En självständig modern kvinna

Ikväll har jag svurit mig blå över en julgransfot som var minst lika svår att få ihop som Rubiks Kub. Det hela började med att jag satt i farsgubbens kök och sörplade jättestarkt kaffe och diskuterade sjukgymnastens snygga hår och matleveranser när jag fick ett ryck och bestämde mig för stöka fram lite julpynt. Jag ställde mig på pinnstolen och bytte gardiner medans farsgubben inspekterade och sen åkte miniatyrgranen fram på köksbordet. Sen tog jag beslutet att försöka få upp julgranen själv, utan mina bröders involvering. Vanligtvist brukar bröderna ställa upp granen och sätta fast belysningen medans jag får sköta själva pyntningen. Men i år ville jag bryta traditionen, man är väl en modern självständig kvinna? Hur svårt kan det vara att ställa upp en julgran som man själv köpt?
YYYYL! Först hade jag fyra oidentifierbara delar framför mig och efter mycket kliandes i skalpen och svordomar jag väljer att cencurera lyckades jag klura ut att del nummer ett, föreställande en röd liten skål med hål iskulle man stoppa ner själva julgranen i. Och resternade tre delar, gröna metallbitar, var själva benen som skulle skruvas fast i den röda skålen, tillsammans med julgranen. Ja, hittils låter det väl inte så himla märkvärdigt? Det är bara att sätta fast dom tre metallbitarna i den röda skålen och sen skruva fast julgranen? Eller hur? Nej. Jävla fascistgran. Jag skruvade och skruvade och skruvade och skruvade och sen skruvade jag lite tlll och vips så föll granen ihop. Sen föll metallbitarna isär. Och den röda skålen var själv så då försökte jag igen, medans farsgubben höll i granfan, och försökte skruva litegrann i alla tre metallben så att det inte skulle bli snett men inte fan gick det heller, farsgubben insisterade på att vi skulle kasta ut räpplet och borra ett hål i golvet och jag var nära på att hålla med. Men då skulle det betyda att jag inte klarar av att få upp en julgran själv. Och det går jag inte med på. Jag vill vara en självständig och modern kvinna som inte behöver en man till allt. Så efter att ha brölat och svurit i ytterligare en kvart använde jag en livlina och ringde min storebror och klagade. Han gjorde middag och var inte ett dugg intresserad av nån fascistjulgransfot men meddelade att jag var tvungen att skruva in alla skruvar samtidigt. Jaha? Tre skruvar som ska skruvas i samtidigt och sen ska nån hålla i själva skålen plus fascistgranen? Hur många armar ska man behöva egentligen för att få nån jävla julfrid i huset?

Jag blir arg jag bara tänker på julgransfoten, men jag klurade ut skiten till sist. Men sen var jag alldeles kallsvettig när jag skulle veckla ut kvistarna, var helt övertygad om att granen skulle rasa ihop som ett korthus. Eller ännu bättre : rasa ihop när jag pyntat den färdig. Men den står nu pyntad och tjusig i farsgubbens vardagsrum. Lite missbildad och stjärnan på toppen saknas. Den får nån av bröderna sätta fast på julafton. Rasar skiten ihop så kan jag alltid skylla på deras fumliga fingrar.

Det här är granen från i fjol, men den ser nästan ut såhär. Fast lite pimpigare. Mera glitter och sånt. Ja ni fattar. Eller kanske inte. Men det skiter jag i.