag inte så mycket på vad som faktiskt hänt utan då såg jag bara rester från vad som fortfarande fanns kvar. Jag gick omkring och såg klösmärken på väggar, gaskammare, förslitna trappsteg och jag såg bilder från ett urval av alla fångar. Med andra ord såg jag tortyr.

Den här gången såg jag inte, jag ville inte se, jag orkade inte. Vissa rum gick jag bara rakt igenom utan att kolla, det var för jobbigt. Nu förstod jag, nu hade jag tid att tänka vad dessa barn, kvinnor och män faktiskt gått igenom. Det var fruktansvärt och jag skulle aldrig någonsin mer vilja åka dit igen.

Jag kanske är töntig, men hur mycket jag än försökte så kunde jag inte hålla tårarna borta. Usch, vad arg jag blir på mig själv. Jag tycker att det var jättejobbigt att gå igenom ett koncentrationsläger där människor precis som du eller jag mördats, plågats, skiljts från sina älskade och mist hela sin livsglädje. Jag känner mig så mesig, hur kan jag gå där och gråta medan det var tusen gånger värre för de som faktiskt var där. Vad egoistisk jag är.

Andra världskriget är faktiskt något som jag personligen är väldig intresserad av, det är så sjukt att en man kan komma till makten och i princip bestämma över ett helt land. Även fast ni kanske inte tycker att detta krig är lika intressant och lärorikt som jag tycker, så tycker jag att Auschwitz är en plats som alla människor någon gång under sitt liv borde besöka. Fast jag varnar er, besöker ni denna plats fler än en gång så var beredd på något riktigt jobbigt!

Den 13 september var det jag besökte Auschwitz tillsammans med lärare och elever från min skola. Det var vår andra dag i Polen.

Kommentarer: 0 Kategorier: Polenresa Etiketter: Auschwitz Polen fruktansvärt jobbigt gråta

På språng i tio dagar!

Av Linnea Järkstig, onsdag 21 september 2011 klockan 12:58,

Igår kväll klockan halv tolv kom jag äntligen hem till Vilhelmina. Varför jag säger äntligen är inte för att jag haft det dåligt i Polen utan för att resan varit så otroligt lång. Men efter ungefär 48 timmar på resande fot fick jag äntligen sova i en riktig säng igen, i min egen.

Polen har varit så mycket mer än erfarenhet och ett roligt minne, det har varit en resa jag kommer att minnas resten av livet, en resa där jag fått nya vänner, lärt känna en familj från ett annat land och dessutom fått göra massvis med roliga saker med mina vänner från Sverige.

Vi har gjort en hel del bussresor tillsammans, två båtresor, varit i en polsk skola, vandrat i Zakapone, besökt Auschwitz, gått på stans gator i Krakow och kikat förbi i saltgruvan i Wieliczka. För att inte nämna alla saker som vi gjorde när vi inte hade ”skola”, då vi i sällskap med polackerna bowlade, shoppade, åt god mat, promenerade och gjorde allt det där andra som Polen har att erbjuda.

Även fast jag var orolig för mina kräsna matvanor så tycker jag att jag fick supergod mat. Även fast jag bekymrade mig över att Karolinkas (polacken som jag bodde hos) föräldrar inte kunde ett ord engelska så kunde vi kommunicera och de var faktiskt väldigt roliga och trevliga människor. Även fast nervositeten nästan hindrade mig från att bo hos denna familj så blev jag varmt välkomnad och ångrade snabbt att jag ens hade grubblat över detta. Så det bästa med det här utbytet var nog att få vara hos familjen och att få chansen att vara en del av deras liv för en vecka.

Trots att jag varit så skeptisk så var det jobbigt att ta farväl, när jag väl stod där och skulle säga adjö, jag kommer mest troligt aldrig att träffa dessa människor igen, så ångrade jag mig. Jag var ledsen över att jag hade grubblat och varit nervös över allt detta, för det här var verkligen någonting jag kommer ta med mig resten av livet.

När jag och familjen stod där på bron var jag så ledsen, men ändå försökte jag att hålla tårarna inom mig. Jag sa hejdå och lovade att jag skulle komma tillbaka men hela tiden hade jag en känsla i magen som sa att jag ville stanna, att jag inte ville ta adjö, inte ännu. När de sedan vände sig om och började gå iväg, det var då tårarna kom.

Det kändes som att min familj lämnade mig och för några sekunder kände jag mig faktiskt helt ensam och tom, åtminstone tills mina vänner stod vid min sida och kramade om mig. Eller jag har ju också en vän som vägrade att ge mig en kram och sprang iväg istället, men det ska jag inte tala högt om.

Även fast det är otroligt jobbigt att ta farväl så är inte det här en chans du får flera gånger i livet, blir du erbjuden att delta i ett student utbyte så hoppas jag verkligen att du tackar ja. Jag kan lova, du kommer inte ångra att dig!

Kommentarer: 0 Kategorier: Polenresa Etiketter: Polen studentutbyte hemresa erfarenhet familjer roligt

Mysigt i Polen

Av Linnea Järkstig, onsdag 14 september 2011 klockan 23:19,

Idag har jag spenderat dagen på Auschwitz, vilket jag tycker var väldigt jobbigt. Första gången jag var där såg jag, men andra gången (alltså nu) förstod och tänkte jag. Men Auswitz har jag varken lust eller ork att skriva om just nu, det är för mycket känslor att bearbeta så det får jag berätta om någon dag framöver eller när jag kommer hem.

Jag vet att jag lovade att jag skulle berätta hur det är att faktiskt bo hos en polsk familj och uppleva Polen på riktigt, men tyvär vet jag inte om jag hinner ikväll. Jag har hela tiden fullt upp med aktiviteter och annat roligt att göra och jag hoppas att ni har förståelse för det. Jag kan i alla fall lova att jag berättar allt när jag kommer hem! :)

Hur som helst, ikväll har vi, alltså jag, några andra svenskar och "våra" polacker varit hos en kille som heter Marek. Där spelade vi spel, pratade och hade väldigt trevligt tillsammans och jag tycker åtminstone att det var en av de mysigaste kvällarna på länge. Enligt mig var det en jättebra avslutning på en tuff och väldigt jobbig dag.

Tänkte att jag skulle avsluta med en bild från en trevlig kväll hos Marek.

God natt mer er! :)

Kommentarer: 0 Kategorier: Polenresa Etiketter: Auswitz Polen mys spel utbytesstudent

Ett oändligt resande!

Av Linnea Järkstig, tisdag 13 september 2011 klockan 22:23,

Äntligen Polen!

Jag ville bara meddela att jag fortfarande lever efter cirka två dygns av resande. Först åkte vi buss från Vilhelmina till Nynäshamn, sen båt från Nynäshamn till Gdansk (norra Polen) och tillsist buss från Gdans till Zywiec (södra Polen).

Resan har självklart varit jobbig men samtidigt fylld av så mycket skratt, snarkande ungdomar och galen allsång på bussen. Trots dessa tuffa minuter så känns det bra att kunna meddela att vi anlände tidigt imorse och har kunnat spendera en hel dag på Zywiecs gator.

Rundvandring i skolan, guidning i stadsparken och lunch på elevhemet har dagen erbjudit. Det har varit lärorikt och några djupa tankar måste jag nästan erkänna att jag fått (de bjuder jag på imorgonkväll). Visste ni exempelvis att de inte har några sittplatser i hela skolan (den i Zywiec), bara för att de anser att det inte är hälsosamt att sitta för mycket?

På bussen, den där som nästan tar två dygn att åka!

En mysig restaurang som vi stannade för att äta på. De hade supergod kyckling! :)

Dock vill ni säkert veta hur det går för mig och den Polska familjen jag faktiskt bor hos denna vecka, men mer om det tänkte jag berätta imorgon. Vem vet, kanske har mina djupa tankar någonting med hur det kan vara att bo hos en polsk familj att göra?

Hur som helst är det världens mysigaste familj och jag trivs verkligen jättebra, så ni får absolut inte ta mina funderationer negativt! Ha det bäst och śpij dobrze! (Sov gott!)

Kommentarer: 0 Kategorier: Polenresa Etiketter: Polen studentutbyte resa buss

Just nu, resfeber!

Av Linnea Järkstig, torsdag 08 september 2011 klockan 11:14,

För allra första gången i mitt liv har jag drabbats av resfeber!

Kanske beror det på att jag aldrig bott hos en okänd familj helt ensam, eller kanske är anledningen att jag helt enkelt blir sjösjuk av att åka båt.

Som ni kanske minns hade jag en polsk tjej på besök i våras och nu är det min tur att hälsa på henne, så på lördag börjar min resa mot Polen! Det blir tio dagar fulla av aktiviteter som Auschwitz, saltgruvan i Wieliczka, ett besök i staden Kraków och mycket mer. Dock har jag varit på dessa "turistattraktioner" när jag gick i sjuan och konfrimerade mig, men det känns lika roligt att göra dem igen.

Skillnaden från när jag var där sist var att vi då bodde på ett kloster alla tillsammans, men nu ska jag faktiskt bo hos en polsk familj och se hur det är. Jag ser verkligen fram emot det även om det kanske kommer bli en av de läskigaste sakerna jag gjort i hela mitt liv. Vad som känns mest skrämmande är nog att det inte är någon i Karolajns ("Min" polack) familj som kan engelska, jag kommer alltså inte kunna prata med någon annan än henne. ;o

I helgen sätter jag i alla fall igång med packningen men jag kommer berätta mer om själva resan när jag är i Polen. För jag ska nämligen blogga under hela äventyret, eller åtminstone under förutsättningen att jag har tillgång till internet.

Så är ni intresserad av hur jag upplever resan, titta gärna in lite nu och då :)

Det blir roligt att träffa "polskiiz" igen, jag har faktiskt saknat dem :)

Kommentarer: 0 Kategorier: Polenresa Etiketter: Polen studentutbyte resefeber familj