Om man kan värdera hur rolig ens kväll varit på hur stor baksmälla man har så kan jag dra slutsatsen att jag hade en kanonkväll igår! Jag har svaga minnen att jag pratade en hel del med musiker, elektriker, en emokille, en gothare vars nummer jag snappade upp för framtida behov, att jag la in en stöt på en dörrvakt, nånting om en blottare, att jag buggade på krogen, att kvällens drink innehöll hallon bla bli bla sen fick jag skrapsår på knäet, kanske drack tequila eftersom jag har en tequilahatt i guld i handväskan. Nej idag när jag lyckades krala mig hemåt till cupcake så drogs filtar och kuddar till soffan och sen har dagen varit tv-tittandes, vätskekonsumering, ostkroksfrosseri och klagan om att ingen förstår hur illa man mår. Sen missade vi i vårat tillstånd att man visst ska vrida tillbaka klockan en timma. Voi Voi. Nej mera vatten så kanske blykepsen lättar lagomt till att man ska sova.

Yes, då var årets halloween-utklädnad bestämd, en är en poppig rockig rosa rockabilly tjej, en annan är en neonfärgad påskig tulpan och den tredje är ett sotigt kattdjur (jag då).

Tur man kan döda förkylning med mentholnässpray, halstabletter, värktabletter och hemmagjord starksprit annars hade jag aldrig fått mig något roligt.

Trevlig halloween era as!

Kuriosa: Detta inlägg är nummer 300.

Dagens upptäckt/uppfinning: skohornet. Hur kan jag ha levt utan detta magnifika hjälpmedel i tjugotvå år? Vansinne. Hädanefter ska jag aldrig ta på mig ett par skor utan detta skohorn (okej möjligtvist funkar det inte med militärkängor, sandaler och pumps men ni fattar).

Sådärja! Då har man avklarat en lång och kylig promenad i raskt tempo genom stadens mörka cykelbanor med en liten hund som är döpt efter en nedbrunnen antik stad. Medans jag drog i kopplet och väntade på att hunden skulle lukta på marken för hundraelfte gången ringde mobilen, Iggy ringde för att fråga hur det gått på den fackliga grundkursen. Meddelade att det varit roligt, lärorikt och stimulerande. Så pass att jag vill gå steg två och tre. Dock kände/känner jag mig en aning sliten då jag knappt sovit tio timmar under dom här tre dagarna. Hälsade hem till äiti och grisen och fortsatte att gå i mörkret och undvika trassla in kopplet i någon cyklist's ekrar då cyklisterna cyklade farligt nära den hyperaktiva hunden. Försökte lokalisera mig till närmsta livsmedelsaffär men hittade bara en bensinmack, men dom säljer också halstabletter och nässpray så det fick duga. Nässpray och halstabletter? Jepp, för femte Halloween på raken är jag förkyld. Men det tänker jag inte låtas stoppas av, imorgon ska jag förhoppningsvist inte ha snorig näsa och rinniga ögon eftersom jag bestämt träff för en fika på stan. På kvällen har jag planerat att vara fabulöst snygg och dricka drinkar med min cupcake och fira att vi är dom snyggaste häxorna/spökena/trollen i staden. Vi har planerat att ragga upp lite färskt ungt lammkött, ha ha.

Nu ska jag spela dataspel på cupcake's Toshiba tills hon kommer hem, adjö!

Just nu vill jag strimla en viss persons armhålor, mala ner huvudet i en köttkvarn och sen klafsa omkring barbfota. Arg? Ja!
Jag väljer att inte gå in på anledningen till min ilska om personen som orsakat mig all vrede skulle läsa det här. För då kanske min överaskningsplan att kidnappa personen och låsa in denne i en källare med trettio utsvultna vildsvin spricker. Eller det känns en aningen drygt att fösa in trettio grisar i ett källarrum så jag kankse bara skjuter bort knäskålarna istället.

Drömde en mardröm inatt, allt från att jag bråkade med familjmedlemmar till att min minigris var död och att jag var på nån seans för få kontakt med folk på andra sidan. Brr.
Nu ska jag sluta stirra ut genom fönstret på den där övergivna navkapseln som ligger vid vägkanten och packa min väska med kläder för några dagar. Ska på facklig kurs i staden. Spännande och en aningen nervöst. Nej, dricka kaffe och packa och komma mig iväg. På bloggen kommer det vara tyst några dagar framöver, adjö!

Jag håller på och städar bland mina mappar, har varit en total oreda ett bra tag. Så nu håller jag på och katalogiserar alla mappar och håller på med mappen som innehåller bilder. Det har blivit en hel del bilder , närmare niotusenfyrahundrafyrtiosju stycken faktiskt. Eller vänta nu, min mapp med paintbilder ligger separat så räknar jag in den blir det drygt tiotusensjuhundratio bilder. Eller vänta nu, har jag inte en massa bilder i "Mina mottagna"? Aja, jag har en hel del bilder iallafall.

Jag tänkte dela med mig av mina bilder i olika inlägg, jag börjar med fotografier. Mycket nöje.

5 bilder från min dator : fotografier

The smoking bride

Swords in the wind


Alexandrie

The local buddah

The red thread of love

Jag har blivit ganska duktig på att tala om vad klockan är beroende på vars månen befinner sig på himmlen från utsikten i vardagsrummet. Är jag en kuf? Jag kanske ska lägga till en Appalachisk bergsdialekt och sluta tvätta håret och bara kommunicera med röksignaler? Bara en tanke.

Det irriterar mig att jag glömde mina Acerola-Läkerol på kooperativet igår. Men det som irriterar mig mest är att jag inte kommer ihåg om jag betalade för dom och lämnade dom i rullbandet eller om dom låg kvar i korgen när jag lastade upp varorna. Bah, dumma korkade kortidsminne!

Förresten, Acerola-Läkerol? Hur låter det egentligen? Pröva upprepa ordet snabbt, snacka om tungvrickaren. Acerola-Läkerol, Acererola-Läkerol, Acerola-Läkerol, Ackelola-Läckelol, Ackelola-Läckelol....och så vidare.

Min senaste paintbild, en request från min cupcake som ville ha en bloggbanner eller nåt. Bilden är inspirerad av hennes förkärlek till rosa, bling-bling, fluff, sött och cocktail (tyvärr inga cocktails men en regnbåge fick hon).
Bilden bor numera på den här bloggen.

SOMETHINGLAND

Copyright mig eller nåt.

Andra bilder har ni här, här, här och här

Jag hatar att få kallpratsfrågan nummer ett:  "Hur är det?" ställd till mig. Frågan som alla ställer, helst folk man inte sett på ett tag. Den blir som en fälla, vad ska man svara? "Jo tack bara bra, själv då?" är kanske det korrekta svaret, majoriteten svarar så. Oavsett om det är bra eller inte. Jag brukar vara uppriktig och svara precis som det är, "Nja det är väl inte så bra", men då blir folk helt chockade och tror att man går igenom en livskris eller har fått en dödlig diagnos eller nåt. "Nej vad är det som har hänt?" och sen vrider dom huvudet på sned och ser ledsna ut. Men om man bara har en sån där dag då man bränt kaffet, överkokat äggen och slitit sönder skosnöret då måste man få vara uppriktig och säga att det är inte bra idag, själv då? Det här kallas  "kallprat", andra synonymer är : innehållslöst prat, ytlig konversation, dösnack.
 

Jag misstänker att jag knarkar sportserier. Kampsport, baseball, basket, fotboll, cykling, boxning bara att nämna sen började jag titta på brädspelsserier (kan man räkna in det som "sport"?) som go och shogi. Och det värsta är att serierna är hur bra som helst. Det är det som är magin med anime, att man kan ta nåt så töntigt som t.ex cykling och göra det till en kanonbra och sevärd serie. Nu har jag fastnat för en serie om football, en sport jag aldrig brytt mig om eller kan något om reglerna. Men efter sex avsnitt misstänker jag att det lutar mot att jag kommer se alla hundrafyrtionånting avsnitt. Animering ser okej ut och musiken är komponerad av en bekant kompositör, handlingen funkar men jag är tveksam till vissa karaktärer men det är många avsnitt kvar så bara att avvakta. Det som är så skönt med footballserien är att dom förklarar regler, termer och så vidare så att även jag som inte vet någonting kan lära mig om quarter, yards, downs, field goal, hur man räknar poäng och så vidare. 

Motståndarlagets linebacker pressar sig igenom försvaret från avsnitt 6.

Jag funderade vem idioten som körde alldeles för snabbt utanför mitt fönster var men då var det polisen. Spännande, undrar om det är nån razzia på gång? Mina grannar kanske är medlemmar i maffian!

Nej ska gå och flukta i fönstret nu.

Internet är läskigt. Jag googlade på "gul brödrost" och hamnde inne på nån plastikopererad fjortisblogg med smajlisar! Det gav mig lika mycket obehag som den gången jag skulle skriva en uppsatts om munvård hos äldre människor och googlade "tänder på äldre". Ja ni kan väl räkna ut vad jag hittade då.

Ibland kan man inte ens slå upp ord i lexikon utan att det blir galet.

(Detta superba lexikon hittar ni här)

Jag måste bara inflika här på bloggen innan jag säger godnatt att det är skrämmande att gå igenom gamla skolkataloger och inse att 6 av 10 jämnåriga f.d. klasskamrater skaffat barn med någon från samma kommun. Detta är ett varningsskott att man måste fly från länet för att slippa råka ut för samma "öde".

Jag kan inte låta bli att nynna på den här kända låten när jag skriver det här : "All around me are familiar faces. Worn out places, worn out faces. Bright and early for the daily races. Goin' no where, goin' no where. Bla bli bla When people run in circles it's a very, very mad world, mad world".

Varför jag tycker det är galet är för att jag bara för drygt ett år sen hade en diskussion med en drygt artonårig kille som övervägde att skaffa barn med sin flickvän som han 1, knappt varit tillsammans med i ett halvår och 2, hon gick bara första ring på gymnasiet. När detta nådde mina öron gick jag såklart och pratade med honom. Jag undrade VARFÖR han ville ha barn då dom i mina ögon fortfarande var barn själva och vädjade att hon åtminstone skulle få gå klart gymnasiet. Viktigt med utbildning i dagens läge och så vidare. Dom argument som lades fram till mig av honom var : Jag börjar bli gammal och barn är söta.

What the fuck?

I allafall så sa jag såhär till den här drygt artonåriga killen : Hundar är också söta men när du tröttnar på dom kan du sälja dom. Det kan du inte med ett barn, det är ett ansvar som sträcker sig livet ut. Idiot. (oklart såhär i efterhand om jag sa det sista, men jag tänkte säkert det).

Kuriosa: Bilden är från den här paintserien där jag greppar ämnet lite vagt.

Idag har/är min cupcake* på besök i samhället, vi drog en shoppingrunda i inredningsbutikerna som finns här och det tog ändå nästan två timmar. Som inredningsbutik räknar jag såklart in mitt älskade Röda Korset och där hittade jag efter att letat med ljus och lykta i två år en kaffefilterhållare! Behold! Det bästa var att den var omålad och inplastad så den ska jag måla om i en fin gul färg för att matcha mitt sommarkök. Sen hittade jag en pocketbok om dejting som jag ska studera, jag är som sagt inne på att återuppliva dejting-trenden i Sverige.
Var även förbi mitt jobb för att få en underskrift och sen for jag och min cupcake hem till min second hand-lägenhet och doppade ballerina kladdkakor i kaffe och skvallrade. Hon lämnade mig för ett födelsedagsfirande men lovade att komma tillbaka senare ikväll. Så nu ska jag laga lax i ugn och tvätta håret. Idag körde jag på peruken igen och som vanligt har folk svårt att sätta fingret på vad jag gjort med håret.
"Har du klippt dig?"
Jag kunde ha snaggat hår dagen innan och köra med en peruk som gick till axlarna dagen därpå och folk trodde ändå att jag klippt håret! Haha. På tal om hår, jag älskar när folk frågar om man färgat håret och man svarar att man "bara tvättat det med balsam".

Kuriosa: på kooperativet har dom en massa "provsmaka"-grejer, skynda er dit och ät en massa gott vetja.

Jag rekommenderar att ni inte provar persimon, den var...underlig!

 * = cupcake är såklart ett smeknamn på en väninna!

Dagens fundering: smakar kaffe annorlunda beroende på vilken kopp man dricker ur? När jag dricker ur mina "gammeldagskoppar" smakar kaffet på ett visst sätt och när jag dricker ur mina nya stengodsmuggar smakar det på ett annat. Inbillning eller ligger det nån sanning i det?

Att få prata av sig kan få en att känna sig förlöst. Att turas om att prata, lyssna, konversera och komma fram till saker. Att ha en riktig människa att prata om vägskäl, teorier, idéer, drömmar och som kan håller med, nicka instämmande eller bara ställa dom rätta frågorna är snäppet bättre som sällskap än en torr tyst kaktus. Den bara sitter där och blänger på en och bara tar emot en massa utan att ge något tillbaka, eller jo. Har man tur får man en vass tagg i fingret. Fast med vissa vänner man haft under årens lopp är det inte så stor skillnad nu när jag tänker efter. Fast då har taggen i fingret mer varit som en dolk i ryggen. Äsch nu gick jag off topic igen. Det är väl en sån dag jag har.

Idag tvättar jag koftor, strumpbyxor, linnen i överflöd och några kjolar, lyssnar på Tysk-Mexikansk alternativ goth, fryser om fötterna och kan inte bestämma mig om jag ska rita eller läsa i min nya bok. Ikväll får jag minsann besök över en kopp kaffe, det ska bli trevligt med lite sällskap, skvaller och sköna samtal i en timma eller två. Det behövs lite värme i den här lägenheten.

Igår hade jag bestämt mig för att jag ville träffa min cupcake för att kunna summera hur dom senaste månaderna vi varit ifrån varandra varit så jag bestämde mig för att vänta dom tre och en halv timmarna då hon slutade sitt arbete och kunde leka med mig. Först gick jag på Röda Korset och handlade en snygg randig svart/marinblå slips, två gula snapsglas, en svart kavaj och en ny bok. Alltihopa under hundralappen. Sen gick jag till mitt favoritställe, dvs Stadsbiblioteket och plöjde igenom serier och feministiska tidsskrifter medans jag drack varmt hämtkaffe och spanade in vad folk läste och vad dom hade för skor på sig (att titta vad folk har för skor är en favoritsyssla jag har). När tiden flugit iväg och jag gått i motvind till caféet som vi stämt träff på fick jag äntligen träffa det lilla livet. Tre timmar av pannkakor, starkt svart kaffe, en negerboll och en massa massa påtår och ännu mera skvaller innan jag var tvungen att sätta mig på bussen hem. Men vi hann avverka en del samtalsämnen som, framtidsplaner, lägenhetssökande, vaför svenskar är så dåliga på att dejta, varför man inte kan ha killkompisar med flickvän, hur utled man kan bli på ens arbete, ekonomi, krogen, fester, kärleksbekymmer et cetera.

Så nu har jag bestämt mig för att jag ska börja dejta bara för att motbevisa att svenskar är dåliga på det. Och när jag menar "dejt" så menar jag inte att man t.ex går på krogen, far hem till den ena efteråt för att ha hångel/sex, byter nummer och sms:ar varandra en tid för att eventuellt träffas över "en film" hemma hos den ena. Sen är man ihop och det dröjer inte länge förräns man går klädd i matchande mjukisbyxor och käkar bearnaise-pizza framför discoverychannel och äger en katt, hoppsan, off topic! Dejting ska vara kravlöst utan att man förbinder sig till nån relation. 

Fan, jag har inte tid att spinna vidare på det här utan måste ta hand om tvätten, ajöss!

Lördagen kändes som ett enda långt flängandes hit och dit. Först flänga omkring i lägenheten efter alla saker jag behövde till besöket hos storebror. Sen flänga  fram och tillbaka efter den ena storebrodern som försvunnit från jordens yta, slutade med att vi lämnade kvar honom. Sen fick jag flänga fram och åter i stan pga kvarglömd plånbok och sen flänga omkring på Åhléns och gräla med grinig expedit och sen flänga runt på alla butiker i jakt på försvunnen mamma och försvunnen storebror. Pust! Sen flängde jag och Iggy utmed alla hyllor på storköpet efter en specifik målarfärg som inte fanns. Ruttet. Till sist fick vi flänga till födelsedagsbarnet som egentligen fyller år på onsdag men ville bli firad i lördags.

Födelsedagsbarnets fru mycket ambitiös och duktig som bjöd på hemmabakade biskvier, toscarutor, bullar och prinsesstårta efter den gigantiska smörgåstårtan. Alla vräkte i sig tills vi kräktes i servetterna allihopa av mätthet. Sen vart det presentutdelning, en annan värme/massagedyna, bling-bling hammare, ful whiskey* och diverse annat delades ut.

Bestämde hux flux att jag skulle stanna kvar hos storebror med fru för att dricka lite alkohol och följa med ut på krogen (vem vet när jag var där sist?). Resterande familjemedlemmar packade ihop och drog hem till byn och jag sög på en vodkablandad alkoläsk för att komma i stämmning.

Kort summering av upplevelser på krogen: högt inträdespris för att trängas med idiotiska människor som lyssnar och dansar till idiotisk musik som spelas alldelles för högt och sen betala idiotiskt överpris för att suga på en idiotiskt äcklig drink som smakar isvatten efter fem minuter. Omöjligt att prata med människor/ragga. Övergår mitt förstånd varför människor går ut på krogen vareviga veckoslut.
Betyg: Schlagerklubben/Coverclub/vad-det-nu-heter får 2 vodkaflaskor av 10.

Carola spelades om och om och om igen under kvällens gång, urk.

Kvällens bästa var iallafall när jag kom ifrån mitt sällskap och flängde omkring för att hitta dom och råkade sticka in skallen i ett rum och hittade min storebror med hans frus storebror i en högljudd duett med Roger Pontares dängare När vindarna viskar mitt namn.

* = ful whiskey enligt min fisförnäma storebror som har whiskeyprovningar hey hey är tydligen Jack Daniels, den flaska jag gav honom i födelsedagspresent. What? Ful? Den var ju i hälsingland dyr! Eller ja, allt är ju relativt.

Nyss hemkommen. Trött och hungrig. Äta frukostknäckebröd med tre skivor ost och sen isäng, skriva bra inlägg imorgon bitti om helg. Blir bra. Adjö.

Brorsan den äldres fru är så söt. Hon skulle ta en powernap i soffan men i sömnen höjer hon volymen på tv-dosan och vaknar såklart av den höga volymen "det är visst inte meningen att jag ska få sova!".

Nej. Det är meningen att du ska dricka. Med mig!
Ikväll blir det den stora staden för mig, ska troligtvis ut på krogen, vilket blir första gången på säkert två år. Nice, vi ser väl vars det bär hän.

Inatt drömde jag att jag var hemlös i en främmande stad. Jag och två andra bodde i en övergiven fyr vid havet och livnärde oss på att stjäla små saker genom vårt jobb som "flyttfirma", vi hjälpte en domstol att flytta en massa arkiverade mappar eller en teatergrupp med att packa en massa rekvisita. Jag drömde att jag stod i samma nattlinne som jag sov i ute i snön med mina kängor och rökte utanför fyren och då kom en dektetiv som "var oss på spåren" och skulle ta fast oss eftersom vi var efterlysta av interpol. Sen vart det en vild jakt genom landsvägar och vi gömde oss i ett cirkussällskap och utpressade en domare från domstolen vi extraknäckt på genom att hota att vi skulle avslöja hennes affär med en brottsling om hon inte gav oss pengar.

Ja en aningen bisarr dröm. Nu ska dricka kaffe och göra mig iordning för att fara till staden och uppvakta storebror den äldre som fyller år nästa vecka men vill bli firad idag. Det blir smörgåstårta för dom andra och pastasallad för mig.

Häftigt, känns lite som när man ser att klockan är 22:22. Undrar om man får önska sig nåt? Isånnafall önskar jag mig en snygg bloggdesign.

Jaha kära blogg. Nu är det väl tänkt att jag ska skriva något spännande om min dag men jag kan stolt meddela att jag har inte gjort ett skit idag. Efter frukosten satt jag framför datorn i några timmar med forumskriverier och kaffedrickandes. Nångång efter tolv bestämde jag mig för att ta på mig kläder och sminka mig men slogs av obotlig hunger så jag gjorde lite tonfiskmackor i ugnen. Medans mackorna tillagade sig själv i mitten av ugnen sminkade jag mig halvvägs och stökade undan lite saker som låg framme och skräpade. En skåpdörr lossnade från sitt fäste och jag är för dum i huvudet för att kunna skruva tillbaka dörren så nu ligger den på golvet i väntan på en som inte har tummen mitt i handen. Sen åt jag mina mackor och fastnade framför senaste avsnittet av Shiki, forumstrådar och annat blaj. Tog på mig lite kläder och upptäckte att jag gått upp några kilon och sen satt jag på toaletten och läste en bok tills benen domnade för att sitta framför datorn några timmar till. Jepp, snacka om spännande dag eller hur? Har inte ens varit utanför dörren och hämtat posten. Nu är det visst kväll för det är mörkt i lägenheten igen, bara att tända lamporna och invänta natten. Lyckligtvist ska man åka till staden imorgon så nånting händer.

Hoppas jag får arbeta nästa vecka, jag blir så apatiskt rastlös av att inte ha något att göra om dagarna.

Jag hoppas att den här första snön inte blir kvar särskilt länge. Upptäckte just att jag hade glömt ta in lite saker från balkongen och nu har dom frysit fast och sitter som berg. Oj vad bra man får vara.

Trots att jag gick isäng flera timmar senare än kvällen innan vaknade jag ändå före första larmet (07:47, larmet går 08:10). Idag vaknade jag av att armbågen hade råkat hamna utanför täcket och var helt iskall. Upp och svepa om sig den röda fina morgonrocken och göra morgonrutinen (koka kaffe, koka ägg, koka gröt, skiva banan, hälla i mjölk och kanel, bre macka, äta framför fönstret, svälja antioxidanttabletter, starta datorn, kolla mail, dricka kaffe). Idag har jag inget planerat, ingen som ringt om arbete och så vidare. Men det är strålande väder ute. Idag borde jag snöra på mig mina militärkängor och ta en promenad. Fast jag avskyr att promenera "planlöst" dvs utan mål. Jag kan som inte promenera hem till någon då alla arbetar eller går skola. Att promenera till affären när jag inte behöver handla något känns löjligt och jag kan inte gå ner på biblioteket. Eller kan kan jag väl men det tar knappt fem minuter att gå dit så det skulle bli en aningen kort promenad.

Ja, jag får fundera ut en lösning på detta medans jag dricker kaffe. Adjö.

Notering till mig själv : kul att du återupptagit Styleroom-aktiviteter igen, synd bara att du inte kan slita dig från datorn.

Jag är fullständigt helt hopplöst förälskad i introt till serien jag följer nu, Shiki.
Har spelat låten hela dagen och tittat på introfilmen. Sen letade jag reda på originalvideon och den är också fullständigt hopplöst bra, jag letade reda på en version med översättning till er som inte kan japanska.

Så här ser introt ut i animeserien:

Jag ska bygga en piedestal som når upp till himmelen och sen ska jag placera L'Oreals Casting Creme Gloss-hårfärgsserie på den. Sen ska jag vara den trogen tills den dör i en hemsk "L'Oreals-konkurrenter-skapar-en-bättre-hårfärgsserie"-olycka. 

Vadan denna eufori? Jo, som ni kanske minns köpte jag en förpackning hårfärg när jag var och shoppade i stan och har inte förräns idag använt den. Inte hade jag en aning om att när jag bröt förpackning att min syn på hårfärg föralltid skulle vara förändrad. Att jag skulle genomleva en sittning utan att färgen sved och kliade i min stackars hårbotten. Att färgen inte behövde sitta i en timma utan bara tjugo minuter. Sen slapp jag ha färg i hela ansiktet, öronen och i nacken för L'Oreals underbara färg var bara på själva håret! Och när jag skulle tvätta ur färgen hann jag inte ens få ont i nacken till skillnad från dom billiga märkena jag kört med förut där man får stå under kranen i nästan en kvart och färgen fortsätter ändå att rinna. Och när man ska sova måste man ha en handduk på kudden för att håret färgar av sig den första tiden. Urk.

Och sen vart jag småkär i den lilla minimalistiska burken som handskarna var i. Den har jag sparat för jag ska ha alvedon i den. Och efterschampot hade en återskruvbar kork (till skillnad från dom där #!@% små påsarna man ska "riva" (läs: slita/bända/bita) upp och ändå står det i bruksanvisningen att man ska använde den till två tvättar. Nej vet ni vad, jag sparar inte en halvt trasig liten påse med ett balsam som sipprar ut utan den kastar jag. Ahhh, nyfärgat hår luktar för en gångsskull jättegott!  Nej, kärlek till L'Oreals Casting Creme Gloss nummer 300. Jag kommer aldrig mer köpa eller använda billigt shit till mitt hår igen.

Bilden har ett blått ljus över sig, tack vare snön utanför.

Fulare än såhär kan man nog inte vara. Hårfärg som smetats i håret och virats i en rolig frisyr och en tomatmask i ansiktet. Med min vanliga tur lär väl någon knacka på dörren nu.

Okej det var visst riktig snö som föll därute.

Fantastiskt att man kan känna sig som en helt ny människa tack vare några timmar sömn. Vaknade tio minuter före första larmet (prick 08:00) och upptäckte att jag sparkat bort alla tre filtarna från sängen. Inte undra på att jag vaknade, jag var helt gefroren! Efter att ha dragit min replik på dålig tyska laddade jag kaffekokaren, observerade att den första snön föll därute, kokade ett ägg, startade datorn och gjorde mig lite frukost. När det nu börjar bli kyligare klimat ute så bestämde jag mig för att återinföra havregrynsgröten på menyn (jag har svårt för att äta grytor, soppor, té och gröt på sommaren).
Serverade och åt vid frukostbordet min havregrynsgröt med en halv skivad banan och kanel* som garnering ovanpå mjölken. Till det åt jag en skiva fullkornsbröd med ett kokat ägg. Observerade medans jag tuggade att grannen har problem med sin bil, som om det inte räckte att det var en mindre snöstorm att sen bilen havererar kan inte vara alltför roligt. Stackarn.

Njöt av att se snön virla omkring därute, önskade att jag hade en bättre kamera som kunde fånga ögonblicket. Och på tal om det så behöver jag verligen en ny mobiltelefon, jag tycker jag laddar batteriet mer än jag använder den. Får leta efter en mobiltelefon med bra kamera så har jag löst problemet.

Blir det uppehåll ska jag ta en promenad på samhället, fortsätter det blåsa och snöa som det gör nu (dvs mini-storm) så stannar jag nog inomhus i min kammare hela dagen.

* = kanel funkar ypperligt som sötningsmedel och alternativ till socker. Den är faktsiskt mer mångsidig än folk tror, den kan användas till mer än bara bullbak och risgrynsgröt. Den kan t.ex användas i fruktsallader, juice, té, kaffe och mustiga kötträtter som chili con carne eller köttfärssås. Kanel innehåller vattenlösliga polefenoler som lätt tas upp i kroppen och "lurar" levern att det finns mer insulin i blodet än det gör vilket gör att blodsockret kan tas upp utan alltför mycket insulin. Vad pratar du om? Kanske ni undrar, men är man GI-intresserad så borde detta vara intressant information eller redan bekant.
För en diabetiker kan ett intag på 2-3 gram kanel per dag ge närmare 20 procent lägre blodsocker samtidigt som blodfetterna förbättras.

Källa : Journal of Agriculture and Food Chemistry 2008;56(6), s. 1907-1911

Dagens fundering: Jag kan inte bestämma mig. Är det långsamt regn eller otroligt vattnig snö som faller här utanför? 

Idag har varit en skön, aningen stressig och virrig dag. Jag råkade somna av igår på eftermiddagen i soffan och vaknade upp vid niotiden på kvällen med fastklibbade kontaktlinser och kaotiskt hår. Så för att vända tillbaka på dygnet bestämde jag mig för att vara vaken hela natten/dagen och sen köra en tidig kväll ikväll. Ägnade natten till att sortera papper och titta på lite ryslig anime. På morgonen kokade jag starkt kaffe och åt lite frukost framför datorn och ägnade en timma eller två till att blogga, läsa artiklar och titta på flashfilmer. Vid tiotiden reste jag mig ur min skinnsoffa och städade undan dom sista högarna med skoluppgifter och tidningsurklipp. Sen drog jag en runda med kökssprayen i köket och pysslade på med diverse inredningsdetaljer. Tillagade en enkel lunch och tog en snabb dusch. Bestämde mig för att skippa håret och köra på peruk. Jag ska färga håret imorgon och då rekomenderas det att inte ha nytvättat hår. Anyway. När jag bestämt kläder (svart midjekjol, blått linne, blåa strumpbyxor, blåa legoörhängen och ett blått diadem) tog jag en kafferast i fotöljen och stirrade lite håglöst ut i tomma intet medans kaffet kalnade i koppen.
Sen fick jag ett infall att fotografera mig själv med min mobilkamera och ägnade säkert fyrtio minuter till att ta en bild som jag var nöjd med som profilbild (se till vänster). Det var krångligt att få till bra ljus då mobilkameran saknar blixt och min lägenhet vid tillfället var kolsvart men till sist gick det att ta en bra bild.
Jag hade väntat att få besök vid tvåtiden men det sköts upp till kvällen så jag passade på att skriva en inköpslista och nyttja mina rabattkuponger från kooperativet. Jag hade lyckats städa bort min mp3 spelare på ett "smart ställe"* så jag fick gå musiklös ner på affären. Och kooperativet är så fint nu! Stort och rymligt, fin grönsaks-och fruktavdelning och bra belysning. Drog omkring min kundvagn och fyllde den med bananer, morötter, knäckebröd, skorpor, havregryn, kaviar, ägg och en massa annat.
När jag betalat och skulle packa ner mina varor i mina medtagna tygpåsar fick jag spela lite tetris med varorna för att dom skulle rymmas. Slutade med att jag fick bära brödpåsen utanför. Traskade hemåt och medans jag kånkade på mina påsar försökte jag komma på vad jag skulle laga till middag. Såklart när man har händerna fulla så ringer telefonen. Det var mamma som undrade hur det var och då hörde jag för första gången hur min röst lät. Hes och sprucken. Blä. Skyndade mig hemåt för att knarka värktabletter och ta något för halsen. Mamma hade gjort ugnspannkaka som jag fick hemkört och det smakade mycket bra. Vid sjutiden kom mitt väntade besök och jag hade tänt värmeljus för en mysig stämming och lagt på lite diskret The Cranberries i bakgrunden. En date? Nejdå, jag skulle bara visa upp min lägenhet. Bjöd på kaffe och wienerbröd och sen pratades det på i två timmar om saker jag såhär i efterhand inte kan erinra vad dom handlade om. Min hjärna är verkligen brylépudding just nu. Så fort sällskapet tackade för sig, blåste jag ut alla värmeljus, tog av mig peruken och tog mitt wienerbröd (jag har svårt att äta när folk ser på). Pust. Nu ska det bli skönt att få krypa ner i min leopardbäddade säng med Domo-kun.
(verkar något virrigt i blogginlägget som jag inte orkar läsa igenom så får ni ha överseende med min brist av sömn).

Såhär söt kan jag se ut när jag går och handlar. Jag hade min 2:- kavaj och min halsdukskrage samt min nya vintermössa från H&M på mig.

* = "ett smart ställe" är ett ställe man lägger undan/gömmer något på för att några minuter senare förpassa längst bak i minnenas korridor. När du sen ska ha det du la undan/gömde så kommer du aldrig på var det s.k. "smarta stället" var. Inträffar oftare än man tror.

Jag har aldrig koll på något. Jag skyller på att jag inte äger en tv eller har råd att premunera på glassiga musiktidningar att jag missat att Dolores O'Riordan släppt en ny skiva. Jag föll direkt för The Journey som jag misstänker kommer att spelas en hel del i veckan.

Idag lyssnar jag förövrigt på den här spotify-listan

Jag är less på att jag alltid gör upp planer på hur dagen ska bli, skriver en lång lista i mitt huvud vad jag ska hinna med under dagen. Men det slutar oftast med att jag gör något helt annat. Ska jag tvätta kläder byter jag gardiner istället. Eller ska jag färga håret bakar jag scones. Och sen grälar man på sig själv för att man "inte hann" göra det man skulle. Så idag tänkte jag prova något nytt. Nämligen skita i alla planer och ta det som det kommer.

Innan jag somnade i soffan och fick nackspärr och märken efter mitt spiralblock på armbågen var jag riktigt duktig. Fick ett ryck strax innan lunch att jag skulle röja i köket, rensa undan reklamblad, torka upp smulor bakom brödrosten, vattna bortglömda kaktusar, ändra ording i kökshyllorna efter färg och så vidare. När jag höll på och skrubba bort nåt oidentifierbart på diskbänken kom jag på att  kanske borde jag städa kylskåpet, för-vem-vet-när jag gjorde det sist?. Det gick bra att plocka ur alla hyllor från kylskåpet och diska dom, för det är ändå tomt därinne. Eller nej, jag har margarin, ekologisk hallonsylt, kethup, senap och en sönderkramad tub med vegetarisk pastej (jävligt god). Efter att ha diskat och skrubbat alla skåpluckor sorterade jag alla #!@% papper som legat ett skåp. Men sen tog det stopp. Vad gör man sen? Just nu har jag små högar med papper, fotografier, ritblock, pyssel, gamla skoluppsatser, tidningsurklipp, dikter runt hela vardagsrumsgolvet. Det ironiska är att jag äger en cirka tio pärmar men ingen hålslagare. Skit.

När jag tittade ut genom fönstret såg jag inga löv på trädgrenen och fick känslan av att det skulle vara snö på marken. Jag vart besviken när jag såg den gråa asfalten.
Höst är vackert när löven skiftar färg och hela naturen står i brand, men så fort löven ramlat ner kan man vrida på årstiderna och göra det till vinter på en gång. Hösten är en färskvara, när dom röda-orangea färgerna försvunnit från träden är det bara grått och svart som återstår. Sen kommer lite vit snö som snabbt blir slask och smuts. Träden är nakna och olycksbådande, det faller snöblandat regn, alla fryser, alla blir kroniskt deprimerande. Konsumtions-Sverige försöker muntra upp alla deprimerande svenskar genom att pracka alla skyltfönster/kataloger/butiker fulla med julprylar fast det bara är början på november. Jag älskar jul men jag blir inte alls glad av att man tjuvstartar med julpynt. Vem blir glad av att fälla upp en solstol i trädgården i februari så att man kan "se fram emot semestern"? Nej jag trodde väl det.

Vintern är min favoritårstid. Jag blir alldeles drömmig av att tänka på vintern. Åh. Och snön! Ge mig snö. Vindstilla nätter med stjärnfall och stora snöflingor som faller ner i sken av en lyktstolpe. Man sitter vid fönstret och försöker fästa blicken på en snöflinga och följa den hela vägen ner mot marken. En lek man kan leka hur länge som helst.
Det är så tyst på natten att trots att du aldrig hör något i vanliga fall så kan du höra det knarrande ljudet från kängorna som trampar nya fotspår på den oplogade vägen. Träden är tunga av snö och lyser upp mörkret så då gör det inget att lyktstolpen aldrig blir lagad på hela vintern. När man väl är hemma virar man av halsduken som ligger runt halsen i flera varv, blöt av andedräkt och snö och man ser fram emot att få krama om den varma koppen med kanelté och värma dom frusna fingrarna. Helst lillfingret som alltid domnar bort. Och medans du sitter med knäna uppdragna och försöker strunta i att dom hemmagjorda sockarna kliar något så förskräckligt ser du fram emot dom riktigt kalla nätterna. För då kommer det vackraste i världen fram. Norrsken! Jag är decemberbarn och varje år önskar jag mig samma sak. Nej inte pengar och smink som många tror utan snö och norrsken.
Jag hoppas snön kommer fort i år.

Folk som undrar varför man har paraply när det snöar vet ingenting om livet.

Animen "Le Chevalier D'Eon handlar om den unge mannen D'Eon som är riddare i kung Louis XV's tjänst och även medlem av den hemliga polisen som arbetar i skuggan för att hålla freden säker i det franska samhället. När hans äldre syster plötsligt blir funnen flytande i floden Seinen död i en kista med ordet "Psalms" skrivet på locket kastas D'Eon in i en kamp med revolutionärer och paranormala krafter i jakten på sanningen bakom systerns död. Historian tar sin början i Versailles och sträcker sig från Frankrike vidare mot Ryssland och sedan England.

                  Scener ur första avsnittet av serien Le Chevalier D'Eon

Animen Le Chevalier D'Eon är löst baserad på den verkliga personen, Charles Èon de Beaumont och utspelar sig under 1700-talets Frankrike. I det verkliga livet var Èon de Beaumont en diplomat som arbetade under kung Louis XV's hemliga dimplomati Secret du Roi och ett av hans mest kända dåd är när han återupprättade den diplomatiska förbindelsen i S:t Petersburg mellan det ryska och franska hovet. Han säkrade Frankrikes allians med Ryssland strax inför utbrottet av sjuårskriget.

I serien finner man spår av historiska händelser och verkliga personer vilket är ett stort plus för den som är intresserad av historia och serien har lovordats av kritiker för dess fantastiska animeringsstil och design. Musiken komponeras inte mindre av Michiru Oshima, en personlig favoritkompositör som bl.a har gjort musiken till Legend of Zelda - Twilight Princess, Memories of Tomorrow & Full Metal Alchemist.

Jag såg den här serien för fem år sen och den är och förblir den allra första historiska animen jag sett så den har en kär plats på min topplista. Visserligen tyckte jag då att den var lite udda eftersom den utspelade sig i Frankrike, jag hade bara sett serier om samurajer, japanska skolungdomar i uniform, gigantiska robotar och monster av diverse slag som bekämpade varandra i häftiga strider. Så Le Chevalier D'Eon var verkligen något annorlunda då den genomsyrades av historia, politik, svärdfäktning och alkemi följt av hovdamer i vackra klänningar, klassisk musik, Versailles fontäner och Louis XV's snygga peruk.

Betyg: 7 vodkaflaskor av 10

Till den här rescensionen har jag använt mig av wikipedia och wikipedia, mina egna reflektioner och bilderna är skärmbilder som jag tagit från första avsnittet.

Mitt liv går i ultrarapid just nu. Jag önskar jag kunde få sjuhelvetes feber så den här envisa förkylningen försvann ut ur kroppen en gång för alla. Jag vill arbeta så jag slipper den här magknipen över ekonomin. Förra veckan fick jag det "glada" beskedet om att jag inte har rätt till bostadsbidrag då Försäkringskassan anser att min årsinkomst är för hög. Försäkringskassan har aldrig fel så då måste det vara mina uträkningar som inte stämmer. Skönt. Ett tag lurade jag mig själv att jag inte alls kommer ha pengar över till mat när hyran är betald den här månaden. Bra att Försäkringskassan talade om för mig att jag inte alls ska vara orolig. Då kanske man kan sova gott inatt.

Det var visserligen en vecka sen jag passerade trettiotusen-strecket men bättre sent än aldrig. Jag vill tacka alla besökare för dom 30 000+ sidvisningarna med den här bilden på mig själv framför min bärbara dator.

(det rosa-aktiga på datorn är en laptopdekor som finns att köpa här)

Kuriosa: 20 000-bilden finns här att beskåda.
 

Problem med att hitta på vad du ska äta till lunch/middag? Vill du äta något mer hälsosamt, som går snabbt att tillaga och utöver det är skonsam mot plånboken? Välkommen till blogginlägget:
"Minnalainen kokar soppa"

Till det här inlägget använde jag följande saker:
* ett recept på en soppa, i mitt fall använde jag ett recept från ICA's tidning "Billiga veckan" på en brocollisoppa.
* lök, potatis, fryst broccoli, vatten, grönsaksbuljongtärning, matlagningsgrädde och lite salt&peppar.
* en stavmixer, rostig kastrull och en sprucken träslev.
* en kamera att dokumentera skiten med, jag lånade min mammas röda Olympus (gotta love that thing!)

Yksi: min hemkunskaplärarinna sa alltid att man ska läsa igenom receptet man ska utföra så jag börjar väl med det.

Kaksi: sen plockar jag fram alla ingridienser : 1 lök (framgick inte vilken sorts lök men jag chansar på gult), 2 potatisar, matlagningsgrädde och grönsaksbuljong och 250g fryst broccoli som ni inte ser på bilden. Salt&peppar uteblev pga senilitet.

Kolme: tvätta händerna och ta fram en vass kniv. Skala och skiva lök, potatis och broccoli. Gör inte mitt misstag och lägg ner tid på storleken på bitarna, allt ska ändå mixas.

Neljä: mät upp 12 dl vatten och ös ner det i en kastrull med en grönsaksbuljong-tärning. Låt buljongen koka upp.

Viisi: när buljongtärningen har kokats upp häller man ner dom hackade potatisarna, broccolin och löken i kastrullen.

Kuusi: Sätt en timer på tio minuter och låt alla ingridienser kokas ihop. Passa på och gör något kreativt av tiden som städa undan, beundra din spegelbild eller fila naglarna.

Seitsämän: när soppan fått koka i tio minuter tar man av kastrullen från plattan och mixar alltihopa, se upp för skållhett stänk. När soppan är färdigmixad sätter man tillbaka den på plattan och tillsätter 2dl matlagningsgrädde, salt&peppar och låt koka upp. Tag sedan av kastrullen från plattan.

Kaheksan: soppan är färdig men för att göra den ännnu "matigare" kokade jag två ägg som jag sedan skar i klyftor. Äggklyftorna la jag längst ner i soppskålen innan jag portionerade ner soppan.

Valmis! Den nyttiga och billiga broccolisoppan är färdig! Det synns lite dåligt på bilden men den hade en underbar grönfärg och var sådär härligt krämig. Äggen var verkligen pricken över i:et. Servera gärna grovt bröd till. Det gick fort att göra och var otroligt gott! Det här receptet gav 4 portioner så bjud gärna någon du tycker om, jag valde min mamma.

Betyg: 9/10 vodkaflaskor

Jag hatar verkligen folk som misshandlar sina texter med smajlisar samt folk som skriver elaka kommentarer och försöker "lätta upp dom" genom att avsluta med en smajlis. För då är det lixom okej?

Ex, Jävla analklådsamöbor :)
 

I brist på hjärnceller att skriva ett sammanhängande inlägg får ni en  TRE stycken strippar av Nina Hemingsson. Tänk om man kunde göra så bra serier som den kvinnan gör? Nej nu ska jag ställa mig under duschen tills fingrarna skrynklar, ajöss!

Vann just ett par nya byxor för en tjuga. Bra. Mina favoritbyxor är så nötta att jag snart visar arslet. Och det är inte särskilt roligt när termometern visar minusgrader.

Seg dag. Har legat i flera timmar i sängen i något slags mellanting av vakentillstånd och sömn. Till sist klev jag upp, var tvungen att tvätta håret för jag skulle minsann iväg och få en rejäl ansning. Och alla vet att man kan minsann inte komma till frissan med skitigt hår.

Jag håller på med något så tråkigt som att spara ut håret. I november förra året bestämde jag mig för att det skulle vara sista gången jag klippte det kort och det har jag minsann lyckats hålla. Jag gick bara och klippte luggen en gång i våras och toppade en gång innan studenten men annars har jag inte låtit en sax komma i närheten av håret. Ja förräns idag då. Och det var välbehövligt, håret såg ut som s-k-i-t och jag kunde aldrig ha det utsläppt utan körde med "håret-uppsatt-i-en-hårklämma"-stilen jämt. Att spara ut håret är skittråkigt och det tar en #!@% lång tid! Jag fick nåt slags infall förra hösten att jag skulle få håret lika långt hår som jag hade som barn, då jag kunde sitta på det, så nu är det bara att...låta det växa.
Anyway. Frissan fick tunna ut, och tunna ut och tunna ut lite till. Har man monstruöst tjockt hår så gör det en hel del att bara få tunna ut det. Sen ansade frissan lite av luggen.

Mitt hår har inslag av lockighet i sig och i den här längden *måttar med händerna* ser lockarna rent sagt komiska ut. Bara att misshandla dom med nåt slags klet som tydligen ska göra håret rakare (lögn) och använda plattången (värdelös) och se glad ut (ser aldrig glad ut).

Imorgon ska jag skämma bort mitt hår med lite extra fin hårfärg (svindyr) utan ammoniak och hoppas att jag blir fabulöst snygg.

Halvvägs genom klippningen och det finns mycket hår kvar att tunna ur.
När jag/frissan var klar var det en hel peruk på golvet (seriöst).

Satt uppe inatt och tittade på filmen Marie Antoinette. Jag önskar att jag tyckte om den. Jag menar, Marie Antoinette har en faschinerande historia och jag är intresserad av henne som person. Redan som fjortonåring vart hon bortgift, en slags försäkran om Frankrikes och Österrikets allians, till Ludvig XVI. Båda två var bara barn när Ludvigs farfar, kungen avled och dom kröntes till drottning och kung. Hovet, Versailles, intriger, rangsystemet ja det finns mycket som jag är intresserad av som jag såg fram emot i filmen men...nej den får ett svagt betyg av mig. Filmen Marie Antoinette gav för många associationer till moderna ungdomsfilmer, vilket förstärktes av filmens soundtrack som var poplåtar. Visserligen är Kirsten Dunst perfekt som Marie Antoinette, men det var för mycket shopping och bakelser än historia i filmen (men kläderna var fabulösa!).

Handlingen kändes lite saxad, först var filmen långdragen om att Ludvig aldrig tog initiativet i sängkammaren och stackars Marie grät hejdlöst och tröstade sig med att shoppa kläder, spela kort och äta bakelser med sina vänner. Sen får hon helt plötsligt flera barn och sen blir det revolution och filmen tar avbrupt slut. För den som inte kan historien får man inte veta "vad som hände sen" (för den inbitne historieälskaren vet man ju att kungaparet halshöggs för högförräderi men ni fattar vars jag vill komma?).

En annan besvikelse var att våran svenske hjälte Axel von Fersen bara var en skugga i filmen, jag hade sett fram emot att han skulle ha en mycket större roll som Marie's älskare.  Nej han svischade bara förbi en några snabba orgier. Sen var det ajöss. Inget om det smycke som hon fick av Axel med ingraveringen "Tutto a te mi guida" (allt leder mig till dig) som hon bar innan hon halshöggs.

Nej filmen Marie Antoinette luktade för mycket "ungdomsfilm" än "historiskt drama" och även om den hade vackra klänningar så får den bara 3 vodkaflaskor av tio av mig i betyg.

Kirsten Dunst som Marie Antoinette i filmen Marie Anotinette (2006)

Tv4 Science Fiction visar visst en av mina favoritserier Death Note, synd bara att dom fuckar upp och kallar serien "mangaserie". Är det så svårt att kalla det vad det är? Om man nu är rädd att svenssons inte vet vad "anime" är för något kan man väl bara skriva "japansk animerad serie". Sen gillar jag inte riktigt svensk översättning på animeserier. Översättningen är oftast crap och det är ingen kareoke i öppningslåten. Sen gör inte översättarna någon research på serien och översätter namn och dylik helt fel. Hade dom läst på lite (wikipedia kankse?) så hade dom sluppit göra fel och fans irriterade.

Den som sett Full Metal Alchemist på Ztv vet vad jag menar. Den serien hade två översättare, en som var s-k-i-t och en som var snäppet bättre. Den som var s-k-i-t valde t.ex att översätta karaktärernas namn (?) till svenska av någon bisarr anledning.
Fast nu när jag tänker efter så är det inte första gången svenskar översätter namn på karaktärer.
Donald* vart Kalle och Calvin** vart också Kalle. Andy*** fick heta Victor, Batman fick ett töntigt namn som "Läderlappen" och nåt ljushuvud gav namnet "Stålmannen" till Superman (en kul lek, Superman är alltså Stålmannen, översätter man tillbaka blir det Iron Man och översätter man tillbaka igen blir det Järnmannen och så vidare).

Jag tycker det är roligt med anime på svenska kanaler, men borde dom inte sluta köra samma serier om och om igen? Berserk, Full Metal Alchemist, Paranoia Agent (fast den var dubbad på engelska vilket är likvärdigt med misshandel i mina öron), Death Note, Ergo Proxy & Black Lagoon är inte dom enda serierna man kan visa. Att loopa samma serie hela tiden lockar knappast nya tittare. Man borde ta in flera serier och filmer som kan locka alla åldersgrupper. Jag är less på att "vuxna" kastar en blick och himlar med ögonen och tänker "tecknad barnfilm" när dom ser anime.
Såg att svt ska visa några "animerade filmer för vuxna" nu i höst, visserligen är det inte anime men det är bra om man försöker tvätta bort den här "tecknat-är-för-barn"-stämpeln.

Nu ska jag se om Tokyo Godfathers om mysa hur fantastiskt bra en film kan vara fast den bara är "tecknad".

Tokyo Godfathers handlar om hur en trio bestående av tre stycken hemlösa personer (en transvestit, en tonårsflicka och en medelålders alkis) som hittar ett övergivet spädbarn på julafton och beslutar sig att leta reda på mamman. Givetvist med en massa äventyr och dråpliga situationer längs resans gång.
Betyg : 10 vodkaflaskor av 10

* Donald Duck = Kalle Anka
** Calvin från Calvin and Hobbes = Kalle och Hobbe
*** Andy Capp = Tuffa Viktor

Nu har jag druckit en hel förpackning påsté och jag tycker inte direkt att den lindrar min hals. Jag får snarare springa på toaletten flera gånger i timmen. Men man kanske kan kissa ut sjukdomen ur kroppen? Låter vettigt, eller vad vet jag? Hade jag haft en termometer hade jag kunnat kolla om jag haft feber. Men i brist på febertemp får jag väl koka upp min påse med lösté.

Klockan tio har jag en date med den sexiga skotten Gordon. Nice.

Oh, jag glömde visa upp den toksnyga tavlan som jag köpte på Myrorna.

Jag som har en förkärlek till brädspel där man använder hjärnan och strategier för att vinna var denna tavla kärlek vid första ögonkastet. Femtiofem riksdaler fattigare och den här skönheten kommer numera dela plats på min vägg med mina andra tavlor av bl.a René Magritte & Botero.

Natten till söndagen drömde jag om följande saker:

# Att jag deltog i en välgörenhetsgala, oklart om jag var arrangör eller huvudgäst.
# Att jag ägde en rosa Ipod (avskyr rosa! Varför?)
# Att jag samtalade med en lesbisk kvinna utan bröst med en massa ärr i ansiktet, detta kan ha hängt ihop med välgörenhetsgalan kanske? Hon ville skaffa barn med sin flickvän och ville att jag skulle välsigna deras äktenskap. Och om dom skulle få en flicka så skulle dom döpa barnet efter mig.
# Att jag gick in i ett avsides rum och det kom in en man som avrättade mig genom att sticka ett spjut i bröstet på mig.
# Nästa sekvens var att jag tittade på ett gammalt klasskort som konstigt nog inte innehöll några av mina klasskamrater utan folk i mitt liv som vänner, familj, gamla älskare etc.

Känner mig krasslig i halsen och på ynkligt humör. Ute är det blåsigt och kallt.  Värmer upp lite god Sommarsoppa och drömmer mig bort till varmare klimat.



Sommarsoppan består av sommargrönsaker, soyakorv och en redning på mjöl, mjölk och lite matlagningsgrädde. Går snabbt att göra och smakar hemskt gott. För er köttianer kan ni byta ut soyakorven mot bacon. Servera gärna lite grovt bröd till.

Gårdagens händelse vart en tripp till staden. Fick skjuts av brorsans numera kombos och tyckte det var lyxigt att få åka bil och slippa alla människor på bussen. Brorsan och hans kombos skulle handla lite till deras nya fina lägenhet och även jag hade lite saker som behövde inhandlas i staden.
Jag och min storebror vart avsläppta vid Norrlandsoperan. Storebror hade ett möte så vi skildes åt och jag tog en rask promenad i motvind till närmaste bankomat. Tog ut några sedlar och begav mig sen i en raskare promenad till Åhléns eftersom jag frös i blåsten. Strosade omkring inne på Åhléns sminkavdelningar och låtsades att jag var lika fin och rik som butiken gav sken av att vara. Såg att dom hade specialpris på brun hårfärg som passade mig utmärkt då jag numera är brunhårig så jag plockade på mig en förpackning. Sen gick jag för att kolla på en ny mascara. Det är lite lustigt, i vanliga fall är jag en som står fast vid det gamla och byter aldrig till något nytt. Har jag något som jag gillar - varför byta? (ex, pizza, schampo, frisör, ansiktcreme och så vidare). Men när det kommer till mascara byter jag nästan varje gång. Nån enstaka gång har jag köpt samma mascara igen. Men nu stod jag och läste beskrivningarna på några nyinkomna mascaror (skriver man så?) men fick ett infall av rädsla av att slänga ut nästan två hundralappar ifall mascaran skulle vara s-k-i-t så jag tog samma märke som jag använder nu. Men när jag stod i kassan och beundrade den snygga expediten så frågade hon vänligt om det var en brun mascara jag skulle köpa. Oah, nej verkligen inte sa jag och då meddelade hon att dom svarta var slut. Så då fick jag ta den där nya mascaran ändå. Men jag uppskattar att expediten frågade för hon menade att det är skittrist att komma hem och se att man fått med sig fel hem. Tjejen bakom mig i kön suckade lite eftersom jag "tog en sådan tid" så då passade jag på att gå med i Åhlénsklubben. Haha.

Efter Åhléns styrde jag stegen mot nästa galleria för att titta på en svart vintermössa men vart stoppad av en söt yngling som undrade om jag visste något om situationen i Zimbabwe och det visste jag tyvärr inte. Jag lät han dra en snabb monolog om vad "hans" organisation gör för kvinnor och barn i landet och sen avbröt jag honom, "Jag köper det du säger, men vad vill du att JAG ska göra åt det här?"
Autogiro. Pengar. Varje månad. Bla bli bla. Var detta något jag kunde tänka mig att göra? Både ja och nej svarade jag. Visst, välgörenhet och hjälpa folk som är i utsatta situationer ligger mig varmt om hjärtat men eftersom jag inte har en stadig och fast inkomst kan jag inte låta pengar autogiras från mitt konto varje månad. Jag vet knappt hur stor lön jag kommer få nästa månad. Men när jag bad om att få ett informationsblad vart jag hänvisad till google och jag fick inte skänka en engångssumma på plats eller ta med mig pappret med autogiro för att eventuellt bestämma mig senare. Det kunde bara göras på plats med en person från organisationen (jag minns tyvärr inte vad dom hette). Trist. För dom.

Sen ringde storebror för hans möte var klart så vi bestämde att träffas på Lagerhaus efter att jag handlat min mössa på H&M råkade även köpa ett par skottsrutiga shorts för en femtiolapp. Efter att ha gått om varandra gick vi till sist in på Lagerhaus. Köpte lite färgglada korgar för en tia styck (grön&gul) och hyllpapper med päron och äpplen på. Att spara till framtida lägenhet (som jag hoppas kommer inom en snar framtid). Storebror med kombos köpte en Pacman-badrumsmatta som var den sista i butiken. Jag vet för det var jag som hittade den inklämd i ett dammigt hörn, stackars matta!

Efter Lagerhaus spisade vi lunch på vidrigt snabbtmatsställe som jag sköljde ner med vidrigt ekologiskt automatkaffe och sen for vi till Ersboda för en shoppingrunda i några butiker. Upptäckte sorgligt nog att Röda Korsets butik stod helt tom och öde. Någon som vet vars den tagit vägen? Hann bara handla där en enda gång...

Efter att killarna handlat sina matgrejer ville jag prompt fara förbi Myrorna då jag inte varit där på flera år och jag fyndade en bra bok (The Beach av Alex Garland) och sex söta plastglas i grönt och gult. Boken vet jag var bra eftersom jag läste ut dom 430 sidorna i natt. Jag är jättedålig på att sluta läsa och släcka lampan utan måste läsa ut alltihopa på en gång. Förstår inte folk som har böcker på jobbet och bara läser några sidor på deras lunchrast. Skulle aldrig klara av att vänta på fortsättningen.

Vi var hemma i samhället vid sextiden och jag gick husesyn i storebrors nya lägenhet. Dom är fyra killar som bildat kollektiv så det var en intressant samling av möbler och prylar. Vart bjuden på kaffe jag kokade själv och jag stannade ända till midnatt. Det ramlade in lite människor ditt som datt, kändes nästan som en ungdomsgård. Mysigt! Fick även skjuts hem i en bil med trasigt avgassystem (?) vilket uppskattades då det var taskig blåst ute. Här nedan kan ni se mina fina plastglas från Myrorna och mina plastkorgar från Lagerhaus.

Färg!

Idag såg jag en överviktig kille i tolvårsåldern som köpte och drack två burkar coca cola utanför affären. Det som förfasar mig är inte enbart att han halsade två burkar på en gång utan att han också bara var klädd i en tunn t-shirt! Vars är föräldrarna? För det första så borde han dricka mjölk istället för den där kaloribomben som innehåller fosforsyra som kalkar ur skelettet. Och vem släpper ut sin unge i snålblåst utan kläder? Trodde dom att underhudsfettet skulle värma honom?

Det här gör mig lika arg som när jag ser barnfamiljer storhandla och när man tittar ner i vagnen ser man bara kakor, chips, läsk & vitt rostbröd. Inga grönsaker, grovt bröd, mjölk eller frukt. Hur kan man ge sina barn LÄSK till maten? En liten burk coca cola innehåller lika mycket socker som en godispåse! Skipa colan och häll ner lite Pollys i ett stort glas och servera. Vidrigt.

Kuriosa: när jag var liten tyckte jag att kolsyra var obehagligt att dricka då det fräste upp i näsan. Så jag har aldrig "lärt" mig att dricka kolsyra, även i vuxen ålder. Det är en av dom bästa sakerna som hänt mig.

Egentligen så skulle man masskidnappa alla griniga kassörskor till ett rum och tejpa fast deras armar och ben med silvertejp och tvinga dom se på filmer när man inspelat hur sura och griniga dom är mot kunder. Sen skulle man fästa klädnypor i mungiporna så att dom alltid ler på arbetstid. Vad får dom annars betalt för?

Är det så mycket begärt att när man kommer och ska köpa sin yoghurt på nedsatt pris att man slipper bli bemött av en vresig och stressad kassörska som fräser åt en? Avskyr man människor så mycket kanske man ska deporteras till Sibirien och rensa svålkött och undvika vara bland människor och sprida missnöje.

Ännu en helg och ännu en natt då mobilen har vibrerat och levt om. Alla dricker och festar och ingen anar att jag sover och ska upp och jobba i ottan. 

Hade det inte varit för alla sms mitt i natten av folk i berusat tillstånd hade jag aldrig vetat om att det varit helg. Så nån "nytta" gör dom väl.

Summering av min fredag.
Sov dålig eller rättare sagt ingenting på grund av menstruella smärtor blandat med anxiety = i det här fallet "spänning" resulterat till några lägenhetsförslag från en fastighetshemsida som har hyreslägenheter. I allafall så låg jag i sängen oförmögen att glida in i någon sömn. Vred av och an i smärtor och förväntningar inför framtiden. Tänkte sjuttiotalet tankar som korsade huvudet och när jag till sist somnade var det inte långt ifrån första väckarklockslarmet. 
Vaknade ej utsövd, klev upp och drog på mig svarta manchesterbyxor, satte upp håret och drog den vanliga sminkningen. Åt en kopp med youghurt vars smak jag tyvärr aldrig hann uppfatta och svalde ner lite smärtstillande innan jag pluggade in hörlurarna med Kishida Kyodan's låt "Ripple" och pressade cykelpedalerna ner till arbetet.
Kom fram till arbetet, drog på mig arbetskläderna och tvättade händerna innan jag klev in på avdelningen. Nickade till nattpersonalen, stoppade in lunchlådan (tomatsoppa) i kylskåpet och tog en kopp kaffe som jag aldrig hann smaka av.

Arbetsdagens händelser cencureras på grund av särskilda omständigheter jag ej kan gå in på. Men kan nämna att den kan liknas vid en lerig uppförsbacke som jag långsamt kravlar mig uppför med förbundna händer. Var en aning Kafka-artad också.
Slutet på dagen kändes relativt bra och jag ledsagade cykeln med en arbetskompis en bit på vägen därifrån. Skvallrade lite om tjejgrejer och sen sa vi hejdå för jag skulle åt motsatta håll, dvs samhället medans arbetskamraten skulle åt det andra hållet, fel sida av Robertsfors. Cyklade mot kooperativet för att handla blockchoklad och Nonstop till kvällens kakbak och träffade en tjejkompis vid disken med potatisgratängen. Hon hjälpte mig att hitta baksakerna i den numera nybyggda och fina butiken, sen stod vi och hängde vid vetemjölet och snackade om det ena och det andra i femtiotvå minuter tills jag kramat blockchokladen mjuk med min handsvett, sa hejdå och lovade att vi skulle träffas på en kaffe eller nåt till veckan.
Kände när jag stod i kassan för att betala att verkningstiden för värktabletterna runnit ut så jag skyndade mig hemåt för att kunna svälja nya tabletter.
Hemma hos mamma bjöds jag på omelett och egenodlade potatisar. Sen ville jag dö i divansoffan av livmoderssmärtor tills jag ryckte upp mig och bakade lite kakor. Tog mig några glas vin och la upp bilderna i bloggen. Började nästan känna mig som en vanligt fungerande människa igen så jag beslöt mig för att titta lite i min mailinbox, mina account på alla communitys jag är medlem i och sen såg jag ett avsnitt av Phantom - Requiem for the phantom. Är dock inte nöjd med seriens helomvändning men ska ge den några avsnitt till innan jag spyr galla på den.

Ska nog tacka dagen för mig om en stund och natta mig själv i sängen. Behöver ta igen gårnattens förlorade sömn. Saknar mina suspekta drömmar. Gör ni?

Hej och välkomna till blogginlägget
"Minnalainen bakar kakor och dricker vin"

Till det här inlägget använde jag följande saker:
* ett recept på kakor, i mitt fall valde jag Lördagskakor, simpelt och dom är fabulöst goda.
* en flaska billigt vin och ett vinglas
* smör, socker, sirap, blockchoklad, smarties, vetemjöl & bikarbonat till själva kakorna
* en kamera att dokumentera skiten med, jag lånade min mammas röda Olympus

Yksi : min hemkunskaplärarinna sa alltid att man ska läsa igenom receptet man ska utföra så jag börjar väl med det. Sen plockar jag fram alla ingridienser. I mitt fall bakar jag dubbel sats, den ena ska innehålla bitar av mörk blockchoklad och den andra satsen ska innehålla Nonstop-godis.

Kaksi: använder en slö kniv att  hacka till grova bitar av chokladen och nonstop-godiset som ska bli "fyllning" till kakorna.

Kolme: Tar mig ett rejält glas billigt vitt vin.

Neljä: blandar ner smör, socker & sirap i en bunke.

Viisi: blandar skiten, vrooom! (och dricker ur vinglaset, schlurp!)

Kuusi: sätter ugnen på 225 grader celcius.

Seitsämän: När smeten är blandad delar jag den i två delar och blandar chokladbitarna i den ena smeten. Den andra ska som sagt innehålla nonstop. Sen rullar jag smeten till smala rullar och kastar in dom i frysen för att stelna i sisådär tio minuter (gott om tid för att fylla på vinglaset även, kippis!)

Kaheksan: när rullarna varit inne i frysen i tio minter åker dom ut, delas i små bitar med en kniv. Varje bit rullas till en boll som sedan plattas ut. Min smet gav 18st små kakor. Sen är det bara att kasta in dom i den varma ugnen i cirka sju minuter. Håll utkik så dom inte blir brända (passa på att dricka ur vinglaset vetja)

Yhdeksän: ta ut kakorna för att svalna innan du förflyttar dom. Annars finns det risk att dom faller isär. Gör kakorna lite tjocka för bättre stabilitet. Här stoppade jag in den andra plåten i ugnen och tog mig ett vinglas till.

Valmis! Mina Lördagskakor eller Lauantaikakkuja är redo för lådan. Dessa godsaker ska jag bjuda mina gamla gubbar och tanter på jobbet imorgon. För det tycker jag dom är värda.