(är fortfarande i staden, har inte tid att blogga på "riktigt" men tänkte bjuda på vad jag drömt under natten åtminstone).

I natt drömde jag:

# att min arbetsplats "Björkbacken"* förvandlats från äldreboende till ett lyx pensionat/internat för ungdomar som vill tillägna sina dagar i vit fluffig morgonrock, drink i handen, hasardspel, cigarrer, spabesök et cetera.

# jag sprang byxslös nedför en backe i motvind i en blå t-shirt.

# jga hade en stilig, pinsamt dyr designerväska som jag av någon anledning hela tiden glömde på olika ställen, mycket irriterande eftersom jag varje gång var tvungen att leta efter den.

# att mitt ex, iklädd i en Matrix-kappa skulle lära mig installera Plug-In program och samtidigt smygtaffsade på min rumpa, när han gick stal han min designerväska...

* = namnet är såklart fiktivt.

Nuvarande status: befinner mig hos frugan på ålidhem, vi har grillat säsongens sista grill och nu lyssnar vi på "vild irländsk inspirerad metalmusik" och dricker vitt vin, sen blir det Sunset Park i Broparken, nice.

Mig ser ni nog inget mer av i helgen, adjö!

Åh finns det något tråkigare än att fylla på sin mp3 med musik? Tar en jävla tid och så kul är det inte att plöja igenom alla sina musikmappar, men 168 låtar var det enda jag orkade dra över så nu har jag lite att lyssna på.

Nä kanske ska försöka försätta min kropp i trans och sova (föga troligt dock) funderar på att fara en vända till storstaden Umeå imorgon/idag. Behöver köpa nya hörlurar och är sugen på en trådlös datamus! Sen har inte samhället Robertsfors min favorit ryska vodka så den vill jag också införskaffa.

Scen ur mitt liv, del 77
"Jag besöker Systembolaget för första gången"

Tyvärr är händelsen hämtad från det verkliga livet!

Copyright mig eller nåt

Notering: Enligt Japansk tro lämnar själen kroppen via munnen, så då vet ni!

För fler "Om mitt liv var en serie" :
blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/26/om-mitt-liv-var-en-serie-185353
blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/25/om-mitt-liv-var-en-serie-185167
blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/24/om-mitt-liv-var-en-serie-184950
blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/22/om-mitt-liv-var-en-serie-184604

Okej jag failade att återanpassa mig till människobyn. Eller det började rätt såbra, drack en hel del kaffe och ockuperade hjärnan med att dra streck fram och tillbaka på paint när jag bestämde mig för att ta en "paus" och läsa lite manga...sen är det oklart vad som hände. Minns att jag blundade men i nästa ögonblick vaknade jag fem timmar senare med ihopklistrade kontaktlinser mot hornhinnan, kramp i nacken och trycksvärta på armbågen.

Under dom senaste timmarna har jag kunnat beskåda sju sorters väderomslag, först var det mulet, sedan spöregn efter det uppehåll följt av solsken och sen växlade det om till hård blåst för att slå över till regn igen. Nu är det uppehåll igen och vindstilla. Vad kommer härnäst? Snö? Åska?

Gör ett tappert försök att återanpassa mig till människobyn och få en sund dygnsrytm, detta försöker jag lösa genom att strunta totalt i att sova för att gå isäng tidigt ikväll istället. Går inte att sitta uppe hela natten med paintserier, fanfiction och Wilmer X för att sedan sova hela dagen och börja om allt på kvällen.
Hade glömt hur ansträngande det är att vaka utan sömn och det sabla koffeinet slår aldrig igång. Jag blir nästan tröttare av det.

Borde gå ner på kooperativet och handla mjölk och dylik men känner mig lika fräsch som en torktumlare och misstänker att jag kommer kollapsa i nåt dike på vägen. Avvaktar några timmar för att se om kaffet ger effekt.

Nu har jag tittat på Partiledardebatten med Mona Sahlin på Svt Play. Och jag måste bara säga att jag inte alls gillar *knäpper med fingrarna* vad heter dom som ställer frågorna? Ja hursomhaver, jokrarna kallar jag dom. Jag gillade inte alls dom, karln var enerverande och bruden lät som ett trasigt kasettband "men varför skriver ni inte.." "vad menar ni egentligen". Jag antar att det är deras roll att vara pain in the ass på partiledarna men det är inte bra utfrågning att inte låta den utfrågade få tala till punkt. Flera gånger försvann slutet på meningen i en ny fråga och så vidare.
På söndag är det visst Jan Björklund's tur och jag undrar om det kommer att vara lika gapigt eller om dom kommer låta han tala till punkt. Eftersom jag är kvinna och feminist så blir det intressant att jämföra debatterna på den aspekten.

Partiledarnas pain in the ass!

Jag vet inte hur det hela började, eller jo! Jag skulle kolla upp den där debatten med Mona Sahlin som alla gafflar om och nu sitter jag och tittar på brittiska dokumentärprogram på Tv3 Play! Programmen i sig är inte dåliga men innehåller fortfarande den där hemska reklamen. Och skillnaden är att det visas samma jävla reklamsnuttar! Ikea, Cancerfonden, Betsson, Viasat Demand & Erik och den där förbannande Mackan som ska hora sig i Gumball! Dom skriker så att ljudet tränger sig in i mina skraliga Taiwanesiska skithörlurar och vidare ända in i hippocampus. Sen kan man inte pausa reklamen (urbota korkat) så jag måste sitta och genomlida reklamen tills programmet börjar igen OCH SEN pausa för att gå på toaletten eller hämta vatten.

Vid första anblick på Tv3 Play's utbud såg det mörkt ut, Danska/Norska/Svenska Hollywoodfruar? Nej tack! Ensam mamma söker? Hrm, det tittar min mamma på! Efter att ha ratat nästan alla program i rullistan hittade jag Sex Education och kom ihåg att det var den där fräcka mörkhåriga tjejen från Supersize VS Superskinny som är programledare. Tydligen så ska hon "omprogrammera" alla ungdomar så att dom får en mer hälsosam syn på sex och samlevnad. Härligt tänkte jag och stekte lite pannkakor (dock utan sylt för den hade visst möglat) och satte mig ner i skinnsoffan.
Programmet var bra, men jag gick i taket flera gånger när man hör hur ungdomars syn på kvinnokroppen (för det var den som var i fokus) ska vara. Sen var det inslag om hur lättillgängligt porr är idag jämfört med för tjugo år sen. Programledaren skulle demonstrera hur enkelt och snabbt det var att, som "tolvårig grabb med mamma i köket" på några minuter komma över tvåhundra miljoner porrsajter. Men när hon började söka på porr kom porren till henne och mot hennes vilja fick hon se både klipp på djursex och klipp involverande en sjuårig flicka. Det gjorde henne såklart väldigt illa till mods, men då är tanken : vad gör det för barn som ser klippet?

Mellan sexualundervisning för ungdomar med verkliga modeller, var det mycket diskussioner om hur porrindustrin avspeglar sig på ungdomarnas syn på sina kroppar och på sexlivet. Programledaren hade bjudit in några föräldrar till en speciell filmvisning där hon visade dom mest vanliga porrklippen på internet som ungdomar, sa själva att dom sett/tittar på. "Tyvärr" fick hon inte visa alla klipp eftersom dom var olagliga eftersom dom innehöll både minderåriga barn och djur...Men föräldrarna fick sig nog en obehaglig överaskning, alla är nog inte medvetna om vad deras ungdomar gör på internet (ungdomar och ungdomar, många är runt elva år när dom sett sin första porrfilm!).

Men programledaren har startat en kampanj där målet är att skydda barn mot pornografin på internet, i det första avsnittet fick hon PC City i Storbrittanien att gå med i kampanjen och dom skulle bl.a bli bättre på promota sitt "porr-filter" som som säljer till sina datorer.

Första avsnittet var bra men som sagt var det mycket som gjorde en förbannad, men jag tror nog jag ska försöka komma ihåg att se det andra avsnittet också (när det nu kommer ut).

(Översta bilden är cencurerad eftersom jag är osäker på vad VK har för regler.
Den andra bilden är på en "chockad förälder" efter filmvisningen
Den sista bilden är en tjej som försöker övertyga programledaren varför dom helrakar sig...Jävla våp.)

Nej nu ska jag se på Supersize VS Superskinny och sen resterande halva av Mona Sahlin-debatten, adjö.

Dagens fundering: Vad är det för skillnad...

...mellan tenta och prov?
...mellan föreläsning och lektion?
...mellan student och elev?
...mellan kollega och kamrat?

Om det inte är någon skillnad så är det fullt möjligt att vända på alltihopa och säga:

"Mina klasskollegor är trevliga"
"Jag är grundskolestudent"
"Min nioåriga Willhelm ska ha tenta i geografi på torsdag"
"Om Mia fortsätter att skolka från sina föreläsningar kommer hon att ha problem med att ta sig in på gymnasiet".

Varning! Nedanstående klipp är endast rekomenderat för tv-spelsnördar. Vanliga svenssons bör titta på "Ute i naturen" eller nåt.

Orgasm! Jag kan knappt bärga mig tills man får se Gameplay!

Var i min bokhylla och plockade ner en bok på måfå (Göran Rosenberg - Tankar om journalistik) och hittade ett papper som jag använt som bokmärke. Papperet var en lista på saker som jag skulle "bli bättre på". Den var på tjugo punkter och dom går att läsa här nedan:

1# Gå till sommarjobbet varje dag
2# Vattna Hubert*
3# Fara till Åsele
4# Träffa Nilla & Tova oftare
5# Köpa en Mp3
6# Köpa 5 böcker i sommar
7# Läsa 1 bok i veckan
8# Skaffa ny mobil (och använda flitigare)
9# Köpa resväska
10# Tatuera mig
11# Fara på en festival
12# Införskaffa en kamera och föreviga fina minnen
13# Hälsa på papi oftare
14# Pierca om ögonbrynet
15# Städa under sängen
16# Lära mig knäppa med fingrarna
17# Bada minst en gång i havet
18# Lära mig att dricka och GILLA öl
19# Gå på promenader oftare
20# Lära mig att sticka

Det läskiga här är att listan är över två år gammal men nästan samtliga punkter är sånt som f-o-r-t-f-a-r-a-n-d-e är aktuella, alla utom punkt 2, 9 & 16!

Fy vad läskigt, undrar vad jag hittar om jag plockar ner en till bok?

* = Hubert var namnet på min kaktus, har haft upp till "Hubert XII"

Scen ur mitt liv, del 19
"Svenska skolungdomar är allmänbildade"

Tyvärr är diskussionen hämtat från det verkliga livet!

Copyright mig eller nåt

Såhär kunde en vanlig skoldag se ut för mig, ungdomar idag är verkligen ett klipskt släkte! Engagerade och intresserade av sin omgivning är dom allt (inte!).Nä vet hut säger jag bara, nån måtta för det väl ändå vara? Ta och öppna en bokjävel innan jag skjuter knäna av er. Om jag som har två finska föräldrar kan tala bättre Svenska än er måste det vara nåt fel? Ingen av mina föräldrar gick klart grundskolan pga den ekonimska krisen efter kriget i Finland, men ändå kan jag god Svenska och är allmänbildad. Vad har ni för ursäkt? Lathet? 

För den som inte kan finska så är det mest svordomar och "mamma" eller "älskling" jag skrivit i serien. Blurgh!

 Mer "Om mitt liv var en serier";
blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/25/om-mitt-liv-var-en-serie-185167

blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/24/om-mitt-liv-var-en-serie-184950

blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/22/om-mitt-liv-var-en-serie-184604

På morgondagens agenda står den viktiga punkten "köp nya hörlurar".
Hade tänkt sätta mig ner och rita på paint och skulle plugga in mina hörlurar när jag upptäckte att den där metallgrejen redan satt i. Den verkar ha lossnat  från resterande del av hörlurarna så nu går det inte att använda dom längre. Förbaskat. Får temporärt använda billiga Tawainesiska hörlurar jag fått av en vän, går ju inte att rita utan bakgrundsmusik! Men -urk- vad dom skaver in i öronen, är sånna där man trycker in i örat ända in till hörselsnäckan, jag får ont av sånna.

Bör även kludda ner på agendan att jag ska besöka kontoret för Mellanbygdens tidning, sålde en lott till en journalist ikväll och han var fyra kronor för kort men meddelade att jag skulle kunna hämta dom hos sin kollega på kontoret (då ska jag minsann passa på och kränga en till lott, haha!).

Den politiska debatten är över för ikväll och jag är helt mör. Nämnde i tidigare inlägg att jag hoppades, om tillfället gavs, få säga några väl valda ord till politikerna. Hade jag vetat att jag skulle få stå framme med politikerna i nästan fyrtiofem minuter hade jag krävt ett eget bord och en Loka (för det fick minsann alla partirepresentanter), skämt åsido.

Frågan om Jenningsskolan sätter alltid fart på dom politiska tungorna och tråkigt nog var det mest samma gamla litania som idisslades från sittande majoritet. 
Jag upplevde att den s.k. "respekten" för beslutet att Jenningsskolan ska få vara kvar i tre år inte alls var så självklar. Snarare tvärtom. Man lever fortfarande i det förgågna istället för att dra ett streck över det som varit och blicka framåt. Istället för att tugga om att "det är för lite elever som sökt" ska man tänka i banor som "vad kan vi politiker göra för att få fler sökande till skolan?".  Man kan inte bara skylla på att inga elever söker dit då man får ha i åtanke att marknadsföringsbudgeten nästintill varit obefintlig. För om ingen vet att skolan finns (bortsett från alla svarta nedläggningsrubriker) hur ska då eleverna veta att det går att söka sig dit?

En politiker från Moderaterna pratade om att skolan borde privatiseras eftersom som den ser ut idag kommer den att självdö. Modigt talat när jag som stod bredvid gått på skolan i fem år och aldrig fått känslan av att politikerna försökt hjälpa skolan, snarare har dom stjälpt den.
Innan debatten frågade konferenciern mig hur jag upplevde  "kampen om Jenningsskolan" hade gått och jag sa att den hade kännts som en enda lång lerig uppförsbacke med tjuriga politiker som slår dövörat till och skriver svarta rubriker i tidningarna istället för att ta till sig vad lärare och elever på skolan har att säga.
När jag nämnde detta inför kommunalrådet Lars Bäckström (C) så vart det kanske ett försök att blidka som han "upplyste" mig om att det "aldrig varit på tal om att lägga ner Jenningsskolan, bara ungdomsgymnasiet".
Varför har då rubrikerna varit att "Jenningsskolan ska avvecklas" "Jenningsskolan nedläggninshotad"? I VK's artikel så säger Marianne Wikström (C) själv att : "Underlaget är för litet, det gör det svårt att behålla skolan".

"Skola" = Jenningsskolan? Jag trodde det var ungdomsgymnasiet, men jag är nog inte den enda som blir förvirrad. Det är att kasta sten i glashus om man hakar upp sig på att jag säger att "politikerna vill stänga Jenningsskolan" och själva använda det ordvalet.

Avslutningsvist vill jag bara nämna att under kvällen talades det mycket om demokrati, att det är en rättighet som vi vänjt oss vid och tar för givet. Demokrati är något som dagligen måste erövras. Bra formulerat. Demokrati är verkigen något som måste erövras, både från politikers sida och samhällsmedborgarnas.

Det här inlägget är ingen krönika utan bara vad jag, som f.d. elev på Jenningsskolan och ungdomsrepresentant vid kvällens debatt tänker och tycker. Jag är även partipolitiskt obunden. Tack för mig.

/Minna Toivanen, ungdom och samhällsmedborgare i Robertsfors kommun.

Inatt drömde jag om följande saker:

# jag och en gravid bekant satt och åt en havreklisörja från färgglada plastbunkrar inne på Ica's caféhörna

#. jag åkte kortegei studentmundering på en pyttesmal väg som hölls på bygga om så vi tog en genväg genom en kyrkogård där dom höll på med en jordfästning.

# jag var ute och gick hela tiden och tog olika vägar men hamnade framför samma brandgula sekelskiftshus som ingen bodde i.

Scen ur mitt liv, del 103
"Pressen i glesbygden"

Tyvärr gick det inte till såhär, men nästan!

Copyright mig eller nåt.

Övrigt vill jag bara säga att jag inte begriper varför den "biologiska klockan" tickar fortare ute i glesbygden. Här förväntas man ha förlovningsring och en bulle i ugnen redan när man är 23. Är man singel och vill bli statsminister (läs: som jag) då är man kufisk och folk tisslar och tasslar om att man är lesbisk. Sjukt. I glesbygden är man "gammal" när man är 25 medans i stan räknas man som ung när man är 30+, och ingen skulle komma på tanken att betala ammorteringar på ett hus. Folk pluggar, bor i kollektiv och festar för jämnan. Inte undra på att glesbygden håller på att dö ut!

Andra "Om mitt liv var en serie":
blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/22/om-mitt-liv-var-en-serie-184604

blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/24/om-mitt-liv-var-en-serie-184950

Tillbaka från kooperativet vars besök kan liknas vid en krets i Dantes inferno*. Man borde kanske komplettera den tredje kretsen till "Dom glupska - döms till att förevigt dra en kundvagn runtrunt en matbutik i jakt efter mat medans en kapsåg ger ifrån sig ett hjärtskärande vrål".

Träffade en sjuksyster från mitt "ex-jobb" som försökte hitta flingor. Jag pekade lite på måfå åt ett håll och försökte i min tur att hitta kakao. Efter att ha snurrat förbi samma hylla tre gånger, fastnat med dragkorgen i alla kablar som ligger överallt, sett samma gubbe för fjärde gången hittade jag tillsist kakaofanet. Men det är bara att ha överseende, snart är ombyggnationen klar och alla får en ny fin butik att handla i.

Stötte även på Studiefrämjande-Inga som påminnde om morgondagens politiska debatt på Centrumhuset (klockan 18:00), hon bad mig komma lite tidigare så jag skulle hinna träffa och prata med moderatorn vars namn jag glömt.

Nu blir det riktig lyxig husmanskost värd en arbetslös, dvs 8st fiskpinnar! Utan något till.

Working-gubbs med arslet i vädret inne på kooperativet.

* = Kommer från den kända boken "Divina commedia" eller också "Den gudomliga komedin" där författaren Dante Alighieri färdas genom helvettes nio kretsar. Mer info kolla wikipedia.

På dagens agenda hade jag skrivit att jag skulle 1, "klä på mig" och 2, "handla toalettpapper". Hittils har jag bara ritat och druckit kaffe. Nej nu får jag rycka upp mig från soffan innan kooperativet hinner stänga!

P.S. många i min närhet har klagat och hånat mig för att jag alltid handlar på kooperativet i samhället Robertsfors, "det är så mörkt och trångt där!" (okej det var trångt, om man körde sin vagn genom en av gångarna och det kom en vagn till mötes var man tvungen att backa eller köra över fanskapet). Eller så drog folk nån litania om att det var SÅ dyrt på kooperativet!

Jag läste att Ica i samhället Robertsfors hade slagit rekord i Västerbotten...för att vara dyrast! Mahaha, medans ni har gått i den stora ljusa butiken har jag tjänat pengar på att handla i min grott-butik. Den ni!
Och nu har dom byggt om när Alkot flyttade från byggnaden så nu är den också stor och fin. Tra la la~

(för er imbeciller som inte fattar vad jag menar med "kooperativet" så är det KONSUM).

Påminnelse till mig själv: glöm inte bort att fara och handla toalettpapper idag, annars blir det handdukarna härnäst och det blir inte roligt!

Var och härjade runt lite på en fjortiscommunity som jag väljer hålla anonym. Och hörande till klickade jag runt på folks användarsidor och kom över en presentation som jag tänker dela med mig : 

"hejhej en mysig tjej här ju hehe, och ja gillar mina polare rätts så mkt o jag är rädd och förlora de ju , jag har ju rätts så många vänner ja orkar skriva upp dem är ju så många.PASSER NoG HUR NI BETTER MOT MÌG ASSÅ FÖR FAAN jagälskarjustdej jag saknar min boy så klart o mkt o tänkr ofta på honom o hur mkt han betyder för mig, jag är en så mysig tjej o gillar o mysa fast mycket då i en skön säng dåå;) man ska vara rädda om sina vänner annars kanske man förlora dem o de är inte så kul precis ju. UPPTAGEN!!!!!! min älskling ja gillar så mkt puss.... puss. Och jobbar på ett mkt bra jobb som jag trivs mkt bra med de ju och där man så himmla kul där asså ;)bartender123 är en cool kille asså ;), och såå söt med och en lite kaxig oxå hehe.................. förlåt mig gjorde nått fel mot dig o ja menade nå illa asså, ja ber dig, snälla please ,,, gött med cider mums mums."

Och det roliga här är att bruden är tjugofem år gammal!

Mer om folk som inte kan Svenska : blogg.vk.se/Minnalainen/2010/07/13/vem-ar-idioten-larare-eller-eleverna-178827

Den gamla bannern:

Den nya bannern:

(Okej den vart lite fet, men den är ändå smalare än Ulf Grape's, haha!)
 

 DEN NYA PÅ RIKTIGT!

 Gjorde om den så den skulle bli snäppet smalare plus addade lite smågrejer. Nu får det fan vara klart tills nästa gång!

Scen ur mitt liv, del 46
"Jag får för femtioelfte gången frågan varför jag inte äter kött"

(tyvärr är diskussionen hämtat ur det verkliga livet)

Copyright mig eller nåt.

Missat min andra "Om mitt liv var en serie"? -->blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/22/om-mitt-liv-var-en-serie-184604

Min första dag som arbetslös kan beskrivas med ett enda ord : oföretagsam (loj, handfallen, passiv eller lat är andra synonymer).

Sov länge, klev upp och satte på kaffebryggaren, somnade av och sov några timmar till. Vaknde och låg som ett kolli i sängen och försökte komma på en anledning att kliva upp. Mindes att kaffebryggaren var på så då rapplade jag mig upp och tog en kopp kaffe och satte mig framför datorn. Sen har jag mest "internetshoppat-på-låtsas-för-pengar-jag-inte-har", en favoritsyssla jag har och som är släkt med "fönstershoppning". Har kluddat lite på en ny banner på paint men det går trögt. Så då "låtsas-shoppade" jag lite till. Ett roligt tidsfödriv som inte kostar några riksdaler, men kan leda till ett obotligt ha-begär. Hittade ett gratisprogram som gör kollage på ett kick, visserligen ingår ett ditsmetat vattenmärke på hemsidan men jag är för lat för att klippa och klistra i paint.

På frågan "vilket godis gillar du?" så svarar jag chips. Jag kan inte erinra när jag sist köpte en påse lösvikt, bara tanken gör mig proppmätt. Jag kan smaka om jag blir bjuden men köper aldrig en påse själv. Däremot chips är livsfarligt, det kan jag vräka ur mig helt utan skuldkänslor (transfetter!). Egentligen är det ingen skillnad på lösvikt och chips, båda faller under kategorin "skit för kroppen" men så är det inte!

När man suttit på föreläsningar har det inte varit helt ovanligt att folk suttit med en påse Tutti Frutti eller en blårosa Karamellkungenpåse och tagit sig en skumbanan emellanåt. Ingen har brytt sig särskilt hårt.
Har man suttit på samma föreläsning och haft en påse med chips så har folk glott tills ögonen ramlat ut och tänkt elaka tankar som "fetto".

Diskriminerande! Varför ska bara lösvikts-människor få kunna äta sitt skräp offentligt medans vi chipsoholics måste trycka i våra påsar i hemmets mörka vrå.

Jag är saltmissbrukare, när jag får mens vill jag  ha salt salt salt. Ingen jäkla choklad. Men det är tydligen inte socialt acceptabelt att äta lättsaltat offentligt men en hel påse Dumle går visst för sig. Varför är det så?

Kuriosa: jag älskar salt men avskyr lakrits om det inte är i spritform.

Svenskar gnäller mycket. Så är det. Vi vill alltid ha det bättre även fast vi har det bra. Bor vi i en hyresrätt vill vi ha en bostadsrätt. Bor vi i en bostadsrätt vill vi ha ett hus. Bor vi ett hus vill vi ha några hektar skog, bastu, badtunna, gillestuga, resa till Thailand varje år, två bilar, gärna en båt och några miljoner så vi slipper arbeta. Vars var jag nu? Jo. Vi har alltid detta s.k. "I-lands problem", vi har fungerande toaletter istället för ett hål i marken, vi har elektricitet istället för en brasa, vi har rinnande dricksvatten i våra hem istället för brunt snusk som vi måste gå flera kilometer varje dag för.
Vi har rösträtt som många inte utnyttjar fast folk blir ihjälskjutna i andra länder för att dom öppet går och röstar. Vi har jämstäldhet, pride-festivaler, fackförbund, anställningsskydd, jävla massa bidrag och så vidare i all oändlighet.

Ändå gnäller vi. Jag gnäller själv ganska ofta. Gnäller över att min lägenhet har brist på vädringsventiler, gnäller över att jag inte har ett fönster i toaletten så jag slipper raka benen på balkongen, gnäller över att mina fönster öppnas inåt istället för utåt, gnäller över dom dåliga öppettiderna på biblioteket, gnäller över att mjölken hinner bli gammal innan jag hinner dricka den eftersom paketen är för stora för en person, gnäller att folk inte klipper sina häckar bla bli bla.
Fan ibland kanske man ska ha sig en smäll på stjärten och gå isäng utan kvällsmat för att tänka igenom sitt gnäll. Jag minns mantran min mor alltid sa när jag inte ville äta upp den där läskiga ugnsgratinerade fisken "tänk på barnen i Afrika".
Ack vad min mor har rätt!

Inatt drömde jag om följande saker:

# en galen man utan armar och ben som åkte i en lite kärra med hjul.
# en flicka som var på rymmen som träffade en blind kvinna och badar bastu för första gången och beslutar sig för att vara blind med henne.
# att jag åkte linbana över en å under en kaskad av fyrverkerier.
# en maskerad hjälte i gul moppehjälm och ishockeyskydd som åkte omkring och satte dit korrumperade busschaufförer av okänd anledning.

Jaha, undrar vad Freud har att säga om dom här drömmarna?

Stina Jansson (C) skrev ett intressant blogginlägg som heter "Enklare regler ger fler lägenheter". Jag tänkte kommentera det inlägget, eftersom jag 1, är ungdom 2, bor i min första lägenhet 3,har en åsikt. Detta är vad jag, ur ett undomsperspektiv tycker.

Stina Jansson (C) skriver att många unga vill ha små hyresrätter som en första lägenhet (no shit? Dom brukar vara billigast sist jag kollade, men hursomhaver) och att Centerpartiet vill "förenkla" reglerna för små lägenheter under 35 kvadratmeter. Sen något om att produktionen blir billigare, fler lägenheter byggs och hyran ska bli lägre. Det sistnämda lägger jag mig inte i. Det här är det nästa jag höjer ögonbrynet åt:

"Det handlar alltså inte om att försämra bostadsstandarden som en del vill få det att framstå som, utan om att öka valfriheten. Det ger också ett alternativ till den som under en period vill prioritera andra utgifter än boendet.

Idag är det så att kraven på olika utrymmen är i stort sett de samma mellan små och stora lägenheter. Även i små lägenheter finns krav på att det ska finnas en vägg på 3 meter för bokhylla och minst 2,4 meter köksbänk. Det senare kravet omöjliggör till exempel en kokvrå i form av ”köksskåp”. Det finns även krav på rum eller avskiljbar del för sömn och vila, eller avskiljbar del för matlagning och krav på utrymme för hemarbete. "

Då undrar jag såklart hur "ökar man valfriheten"? Ahaaa, jag kan alltså välja mellan att bo som en mrutt utan förvaring och plats för hyllor eller...bo som en mrutt utan förvaring och plats för hyllor OCH få matoslukt på sängkläderna? Eller har jag fattat allt fel? Vars är "valfriheten"?
Sen skulle jag gärna vilja se ett förslag på en planlösning på hur man ska möblera. En annan fråga är  vad som menas med ett s.k "köksskåp"? Jag får en bild av ett skafferi omgjort till mini-kylskåp med plats för micro och kanske två små hyllor för konserver (för dessa personer vill ju ändå prioritera andra utgifter än boende). Kommer det att finnas ugn t.ex? Eller blir det standard med kokplattor?
Jag har sett "lägenheter" som egentligen är ett rum med "ihopslagbart sovrum och kök". Det saknas oftast bra fläktsystem och det är svårt att vädra bort matos. Och hur trevligt är det att sova i en säng som luktar fisk? Iallafall.
Sen kommer:

"I själva verket är det så att många unga kan tänka sig att ta en något enklare bostad som sin första, bara det finns en möjlighet att få en egen lägenhet, till exempel ungdomar som flyttar till Vännäs för att gå på Liljaskolan."

Finns det statistik eller undersökningar som stärker det uttalandet eller är det bara subjektivt tyckande? Politiker kan inte bara "anta" hur ungdomar vill, det måste komma från ungdomarna i form som en färsk undersökning/enkät/statistik Och sen kan man gärna bifoga eller länka så att vi svensson ser att det stämmer.

Personligen skulle jag inte kunna bo som en mrutt med kass standard, utan plats för t.ex köksapparater eftersom diskbänken slopats för att, enligt er, "förenkla"? Jag vill gärna ha en ugn så jag slipper steka min mat osv. Eller ska vi ungdomar bara tacka och ta emot vilken garderob som helst?

Exempel på en "förenklad" toalett:

(Copyright till F's bror för det är hans toalett)
 

På väg till jobbet lyckades jag fånga en av många bilister som tror att trottoaren är deras privata egendom! Vet hut och sluta upp med att blockera trottoaren för oss skattebetalande cyklande samhällsmedborgare, annars skjuter jag knäna av er och eran fula bil!

07:30 första mobillarmet går igång, jag trycker bort det.
09:15 andra mobillarmet går igång, jag trycker bort det
09:30 tredje mobillarmet går igång, jag trycker bort det
09:55 fjärde mobillarmet går igång, jag trycker bort det
10:45 femte mobillarmet går igång, jag trycker bort det
11:00 väckarklockan börjar pipa, jag stänger av den
11:30 tittar på klockan
11:31 ramlar ur sängen och knäpper bh samtidigt som jag borstar håret.
11:35 tvättar ansiktet
11:36 tar på mig kontaktlinserna
11:37 tycker att kontaktlinsen på det vänstra ögat skaver men ignorerar det.
11:39 inser att kontaktlinsen på det vänstra ögat är i två delar. Börjar frenetiskt att leta efter dom oanvända linserna i "städskrubben" (som egentligen är en av mina garderober)
11:45 linser återfunna! Däremot råder det förvirring om vilket öga som har vilken styrka. Hinner inte leta efter bajsrecept från optiker utan chansar.
11:51 cyklar nedför backen på trottoaren,
11:52 cyklar nedför backen på vägen eftersom stort motorfordon blockerar trottoaren för cyklister. Hinner dock fånga skiten med mobilkameran i farten*. Jävla dåre.
12:03 framme på jobbet, något svettig med hes andning.
12:10 inser att matlådan är obefintlig samt att ingen frukost hann förtäras, hör hur magen lever om som en illa trimmad epatraktor.

*

Jahapp, bara att dricka ett glas vatten, låtsas som om hungern inte alls fanns, stöka undan lunchdisken och vara effektiv. Vill avsluta sommaren med en perfekt arbetsinsats och på så sätt säkra mitt framtida vikariejobb! Klantar jag ihop hela sista dagen blir man kanske inte längre utringd så bäst att ta det säkra före det osäkra, var så jag tänkte.
Vädret var symboliskt i och med att det var min sista dag. Regnet sa allt.
Det var lagomt med kaos och jobb så dagen gick relativt fort. Framåt kvällen sa jag adjö till samtliga vårdtagare och meddelade att det var sista dagen för mig och ville tacka för den fina sommaren och hoppades att vi snart skulle få ses igen, till alla förutom en vars tid tagit slut.
Beskedet om att jag skulle sluta bemöttes rörande nog med lite upprördhet och massa beröm. En av vårdtagarna vart svart i ögonen och utbrast "varför måste du sluta? Finns det inte tillräckligt med jobb åt dig?" När jag meddelade att alla platser var upptagna och jag bara var vikarie morrade denne till och väste: "jag ska prata med chefen så några av slöfockarna får sparken så du får jobb!" Jag tror jag skrattade så att jag höll på att sätta medicinnyckeln i halsen. Charmigt att man får uppskattning för jobbet man utför. Att man går till jobbet med ett leende på läpparna skänker visst dom gamla lite glädje, man blir som man umgås, eller nåt sånt (sen pratade vi politik och smutskastade lite lokala politiker, haha).

Varje gång jag sa att det var min sista arbetsdag till en vårdtagare sa min arbetskollega "det är bara som du tror!". Men i "den här branschen" (undersköterska-vikarie) vet man inte om man får jobba redan om två dagar eller om två månader. Det är lite som lotteri om man får jobba extra eller inte. Ibland är lotteriet att chefen favoriserar vissa vikarier som, enligt mig, konstigt nog har föräldrar som jobbar på arbetsplatsen. Fast detta är såklart bara en blygsam iaktagelse ingen anklagelse.

Kanske lät jag lite desperat efter mitt "hej då" till arbetskollegan när jag avslutade med att säga :"se nu till att ringa mig så fort som möjligt, annars kommer dom hitta ett utmärglat skelett i min lägenhet om en månad!"

* = se inlägget efter

Ja då var man arbetslös!

Känns som igår när jag började mitt sommarvikariat och det gick bara *svosh* och nu är det höst och alla har kommit tillbaka från sin semester. Jag hade tur som fick förlängt en extra vecka men nu är det bara att rulla tummarna och vänta tills någon blir sjuk så man får hoppa in och jobba. Roligt? Nej. Jag vill ha ett riktigt jobb! Ett jobb med schema och bestämda arbetsdagar. Inte vara orolig för att man inte ska ha råd att ha mat i kylskåpet, toalettpapper i hållaren och slippa vräkningsorder för man inte har inkomst att betala hyran med. Det känns ovisst när man tänker på framtiden. Antingen får jag jobba redan den här veckan eller så får jag inte jobba på hela månaden. Allt hänger på om någon blir sjuk, eller ska ta ledigt/semester. Jag har erbjudit mina tjänster hos tre olika arbetsgivare så chansen är väl hyffsad att jag får jobba så att jag har råd att ha mat på bordet. Läste i gårdagens (?) tidning att en tjej valde att hoppa in på universitetet direkt efter studenten för att slippa vara arbetslös. Verkar lite väl förhastat enligt mig. Själv så har jag inte hunnit "känna efter" vilken väg i livet det är som jag vill gå och vill inte läsa nån skitkurs på universitetet och ta studielån bara för att "slippa" vara arbetslös. Men jag ska inte säga inte, kanske jag själv blir tvungen att göra det vid årsskiftet? Äta bör man annars dör man.
Arbetsförmedlingen har jag ingen tilltro till och jag hoppas att jag slipper sätta min fot på det där förnedrande stället som vill att man ska söka första bästa jobb även om det ligger i Eslöv*. Förtroendet gick väl inte direkt käpprätt uppåt efter att ha hört stabschefen på Arbetsförmedlingens huvudkontor uttala sig om "jobbgarantin", nämligen : "Ungdomar verkar inte förstå att jobbgarantin inte är en garanti för jobb". 
Ursäkta? Varför döpa det till "jobbgaranti" ens? Jäkligt missledande.

Nej, vill man få något jobb får man fan skaffa det själv. Tack och adjö.

 * = kommun i Skåne

Kommunikation mellan två personer är såklart viktigt. Men envägskommunikation inträffar oftare än man vill. Exempel : jag lämnar ett meddelande till en arbetskollega på dennes  telefon och denne ringer upp. Då tar jag förgivet att arbetskollegan avlyssnat mitt meddelande och vet vad jag pratar om. Inte att denne sitter tyst i luren och grymtar oförstående som om jag satt och pratade mongoliska eller nåt. Då kanske man ska inleda samtalet med att säga "hej jag såg att du lämnat ett meddelande men jag har inte hunnit lyssna på det, vad var det du ville?".

Scen ur mitt liv, del 871
"Jag pratar miljömedvetenhet på jobbbet"

(Tyvärr är diskussionen hämtat från det verkligen livet)

 

Tänkte jag skulle vara tidig i år och meddela vad jag önskar mig i födelsedagspresent/julklapp : ta taa taaaa! En digital väckarklocka som ser ut som ett lego. F*cking awesome säger jag bara.

Man vet: Man vet att man har dåligt fläktsystem, eller kanske för bra när man ska ta bort kastrullpopos och känner att grannarna röker inomhus.

Nu har jag dragit den bärbara datorn till sängen, poppat en kastrull med popcorn, kokat en hink té och en tillbringare med vatten finns bredvid. Nu ska jag inte röra mig ur fläcken dom närmasta nio avsnitten av Fairy Tail.

Spotify. På både gott och ont. För dom som kör snålvarianten och tvingas utstå en myriad av reklaminslag av alla möjliga irriterande varianter är det en mardröm utan slut.

Exempel: man sitter och stendiggar en episk hårdrockslåt som Ayeron/Summoned Tide/Arch Enemy och har "queuet"* så att låten efter är minst lika episkt. Nähäpp, då spelar dom reklam för Dj King Kong's nästa reggeaalbum och kvar sitter man med en söndervåldtagen stämmning. Och på tal om reklam, hur många har hört reklam för punk/hårdrock/metal på Spotify? Bortsett från den där med Ozzy Osbournes? Inte en enda! Jävla diskrimerande fascister.

* = Queue innebär att man kan välja vilken ordning man vill höra på låtarna.

Studiefrämjandet i Umeåregionen som är ett partipolitiskt och religiöst obundet studieförbund arrangerar politiska debatter nu under valtider och på onsdag den 25 augusti kl.18:00 är det Robertsfors tur att hålla en debatt.
Debatten kommer att inefatta tre förutbestämda frågor, de två första är i alla kommuner samma, nämligen ungdomar och integration. Och det sista ämnet är lokalt anpassat och i Robertsfors är ämnet Jenningsskolans framtid. Och eftersom jag var ordförande i elevrådet på Jenningsskolan under den nedläggningshotade perioden så är denna fråga mig väldigt kär och något jag brann/fortfarande brinner för, även om jag tagit examen från skolan.
Jag vågar nog påstå att jag var den mest engagerade eleven på skolan som var involverad i frågan om "Jenningsskolans vara eller icke vara" så jag kommer såklart vara på plats och höra vad som debatteras i frågan och om tillfället kommer, även säga några väl valda ord till politikerna.

Jag hoppas att så många privatpersoner som möjligt kommer att infinna sig på Centrumhuset på onsdag klockan arton nollnoll som åhörare för att lyssna till vad våra lokala politiker har att säga om dessa tre ämnen. Samtidigt hoppas jag att publiken vågar säga ifrån och skapa debatt. Jag citerar mig själv "politiker valda av folket måste lyssna till vad folket har att säga" (SR 02/12/09)
Här nedan ser vi en bild när jag och elevrådet överlämnar 1600st namnunderskrifter på medborgare som vill ha kvar Jenningsskolan, något som Lars Bäckström (C), Marta Persson (C) eller Rolf Olofsson (C)  inte kan vara så dumma nog att blunda för.

 

"Elevrådet vid Jenningsskolan med Minna Toivonen i spetsen överlämnar 1 600 namnunderskrifter till kommunchef Mats Karlsson" Foto: Anders Wikström.
Sveriges Radio

Jag, du eller en sabla häck?

Här kan ni med egna ögon se ett exempel på dom "underbara" häckarna som finns i min närhet. Hade det inte varit för att häcken är inom femtio meter från där jag bor hade jag brännt ner skiten! Vidrigt, hur kan villaägaren som har häcken låte den växa på det här sättet? Ska jag behöva gå på gatan eller?

Enligt wikipedia är en trottoar "en gångbana vid en gata, som ej är upplåten för motorfordon utan är normalt enbart avsedd för fotgängare. Trottoaren är oftast något upphöjd i förhållande till gatan. Detta gör att fotgängarna kan känna sig lite tryggare från biltrafiken då den s.k trottoarkanten utgör et hinder..."

Och på tal om motorfordon så kan jag på rak arm säga att jag sett mer än tio bilar inom Robertsfors samhälle som parkerar på trottoarkanten utanför sina hus...

Följdfrågan blir då : vem har ansvaret för att trottoaren är fri för fotgängare? Är det jag, du eller häcken?

Nämner detta också här: blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/04/se-upp-for-hacken-181736

En gång köpte jag en påse ostkrokar och fick inga "krokar".

Är det falsk reklamering eller?

Även fast jag skrivit "inredning" bland mina intressen här i vänsterkolumnen så har jag aldrig bloggat om det. Så då får jag väl visa mitt senaste DIY-pyssel (för er okunniga stackare är DIY en förkortning på "Do It Yourself"). Jag gillar inredning och jag gillar att pyssla och göra min lägenhet fin. Jag hatar folk som flyttar hemifrån och köper sig en hel inredning på Ikea utan personlig prägel. Alla dessa Ikea/Jysk/Mio-hem ser klonade ut med sina divansoffor, vita väggar, svartvita storstads-tavlor, iitalla ljusstakar, den-där-fula-rislampan-från-ikea-jag-inte-vet-vad-den-heter och så vidare. Ehm, vars var jag? Jo det här inlägget ska handla om ett billigt pyssel som jag gjorde tidigare idag, mina åsikter om inredning osv skriver jag om en annan gång men jag kan nämna att jag är emot "slit och släng" trenden där man kastar helt fungerande saker bara för att man är "less". Däremot är jag  för återvinning och second hand då det är miljövänligt bla bli bla, nu kommer pysslet.

Det man behöver är två omålade träramar (färgade går också men då gäller det att färgen täcker eller att ett visst förarbete krävs). Ska man måla lite räcker det med en liten hobbyfärgsburk som kostar lite över en tjuga. En pensel och nåt motiv, jag har skrivit ut mina från internet.

Mitt kök går i dessa två färger så jag valde den äppelgröna till ramarna, eftersom motivet går i gult.

Eftersom jag är för återanvändning tog jag vara på korken till min tomma Koskenkorva flaska och blande ut färgen med lite vatten (då just den här sorten går att blanda med vatten för att räcka längre)

Sen är det bara att börja måla kanterna och sen försiktigt lägga ner ramarna på gammalt reklam/tidningspapper och måla ovansidan. Sen låter man dom vara i sisådär tre avsnitt av din favoritserie för att dom ska torka ordentligt.

Ta motivet du valt för dina tavlor, rita av glasrutan mot baksidan så storleken passar och sen är det bara att klippa.

Mina ramar hade sånna där jobbiga metallgrejer på baksidan så det var lite arbete att böja upp och ner dom. Jag använde ett skjutmått så det gick relativt bra. Nu är motiven ditsatta och tavlorna är klara! Nu är det bara en sak kvar...

Hänga upp dom såklart! Jag är jättenöjd över resultatet och det varken kostade mycket eller var särskilt ansträngande. Mycket roligare än att köpa en tavla från Gallerix för hundrafemtio som nästan alla har på sina väggar.

Kuriosa: nästan alla mina tavlor (cirka trettio) har jag gjort på samma sätt. Köpt billiga ramar och målat om och satt in fina favoritmotiv för att få en "Minna"-känsla i lägenheten (där i bakgrunden kan man skymta mina trehundrasjuttio böcker).

Medans jag arbetade kom jag på en sjukt briljant idé som jag måste verkställa omgående. Den är så bra att jag fick rysningar. Ibland är man inte så dum allt.

Under min grundskoleperiod stod det i varje utvecklingssamtalpapper att jag "pratade för mycket", jag kan påstå att 9/10 lärare skrev det i sina anteckningar som sedan min mentor samtalade med min mor om. Jaha, vaddå pratar för mycket? Det finns studier på att flickor i klassrum talar 1/3 av tiden medans pojkar har 2/3. Är det för mycket? Ska man beskriva mig kan man använda ord som "tar mycket plats", "är framåt" eller "pratar mycket". Och oftast är det varken eller, antingen tycker folk att det är helt underbart att jag pratar så mycket och tar sådan plats eller så tjurar dom och tycker att jag är för bossig och uppmärksamhetskrävande

Och jag vet vad det sitter i. Jag tar lika mycket plats som en man.

Enligt studien Delad Kommunal makt som gjordes 1998 granskade man arbetet i en Socialnämnd under ett års tid. Man undersökte hur män och kvinnor agerade och bemöttes i politiken. Och vad kom då forskarna fram till?
Nämnden på 22 ledamöter var könsmässigt jämnställd, 10 kvinnor och 12 män. Man mätte talartiden med ett schackur och debatterna utvärderades : kvinnorna talade 1/3 och männen 2/3. Kvinnorna avbröts medans männen fick tala till punkt. Männens motioner och sakfrågor hamnade högst upp på agendan och kvinnorna längst ner. Om en kvinna hade sakkunskap i ett ämne fick hon inte yttra sig för då ansågs hon jävig. Om en man hade sakkunskap uppmuntrades han att leda debatten, eftersom han var expert.

Det finns liknande mätningar och utvärderingar, bl.a i Sveriges riksdag som visat samma resultat. Men är det så förvånande? Är det inte det här som vi fått lära oss från barnsben och som Sverige ser ut idag : männen får tala och vi kvinnor finns till för att lyssna på dom. Och när det väl finns kvinnor som tar lika mycket plats som en man bemötts hon med piska, glåpord och pajkastning.

Och det är just därför som jag aldrig tänker ge bort min talartid till en man, även om folk fortsätter att klistra på etiketten "hon pratar för mycket".

Folk klagar på att VK's bloggar oftast har grymt feta bannrar så jag tog till mig kritiken och smalade ner min nuvarande. Ska nämligen rita en ny banner när jag får tid. Här nedan ser ni den lilla skillnaden.

Nu ser man en bit av inlägget istället för bara en fet jävla bild. Men jag är absolut inte värst. Var inne på Ulf Grape's blogg häromdagen och fick en smärre chock, hur stor kan ens banner vara? Allt man ser är en fet text och en bit av flintskallig skalle.

Men Ulf Grape är nog inte ensam om detta, folk kanske borde ta till sig mitt inlägg och tänka mera på hur deras feta banner ter sig på andras datorer med mindre skärmar. Tack för mig.

När jag väl lyckats ta mig ur sömnkoman och ner på biblioteket meddelade bibliotekarien att eftersom jag var en dag försenad med filmerna att jag skulle "böta" med tio kronor. Lite irriterad kännde jag att jag vart eftersom det var pga deras knasiga öppettider som var orsaken till att jag inte kunde återlämna dom förräns idag. Jag menar, hade jag inte varit ledig hade jag blivit tvungen att vänta tills dom hade kvällsöppet dvs på torsdag! Dom stänger klockan 15:00 (dom dagarna dom ens har öppet) men jag arbetar dagtid till 16:00! Grrr, men jag bara log sockersött och betalade snällt. Mina två seriealbum som jag bett dom ta hem hade iallafall kommit, alltid något. Så nu har jag något att läsa innan jag går isäng.
Beslöt mig för att ta en promenad ner på samhället efter bibliotekbesöket och stannade till vid den ena inredningsbutiken. Tänkte köpa det ultragoda téet som dom har till försäljning där men det hade dom slutat ta hem...så då vart det en söt mjölkflaska istället. Den är perfekt att ha mjölk eller juice i (ser mycket fräshare ut än en trist förpackning också). Vandrade vidare till nästa inredningsbutik som finns här i samhället för att köpa gula värmeljus till köket och köpte en present till min mamma. Av ingen speciell anledning faktiskt, tycker det är roligt att huxflux få/ge presenter.

Fem stycken träbokstäver för 9:-/st i Shabby Chic-stil fick hon minsann

Handlade också två nya blommor till köket från blomsteraffären, bad om att få blommor som både tålde stark sol och lite vatten, råkar vara extremt dålig på att vattna blommor så det är lika bra att man helgarderar sig. Det vart två kaktusar för en Selma Lagerlöf styck. Så nu åker dom där hemska bruna sakerna ut.
Promenerade sen hem till mamma med min present och hon bjöd mig på Fredrik Paulún GI-spenatplättar. Hade problem med att komma på vad jag skulle äta till dom eftersom det räknas som "mat" (alltså är grädde t.ex uteslutet), tog -till min mors missnöje- kethup till dom. Sen vart det en hink kaffe och katalogsbläddrandes. Kunde inte motstå att beställa från Oriflame, dom har ursöta parfymer just nu som är inspirerade från japanska Kokeshi-dockor och man kan "skräddarsy" dom som man vill eftersom det medföljer klistermärken som man kan fästa på "flaskan/dockan" efter smak och tycke. Jag säger bara : kawaii-desu!

Det finns tre olika "karaktärer" att välja mellan, Passion Berry, Sweet Peach & Crazy Kiwi. Jag föll för den sista. Bilden är bara ett exempel hur dom kan se ut.
Lanseringspriset är 149:-

Vad mer? Köpte ett exakt likadant par skor som jag har just nu, är helt galen i dom så jag vill gärna ha ett till ex när dom är utnötta. Råkade även beställa hem en ny mini-mp3 spelare från Ellos. Fy mig. Nu ska jag bestämt ta och krypa ner i sängen så jag kan prestera superb på min sista arbetsvecka. Sen blir det att "njuta" av "arbetslösheten". Adjö.

Trevlig kväll med skvaller, vaga fylleminnen, pinsamma anekdoter,Jan Bylund,  tatueringsmotiv, vitt vin, Lykke Li, lite djup och så vidare.

Imorgon är jag ledig och bara MÅSTE återlämna mina lånade dvd-filmer till biblioteket innan dom skickar gestapo på mig! Men det är väl inte mitt fel att dom har så suspekta sommaröppettider? Sen ska jag laga brocolli & vitlökssås till middag och sträckse en nyfunnen animeserie.

Jo, hade en underlig dröm imorse (skyller på avhängdhet och för lite sömn) där jag var en av fyra tjejer som var medverkare i en fransk film som utspelade sig i Rumänien. Jag var en korthårig, väldigt lockhårig tjej med vackert skurna klänningar i fyrtiotals-stuk som jobbade i en butik där dom sålde film till kameror. Det var nåt vagt om nån kille med halvlångt hår som också jobbade i den butiken. Äsch, var så stressad imorse att drömmen försvann i ett ända virrvarr av sminkandes och rostmack-ätandes.

Jahapp kära läsare, idag firar min blogg hela två månader och det firas med ehm...en bild! På..err...mig! En bild på mig under den underbara årstiden "hösten" får några år sedan när mitt hår möglade och jag hade en rysk kappa på mig.  Här kommer den:

Jag hatar att jag glömde det där diademet någonstans någongång. Det var galet snyggt!

[Nedanstående bilder är tagna under en ledig helg i augusti  2010 av Minnalainen med hennes helt värdelösa mobilkamera, håll till godo, för den som finner alkohol, fylla och blurriga bilder anspråkslösa och frånstötliga kan blunda dom närmsta minuterna eller ladda ner porr]

Fredag den trettonde

Solen sken, dammråttorna var puts väck och min lön hade inte infunnit sig. Men efter att ha hotat med att hoppa i ån lånade min mamma ut pengar över helgen så att jag kunde köpa mat, sprit och dasspapper. Hämtade upp frugan på kommunhuset och svettandes vandrade vi uppför backen hem till mig. Efter att ha visat henne runt i min loppis-lägenhet, skrivit en inköpslista som jag sedan glömde, ätit fruktsmoothies och druckit kaffe for vi ner på samhället för att införskaffa varor.

Apoteket först, träffade Inga Kjellgren som upplyste mig om att det ska hållas en politisk debatt som jag skriver om i ett annat inlägg, Alko sen, Herr Parment fick hjälpa oss hitta vinet vi sökte efter och koskenkorvan åkte givetvist ner i korgen, samt en hel del annat. Kooperativet efter, träffade på kändisar hela tiden men tillsist kom jag fram till kassan. Vägen hem var olidligt lång och våra kassar för många och tunga som as.

Väl hemma knäckte vi första flaskan och glodde på lite streamad anime som tänkte lika snabbt som en cementsugga. När klockan började närma sig aderton* satte vi fyr på min oanvända grill och gjorde oss lite mat.


Till vänster har vi vegetariskt och till höger är några slabbiga köttbitar.

Grillen självantändes inte och huset brann inte ner. Vi slappade på balkongen medans maten skulle bli ätbar. Jag låg under min utomhusstol av okänd anledning och frugan fick för sig att bränna upp halva min grillvante.

Mitt minimalistiska utomhusbord från Jula dukades till brädden och vi avnjöt middagen i den sköna kvällssolen. Stereon var laddad med Praetorian Platoon, Definitivt 50 Spänn och Alice in videoland. . Och i frysen låg koski och kylde ner sig.

Sen vart det livliga diskussioner om synkning, prassliga duntäcken, skrivstil och såklart kickoff med koskenkorva! En och annan svart chokladcigarett avnjöts också.

Efter några timmar på balkongen begav vi oss till kolarstigen för att träffa Iggy Pop och Äiti. Där det vart en husesyn igen, lite uppvisandes av dockor, en hel delproggmusik, lite Darin, en jävla massa öl, vin och en liten bit jordgubstårta som av någon konstig anledning hamnade på golvet. Kvinnofolket begav sig hemmåt när värdparet tackat för sig. Kvinnorna förflyttade sig på ett ostabilt sätt med en cykel, kom hem för att vända tillbaka efter en dator, parkerade en cykel mitt på vägen fick karatefylla vid ytterdörren och nyklarna vägrade gå i hålet. Sen föll alkoholdraperiet över den ena kvinnan som inte minns något efter detta.

"Gör en posé Iggy!"

Lördag

Snorbakfulla och grymt avhängda klev vi upp elva på lördagen för att hinna en snabbis på bolaget. Tog på mig dom största solglasögonen jag hade för att ingen skulle se att jag såg ut som Dracula. Givetvist gick det inte att undgå att träffa mäniskor. Pratade lite pride med politiker utanför kooperativet som bjöd på äppelkola och kaffe. Köpte en lott med chans till en präktig stuga. Tyvärr äger frugan 25% av den eftersom hon pungade ut med en femma.

Efter att ha krälat oss hem kokade vi ägg, drack oboy och kollade på viktoriansk romantiskt animeserie i flera timmar och lagade en icke-kolhydratisk middag som var superb.

(fiskburgare, kokt broccoli, creme fraice med rödlök och rom)

Sen var det bara att rycka upp sig, jag hade bjudit hem folk på lite festligheter och då kan man inte ha smulig mascara under ögonen och flottigt hår. Men svårt var det att inte dras till soffan. Frugan var söt som hade tagit med sig egen kudde, tandkräm och mobilladdare. Hon måste ha trott att samhället Robertsfors är en cro magnom**-by.

Efter att ha duschat i min minimalistiska dusch, spacklades det på med smink och hårspray och röda kläder.
 

För att få igång alla döda hjärnceller spelades det en omgång Scrabble, jag fick sämsta brickor, frugan sämsta ord men till sist vann jag med ynka tre poäng.

Arbetskollegan med det lockiga håret kom förbi efter att ha lyckats kräla sig upp från sin kista, vi satt under mitt parasoll och körde några snabba kickoff's med koskenkorva för att skrämma bort det sista av baksmällan.

 "Jag älskar kvinnor som kan dricka sprit!"

Det blåste upp till storm och dom tre kvinnorna bestämde sig för att ta på sig högklackade skor och bege sig ner till det enda nattöppna stället i Robertfors för att köpa tobak. Väl framme möttes dom av en dyster lapp som meddelade att det var "särskilda öppettider" och stället hade stängt. Bara att vandra hela vägen tillbaka. Jag mottog ett telefonsamtal av en ung herre som sade sig vara kär i mig. Jag sa att jag var smickrad men inte intresserad.

Dom tre kvinnorna slog sig ner vid det lilla 80x80 bordet i köket för att "supa skallen av sig". Vid det här laget var klockan närmast midnatt och värdinnan sur för att ingen tagit hennes inbjudan till festligheter på allvar. När hon just vant sig vid tanken att det inte skulle bli fest ramlade det in en ung herre med en krycka och rosa t-shirt som meddelade att "armén var på väg". Sen dröjde det inte länge förräns musiken skrålade, människorna ockuperade alla sittplatser, cykeln försvann på äventyr, ett provisoriskt dansgolv införrättades och telefonnummer utbyttes.

Mera människor infann sig, telefonen ringde stup i ett, strandstolen kastades över balkongräcket, vinglas gick sönder, Lucky Luke var också på plats och vodkan ramlade ner i alla strupar. Sen stupade en tapper soldat i sängen och där tar nog minnena slut.

Söndag

Vaknade med kläder och kontaktlinser på. Krälade ut i köket där jag möttes av ett slagfält. Tog snabbt lite knark för att lindra centrifugen i huvudet. Försökte röja undan alla Norrlandsguldflaskor (som av nån suspekt anlednign var halvfulla allihopa! Vilket slöseri på alkohol),
käkade lyxfrukost bestående av kokt ägg och kaviar, såg att jag fått sms under natten, meddelandet löd : "Jag luz luce säandetds", förstod ingenting. Såg att en herre skrivit en lapp åt mig på spisen. Meddelandet löd : "Fan vad tråkig du e! Puss hörs en ankn dag", minns inte att herren ens varit förbi.
Krashade i soffan med frugan för att se på anime i sexton timmar. Gick bara upp för att kissa, äta något, koka té och ta frisk luft. Slut på innehållsrik dag och helg.

* = Arton
** = Neandertalare

Jag cyklade hem från jobbet och träffade på lite working-gubbs som höll på sätta upp valstugan som jag har köpt vinstlotten på. Den artar sig. När jag vinner stugan för 20:- ska jag ha den på balkongen.

"Va vad pratar du om, kvinna?" Ja, man kan tydligen vinna kabraket om man köper en lott för en Selma Lagerlöf.

Gulligt, eller vad ska man säga? Affischen satt utanför valstugan.

Idag är det fredagen den trettonde och jag får besök av frugan för första gången under våra fyra år. Undrar om detta ska gå eller om toan får stopp, duschen havererar, ugnen exploderar och avloppet imploderar. Huuu~ Får nog gå in på det svenska alkot  och köpa en sjua koskenkorva om jag ska klara av denna helg. Iallafall så kommer det nog vara rätt tyst från min sida på bloggen, bara så ni vet.
Adjö!

Notering till mig själv: undvik att ta på dig deodorant och sen hoppa in i duschen, samma sak att du tar på dig underkläderna och sen smörjer in kroppen med lotion. Omvänd ordning funkar inte riktigt alltid.

Jag gick igenom mina mappar på datorn från alla mina uppsatser från skolan och ramlade över en uppsats som heter "Mitt vårdrum" som var en uppgift i kursen Vård och Omsorg där det var tänkt att vi antingen skulle rita upp en planlösning på hur man ville ha sitt "framtida vårdrum" eller som jag då gjorde, skriva en uppsats om hur man ville ha sitt vårdrum i framtiden. Jag tycker den var söt så jag delar med mig av den till er läsare.

Mitt vårdrum av Minna Toivanen

Jag gillar inte stora ljusa ytor så jag vill nog ha en mörk färg på väggarna, lila eller en blåfärg som påminner om en kall vinternatt-himmel (troligtvis har växthuseffekten gått så långt att det inte längre finns årstiden “vinter” så färgen på väggarna kommer att få mig att minnas min barndom.
En sjukhussäng kommer nog inte att vara nödvändig när jag är gammal, då har dom nog uppfunnit självbäddande sängar så jag får nog ha en stor himmelsäng på rummet som inte står mot någon vägg.
Det ska finnas många kuddar i sängen, inte prydnadskuddar utan riktiga sovkuddar, jag sover dåligt om jag bara har en kudde.
Sen gillar jag att dra mig på mornarna och bara läsa eller lyssna på musik, så nattduksbord som rymmer en mindre musikanläggning och böcker ska stå bredvid. Och på väggarna bredvid sängen får det gärna hänga surrealistiska tavlor (som många skulle finna bissarra) som jag kan fastna med blicken på. När jag väl klivit upp från sängen är det nära till toaletten så jag kan göra min morgontoalett, jag har nog bibehållit min utseendefixerade sida så en skötare (eller robot, eftersom det är framtiden vi pratar om!) får sminka och piffa upp mig. Klädkammaren ligger ansluten till toaletten med helfigursspeglar så jag kan inspektera att mina hårrullar fått mitt hår fint och lockigt.
Förutom mitt sovrum har jag även ett bibliotek med bokhyllor som löper längst alla väggar (när det gäller städdetaljen betalar jag en blygsam summa för att det ska komma nån och damma av dom till och från, så att jag inte får problem med min dammallergi). Mitt i rummet finns det en mjuk vit matta, en antik fotölj på ena sidan och en hård mörkblå skinnsoffa på den andra sidan. Mittemmellan möblerna finns det ett bord där jag kan servera té för mina gäster som är tänkt ska sitta på soffan och jag på fotöljen.
Jag gillar inte taklampor som gör att hela rummet blir ljust, så det finns några små bordslampor eller spotslight utplacerade för att det ska bli en mysig stämmning i rummet.
Färg på väggarna är onödigt eftersom bokhyllorna tar upp all plats i rummet, men hyllorna är av mörk ek (mina städare kommer att slita håret av sig av frustration, hi hi).
Förutom biblioteket som också funkar som vardagrsrum har jag ett litet kök, ungefär 8kvm, där jag har ett matbord för två personer och en diskho och lite skåp. Jag äter inte i mitt eget rum utan deltar måltiderna med dom andra som bor på hemmet. Köksbordet är bara där för dekoration, eller för att användas till min laptop som jag använder till att skriva arga insändare, maila till mina barn och chatta i diskussionsforum (jag spelar nog fortfarande tv-spel, ungdomarna lär bli förvånade när jag piskar skiten ur dom i dom senaste spelen). Köket har vita skåp och benvita väggar, det ska vara lätt att upptäcka damm och smuts, men väggarna lär vara fyllda med anslagstavlor med en massa påminnelser och tavlor på mina vänne, barn och barnbarn.
Alla golv är ljusa, jag tycker det är obehagligt att gå på mörka golv, man vet aldrig om dom är smutsiga eller inte, mattor kan stå utspridda för att ge en brytningspunkt i allt det ljusa.
Prydnadsgrejer, växter och teveapparat kommer att vara förbjudet i mitt rum. Prydnadsgrejer samlar damm, växter tar upp en massa tid som jag kan ägna åt böcker eller datorn och teveapparaten visar bara kommersiell smörja. Vill jag få en fräsch känsla av natur finns det säkert nåt virtuellt dataspel som får en att tro att man är på bahamas. Fönstrena är utplacerade i taket och inte på väggarna, det är finare att se på snö nedifrån än från sidan.

Ja, jag höll på att glömma! Jag hoppas dom tillåter att jag har ett barskåp på rummet också.

Notering : Förhoppningsvis kommer mitt nuvarande smak och tycke inte att ha ändrat sig så mycket även när jag blir gammal, så har jag tur kommer det att se ut såhär. Vad gäller städningen finns det självgående dammsugarrobotar som kommer åt överallt så vårdpersonalen behöver inte slita ut sina ryggar för att komma åt under min stora säng.

/Slut på uppsats/

(jag önskar jag skrivit det i uppsatsen såhär i efterhand, men jag vill bo på ett äldreboende som finns på månen! Och sen tror jag att dom uppfunnit det där vaccinet mot alzheimers så ingen kommer vara dement i framtiden! Lite får man önska sig)

Jepp, warpade in mig i framtiden, och såhär snygg är jag vid sjuttiotvå!

När jag satt på jobbet råkade jag höra på nyheterna, det där inslaget om att dom stora partierna har lanserat sina valaffischer fick mig att haja till. Skit i innehållet och skit i att Reinfeldt är Moderat, men hur pratar karln? Jag klarar inte av att höra mer än två meningar av han, sen måste jag lämna rummet. Det är inte innehållet men hans tonläge som frambringar kväljningar. När han pratar med reportern låter han "Ja men du lilla vännen, nu är det faktiskt såhär" Vilket ord är det jag söker efter? Hm..ja! Nedlåtande.
"Jag är så fin och duktig och det är inte du". Ja det är precis så jag får känslan av att han tycker när han pratar. Är det nån dialekt eller är karln bara så?

Nåja, men han är iallafall rätt söt, på ett slött och apatiskt vis.

Dagen humör:  Irriterad, stressad och fundersam.
Dagens frisyr:  Hårt uppsatt i liten hästsvans.
Dagens klädsel: Svarta manchesterbyxor, svart linne, grön zebrajacka, vita leopardskor.
Dagens materiella vill ha: Pengar.
Dagens beroende: Svart kaffe och ägg.
Dagens tråkigaste: Telefonsamtal till telefonbanken.
Dagens roligaste: Har ännu ej infunnit sig.
Dagens tid: 21:00
Dagens gör: Sitter med "Ett rött Europa" t-shirt i soffan och repeatar samma låt, tittar på klockan hela tiden för att försäkra mig om att jag kan sitta en liten stund till. Allmänt lat med andra ord.
Dagens borde göra: Dammsuga, ta upp sängkläder från tvättstugan, diska, återlämna filmer bla bli bla
Dagens ord : Superlativ

Dagens låt:

Vissa saker kan man bara inte förklara. Ibland slås man av omöjliga frågeställningar som "finns det en gud?", "vad är meningen med livet?" och "finns det ett liv efter detta?" et cetera. Och ibland kan man bara inte förklara varför man vaknar och får ett sug av att se filmen Vanilla Sky.

Karln som spelar Juha Valjakkala i Il Capitano är ju galet snygg! Jag bara satt och fnittrade som en annan fjortisbrud dom 105minutrarna filmen rullade. Okej, den där pudelrock-stilen är väl inte så het men....det skiter jag i!

Skådespelaren var visst rätt så nära originalet. Mums! Varför finns det inga sånna här killar i ens närhet. Skulle lätt överfalla honom.

Notera: karlns utseende och vad han begick i Åmsele är två separata saker. Så tack jag vet att han var ett psycho (men ett sexigt ett! haha).

Det är verkligen tur man är ägare till en präktig tekanna som visslar när den är varm. Annars hade jag haft en eldsvåda i köket för länge sedan. Jag är den tankspridda typen som bestämmer mig för att koka ägg och går sen och kollar mailen "en snabbis" för att två timmar senare hitta en skålhet kastrull utan vatten med två granatkastar-ägg...

Fast helt säkert är det inte med den präktiga tekannan, jag är ju sedan födseln gravt hörselskadad så ibland kan jag sitta och sortera mina böcker och hela tiden irritera mig  på vad det är för konstigt ljud jag hör för hela tiden men efter en halvtimma komma på att, visst fan, höll inte jag på att koka té?

Suck, skulle illustrera en tékopp till inlägget men slutade med att rita en hel bild.
Gjord på paint med en datamus av mig. Ja det ska föreställa mig, har fått grymt långt hår. Får nog rita en ny bloggbanner snart...

Okej, nu måste jag få lite struktur över allt som måste göras innan klockan 14:00 imorgon! Väntar ju som sagt besök av finaste kaliber på fredag så allt ska vara klart innan jag går på jobbet. För efter 21:00 lär jag väl ta femton rohpynol och gå isäng.
Jag gör väl en lista som vanligt...

Operation "få ordning på skiten"

# göm undan allt crap i "städskrubben" (en av mina walk-in garderober och undvik att någon öppnar den)
# vik in all ren tvätt i garderoben
# städa toaletten
# dammsuga, glöm inte under soffkuddarna (för där ska jag sova, alltså inte under soffkuddarna, äsch ni fattar!)
# dammtorka
# skura alla golv
# ....varför sitter jag och skriver listor? Borde egentligen sätta fart här!

Avslutninsvist vill jag bara skriva att jag verkligen hoppas att jag får min lön på fredag, annars blir det lyxmiddag på typ en halv tonfiskburk och lite knäckebröd...Javisstja! En till punkt jag måste göra imorgon innan jag förpassar mig själv till jobbet:

# återlämna filmerna jag lånade på biblioteket, dom lymlarna har ju stängt på fredagar.

När man är trött och känner sig hängig är det bäst att låta hjärnan gå på autopilot och hänge sig till vackra animerade serier som Zegapain. Osis att jag bara har nåt enstaka avsnitt på datorn.

Intresserade av handlingen? Googla!

Jag hittade fjorton stycken linnen i min rena tvätthög, undrar om jag har något slags beroende? Bör man söka vård för det här?

Jag måste bara tillägga till det jag skrev om att folk refererar anime med "tecknat i stil med Sailor Moon" (som faktiskt är en barnserie) vill jag ta upp en annan sak som stört mig. Till yngre personer har jag när vi diskuterat anime också ställt frågan "har du tittat/tittar du på anime?"

"nä, jag är inte den typen"

Vilken typ? Den korkade eller? Personen ifråga har inte ens sett på nån serie? Öhm. Ska man döma ut alla serier i hela världen för att man sett nåt avsnitt av typ, Pokemon och Sailor Moon (som båda två är barnserier)?
Det är ju v-e-r-k-l-i-g-e-n logiskt. Kanske också ska säga sådär, "Nä jag såg Masjävlar och har kommit fram till att verkliga filmer inte är något för mig". Herregud, tecknat är verkligen inget synonym för barnvänligt. Såg en 18+ serie senast igår som gav mig mardrömmar. Anime är en konstform! Occh precis som det finns genres och åldersgränsar inom "vanliga" filmer så finns det likaså inom anime. Capisce?

Sen en annan sak när jag ändå är i gasen. Har märkt att medelsvenssons säger "jaha, tittar du på sånt där manga eller?" Så här kommer en snabb pekpinne:

Manga = Böcker, serietidningar
Anime = Filmer, Tv

blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/11/alla-haller-med-dig-om-du-har-en-machete-182793

Notering till mig själv: titta inte på zombieslakt-serie det sista du gör innan du går i säng. Du kommer att drömma att du är instängd i en gammal skolbyggnad och du kommer bli jagad av zombier-eller-vad-vi-nu-ska-kalla-dom och springa och springa som fan i din dröm. Eller så kommer du åka långtradare och smasha ner allihopa. Sen kommer du vakna upp och inte alls känna dig utsövd. Ikväll får du läsa Hillary Clinton's självbiografi, för då kommer du garanterat att somna på en gång.

Ramlade över en artikel om The Count of Monte Cristo på ett animeforum och var såklart tvungen att ta mig en titt på vad det hade att erbjuda. Den animerade versionen's titel var : "The Count of Monte Cristo - Gankutsuou" eller bara kort "Gankutsuou". Första avsnittet gav en positiv överaskning, animeringsstilen påminner den som sett Mononoke, men bara en aning. Det tar ett tag för ögonen att vänja sig vid stilen men sen njuter man - iallafall jag - Handlingen är lånad från Alexandre Dumas roman från 1845 men med en fräsch tvist. Den som inte har läst eller sett filmerna om Greven av Monte Cristo kommer här en kort beskrivning : 

Edmond Dantés blir oskyldigt anklagad genom en sammansvärjning och fängslas i Chateau If i drygt tjugo år. Den som satte dit honom var bl.a en av hans bästa vänner som var dödligt förälskad i Edmond's fästmö Mercedes. Men Edmond Dantés lyckas fly från fängelset If, och kommer över en stor summa pengar och byter identitet till Greven av Monte Cristo. Det han lever för nu är att hämnas på alla dom som förrått honom...

Den animerade versionen har gjort om storyn, nu utspelar den sig i framtiden på 5000-talet. I Huvudrollen har vi Albert, sonem till en högt uppsatt general. Albert försöker fly ifrån sitt tråkiga överklassliv och bestämmer sig för att göra en resa med sin bästa vän Franz - även han av adlig börd. På resans gång träffar han den mycket rika adelsmannen - som går vid namnet - "Greven av Monte Cristo" och blir våldsamt faschinerad av Greven. Efter att Greven räddat livet på honom bjuder Albert in han till societslivet i hemstaden Paris. Men det Albert inte vet är att Greven en gång i tiden blivit oskyldigt anklagad av Albert's far och fick sin fästmö stulen av honom och att deras möte kanske inte var så slumpmässigt som han trott.

Det var den här scenen ur avsnitt två med sin fantastiska soundtrack av kompositören Kasamatsu Kouji som fick mig att vilja se mer mer mer! Jag varken sov eller åt när jag plöjde igenom alla tjugofyra avsnitt som fanns av Gankutsuou. Den är ett riktigt mästerverk. Betyg: elva av tio vodkaflaskor!

(Lite tjuvtittar ur serien)

Jahapp, då var man här igen. Klockan är halvfyra och jag "skulle bara" läsa några sidor. Men Alison Bechdel's tecknade självbiografi var helt enkelt för bra för att läggas ifrån!
Fniss, tecknat? Tänker väl ni och gud vad less jag blir på allt jävla nedlåtande som "tecknat" får utstå. I folks ögon är "tecknat" lika med "för barn". Nämner man för folk att man tittar på anime är den vanliga reaktionen : "jaha, alltså tecknat eller? Typ Sailor Moon? Hö Hö"

Jag brukar inte svara på frågan utan skär snabbt av dom huvudet med min djungelmachete! Sen klaffsar jag omkring i deras blod i en köttkvarn. Tra la la~

Kuriosa: Alison Bechdel's självbiografi heter Husfrid enligt den svenska översättningen. Funderar starkt på att köpa hem den så jag alltid har den till förfogande. Den var i ett helt annat kaliber än typ Rocky som totalt stagnerat sen karln vart känd. Tur man har första albumet som fortfarande duger.

Kan inget annat än hålla med artikeln om att det sups mer under sommaren. Jag super mer under sommaren. Det är mer socialt acceptabelt om man dricker mitt i en vecka på sommaren/semestertider än om man dricker en torsdag mitt i november. Jag vågar nog inte ens fundera på hur stora mängder alkohol man egentligen köpt under juni-augusti. Farligt farligt, snart sitter man ensam i lägenheten, förvandlad till en lådvinsalkis med smutsigt hår och konstant på lyset.

Åh, påtal om smutsigt hår och ensam i lägenheten, måste nog se om Requiem for a dream snart. Vill man lära sig hur man ska knarka eller missbruka något ska man se den filmen. Funkar också ypperligt som avskräckande exempel för ungdomar hur skadligt det är med alkohol/droger/tabletter. Kanske vore något att visa skolungdomar?

(pundaren stjäl kontinuerligt hans mammas tv för att finansiera sitt knark)

Vaknade tolv, sur på mig själv som tryckte bort mina larm på mobilen som jag ställt vid åtta och nio. Drog en stund i sängen och försökte komma ihåg den konstiga drömmen jag drömt. Var något om en killkompis till mig som var älskare till en tjugoårig Maud Olofsson (C) bakom ryggen på sin fästmö. Själv visste jag om allt men höll mig utanför dramat eftersom jag själv hade en affär med Mona Sahlin (S) bakom ryggen på hennes partner! Sen var det något om gruvarbete i Sibiren och en utställning med veteranbilar, ni vet, sånna där som "Rockabillys" cruisar omkring på. Iallafall, klev upp och kokade dom obligatoriska sex kopparna kaffe. Medans kaffet puttrade retunerade jag lite kläder från Ellos på nätet. Fastnade såklart alldeles för länge framför datorn så till slut fick jag arslet från soffan. Tryckte in en skiva i stereon (Iron Maiden), sminkade mig och sen gick jag ner i tvättstugan för att lista ut hur den nya tvättmaskine fungerade. När jag väl lyckats få igång en tvätt hämtade jag posten, hade fått ett vykort av storebror som varit i Ritsen. Nice, har fått sju vykort under sommaren*.
Sen har dagen varit ett enda virrvarr av stökandes i lägenheten. Det är ganska behändigt om man väntar besök, då får man tummen ur och gör klart saker man dragit sig för att göra. Har klippt&klistrat med tavlor och ramar hela dagen, fixat i hyllor och skåp, bytt gardiner i hallen et cetera. Nu ska jag bara plocka bort allt bajs som ligger och skräpar så jag kan - till sist - dammsuga och skura golven imorgon.
Nu blir det tonfiskmackor i ugn, har skjutit på middagen hela dagen. Adjö.

P.S. Fy vad bra slutskedet till The Nomad* är! Krrr~

Jag sprayade om två fula ramar med min halvtomma burk. Nu är dom fit for fight!

* = alla samlar på saker, jag samlar på poststämplar. Så jag ber alltid folk när dom ska utomlands eller långt bort att skicka mig vykort.

** = Iron Maiden såklart!

"Hur orkar du sminka dig varje morgon?"
"Hur ser du ut utan smink egentligen?"

Jepp, jag sminkar mig varje morgon. Oavsett om jag ska jobba tidigt som cykelbud, ska handla knäckebröd på Ica fem minuter innan stängningsdags eller bara sitta på föreläsningar hela dagen. Varför? 1, det tar inte lång tid att se betydligt fräschare ut, man inte bara ser fräschare. Man känner sig mycket fräschare. 2, jag ser ut såhär. Att ha smink är en del av mitt utseende. Och visst kan jag gå utan smink utanför dörren, men det skulle vara som att gå utan bh - det funkar men man känner sig rätt så naken.
 

Bilder tagna med min kassa 2.0 mobilkamera utan blixt, håll till godo och hoppas ni inte blir allt för förskräckta. Jag hade ingen klocka medans jag sminkade mig, men jag hörde på halva "Ghost of the navigator" och hela "Brave new world" så det blir cirka tio minuter.

Slutsats: folk som säger att dom inte har tid med att sminka sig varje morgon måste antingen ljuga eller så är dom extremt långsamma. Tack och adjö!

Men mina blommor ska inte vara bruna! Blä, jävla sol&sommar som bränner sönder mina älsklingar!

Ja, jag har en drinkparasoll nedstucken i blomman.

Ibland kan jag höra snabba dunsande ljud från grannen där nere. Jag har länge försökt identifiera ljudet, vad gör dom? Min närmsta gissning är att grannen hoppar hopprep i korta intervaller. För det pågår bara nån minut sen slutar ljudet och sen kommer det tillbaka. Mycket mycket underligt.

Som om det inte räckte med att man har osynliga grannar och hemliga rum i huset och för att inte förglömma, den mystiska gubben i verkstadsställ som kommer och knycker posten!

Notering: grannarna är i medelåldern och har inga barn.

Fan vad jag är bra. Avrundar arbetsdagen & biblioteksbesöket med att ha städat, organiserat alla fyrtiofemtusen klädesplagg i garderoben, bytt glödlampor, bokat tvättid, diskat bort Kangchenjunga från diskhon, bytt sängkläder (zebra <3), hämtat postorderpaket från Ica (glömde bort det när jag var och handlade) och nu ska jag avnjuta min tacofärsomelett och se en av filmerna jag lånade. Nice. Hoppas man har lika mycket ork imorgon när man är ledig. Måste svabba golven, får ju finbesök till helgen. Nej nu kallnar maten, adjö.

Avbröt mitt städandes med att ta en tripp ner till ortens bibliotek för att återlämna filmer och Jan Berglin-album och passade på att låna nya filmer (Il Capitano och Anne Frank's Dagbok). Älskar att man kan låna filmer gratis på biblioteket, deras utbud är superb! Rekommenderar det starkt till filmfantaster. Sluta omedelbart med att ladda ner skiten!

Musik i mp3: Iced Earth - Dante's Inferno (bra skit)

Jag fick ju för en tid sedan en check på 250:- på ICA av min storebror, idag handlade jag upp den. Och eftersom man inte får tillbaka några pengar även om du inte har handlat upp hela summan bestämde jag mig för att verkligen handla för precis 250:- så då plockade jag fram kalkylatorn och gick runt och adderade allteftersom jag plockade ner varor i korgen. Detta var vad jag fick med mig från affären:

# 2 förpackningar creme fraiche, naturell
# 1 liten förpackning frukostknäckebröd
# 1 påse Längtan, bröd
# 1 påse Roast'N'Toast, bröd
# 1 mjölk
# 1 flaska Tom Collin's drinkmix
# 1 påse Extra tuggummin, jordgubbssmak
# 1 flaska vitlöksdressing
# 1 Bregott, normalsaltat
# 1 luftrenare, havslukt
# 1 förpackning ballerina
# 1 förpackning vindruvor, gröna
# 2 påsar, plast

Allt detta gick då för summan av 247:- vad säger ni, får man mycket för pengarna eller?

Jobbade till nio igår och kände mig halvdöd när jag kom hem. Tvättade håret som var smutsigt efter allt regnvatten, försökte även att varva ner med lite techno och spindelharpan. Men gav upp efter att ha håglöst suttit framför dataskärmen och stirrat. Så jag plockade ur kontaktlinserna och drog på mig fultröjan och kröp ner i sängen. Bläddrade i en serietidning men la undan den och släckte lampan 22:30.

23:15 tänder jag ilsket lampan eftersom magen lät som en illa trimmad epatraktor. Klev upp och bestämde mig för att göra skorpor med oboy...bara för att upptäcka att min mjölk som varit öppnad i tre dagar transformeras till tjock filmjölk. Brrr! Sköljde snabbt bort vidret i vasken och öppnade en ny förpackning SOM OCKSÅ BLIVIT DÅLIG. Uäh, sket i oboyen och åt enbart skorpor. Insåg att det var jävligt trist att sitta och torrtugga skopor så jag läste lite i den bok som låg närmast till hands - Potensgivarna - och bestämde mig för att bara läsa en liten stund...

Tittade upp från boken efter några kapitel (19st) och såg att klockan - yyyyl - blivit 03:46 eller nåt så då kastade jag undan boken och släckte lampan.

Klockan ringde 04:45 men jag bestämde mig för att snooza, men eftersom min mobiltelefon har muppat den senasta tiden så, givetvist, stängde den av sig och när jag vaknade och fick igång telefonen efter lite trixande med batteri och simkort så var klockan...06:30! (notering: börjar då jobbet 07:00). Bara att halvsovandes borsta hår, tänder och ögonfransar och dricka ett glas vatten och sedan pumpa ståendes med cykeln för att inte komma försent. Men bara för att man själv kommer i tid betyder det inte att andra gör det. Morr! Ringde arbetskollegan som skulle jobba med mig tjugo över, "hej visst ska du komma och jobba idag?" "öh, oj visstja!"

Vill bara meddela att förutom att jag krubbar, knegar och skiter, händer det absolut ingenting. Handlade upp mina sista sju kronor igår på klubbor, så nu blir det kärvt tills löningsdagen. Adjö.

 Kuriosa: Grattis till mitt 100:e blogginlägg!

En gång i tiden hade jag flerfärgat hår.

Drömde inatt att jag var på en "dubbeldate", dvs att jag var på date med två killar samtidigt. Vi var ute på en restaurang och dom var som två ungtuppar som hela tiden skulle tävla om vem som kunde överträffa den andre så dom beställde in maträtter för flera tusen och inget gick att äta för det var alltid nåt fel på rätten. Drömmen slutade med att jag var så hungrig att jag åt upp en förbipasserande birmakatt.
Nån som kan drömtydning?

Min telefon har muppat nu dom senaste dagarna och får för sig att stänga av sig själv. Mycket irriterande, så nu när jag klev upp var jag tvungen att jinxa för att den skulle gå igång och hade då fått ett sms av min sommarchef. "Jag vet att du kanske inte är så sugen, men vill du jobba ikväll?"
Söööt, hur kan man tacka nej när man formulerar sig så? Så jag skrev att jag kunde, fan man måste vara solidarisk!
Egentligen skulle jag ha farit på grillparty men...äsch. Det här blir bra.

Fast det känns inte alls särskilt bra med telefonen, hoppas den inte muppar sig mera. Är på jakt efter en ny redan som det är men jag tycker det känns svårt, ingen telefon känns "rätt". Och nu verkar det inte vara särskilt hett med vikbara telefoner, alla har typ "slide" funktion. Blä. Hur svårt ska det vara att få tag i en vikbar telefon, med bra kamera och utan en massa tjafs och möjlighet till mobilsmycke. Ett plus är att den är söt. Dom kraven är väl inte helt surrealistiska? Tydligen.

Istället för att sovit har jag ritat den här bilden. Nu är jag tröttare än Jonas Gardell's ringmuskel. Det var länge sen jag ritade en paintbild sisådär två år sen, känner mig en aningen ringrostig. Anyway, den här bilden är tillägnad min fru. Godnatt.

(såg nu i ett mer vaket tillstånd att den var för mörk, ljusade upp ögonen lite. Lär väl ändra den mera när jag får se hur den ser ut på en annan dator).

För mer paintbilder av mig, klicka här : blogg.vk.se/Minnalainen/2010/06/28/paint-panic-177526/

Vafalls, jag hade ju tänkt gå isäng redan klockan tio. Inte sitta uppe och försöka rita lockigt hår på paint och lyssna på Korn. Stön. Har en svag aning om hur jag kommer att spendera min lediga dag imorgon...

Jag må vara finsk men jag avskyr folk som pratar med finsk brytning, usch vad osexigt det låter! Som om dom pratar genom nåt Mumintroll-filter.

Kuriosa: jag avskyr Mumintrollen, fy vad läskiga dom är!

Man blir som man bor tror jag, skulle jag sitta i den här stolen så skulle jag bli en ledare, bli VD, statsminister...eller heck. Jag skulle fan kunna bli världshärskarinna!

Känner du att du har svårt att starta ett bra samtalsämne med dina kollegor på jobbet? Inser du att dom är alldeles för korkade för att diskutera riksdagsvalet eller om oron i mellanöstern? Då har jag några fräscha samtalsämnen som du kan droppa när tystnaden blir för outhärdlig.

Samtalsämne nr 1 "Vars bor humlorna när dom inte är på blommorna?"
Det finns getingbon men vi har aldrig hört talas om "humlebon", vars bor dom där fettona egentligen? Det måste ju finnas något slags humlekollektiv någonstans...

Samtalsämne nr 2 "Hur gör kvinnor med burka när dom ska ta ID-kort?"
Tar dom av sig burkan i ett avskilt rum varje gång dom ska identifiera sig? För jag antar att dom inte får ha burkan på själva kortet. Eller har dom burkan på? "Titta här, ser du inte att det är mina bruna ögon?"

Samtalsämne nr 3 (okej tillbaka till humlorna!)  "Hur länge lever en humla?"
Den här frågan ställde jag till en killbekant och han trodde att dom bara levde en säsong, men dör dom sen? Isånnafall hade vi sett en jävla massa döda humlor på hösten. Och vars tar dom vägen på vintern? Jävla bastarder till knepiga djur.

Samtalsämne nr 4 "Hur äter du din ballerina?"
Locket av för att äta chokladen först, eller äter du upp locket först och biter runt chokladen, eller tar du locket av drar av chokladen med eller hur äter du din ballerina?

Okej, egentligen är det här sånt som jag brukar sitta och fundera över, men ni kan få använda dom i fikarummet, för så generös är jag.

Ska en fortsättning följa?
 

Död åt alla dessa besparingar och nedskärningar inom äldreomsorgen. Hela tiden ska pengar stramas åt och kronor vrida och vändas på. Få ner personalkostnader genom längre arbetspass och mindre personal. Få ner kostnaden på maten genom att ta in den från utlandet, givetvist proppad med konserveringsshit och tillsatser. Bort med arbetskläderna för det kostar pengar. Bort med städerskorna - låt undersköterskorna göra det istället. Ja så här kan jag hålla på i all oändlighet, men det jag blir väldigt besviken, arg, sur, vansinnig över är hur jävla snåla man är mot dom äldre. Det finns inga pengar alls. Jag var så naiv att jag trodde att t.ex min avdelningen erhöll en liten summa årligen som personalen kunde lägga på dom boenden, sen om det rör sig om aktiviteter, nya blommor eller gardiner det kvittar. Men icket. Inte en krona får dom gamla. Här ges inget, bara tas! Pengar ska sparas och dom ser man inte röken av. Nu är jag bara en dum tjugotvååring som inte vett ett dyft om politik egentligen, men borde inte alla dessa besparingar nångång ge resultat? Ska inte alla dessa kärva tider nångång ge bättre tider?

Vad beror alla dessa besparingar på då? Ja fan, jag har ingen aning. Men på mitt jobb har dom köpt in klockor till varje avdelning för 7000-14 000:- (ingen vet den exakta summan, men dom var i hälsingland dyra)...ursäkta? Sjutusen? Vem kom på den brutalt störda idén att köpa in guldblänkande klockjävlar som aldrig håller tiderna för flera tusenlappar när våra stackars äldre medborgare inte ens kan få en hemmagjord rulltårta? Man ser inte ens vad klockan är för den är i metall och vad gör metall om en spotlight skiner på den? JO DEN BLÄNKER! Jaha, klockor för flera tusen kan tydligen någon högt adminstrativ person beställa in för dom är sååå tjusiga. Men nya decilitiermått eller grytvantar ska tydligen vara rena pärsen att få. Grrr. Se bilder för exempel.

Jag var tvungen att gå fram fem steg för att se vad klockan var. Mycket irriterande när man står en bit ifrån och ser bara ett vitt #%!@ blänk. Borde vara kriminellt att sälja sånna opraktiska klockor för så mycket pengar. Här nedan kan ni se våra fina husgeråd....

[Nedanstående bilder är tagna under en mini-husvagnssemester till Höga Kusten augusti  2010 av Minnalainen med hennes helt värdelösa mobilkamera, håll till godo, för den som finner alkohol, fylla och blurriga bilder anspråkslösa och frånstötliga kan blunda dom närmsta minuterna eller ladda ner porr]

Kabeln återfunnen, lägger som vanligt upp mina supreme mobilbilder som jag "fixat" i paint.

Måndag:

Vaknade upp i Röbäck hos storebror och hans äkta hälf, efter lite plockandes med diverse saker och upphämtandes av den äkta hälftens storebror inhandlades proviant, en husvagn plockades upp vid en stuga och ett snabbt stopp gjordes i samhället Bjurholm för att fylla på med vin, sprit, öl och rosévin. Mina kära medpassagerare ville helst inte vara med på kort så tidigt på morgonen.

 I bilen börjades drickandes tidigt för att komma i rättan stämmning, chauffören något missnöjd när folket krävde stopp för urinering och rökpaus. Men efter att flaskor öppnades och tömdes, landskap beundrades och paranoia över husvagnslasten kom sällskapet till sist fram till, ta taa taaaa: Norrfällsvikens Camping och Stugby! Fettot i ljusblått är då jag.

Husvagnen parkerades på ett inte så proffsigt sätt, heck vi är inga husvagns-veteraner! Brassestolarna fälldes upp, elen kopplades in och radion slogs på. Och att icket förglömma så började mjöden flöda. Chauffören satt först inne i husvagnen som en gnom och tjurade av okänd anledning. Vi andra myste till lite akustisk gitarr och vägrade nedslås av det otroligt trista vädret.

För att komma i form inför kvällen packades sällskapsspelet "Med andra ord" fram och team gäddhäng mötte team fager viol. Trevligt men en aning stressigt spel, själv pratade jag i tvåhundratjugo knyck så min lagkamrat hörde bara "Monsteriskogensomätertvålnejvadsägerjagjagmenarjuannatordförblablibla"
Annars var ju beskrivningen för ordet "Seol" bäst "Sol på bred skånska!"

Efter att team fager viol förlorat mot team gäddhäng besökte vi "Kompassen" eller-vad-fan-det-nu-hette och åt en mycket god pizza för hundra kronor (nästan).

 Tillbaks i husvagnen för att kröka, den äkta hälftens storebror var en riktig Cajsa Warg och raffsade ihop ett kubb av lite bråte han hittat i skogen. Folk som promenerade förbi undrade förbryllat vad vi gjorde och vi svarade att vi spelade "Ekologiskt kubb". Grym underhållning, tio vodkaflaskor av tio får den. Sen föll mörkret och alkoholdimman över oss alla efter mycket stureplansdrinkar, minttu och groggar.

Tisdag:

Vaknade i en trång och varm husvagnssäng, törstig och pinknödig. Bara att ta sig till den allmäna toaletten var ett uppdrag i sig (och vad är det med allmänna toaletter och lukta blöt hund? Mycket märkligt).
Och att göra frukost var en hel vetenskap. Först ska man hitta skor för att ta sig till vattenkranen, sen ska man fylla på den konstiga manicken som ger en vatten och komma på hur man sätter på gas för att värma upp vattnet så man kan koka ägg och kaffe. Skära grönsaker med en slö smörkniv var inte heller det lättaste. Och först när man skär ostskivor med en smörkniv inser man hur genialisk OSTHYVELN egentligen är.

Storebror var allmänt avhängd men vi andra knäckte fort första flaskan/burken för att få en bra start på dagen. Alla satt i varsitt hörn i husvagnen men det var ändå i hälsingland trångt, men det är väl det som är det mysiga med husvagn? Planen var att spela minigolf men eftersom den avhängda gnällde om att denne skulle vomitera om han rörde sig så kom vi inte iväg förräns på eftermiddagen.

Fulast fötter vinner!

Minigolf-tävlning! Jag var laddad till hundra och omgiven av vinnarskallar som ville bryta av klubbor, slå nån på käften och svor vid varje miss. Vi körde utan handikapp och jag förlorade med sisådär trettio slag, ha ha!

Väl hemma var det chill. Nån letade schampo som var kvarglömt hemma, nån tog en powernap (fortfarande avhängd?), nån tog sig en återställare och nån såg att vi fått nya grannar samt att solen äntligen visade sig. Upptäckte att campingen bestod av pensionärer, tjockisar med hund och barnfamiljer. Alla hade foppa-äckliga-tofflor vars färg matchade tröjan. Vidrigt. Iallafall så var det Räkfrossa som stod på kvällens agenda.

Hungrigast var jag.

Lång kö till räkfrossan, säkert flera hundra människor. Tur brorsans äkta hälft listigt nog bokat bord. Vi kvinnor delade på en vinkaraff medans männen tog varsin ölsejdel. Räkorna var goda men jag satt mest och kallsvettades när jag skulle knäcka nacken på dom. Brrr, räkor är fan inte snygga. Sen luktar händerna friskrens i flera timmar efteråt.
Efter maten ville alla kräkas i servetten av mätthet och brorsans fru bestämde sig för att gå till husvagnen för att kvarta, vi andra satt kvar och socialiserade oss med lokalfolket och tog oss lite alkohol. Efter diskussioner om Kroatien, Egyptien, höjdskräck, bergstoppar och diverse gick vi hemåt för att se om våra nya grannar var sugna på att festa.

Vackert så det förslår!

Grannarna visade sig vara från ön Gotland och staden Sundsvall, vi uppvaktade dom med en vacker sång som vi rehearsade på innan, sen vart det fräckisar, gotlandsvisor, finska frasor och en och annan full måne. Kvällen avslutades i husvagnen med stureplansdrinkar, öl och vin. Jag gick en nattpromenad för att bränna bort den sista räkan.

Nej nu är jag less, to be continued eller nåt.

Kan inte någon bara vrida ur mig tack? Är sjöblöt ända in i hippocampus, så typiskt att det ska blåsa i motvind och regna i lagom tajming när man ska cykla hem.
Nu blir det rostmacka, svart kaffe och lite Zegapain innan jag börjar med städning och middag.

En liten tröst i all misär och värk är att jag fick två komplimanger över mina söta ballerinaskor inom loppet av en timma. Tanten och sjuksystern har visst lika god smak som jag, haha. Nu har jag lovat tanten att jag ska fixa ett par likadana åt henne, vi hade visst samma storlek och allt. Nice att man kan influera äldre.

Om jag får önska vill jag leva ett långt liv utan sjukdomar och olyckor. Jag har haft en sagolik tur som aldrig varit allvarligt sjuk eller varit med i någon olycka i mitt tjugotvååriga liv. Har aldrig brytit några ben till exempelvist. Och detta är något jag är mycket rädd över ska inträffa någon dag. Jag vill leva ett liv med så lite smärta som möjligt. Bla bli bla, varför skriver jag om det här kanske ni undrar. Jo det ska jag tala om för er. Jag är livrädd varje gång jag ska cykla från min lägenhet. Varför? Svar : ingen klipper sina förbannade häckar längre! När jag kommer cyklandes med cykeln till en korsning så finns det en hög häck på vardera sida. Och häckarna är över två meter höga. Jahapp, tänker jag. Hur fan ska jag se om det kommer en biljävel? Omöjligt, man måste vara stålmannen och se igenom väggar för att förhindra att man blir överkörd av nån hillbilly som inte håller hastighetsbegränsningen. Vidrigt, finns det inte regler för hur hög en häck får vara? Och vem är det som ska se till att samhällsmedborgarna håller dom reglerna? Är det jag? Eller ids ingen lyfta på sin feta bak innan något allvarligt händer och någon förolyckas?

Jag är livrädd varje morgon när jag ska cykla till jobbet, jag ser inte om det kommer några bilar förräns jag är en halvmeter ute på gatan och då är det i princip "försent". Inte heller har jag tid att snigla ner och se efter om det kommer bilar när varenda häck man möter är tok för hög. Suck, måtte tusen kameler angripa häckarna och förvandla dom till spån.

Egentligen har jag bara lust att ta några alvedon och fortsätta sova. Jag har inte alls någon lust att klä på mig och jobba med den här värken. Nej nej. Men vill man ha mat på bordet och eventuellt råd att dra ut tandjäveln är det bara att låtsas som att man inte alls har värk i mage, rygg, axlar, svanskota och äggstockar. Tra la la.

Vädret ute är åtminstone jävligt passande, grått och dystert som min själ.

Okej, fet bakläxa till nästa gång jag bestämmer mig att ta en lång promenad. För det första kanske jag ska ha på mig en sport bh, det var inte särskilt angenämt att vara utan. Sen kanske man ska ladda mp3 med tung marsch-musik istället för lugna gothlåtar. Sen om man bortser från att jag kände mig som ett fet freak när jag promenerade och mina skor var fullkomligt värdelösa som promenadskor så var det ganska skönt att röra på fläsket. Det fick mig att tänka på något annat än hur ONT jag har.

Snodde förbi hos storebror och drack ett glas vatten och diskuterade om diverse samtalsämnen som tandläkaren, tandvårdsbidrag, Greven av Monte Cristo och hans stundande fiskeresa till Norges vildmarker. Anförtrodde hur min ekonomi ser ut, dvs nu när jag betalat hyran, alla räkningar och handlat lite mat äger jag den hissnande summan av 22 svenska kronor. Nice. Han visade förbarmande över mig och skänkte en check på 250 kronor på Ica. Yay, nu kan jag handla skitpapper och balsam!

Anledningen till att vi diskuterade tandläkaren är för att jag äger en mycket mycket trasig tand. Jag bet av en rejäl bit av tanden för över ett år sen och har till och från haft väldigt ont i den. Så ont att receptbelagda värktabletter inte ens gett effekt mot smärtan. Hursomhaver så har tanden varit hemsk att leva med, men på senare tid har smärtan varit rätt så latent och jag har njutit av att leva ett liv utan smärta och har låtsas som om min tand inte alls varit trasig. Tills i går då. Då jag åt middag. Jag satt i godan ro och glodde på anime när jag kände med tungan på tanden och trodde att en bit mat fastnat i hålet. Jag försökte peta lite med fingret då jag upptäckte till min fasa att det inte alls var en bit mat som fastnat utan ännu en bit av tanden som ramlat av! Det som är kvar kan liknas vid en krok eller spik. Tanden är numera s-y-l-v-a-s-s och rispar mot tungan. Great, tänkte jag. Det här var ju verkligen vad jag behövde. Man känner nästan för att dra ner rullgardinen och säga godnatt.

Blir att dra ut tandjäveln, den går nog inte att rädda längre. Och vet ni vad jag tänker då? Jo, det är skrämmande att man redan nu kan se i käften på tjugoåringar vilken klass dom tillhör. Som jag nämnt tidigare, det är inte en rättighet att gå till tandläkaren, det är ett privilegium.

Nämner ämnet i det här inlägget också: blogg.vk.se/Minnalainen/2010/07/12/friska-tander-ett-privilegium-eller-en-klassfraga-179011

Ägnade resten av lunchen till att läsa igenom mina mail och upptäckte till min förtjusning att det fanns lediga lägenheter på ålidhem som jag just nu är på jakt efter. Lägenheten var i rättan storlek, rätt prisklass och planlösningen såg inte helt förtaskig ut. Men men, med min kassa kötid (knappt ett år) är det lika sannolikt att jag kommer få lägenheten som att KD vinner valet. Suck, varför hade inte mina föräldrar tarmar i skallen och satte mig i en bostadskö så fort dom klämt fram mig till jordslivet? Morr, med min kötid får jag väl som bäst en femrummare i holmsund....Fan man skulle haft en rik skuldmedveten farsa som kunde hosta upp några tusen lökar och fixa loss en bostadsrätt åt en. Det enda min farsa kan hosta upp är lite gult nikotinslem, yäck.

Nu ska jag bojkotta mitt "jag-jobbar-hela-dagen-och-kommer-hem-och-såsar-i-soffan"-liv och ta en runda på samhället. Nu ska fläsket dallra! Vem vet, kanske får man en solbränna i kvällsljuset?

P.S. en fågel förvirrade sig in på avdelningen, jag och min arbetskollega klamrade oss fast vid varandra som dumma våp och visste varken ut eller in. Tur en av gubbarna kom förbi och schasade ut saken. Blä, hade ingen aning om att jag var rädd för fåglar!

Morr! Som om det inte räckte med att man sovit uruselt, glömde korv stroganof-matlådan hemma så man var tvungen att vända med cykeln halvvägs till jobbet, morgonkaffet smakade tjära så det var bara att hälla ut och göra nytt (dumma nattpersonal) sen får man menstruationssmärtor av sjunde graden och alvedonen verkar vara utbytta till  placebo för jag känner inte att dom ger nån rutten effekt.
Och bara för att underlätta denna dag går personalöverfallslarmet igång. Så det var bara att med darrande ben att släppa allt man hade för händerna och skynda sig till den drabbade avdelningen...för att upptäcka att det var tryckt av misstag. Dubbelmorr! Jaja, vad mer? Satte riskorn i halsen när jag skulle dricka vatten, mycket obehagligt. Hostade nog upp hela lunchen på tangentbordet.

Tjugo minuter har gått av min sabla lunch och jag har ätit färdigt, vad göra? Vad mer kan man göra på sin lunch? Stirra i väggen tills man får börja jobba igen? Personalrummet vill jag inte ens gå in för att låna micron, snacka om deprimerande astmosfär därinne. Kala väggar, proppat med staplade stolar, inga intressanta tidsskrifter, luktar konstigt, skum belysning och vad mer...? Jo. TOMT PÅ MÄNNISKOR! Ingen annan vill ju sitta där och hur roligt är det att spisa själv? Svar negativt. Ska erbjuda chefen att jag kan göra en makeover på en budget på femhundra, och då skulle folk kanske känna att det var trevligt och avkopplande att sitta där. Folk vill inte sitta i en kal tom cell med skum belysning, folk vill känna att det är avkopplande och ombonat! Och vem valde den fula färgen på väggarna? Den är varken grå eller vit den är bara skitful.

Kuriosa: mitt kök går i äppelgrönt och gult, det är grejer det! Usch för vita sterila väggar.

Och så kom höstmörkret och tanken slog mig att jag aldrig hann njuta av sommarens ljus...

En tant på jobbet utbrast en morgon för ett tag sen : "Vars tog sommaren vägen egentligen?" Och jag försökte skämta att den nog stuckit på semester. Fan, är det någon som behöver solsemester är det fan jag. Lägger man en alvedon på min hud ser det ut som ett födelsemärke...

När jag var och handlade bröd på kooperativet stod det en tvålfager yngling och ville sälja något krafs och började fråga ut mig om mina "telefonvanor". Heck, jag måste vara den värsta potentiella kunden när det kommer till kränga mobiltelefoner och dylik. Samtalet gick i liknande stil:

Tvålfager yngling: "bla bli bla har du Telia eller Halebop?"

Jag: "Öhm, Halebop?"

Tvålfager yngling: "Sms:ar du mycket eller?"

Jag: "Nej inte direkt..."

Tvålfager yngling: "Ringer du mycket?"

Jag: "Njaa..."

Tvålfager yngling: "Hur mycket fyller du på ditt kontantkort med varje månad?"

Jag: "Haha VARJE månad? Jag fyller på med femtio kronor VARANNAN månad!"

Tvålfager yngling: "....öh...jaha varför ringer du inte mera?"

Jag: "Haha, nä jag gillar att träffa människor på riktigt förstår du".

Sen ställde han några frågor om mina "surfings" vanor, och om jag ville ha facebook i mobilen varpå jag svarade att jag nyligen fått mms att funka till telefonen och klarade inte av snabba förändringar. Haha. Stackarn, skulle ha nämnt att jag inte har någon tv så hade han tappat hakan.
Annars har jag spenderat dagen med att sova länge, druckit svart kaffe, lyssnat på Rachmaninov och kännt mig melankolisk. Gjorde vegetarisk korv stroganoff och tittade på en kinesisk film som jag lånade från biblioteket. Måndagar har dom nämligen kvällsöppet så jag sminkade på mig kajal och rouge och begav mig dit. Satt i två timmar och läste ur seriealbum, det var bara jag och en annan kvinna där. Hon gick och tryckte bland hyllorna där jag satt och jag fick för mig att hon spanade in mig. Hrm...antingen det eller så tyckte hon jag var en exotisk liten blomma i den där murkna miljön, eller så var hon vettasjuk över vad jag läste för nåt.
Folk är sinnessjuka som går och betalar för att se på film, varför? På biblioteket kan man låna två dvd filmer gratis i en vecka! Genialiskt. Och utbudet är inte helt värdelöst. Jag menar, dom har en hel del asiatiska filmer, good enough for me!

Suck, kom just på att jag inte har bäddat nya sängkläder, ska man orka eller ska man dra en filt över sig i soffan? Nää, kommer få ryggskott och det är inte särskilt lämpligt när jag ska jobba imorgon.

P.S. Hade tänkt styla lite om min mini-husvagnssemester men jag hittar inte den sabla kabeln till mobilen, får skjuta på det till obestämt datum.