..... så mycket enklare livet som djurägare skulle bli :-)  eller inte....

Som jag tidigare har skrivit så har Bubblan en röd fleecoverall. I går när jag tog på henne den så satte hon sig ner, i vad jag såg som en protest och ville helt plötsligt inte gå ut - vilket iof inte är ovanligt för en whippet - men det såg precis ut som att hon skämdes för sin röda overall.  Jag vill ju bara inte att min lilla tjej ska frysa....

Så vad hade hon sagt om hon kunnat tala? Kanske hade det ingenting med overallen att göra - hon kanske bara inte ville gå ut, eller skavde overallen någonstans, eller satte hon sig ner bara för att...

Det är hemskt lätt att  förmänskliga sina djur och tro att dom tänker som oss trots att man vet att så inte är fallet. Men jag tror att även djur kan känna vissa känslor t.ex. glädje - sorg - ensamhet. Samtidigt som jag tror på dessa känslor säger mitt förnuft att dom inte riktigt känner det på samma sätt som oss... hade varit intressant att få veta!

Ja vi får väl se, sätter sig Bubblan ner nästa gång jag tar på henne den röda overallen måste jag ta ett seriöst snack med henne och hoppas att jag förstår vad hon försöker säga!

Nu börjar Bubblis att må bättre :-) Idag ska vi gå på den första lite längre promenaden på flera veckor. Bubblis får fortfarande inte springa lös så hon är mäkta upprörd när de andra hundarna busar runt!

Om några dagar så ska hon få halvsyskon, mamma Addidas är dräktig - åh så kul! Jag har dock belagt min familj med valpträffsförbud eftersom de sååå gärna viil ha en whippet till.

Nu var det länge sedan som jag skerv om Bubblans bravader.

Bubblan är en av mina ögonstenar. Hon är alltid glad och sprallig och ger mig energi.

När jag sitter i soffan ligger hon på en kudde bakom mig och snusar mig i nacken, på natten sover hon i min säng (under täcket) eller uppe på min kudde. När vi är ute och går har hon oftast full koll på mig och håller sig nära, men som den whippet hon är så tar hon sig naturligtvis ett whippetrace nu och då. För er som inte har sett ett whippetrace så är det en fröjd för gudarna. Hunden/ hundarna springer, studsar, nitar, racerstartar igen osv. osv. det ser så himla roligt och härligt ut!

I somras var vi ofta på någon sandstrand och lät hundarna springa, mina whippar älskar att springa i sand. Under hösten så har vi varit ute på långa promenader i skogen, Bubblan har hakat på i kantarellskogen mer än en gång. Vi har också varit ute på promenader med en valp som heter Voffie - en ursöt whippethanne!

För drygt två veckor sedan hände det som är varje hundägares mardröm. Bubblan fick hög feber och ville inte äta. Ingen av de andra hundarna som hon varit med insjuknade, men Bubblan blev sämre och sämre.

Efter en vecka med feber tog jag  Bubblan till veterinären (vi hade haft kontakt innan)som efter div. prover och lungröntgen kunde säga att Bubblan drabbats av ett elakt virus. Hon fick dropp och smärtstillande och började sakta men säkert bli bättre. Efter ytterligare fem dagar med feber så har nu äntligen den gett sig och Bubblan mår mkt bättre. Hon får fortfarande inte anstränga sig men börjar bli den glada och spralliga Bubbla jag känner!

......hur många ben jag än köper, så hittar Bubblan alltid något som är roligare att tugga på!

Nu har vi vant oss allihopa, nu är Bubblan en del av familjen och livet snurrar på. De största förändringarna är väl egentligen att Qvicken numera uppför sig mer eller mindre som en gammal gubbe. Han sover, snarkar och stönar högljutt när Bubblan gör saker som han tycker är lite barnsliga eller när hon försöker få honom att leka med. Vi kallar honom för Polisen numera, Han skäller till och visar sitt missnöje när Bubblan gör saker som inte är riktigt i hans smak.

Igår tog vi igen oss efter en varm dag på utställning. Både Bubblan och Quicken skötte sigt utmärkt och fick fin kritik av domaren.

Lek med lillhusse i vattnet! och sedan lite strandspan.....

Vilket underbart väder för en hundpromenad!

Brorsan höll sig lugn....

....men Bubblan blev som galen av en pinne hon hitta!