Igår hyrde jag en film för första gången på OKQ8 här i samhället men glömde sen bort att se den efter allt "leta-efter-den-där-bankdosan". Och eftersom den var tvungen att återlämnas innan klockan aderton så stoppade jag in den i mammas dvd vid fyratiden och satte mig ner med en kopp kaffe för att se om filmen kunde leva upp till mina höga förväntningar. Jag såg en "bakom kulisserna" om filmen Shutter Island i helgen medans jag väntade på att en annan film skulle börja och vart djuriskt intresserad av att se filmen.

Filmen utspelar sig på ett mentalsjukhus placerad på ön "Shutter Island" dit två kriminalkommisaries/poliser blir skickade för att lösa ett mystiskt försvinnande. Ön hushåller dom allra våldsammaste och gravt psykiskt störda patienter blir skickade när ingen eller inget annat kan bota dom. Poliserna som spelas av Leonardo DiCaprio och Mark Ruffalo får inget lätt jobb framför sig då personalstaben är ovilliga att samarbeta och undanhåller viktig information för dom. ingen kan förklara hur en kvinna har försvunnit ur tomma intet från sin cell utan skor på fötterna när en storm härjar utanför.
Bit för bit likt ett pussel får man ta del av hemligheter och teorier och ingen kan förutse slutet.

Obehaglig musik med passande miljöer och fantastiska skådespelare och en handling vars djup går längre och längre ner tills man nästan ramlar ner i mörkret själv. Nej jag ser gärna om den här filmen. Betyg: 9/10 vodkaflaskor

Den officella trailern för Shutter Island:

När jag var och hämtade ut ett paket igår var det en konstig man som ropade så hela parkeringen hörde "Minnalainen". Jag vinkade åt den konstiga mannen.

Comeback? Nyheter? Nej då. Stringtrosan var ju död redan när jag gjorde gymnasiedebut (vilket var några år sedan) och jag känner ingen av mina kvinnliga bekanta (men däremot är jag osäker på mina manliga vänner) som frekvent använder den där obehagliga lilla snöret som alltid skärde sig in i ryggraden och gav en labila vredesutbrott. "Tanttrosan" kan man för övrigt köpa på Ica Maxi, 3 för 99:-. Dom är sjukt snygga och bekväma. Nu vet ni.

Men tidningarna borde verkligen hålla sig á jour, det där är ju vad vi ungdomar kallar old news.

Usch. Hoppas hon torkade sig ordentligt innan hon tog på sig saken.
(vafan, jag vet förstaringare som kan photoshoppa bättre, det här är ju på gränsen till "tecknat")

Det var en gång en flicka som ägde en underbar magisk liten manick. Denna lilla magiska manick fungerade på sitt egna lilla finurliga sätt att om hon tryckte på den kunde den ta kontakt med andra dimensioner och trolla så att hon kunde få vackra skor, ett tak över huvudet och fina väskor. Flickan älskade verkligen sin underbara magiska lilla manick som hon vårdade ömt och manicken fick bo i en liten låda med andra magiska manickar. Men en dag inträffade det otänkbara! Flickans magiska manick var försvunnen. Som den hade upphört att existera. Hon letade överallt, vände upp och ner på hela hennes hus. Hon rev och kastade alla sina vackra skor och fina väskor över huvudet. Hon kollade under alla möbler och i alla skåp. Men den magiska manicken fanns ingenstans att finna. Flickan var otröstlig och letade i flera dagar. Men efter en tid insåg flickan att hon var tvungen att skaffa sig en ny magisk manick, annars skulle den elaka trollkarlen komma och ta ifrån henne sitt tak över huvudet, sina vackra skor och sina fina väskor.

Så hon begav sig till den plats där hon fått sin manick och bad snällt den otrevliga paddan som satt bakom en lår om hon kunde få en ny.

Paddan blängde på flickan och petade på henne med sitt vårtiga finger "Vars är den gamla magiska manicken jag anförtrott dig?"

"Oh, ett vårtsvin åt upp den *schumk* sa det bara och den var borta!"
Flickan drog en liten vit lögn, hon ville inte att den otrevliga paddan skulle få veta hur vårdlös flickan egentligen var. Paddan blängde på flickan och muttrade något och efter mycket om och men fick flickan en ny underbar magisk manick. Flickan vart överlycklig och gick hem med sin nya manick. Dagen därpå skulle flickan städa under sin vita lurviga matta, och vad fick hon se? JO. Hennes gamla magiska manick låg därunder. Tyvärr hade den magiska kraften sugits ur och den var obrukbar. Flickan grälade på sig själv för hur hon låtit detta hemska öde hänt sin manick och svor att detta aldrig skulle ske igen.

Slut.

*

Ja kära kamrater. Det hände igen och den här gången vände jag uppochner på hela huset, letade i alla fickor, alla väskor, alla lådor och skåp. När jag som bäst höll på deppa ihop kom jag på historien om mattan och bestämde mig för att göra ett sista tappert försök. Och givetvist låg bankdosan under min matta - igen.

Jag älskar min herdematta* men om den slukar alla mina viktiga saker kan jag inte ha kvar den. Den får en sista chans annars åker den i majbrasan nästa år.
Men nu har jag iallafall betalat alla räkningar så nu är jag femtusensjuhundraåttiofem kronor fattigare. Nu ska jag ta mitt efterlängtade billiga-lådvin-glas och se lite underbar Phantom - requiem of the phantom på chia-anime.com

Phantom - requiem for the phantom

* = en herdematta kan jämföras vid en ryamatta, skillnaden är att en ryamatta kan vara syntetisk medans en herdematta består av 100% ull.

Pust! Idag har humöret verkligen pendlat upp och ner, mellan glädje och desperation.

Yrvaken och omtöcknad vaknade jag av att jag hörde ett ljud. Jag låg halvvaken och försökte spänna öronen och lista ut vad det var för ljud jag hörde. Kollade på telefonen. Nej det var inte den som ringde. Lyssnade om det var jag som glömt stänga av mp3. Nej den var tyst. Efter ett tag kunde jag identifiera ljudet och det var en låt från rpg spelet Final Fantasy. Aha. Det var brorsan som satt i köket och spelade på synthen. Klev upp och drog en lila klänning över huvudet och satt upp det trassliga håret i en hårklämma. Satte mig i köket och lyssnade när brorsan spelade på synthen och åt en kopp med hallonyoghurt. Kollade på min mobil och såg att jag fått ett sms från Bostaden. Lycka! Jag hade fått placering fyra på en lägenhet väst på stan. Äntligen, tänkte jag. Äntligen har man lite tur i den här ruttna tillvaron. Drack lite kaffe för att fira. Sen kollade jag upp vilken av alla lägenheter som jag sökt som jag fått placering fyra på. Hm. Såg att hyran på lägenheten var okristligt hög. Femtusensexhundratjugosex svenska kronor. För en etta.
Kände mig handlingsförlamad, vad göra? Skickade ett sms till min "expert" (frugans karl) och bad om råd. Han tyckte också den var dyr. Jag höll med om att den var dyr. Sen är den inte tillgänglig förräns april nästa år. Han drog en massa råd men skrev också "gör som du själv vill". Men jag vet inte vad jag vill! Jag är dum i huvudet!
Såg sen att jag fått placering tre på lägenheten. Panik! Började vela fram och tillbaka. Dra argument för och emot. Ex, Bra läge, nybyggd, balkong, fin planlösning bla bli bla men i hälsingland för dyr, inte tillgänglig förräns nästa år, tänk om jag blir 1:a på listan och min kötid nollas och en annan, mycket billigare lägenhet blir ledig bla bli bla voi voi ångest voi voi. Sen fick jag veta att en bekant som just flyttat till Umeå och börjat på läkarlinjen lyckats komma över en billig lägenhet rätt så centralt via en annons på blocket! Kwack? Samtidigt som man ska vara glad för att andra lyckas så känner jag mig så obotligt misslyckad. Så nu har jag också lagt ut en annons på blocket. Hoppas nån förbarmar sig över mig och skänker mig en lägenhet. Annonsen var rätt så dyr.

Iallafall så bestämde jag för att avvakta för tillfället om ettan väst på stan (femtusensexhundratjugosexkronor). Måste tänka igenom detta noggrannt. Sen har jag på mig tills den 4:e med att bestämma om jag vill acceptera eller avböja.
 

Blä.

Idag är det även "betala-alla-räkningar-dagen" så jag har letat igenom hela lägenheten efter den där sabla bankdosan men någon eller något (hustrollet?) har ätit upp den! Grr. Känner mig premenstruell och orkar inte med att allt sjabblar till sig. Vill bara ha en relativt fin och billig lägenhet i närheten av sjukhuset och få betala mina räkningar. Ska man dra ner rullgardinen och krama kudden eller ska man ta ett glas vin? Tar mig ett glas vin.

Andy Capp eller Tuffa Viktor som den svenska översättningen lyder handlar om en arbetslös man vid namn Viktor som är gift med Vivan. Serierna handlar om hur han slår sin fru på käften, super upp Vivans pengar som hon tjänar på städjobb och hur han gång på gång är otrogen med nån ung barflicka. Fantastisk rolig serie! Här nedan finns två exempel på hur rolig "humor" serien Tuffa Viktor har:

Nej, jag kan inte för mitt liv förstå att jag växt upp med en serie som den här under min barndom. Manschauvinistisk* smörja är vad det är! Nästan varje sida handlar om hur den alkoholiserade Viktor kommer för sent hem medans hans fru Vivan väntar med maten, att han spelar bort alla pengar, ligger på sofflocket när stackars Vivan måste låna på kredit för att handla mat, hur hon sliter i hemmet medans han spenderar all sin tid och hennes pengar i skumma barer med unga flickor som sitt sällskap. Vilken humor man hade på 70-talet. Jag undrar om den här serien hade blivit publicerad idag utan att feministiska rörelser hade brännt upp serietecknarens hus?

Betyg: 1/10 vodkaflaskor( 1:an är för att den ändå "tar upp" allvarliga sociala problem som alkoholism, arbetslöshet, hustrumisshandel et cetera).

Dom båda stripparna är från den svenska Serie-pocket nr 42, utgiven nångång mellan 1972-1986.

* = mansgris, macho, hustyrann, sexist, kvinnoförtryckare

Inatt när jag var uppe och kissade såg jag en äcklig spindel på toaletten. Men jag gjorde ingenting åt det. Bara fort stängde dörren och kröp ner i sängen. Nu är spindeln borta!

Lönlöst. Nu har jag vridit och vänt på mig i sängen och trasslat in mig i lakanet. Försökt ligga på rygg, försökt ligga på mage med armarna kramandes runt kudden (favorit sov-ställning), försökt ligga på vänster sida och försökt ligga på höger sida. Lönlöst. Jag är klarvaken. Har legat och haft skumma "nattdrömmar" (känns fel och kalla dom dagdrömmar vid den här tiden på dygnet) om sovalkover, kokvrår, äppelgröna väggar, vikskärmar, compact living och att jag bakar kakor med smarties i.

Vad göra? Jag gillar inte riktigt varm mjölk och att klarar tydligen inte av att "tömma skallen" från tankar. Grrr. Och jag som tänkt kliva upp vid sju. Den som ändå haft en gigantisk träklubba att klubba sig själv med.

Från ingenstans kom ett enormt sug efter att gå och se på teater. Allra helst skulle jag vilja se föreställningen som Norrlandsoperan visar nu, Orena tankar vars affisch verkligen drar uppmärksamheten till sig.

Jag saxar information om Orena Tankar från Norrlandsoperan's hemsida:

”Om kropp, behov och leklust.
Om fria tankar och ett roligare liv.
Om människan och universums storhet och kraften i lusten att skapa och förändra.
Ett gränslöst näste för mitt ego att leka med likvärdiga syndare, ett Paradis.”
- Dorte Olesen

"I Orena tankar undersöker koreografen Dorte Olesen, tillsammans med fem dansare, vad som rör sig i huvudet på vuxna människor. Hon tar med publiken på ett äventyr i det undermedvetna. Med näbbar och klor försvarar hon rätten till fria tankar och stora känslor".

Fast jag måste ragga upp någons om vill gå och se den med mig, att gå själv känndes lite...trist.
Och sen vill jag se improteater igen! Har sett två föreställningar tidigare och fler får det gärna bli. För den som inte vet är improteater i-m-p-r-o-v-i-s-a-t-i-o-n-s-t-e-a-t-e-r och kriminellt roligt. Jag saxar från hemsidan (igen) "Skuggteaterns Improshow suddar ut gränserna mellan publik och skådespelare och lockar fram det spontana och ohämmade skrattet. Vi utlovar fantastisk, improviserad och oförutsägbar underhållning där publiken får vara med och bestämma."
Söndag den 24:e ska Impro-teatern ha en föreställning och Orena Tankar har visst premiär första helgen i oktober. Jag vill, jag vill. Jag ska, jag ska gå.

Info & bild hämtat från :

skuggteatern.com
www.norrlandsoperan.se/default.asp

Jag tror jag är kär. Han heter Arvid Olsén och är meterolog på Västerbottensnytt. Mycket söt och stiligt klädd kille. Men med min vanliga tur är han väl förlovad med nån blond smal sak. Så då har väl mörka småtjocka jag ingen chans.

Fyra minuter kvar på auktionen och jag trodde att jag skulle kunna smita iväg och ta ett glas vatten. Nej då förlorade jag skitauktionen med en krona. Grrr. Hoppas koftan är full med löss och hål. Men jag fick åtminstone två snygga koftor för 124:- en vit och en marinblå. Det blir bra.

Dom ser kanske inget vidare ut på bilden men jag lovar att på mig kommer dom se helt fabulöst snygga. Marinblått är verkligen en snygg färg. På mig.

Nu skulle jag behöva ett par nya skor till vintern. Vilket alltid gör mig lite osäker. Vad är "vinterskor" för nåt när man är i min ålder? När man var en liten snoris hade man präktiga vinterkängor med snörning. Går jag på första bästa skoaffär i t.ex Umeå så har dom inte präktiga vinterkängor med snörning i hyllorna. Snarare skinnstövlar och pumps. Jag brukar köra på converse med dubbla tjocksockar hela vintern. Det brukar funkar sisådär om man låter bli att trampa i vattenpölar och gena genom gårdar som är oskottade. Jag vill verkligen ha ett par marinblåa converse men dom är så okristligt dyra. Får köpa dom via Tradera...om ingen #!@% budar över mig igen dvs.

Förbannelse, samma förbannade #!@% överbudar mig i alla mina Tradera auktioner! Men är det krig den där #!@% vill ha så ska man inte mucka med mig. Inte när jag fått lön iallafall.

Kollade upp en lägenhet via blocket och på sidan kunde man "läsa om området" som lägenheten är placerad. Hm...vad sägs om det här :
 

     OM OMRÅDET:

• Väldigt många pensionärer och änkor/änklingar
• Intressen: trav/galopp, bussresor & sticka/handarbeta
• Lägger pengar på bantningsprodukter, spel, tips & lotter
• Ytterst ovanligt med SUV*
• TV-tittande: trav & tennis

Attraktivt? Nja, jag hade nog hellre sett följande :

    OM OMRÅDET:

• Väldigt många ensamstående singlar alla sjukt snygga.
• Intressen: Tv-spel, litteratur & konserter/festivaler
• Lägger pengar på alkohol, inredningsprylar, kläder & elektronik
• Ytterst ovanligt med bil då alla är miljömedvetna och cyklar
• TV-tittande: dokumentärer, realityshows med Gordon Ramsay & actionfilmer

Haha, undrar om det finns ett sånt område? Om det finns så skulle jag vilja bo där.
Sökandet efter bostad i Umeå fortsätter.

* SUV = ska tydligen vara en stadsjeep vad jag kan förstå av googleträffar.
 

Tra la la, beställt lite fina inredningsdetaljer till min lägenhet, tra la la får lön vid midnatt tra la la är jättelycklig tra la la

Två stycken gula tallrikar från Koizol 40:-/st

Två stycken fåglar på krok, 135:-

En hållare för tépåsen i tjusig gul färg, 35:-
 

Två stycken fjärilskrokar från Pluto produkter, 75:-/st

En kylskåpsmagnet med en Nina Hemingsson-stripp.
(hon är bara så fantastisk bra, har hennes bok Jag är din flickvän nu)

Dom gula och gröna sakerna ska jag ha i mitt kök som går i dessa två fräscha färger. Just nu är jag på jakt efter två lite stabilare pinnstolar (då mina nuvarande är rätt så rangliga) som jag vill måla om i en grön äppelfärg. Jag vill ha sommar året om i mitt kök. Dom söta krokarna med fåglar ska jag antingen ha i hallen eller i sovrummet, jag får se när jag väl har dom i hemmets vrå. Och lilla Nina Hemingsson får förgylla mitt kylskåp, jag kan behöva ha nåt att skratta åt när jag upptäcker att osten har gröna fläckar eller mjölken klumpar. Jag ville beställa så mycket mer men jag måste lägga band på min shoppaholic-gen. Men jag spanade in snygga lego-bestick, ett ihopvikbart durkslag/skärbräda (finurligt!) och ett set med köksredskap i poppiga färger som man kan lägga på bordet utan att "den kletiga delen" vidrör bordsskivan (också finurligt!). Sen hade hemsidan ett galet snyggt randigt nyckelskåp i färgglada färger. Ack. Färg gör mig verkligen lycklig. Det överfår mitt förstånd hur folk kan leva i svart-vit-gråa hem.

Igår hade jag blykepsen* på så jag spenderade hela dagen med att göra något så ovanligt för mig som att titta på tv. Först tittade jag på en dokumentär på Tv4 Fakta som hette Fängelsefruar. Rätt bra. Dokumentären är från 2010 och precis som titeln avslöjar handlar den om ett gift par som hålls isär genom ett fängelsestraff. Familjerna ger interjuver och inblick i både fängelseliv och vad anledningen är att förhållandet hålls ihop. Det är en historia om självuppoffringar, medmänsklighet och hur rättväsendet berör den dömdes närstående. Efter dokumentärern var det försök att få i sig lite mat och kaffe sen hamnade jag i början på en film, Den andra systern Boleyn, ett två timmar långt epos fyllt med maktspel, intressanta kvinnospeglingar, tragedier som incest, otrohet och mord. Två systrar som drivs av sin familjs giriga ambitioner, slåss om Kung Henry VIII's gunst. När jag först läste en beskrivnining om filmen kände jag mig lite förvirrad men eftersom jag är lite svag för historiska filmer och vackra klänningar så bestämde jag mig för att fortsätta titta. Och den var väldigt bra. Jag älskade Elizabeth-filmerna så Den andra systern Boleyn kändes helt rätt i sin ordning att se.

Efter filmen tror jag att jag såg ett halvt avsnitt av The apprentice på Tv 8 och sen Dragon's Den. Klockan åtta började det en film, Surrogates med Bruce Willis som var en skum futuristisk film om människor som levde genom "surrogater" = robotorar som såg precis ut som dom själva (eller ibland mycket snyggare) så människorna lämnade aldrig sina hem vilket skulle vara tryggt för då kunde dom inte dö eller få sjukdomar. Men såklart uppstår ett mord och Bruce Willis som är FBI snut blir tvungen att lämna hemmet utan sin surrogat och bla bli bla. Sen zappade jag mellan Transformers och Zorro och sen var det nog godnatt.

* = "Att ha blykeps" i folkmun betyder att man har baksmälla.

Mer om tv: blogg.vk.se/Minnalainen/2010/06/24/vem-ar-idioten-egentligen-jag-eller-tv-tittarna-177536/

Jag borde ju inte vara förvånad. Det här är ju Robertsfors.

Jag trodde begreppet "Kikki Danielsson-festis" var vida känt men det var det tydligen inte.

En "Kikki Danielsson-festis" är då en Bag-in-box som man stoppar ner ett sugrör i, och det är en sån jag dricker just nu. God kväll.

Minnalainen's festis, mycket gott och det är inte det billigaste på alkot.
Betyg: 8 / 10 vodkaflaskor

När jag skulle läsa artikeln om Studiefrämjandets politiska debatt som jag deltog i fick jag se att en insändare som jag skickade in kom med i tidningen. Haha, jag började nästan undra varför traktorn så hastigt hade försvunnit från trottoaren!

Urklippet är från tidningen Västerbottens Mellanbygd, Vecka 35

Dessa ämnen skrev jag om i följande blogginlägg:
blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/23/bort-fran-trottoaren-184766
blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/20/vem-ager-trottoaren-184284

Ute i god tid ska man vara. Helst innan hösten ens hunnit slå ut i full prakt ska man börja.

Jag älskar visserligen julen men det här är ju vidrigt.

Nu har det varit en hel del teorier om varför (C) rasat så massivt med röster i Robertsfors kommun. Mycket prat från den ena sidan har varit att raset beror på att (S) bedrivit hatkampanjer, smutskastning och publicerat bilder på tomma valstugor.

Jag känner att jag vill säga något i den här diskussionen.
Nej jag tror inte att det är Maud Olofssons besök på alkot som gjort att väljarna tappat förtroendet för (C). Det är inte Maud som suttit som kommunalråd dom senaste fyra åren. Så jag vill ödmjukt be dom lokala politikerna att sluta upp med att gömma sig bakom hennes kjolar och stå upp för den egna politiken som bedrivits i kommunen. Om var femte väljare var ungdom i det här valet så är det inte en svår matematik att räkna ut varför (C) rasat. Den politik som (C) haft har i mina ögon inte varit särskilt "ungdomsvänlig", ta bara nedläggning av Jenningsskolan och fritidsgårdarna på entrepenad som exempel. Snart f.d. kommunalråd Lars Bäckström ska nog inte underskatta ungdomarna på den skola han ville lägga ner. I skolvalet* fick hans parti bara 4.55% av rösterna medans Arbetarpartiet Socialdemokraterna fick 50%.

Var en god förlorare och utnyttja dom här fyra åren i opposition till att rannsaka eran politik och inte er partiledare. Då har ni lösningen på varför väljarna övergivit er.

/Minna Toivanen, ungdom i Robertsfors

* = statistik om skolvalet är hämtat från Jenningsnytt V.38

Vaknade av att storebror den yngre ringde och ville ha klarhet hur han skulle ta lokalbussen till Ålidhem. Jag är inte förvånad då vi i familjen är extremt dåliga på orientering, lokalsinne och så vidare. Det är först nu efter flera år som jag tycker att jag klarar av att ta lokalbussen och läsa tidtabellen själv. I början när jag skulle besöka frugan var jag ett neurotiskt vrak som ville ha stegvis information om hur man hittade till busskuren, när bussen gick, hur jag skulle trycka på knappen, vad hållplatsen hette, skulle hon stå utanför och vänta?
Och sen var jag expert på att hoppa av på fel hållplats - alldelles för många gånger.

*

Igår var det som sagt uppvaktande av min mor som hade den äran att fylla år. Storebror den äldre med fru hedrade oss med att komma ända från orten Röbäck till samhället Robertsfors. Först for vi ner på affären som inte var kooperativet. Jag handlade en minimalistisk blomma med kruka på Solrosen till mamma (enbart ett handritat kort kändes lite torftligt då hon ändå hade mig drygt åtta månader i sin mage). Jag gillar dom här små blommorna, dom räcker mycket längre än snittblommor som vissnar på halvstång innan man kommit sig hem. Sen kostar det inte så mycket och dom är darn cute.

Gullig så det förslår!
 

Storebror den äldre köpte med sig en tröja från klädbutiken och var riktigt nöjd. "Såhär bra kläder hittar man inte i Umeå" . Nu är jag inte så bekant med vad det finns för klädutbud för killar men han menade att det bara fanns kläder om man ville se ut som en "Mimer-estetare med HM-fittout" (det ska såklart vara "Midgårds-estetare" och "HM-outfit", haha!). Enda erfarenheten jag har av att handla kläder var den gången jag skulle köpa en slips i 30-års present till en manlig bekant åt mig och gick in på Gregers där plånboken vissnade när jag såg prislapparna.

Starkt kaffe, något hård bulle och skvaller hemma hos min far sen åkte vi hem till födelsedagsbarnet där storebror den äldsta anslöt sig. Sen åt vi smörgåstårta och fikade av dom tre tårtorna tills vi alla spydde i servetten av mätthet. Sen vart det presentutdelning och högljudda diskussioner om politik, arbete, affärsidéer, flyttlass och visning av diverse youtube-klippp. Jag känner mig fortfarande helt slut, tur det är en hel månad till nästa gång vi alla syskon ses!

Gör just nu:

# skickar in intresseanmälan på olika lägenheter i Umeå (visserligen har jag inte en suck i världsrymden med min kötid, men heck, man måste pröva),

# skickar in intresse till Umeå Kommun att jag vill arbeta som USK:a

# äter mammas hemmagjorde kakor

# kollar blocket.se om lediga kollektiv/lägenheter

I födelsedagspresent fick min mamma ett kort som jag ritat på paint.
Hela familjen fick vara med. Nästa år när jag är rik och berömd ska jag köpa henne ett hus med en bastu.

En gång hade man praktik på operationcentrum och var grymt snygg.

(Knappt ett år sen och ack vad korthårig jag var!)

Arbetdagen började klockan sju och tog slut klockan tolv. Känns en aning ovant att redan vara hemma. Men det passar utmärkt idag då min kära mor fyller år och vi får besök av storebror med fru ända från Röbäck. Sist jag träffade dom var nog när vi for iväg på husvagnssemester till Höga Kusten*. Nu ska jag dricka en kopp svart kaffe, svida om till lite finare kläder och påta färdigt med lite blandat. Sen blir det väl först kaffe hos far min och sedan tillbaka till mamma för att äta smörgåstårta (inte jag då jag är vegetarian) och gott fika samt presentutdelning. Eftersom jag är så uruselt pinsamt fattig har jag gjort en hemmagjord present. Hoppas hon blir glad ändå!

Nej, adjö kamrater!

* resan till Höga kusten kan ni läsa om här : blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/04/nu-varas-det-for-semestern-181880)

Morr. Det är för tidigt på morgonen för att jag ska orka med krånglande maskiner. Var finns alla tekniska karlar när man behöver en?

Hej och välkomna till blogginlägget "Minnalainen tvättar håret".

Här ser ni mitt nytvättade hår invirat i en handduk, jag gillar att ha invirad handduk i håret då min panna blir så stram. Framtida botox-användare?
Håret tvättades med Bilberry Colour Protect Shampoo från The Body Store. Jag kände mig rätt så lat så jag sket i balsamet.

När handduken avlägsnat luktar det friskt av blåbär, men det ser inget vidare ut.

Efter att kammat igenom håret till en hyffsad frisyr är det bara att plocka fram den ruttna hårfönen från Oriflame (jag gillar att göra miner på kort för övrigt).

Så här fluffig och snygg är jag efter att ha kört hårt med hårfönen. Jag brukar stå framåtlutad för att få håret riktigt torrt då jag är "välsignad" av ett jäkla tjockt hår.

Kamma, föna, kamma igenom igen, föna lite till och sen orkar jag inte mera.

(samtliga bilder är tagna med min ruttna mobilkamera 2.0 och det är inte min toalett ni ser i bakgrunden)

När jag stod och skrapade bort gammal lax från min ungsform ringde chefen om ett arbetspass imorgon bitti, vilket jag tackade ja till. När jag la på och fortsatte att skrapa med ugnsformen så ringde det såklart igen. Men det var nåt skumt 08-nummer så jag lät bli att svara. Men det är minsann typiskt att så fort man diskar eller sitter på skithuset så ska telefonen ringa eller nån på ytterdörren knacka!

Mitt hemliga uppdrag gick åt fanders av diverse hemliga anledningar, men tur man har reservplaner. Sen har jag *cencur* på *cencur* åt *cencur* eftersom *cencur* i *cencur* för jag tycker det är trist att *cencur* det färdigt.

Ikväll händer det väl inte så värst spännande saker, ska tvätta håret så jag inte skrämmer slag på arbetskollegor. Gör mig en kopp té, lyssna på Angra och Kamelot och få irodning på papper som jag ska komma ihåg att lägga på lådan imorgon bitti.

* = Alla *cencu* är en försiktighetsåtgärd eftersom jag inte vill avslöja överaskningen men dom kommer att försvinna imorgonbitti.

Fantastiskt väder i samhället Robertsfors idag, om man inte ska ta på sig lite mascara och ta cykeln ner på samhället en sväng. Har ju lite hemliga uppdrag som jag ska utföra idag. Sen kan jag behöva en liten dos D-vitamin innan vintern sätter fart.

Ibland ställs man inför knepiga frågor man inte har något svar på. Men man försöker förgäves hitta svaret på frågan som förföljer en.

Jag hade en diskussion med en utlandsfödd person som skulle beskriva sin nya tröja, "Den är röd med vita bollar på". Jag förstod att det var prickar personen menade och rättade det verbala misstaget. Men då undrade såklart personen : vad är det för skillnad på bollar och prickar? Err...kan det vara så att det är en boll om det är en fysisk sak som man kan ta på och det är en prick om den är platt? Nä jag har inte den blekaste. Men jag är inte alls förvånad att folk som flyttar till Sverige och ska lära sig svenska blir förvirrade av det svenska språket.

Är det nån som har en lätt förklaring vad det är för skillnad mellan en prick, en punkt, en boll och en cirkel?

Och vad är det för skillnad mellan en båge och en krok? 
Om det inte finns nån skillnad så kan man vända på alltihopa och säga:

"Min rygg är alldelles bågig idag!"
"Titta vilken vacker regnkrok på himmlen"

Läs också: blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/26/varfor-gora-skillnad-pa-samma-sak-185508

Jag har tagit ställning mot Sverigedemokraterna. Om du också vill stödja kampen så lägg upp den här knappen på eran blogg eller hemsida.

(klicka på knappen för att komma till hemsidan)

&

 Jag har även tagit ställning mot  främlingsfientlighet, stöd kampanjen "Vi gillar olika" även du!

(klicka på handen för att komma till hemsidan)

Då var det slut på det roliga. Min tandvärk har kommit tillbaka och nu har jag så ont att jag inte kan bita ihop, bara att få i sig en smörgås var en pärs. Bara att skramla fram värktabletterna som jag sluppit ett tag.

Träffsäker tajming då mamma gick av och an igår om att "ni hade fått nya tänder om Mona vunnit!", syftade då på mig och min storebror och (S) löfte om fri tandvård till ungdomar upp till 25 år. Jadu, men det finns alltid dom som har det värre, se bara på stackars Annica Holmquist som blir utförsäkrad från Försäkringskassan. Så jävla ruttet. Nej nu måste jag gå isäng innan jag börjar gnissla tänderna...ha...ha...ha.

Hade planerat att ta en rejäl sovmorgon idag men vaknade ändå halvnio av en överfull blåsa som krävde underhållning.

inatt drömde jag nåt om att jag satt i en dubbeldäckarbuss som åkte igenom en skog till en öde hus där jag skrapade målarfärg. Sen drömde jag att jag stod i en bibliotekskö som vart tagen som gisslan av "terrorister" (osäker på vilka dom var) och man var tvungen att uppge namn, yrke och ålder annars vart man skjuten på fläcken. När "dom" fick höra att jag var undersköterska fick jag lägga om en massa bensår som blivit angripna av bakterier. Mums.

Nu ska jag dricka en sista kopp kaffe, klappa grisen och ta på mig örhängen och sen ta cykeln ner till jobbet. Adjö!

Jag är nog inte den enda som känner att kalla vindar drar igenom landet, att månaden kännts lång och aldrig verkar ta slut. Den här sången tycker jag säger en hel del om hur det känns just nu, på ett metaforiskt sätt.

Kamelot - Abandoned

MER FÄRG ÅT HEMMET!
(dessa fantastiska bilder är tagna från Gerald Decock's hem i New York)

Karln bor ju helt sagolikt fabulöst & kreativt underbart! Han har verkligen satt sin konstnärliga touch i sitt hem. Egengjorda tavlor, stilleben och färgsprakande pärlor och tyger. This is awesome! Stolen på första bilden är jag helt betagen i. 

Igår var det en stor dag för lilla Minna Toivanen. Igår var det valdag och hon skulle gå och rösta för första gången. Efter arbetsdagen tagit slut för henne klockan fyra tog hon sin rangliga cykel och cyklade hem uppför alla backar. Efter att ha ätit vegetarisk gryta, duschat och fönat håret plockades dom fina finskorna fram och sen tog hon ekipaget till tätortens vallokal. Röstningen tog bara någon minut men hon märkte att samma unga kille stod och hängde innanför dörrarna med sitt röstkort när hon var påväg därifrån så hon stannade till och frågade om inte även han skulle ta och rösta?
"Nä fan, jag vet inte hur man gör"
Detta tyckte Minna var riktigt hemskt så hon förklarade att det hela var mycket enkelt, man behöver bara ett röstkort, vilket den unga mannen hade, sen behövvde man ett ID-kort eller någon som kunde identifiera en. Sedan var det bara att välja ett parti, ta dom tre olika valsedlarna och kryssa för ett namn. Men om man var osäker på vilket namn man ville kryssa för kunde man strunta i det, för då skulle rösten tillfalla den som stod först på listan, dvs "favoriten". Detta verkade vara för invecklat för den unga mannen så han undrade om det inte fanns blanka röster. Jo svarade Minna, det finns och pekade bortåt där dom blanka valsedlarna fanns. Men då la sig en äldre herre i diskussionen och den unga och den gamla mannen diskuterade om man var tvungen att skriva något på den blanka valsedeln. Minna insåg att diskussionen var dött lopp och skyndade sig ut genom dörrarna för att bege sig till en viss valvaka.

I korta ordalag var det en trevlig valvaka, men tråkigt nog var Minna nästan yngst i lokalen om man räknar bort ungarna som knappt fått mjölktänder. Men trevligast med valvakan var nog det kommunala resultatet där rätt färg vann och det firades såklart med praktfulla fyrverkerier och glada utrop. Alla var glada, förutom partiet som rasade bakom en viss partiledares bakgård. Men det behöver vi inte gå in närmare på.

Man läser och hör hela tiden att man ska "rösta med hjärtat". Hur ska man tolka det? Jag gör min egen tolkning som utbildad inom vården och svarar:

Hjärtat sitter på vänster sida och blodet som pumpar igenom det är rött. Rösta med hjärtat.

Jag är en individ, du är en individ men tillsammans kan vi förändra morgondagen. Förminska inte dig själv genom att tro att din röst inte har betydelse. Det har den. Gå och rösta imorgon. Och har du röstat men har röstat fel så kan du fortfarande ändra dig.

/Mvh Minna Toivanen

Jag sitter på jobbet och läser den här bloggen. Jag vill dela med mig av inlägget till er, och jag tycker ni ska läsa och begrunda vilket slags samhälle vi vill leva i. Och sen tycker jag vi ska rösta med hjärtat imorgon, för det är vi som formar Sverige genom att gå och rösta.

klamydiabrevet.blogspot.com/2010/09/sveket.html

(finns det nån politiker som vill kommentera så vore det underbart. Men jag tvivlar att ena sidan kommer kommentera)

Grattis på tre månader-dagen kära blogg! Detta ska vi fira genom att lägga upp en tre år gammal bild på mig själv när jag röker utanför OKQ8 i Vännäsby.

Jag gillar bilden, det är sommar, jag har för ovanlighetens skull jeans på mig, jag var inte alls medveten om att jag vart fotograderad och så vidare och så vidare.

 Vaknade 04:56 och första larmet går 05:00. Bra! Man önskar man hade samma underbara arbetsdygnsrytm som när man var ung och jobbade i fabrik med stämpelklocka. Efter en månad gick man igenom alla sina "loggar" och såg att man stämplade in prick 05:57 nästan varje dag (okej nån gång var den 05:59, men ändå!). Fast då jobbade man enbart dagtid och på vardagar så det kanske inte går att jämföra med att jobba kvälltid och sen morgon dagendärpå...aja, undrar om grannen kölhalar mig om jag kör igång hårtorken såhär tidigt?

Igår var jag så trött att jag höll på somna medans jag läste Ung i Paris så jag släckte lampan redan halvåtta (!). Drömde en mardröm att jag bara hade tretton grader varmt i lägenheten och vaknade till. Tittade på klockan och den var bara tre på morgonen. Stön! Eftersom det var så kallt i sovrummet gick det omöjligt att somna om, låg och stirrade ut i mörkret och gned fötterna mot varandra för att få upp lite friktion. Efter nån timma lyckades jag somna men såklart gick första larmet så fort jag gled in i sömndvalan. Var så trött att jag snoozade alldelles för länge. Hade jag varit smart hade jag klivit upp redan klockan tre och kokat kaffe eller nåt. Men det var så kallt! Och under täcket var det varmt och behagligt. Är lite jobbigt att om jag råkar kasta ut en arm eller ett ben utanför täcket i sömnen får jag den där "värk-reumatismen" som jag skrev om i ett inlägg och värken brukar vara ganska intensiv att jag vaknar utav den.
 

*

Var hemma hos min far idag och jäklar vad kalla golv han har! Mina fötter måste vara gjorde av crepepapper, för dom tål baskimej ingenting. Kylan från golven spred sig till vänsterfot upp genom hela benet. Så nu sitter man här och försöker gnida in lite värme i det för att lindra värken.
Pappa såg hur jag gned min ena axel så han erbjöd mig att använda hans nackkudde som man micrar och har runt nacken. Den var varm och skön men den måste ha utlöst något för nu har jag groteskt ont i nacken och smärtan strålar ner mot armbågen och handen....ibland måste man ju nästan ifrågasätta hur gammal man egentligen är? När jag skriver om all min värk får jag intrycket att jag är en åldrig gammal tant och inte en tjugonånting ungdom.

Påtal om kyla och pappa så skänkte han mig en massa strumpor! Jag brukar ju oftast ha klänning och kjol så strumpbyxor har jag gott om men inga strumpor. Jag har faktiskt inte använt strumpor på hela sommaren, hör och häpna! Så nu kan jag gardera mig inför den kalla natten genom att ta på mig tre par strumpor. Hellre fotsvett än vidrig reumatisk värk.

Nej, tror jag gör en tidig kväll, det är kallt i lägenheten och fortsätter jag gäspa kommer jag snart svälja en bananfluga eller nåt.

Saker som gör mig ledsen:

# Smutsiga alkoholister som gråter i busskurar.

# Folk som ignorerar om människan bredvid får en hjärtinfarkt inne på Ica Maxi*

# Folk som vanvårdar grisar.

# Folk som är så ensamma att ingen hittar ens döda kropp förräns flera månader har passerat och lukten börjat "störa" grannarna.

# Barn som måste äta själva i skolmatsalen eftersom dom inte har några vänner.

# Överviktiga människor som sitter ensamma på Mias Grill vid fönstret.

# Folk som kastar bort kött.

Vad gör dig ledsen?

* = jepp, skedde framför ögonen på mig. Tur man själv var på plats, går visst inte att lita på "medmänniskor".

Kuriosa: Detta är mitt 200:e blogginlägg.

Ett hem ska inte vara färdigköpt på Ikea/Jysk/Mio med trista divansoffor, fondväggar,färglösa tavlor på stenar, Iittala-ljusstakar med klistermärket kvar och enbart svarta och vita.
Ett hem borde ha en massa färg! Vara fyllt utav personliga föremål och avspegla personen som bor där! Jag skulle aldrig kunna bo i ett sterilt svart-vitt hem, heck! Däremot vill jag flytta in i bilderna här nedan, omedelbart.

Inatt drömde jag nåt bisarrt om att jag och tre av mina vänner klättrade uppåt genom en smal, dammig, fallfärdig passage med en massa scarabéer som kryllade omkring i alla sprickor. När  vi kom upp till vårt "mål" befann vi oss i en uråldrig gotisk katedral. Målet med att vistas där var tydligen för att vi skulle stjäla katedralens glasmålningar. Men det var bara en tidfråga innan golvet skulle ge vika så det var bråttom. Jag minns att min vännina fick en massa scarabéer i håret som hon mosade  så hon var tvungen att klippa av det och dölja scarabéeblodet genom att färga om det. Sen för att desinfektera sig från skalbaggarna så var man tvungen att vistas runt Mariehem i en vecka.

Err, thats all folks!

Exempel på gotisk kyrka & glasmålningar

Scen ur mitt liv
"Jag är en tankspridd person"
Del 1

Tyvärr inträffar detta lite för ofta...

Copyright mig eller nåt

Citat från ruta tre är från boken "Natalies flykt" av Herman Wouk, sid 176, rad 42. En roman om andra världskriget, W&W, 1978.
 

Jag måste vara tankspridd, höll på stänga dörren efter mig när jag skulle på toaletten. Något sådant har aldrig inträffat sen jag flyttade hemifrån!

Ja bortsett då jag ska skita och har besök.

Idag när jag var på arbetsförmedlingen fick jag frågan "vill du ha jobbcoach" och helt upriktigt så skrattade jag åt arbetsförmedlaren och utbrast "Nääää".
Måste säga att arbetsförmedlaren vart mycket förvånad/chockad när jag sa blankt nej försökte övertyga mig om att det var jättebra att ha en och bla bli bla men vafan, jag har en utbildning och jag vet vad jag vill jobba med, ska jag skaffa en jobbcoach bara för att få hjälp med att skriva CV? Hm...nja, då använder jag hellre referenser på internet. Arbetsförmedlaren bytte taktik och drog nån vals om att det var så "tufft på arbetsmarknaden", ja det kanske det är. Men jag vill ändå inte ha en jobbcoach. Jag har totalt blivit avskräckt av media och vänner som använt sig av tjänsten. Men vi får se, jag lovade att fundera på saken så jag får väl ta mig en funderare tills nästa möte (även om det lutar starkt åt "nej"-hållet).

Det var ett riktigt pissigt väder ute idag men jag hängde ändå över en timma utanför den röda valstugan. Så länge att mina ben domnade bort av kyla (hade tunna strumpbyxor på mig). Men vad gör man inte för gratis kaffe och gratis pepparkakor? Som fattiglapp måste man ta vara på varje tillfälle, haha! Men det var trevligt att få prata med nån bortsett arbetsgivare och arbetsförmedlare och som sagt, gratis kaffe.

Var förbi Ica för att hämta ut mitt gratiskaffe och kunde inte låta bli att gå omkring och tänka "om jag haft pengar skulle jag köpt det där och det där". Suck! Bara tretton dagar kvar tills man kan börja leva normalt igen. För till frukost åt jag ett överkokt (gammalt) ägg med kaviar plus ett glas vatten och till middag åt jag elva quornbullar med kethup och ännu ett glas vatten.

I värsta fall får jag väl leva på gratiskaffe från Ica resten av månaden.

Det finns dom som reagerar med att skrika och föra ett jävla liv när dom blir arga på nån. Inte jag, jag blir dödstyst. Och det var precis det jag var när jag gjorde en visit hos min f.d arbetsgivare för att be om ett arbetsgivarintyg.
För arg, det var jag minsann. Det kokade inom mig, hade blickar kunnat döda hade tapeterna ramlat ner från väggarna, sanna mina ord.

Varför var jag arg?

Jo, för att jag har gått hemma i min lägenhet och ruttnat utan arbete medans det har funnits flertalet arbetstillfällen och inte ett enda har erbjudits till mig.
Arbetsgivaren märkte nog att jag inte tog det så bra för denne försökte "förklara" det hela med att jag inte har varit "tillgänglig". Hah! Jag fick ETT samtal för drygt en månad sen. En fredag vid lunchtid och jag råkade olyckligt nog befinna mig på toaletten så jag missade telefonsamtalfanet. Och detta tog arbetsgivaren som ett tecken på att jag inte var tillgänglig? Va? Vad kallar man en arbetslös undersköterska som sitter hemma och läser tummade serier i tre veckor för om inte tillgänglig?
Det var inte det värsta. Nej. Det värsta mina kamrater, var att o-u-t-b-i-l-d-a-d-e vikarier har fått jobba istället (jag har misstänkt det här under dom här veckorna, för sannolikheten att ingen är sjuk på över tre veckor är jäkligt liten, men jag ville verkligen inte tro det).
Åh, jag var så arg så arg! Jag ifrågasatte verkligen hur denne kunde använda ett enda telefonsamtal som anledning att totalt skita i att ringa ut mig. "Jamen det har funnits liknande tendenser i våras, du har ju varit svår att få tag på"

Hursa? Jag har gått i SKOLA, vilket arbetsgivaren visste. Så då kan man inte förvänta sig att man alltid svarar i telefon klockan tio på förmiddagen, herregud jag har ju lektioner! Men jag poängterade att varje gång denne FICK tag i mig så har jag alltid tackat ja.
Grrrr. Och sen för att "göra allting bra" fick jag erbjudandet om två arbetspass. Jävlar vilken tajming, jag kommer hux flux förbi för att be om ett papper efter att ha varit utan jobb i tre veckor och sen får jag erbjudande om arbete! Jag måste verkligen ha turen på min sida. Inte. Den tragiska verkligheten är att om jag inte gått förbi hade jag inte fått nåt arbete. För då hade arbetsgivaren fortfarande stämplat mig som "otillgänglig" och fortsatt fördela arbetstillfällena till sina anställdas ungar utan utbildning.
Jävligt fel om ni frågar mig. För policyn säger att utbildad personal ska ha arbete före. Jag hoppas jag gjorde arbetsgivaren nervös när jag berättade att om en enda outbildad vikarie får ett jobberbjudande som inte jag fått erbjudande om innan så kommer jag gå till facket.

För fan, nu är jag less på den här orättvisa behandlingen. Ska det verkligen vara så att så länge man inte har en utbildning får man jobba, men så fort man har det på papper att man är undersköterska så slutar telefonen att ringa för då är man för dyr?
Eller ska det vara så att om du missar ett enda telefonsamtal så blir du avskuren möjligheten att någonsin få jobba? Vars ligger logiken bakom det? Eller rättvisan?

Ögonfrans innanför kontaktlinsen, hårdkokta ägg plus grått och blåsigt väder utomhus. Kan man få gå tillbaka till sängen eller?
Jag känner inte alls för att gå utanför dörren idag men jag har ett möte klockan två så det är bara att hålla tummarna att kjolen inte blåser upp över huvudet när man promenerar ner till samhället och att sminket inte börjar rinna av den kalla vinden. Man har inte precis lust att göra entré som Alice Cooper.

"en kopp té till sen går jag och lägger mig"
Fatal misskalkylering, nu kommer det bli löplina mellan toaletten och sängen hela natten! Hur dum för man vara egentligen?

Men jag såg ett stjärnfall ute på balkongen alldelles nyss! Vad jag önskade mig? En ledtråd, något som flera hundratals ungdomar gör i Sverige.

Nu ska jag vaska av mig sminket, borsta tänderna, svälja ner mina magneciumtabletter och se fram emot vad natten har för drömmar att erbjuda. Jag glömde skriva det men inatt drömde jag om att jag hackat mig in på ett tävlingskonto för världmästerskap i ett RPG-spel men jag var för långsam på handen så jag förlorade på mållinjen. Sen var det nåt om att jag badade i en insjö och skulle kamma igenom håret och en äcklig manet fastnade i håret. Urk.

När man är i en personlig ekonomisk kris är man rätt så desperat. I mitt fall gick jag igenom alla klädesplagg som inkluderade fickor av något slag, rotade igenom alla tjugotalet handväskors innerfack och rotade i skrivbordslådor efter småmynt. Och ja, jag lyckades skrapa ihop sådär sexton kronor. Skitpengar för somliga, för mig var det en mjölk och en yoghurt på nedsatt pris (kort datum, love it!).

Vandrade ner till affären strax innan stängningstid för att köpa kuvert. Till min förtret sålde dom inte kuvert styckvist utan jag var tvungen att köpa ett flerpack för femton kronor (hoppas verkligen att jag får användning av alla kuverten!). När jag hade betalat och raffsade ner mina få varor i min handväska så hörde jag att kassörskan erbjöd mannen bakom mig att svara på en enkät. Han "njaaa mjaaa neee" och skyndade sig ut så då tittade hon på mig och frågade om jag ville ha den. Klart jag ville, man skulle ju få ett helt paket kaffe i gåva! Och jag är den sortens person som gladeligen svarar på enkäter även om man inte får något i "gengäld". Fast jag undrar varför kassörskan inte erbjöd mig enkäten i första taget?

Iallafall så rev jag upp förpackningen med kuvert för att kunna posta mina papper omgående men kom på att jag inte hade adressjäveln med mig! Trodde att det skulle stå på papprena men icket. Men eftersom djävligheter inte alltid kan inträffa så hade jag för en gångs skull turen med mig. En person som jobbar för samma "företag" som jag ville skicka papprena till klev in i affären så jag överlämnade tacksamt kuvertet (inhandlat i onödan?) till personen och var salig att jag sparade in dom där kronorna för frimärket.

Enkäten gick fort att fylla i, kluddade även ner förslag på frågor som enkäten inte tagit upp (Fair Trade, Kravmärkt, Ekologiskt, Vegetariskt) och sen tillagade och avnjöt en spartansk middagsrätt vid namn "äggröra" på gamla ägg. Nu blir det en kopp Lapache-té och ett försök att rita en ugn.
Adjö.

Jaha kära läsare, om fyra dagar har bloggen funnits i tre månader och jag har hunnit skriva 191st inlägg och har hunnit få 20 000+ sidvisningar, tack era imbeciller! <3

Mvh Minna Toivanen

Jag älskar min kokbok, men ibland tar den verkligen det säkra före det osäkra.

Jag tänkte bjuda på lite amatörmässiga rescensioner på dom tre senaste böckerna jag läst av kvinnliga författare.

Vaknade fyra på morgonen av infernalisk värk i det högra benet, en värk som kommer när benet är fruset (det är vad jag tror iallafall). Svårt att förklara "värken", reumatism känns lite fånigt eftersom jag är för ung för att ha det. Men nånting ditåt.
Iallafall så var det bara att gå upp och kasta i sig en värktablett, bre några skorpor med det sista av margarinet och sen  tillbaka i sängen (det börjar fan bli kallt i lägenheten, hoppas dom slår igång värmen snart). Slöläste en gammal söndertummad serietidning och lyssnade på musik tills det började ljusna utomhus. Klev upp och kokade kaffe och tog med mig en kopp till sängen där jag läste en söndertummad mangabok, jepp full fart hemma hos mig på morgonen! Kände hur omotivationen till att göra något satt hårt, beslöt mig för att åtminstone duscha och steka lite frukost. Börjar bli farligt tunnt i både kylskåp och skafferi i matväg, stekte en vegetarisk burgare från längst in i frysen och ett gammalt ägg. Man tager vad man haver, så illa är det.

Borde få något gjort idag, inte bara såsa omkring och skjuta upp saker. Jag borde köpa ett kuvert med mina sista slantar så jag kan posta iväg viktiga papper. Jag borde även tvätta men det är brutalt tråkigt och sen tar det en #!@% tid att torka sängkläder! Det finns förvisso en torktumlare till förfogande MEN anledningen till att jag inte uttnytjar den är 1, den torkar inte kläderna helt 2, den är full med grannens snuskiga ludd från förgående tvätt och 3, den är full med grannens snuskiga ludd från förgående tvätt.
När jag flyttade in skulle jag tömma filtret och ve och fasa, vad fick jag se? Fyra centimeters tjockt ludd från torktumlarfiltret! Uäck, jag ryser bara jag tänker tillbaka på det. Jag hade kunnat lägga ut luddet på golvet och sovit på det. Iallafall så rengjorde jag filtret, som jag misstänker aldrig hade blivit rengjort, och torkade mina kläder (som inte vart helt torra).
När jag nästa gång skulle använda torktumlaren upptäckte jag att torktumlarfiltret åter igen var fullt med ludd. Och när jag gången efter det skulle torka mina kläder så var filtret ännu en gång inte rengjort. Så då beslöt jag mig för att i traditionellt svenskt uppförande skriva en artig lapp, den löd "Var vänlig och rengör efter Er". Men när detta inte tog skruv, (kan också ha något att göra med att grannen inte pratar svenska men men), så då övergav jag förhoppningen om att använda torktumlaren då jag önskar god grannsämja och så vidare.

Men så roligt är det inte att torka kläder i källaren (där jag tvättar) då jag måste dra upp en timer för att elementet ska gå igång, och eftersom källaren är rätt så kall måste man "förbereda" elementet i god tid innan. Sen måste man efter 120 minuter dra upp timern igen (vilket jag kan upplysa om behövs några gånger). Suck, efter ha skrivit om det känner jag ännu mera olust att tvätta...
Här nedan kan ni se torktumlarfiltret första gången jag skulle använda torktumlaren. Jag tog fotobevis ifall grannen tänkt köra den klassiska "det-är-ungdomarna-som-slarvat-med-städningen"-taktiken
 

"Glömt" att rengöra en, två eller flera gånger?

Skulle skriva upp en sak i min väggkalender och upptäckte att det visst är fredag idag. Hela veckan har gått i ultrarapid och jag har inte precis haft den bästa dygnsrytmen så namnet på dagarna är lite avtrubbat. Men till mitt försvar kan jag upplysa att om man är arbetslös och pank så känns en fredagkväll lika upphetsande som en tisdag. Enda skillnaden är att risken att man blir väckt mitt i natten av fyllon ökar dramatiskt.

Vilket påminner mig om en sak!
Minns en incident natten innan jag skulle till stan, som också var orsaken till att jag knappt fick nån sömn, försov mig och glömde alla grejer jag skulle ha under min vistelse. Hursomhaver. Det var en fredagkväll/natt, jag hade just slumrat in i en rofylld sömn när jag rycker till av att min sms-signal vrålar till (jag har en sån-där irriterande busvissling som signal) bestämmer mig för att ignorera telefonen och snabbt somna om.
Men efter många minutrar inser jag att all trötthet blåst iväg och bestämmer mig för att kolla vem den idiotiska imbecillen är som sms:at mig.

Svar? :)

YYYL! Vem skriver "SVAR?" klockan fyra på morgonen när man inte ens haft nån sms-korrespondens under kvällen och VAD MENAS? Så givetvist skriver jag ett ursinnigt sms tillbaka i följande stil : 

"Vaddå "svar"??! Jag hoppas du är medveten om att du VÄCKTE MIG? Jag ska upp om nån timma. Tack. Och SVARA INTE PÅ DET HÄR SMS! God natt!"

Två minuter senare får jag svar tillbaka : "Okej", varpå jag meddelar personen att denne är dum i huvudet och om den svarar igen så ska jag personligen skjuta knäskålarna av den idiotiska imbecillen.
 

Och här sitter man framför sin dator och ritar en bild på hur man sitter framför en dator. Vad ska man säga om det?

Jag hatar telefoner, jag hatar att folk hela tiden säger att man ska kontakta folk via telefoner. Jag är ungdom och bor själv, jag har aldrig pengar på min mobiltelefon vilket gör det...en aning komplicerat (läs: omöjligt) att ringa dyra samtal till folk som inte har samma mobiloperatör som jag (typ alla kontor, arbetsgivare, kundtjänster et cetera).

En gång gick jag personligen ner till ett kontor för att boka in en tid för ett möte och fick då till svar att jag ska ringa på deras telefontid dagen därpå. Hallå? Varför skulle jag göra besväret att komma till kontoret om jag kunde ringa?
Och som nu, hade skickat ett mail till person X om att få boka in en tid men får då till svar att jag ska ringa en annan person på dennes telefon. Argh! Varför skulle jag MAILA om jag kunde ringa!? Tider förändras vare sig man vill det eller inte, nuförtiden ringer man inte, man sms:ar och mailar varandra.

Suck, får väl kolla upp hur det är med IP-telefoni annars får jag väl aldrig något gjort med tanke på att ingen över trettio hängt med den digitala utvecklingen.

Dagen humör:  Apatisk, utled men samtidigt fokuserad
Dagens roliga: Roligt och roligt, fick en tid på arbetsförmedlingen nyss via mail.
Dagens klädsel: Jeanskjol & svart linne
Dagens materiella vill ha: Ny dator, nya tänder, ny väckarklocka, en mjölkförpackning...
Dagens beroende: Svart kaffe, frukostknäckebröd med ägg, manwa* & paint
Dagens tråkigaste: Att bli tvungen att sortera alla mappar, block & papper.
Dagens roligaste: Har ännu ej infunnit sig.
Dagens gör: Läser manwa, ritar till och från på paint, lyssnar på animesoundtrack, dricker kaffe och väntar på uppdateringar.
Dagens borde göra: Byta sängkläder, posta brev, sortera papper & dylik, tvätta håret, slänga döda blommor från balkongen, läsa filosofi och så vidare
Dagens ord : Rendevouz.

Dagens låt :

CREMATORY - CAROLINE

Download "CREMATORY - CAROLINE" at MadRingtones.org

* = Manwa är den koreanska motsvarigheten till japansk manga. Den jag läser heter Noblesse och påminner en hel del om serierna från amerikanska Marvel Comic, vilket i sig är rätt så överaskande för att vara skapad av en korean. Jag har "bara" tagit mig till kapitel 65, vol 1. Men då bör jag tillägga att varje kapitel är på fem sidor. Visst låter det udda? Ta er en titt själv, jag rekomenderar den!

(och sen är den helt i färg!)
 

Och just när jag inte trodde mitt liv kunde bli mera pissigare kommer man på att man glömt återlämna en bok till biblioteket. Så nu blir jag väl tvungen att betala nån förseningsavgift! Med pengar jag inte har! Argh.

Scen ur mitt liv, del 896
"Att vara arbetslös suger enormt"


Sensmoralen i den här strippen är att det är inte lönt att tycka synd om sig själv/tro att ska ordna sig, det kan ALLTID bli värre!

Copyright mig eller nåt!

Nu orkar jag fan inte länka skiten något mer, ni får väl klicka på "kategorin" Paint & Konst om ni vil se flera serier.
Tack och adjö, nu har jag varit vaken i över tjugo timmar. Godnatt!

Det här inlägget innehöll visst bara en ny presentationsbild av mig på paint.

Copyright mig eller nåt.

Mer paintbilder : 
blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/12/tankspridd-tekokerska-182984
blogg.vk.se/Minnalainen/etikett/paint/
blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/06/paint-panic-aterkomsten-182061

Kors i kyrkans tak, på senaste tiden har jag haft en sagolik tur! Min mail bombarderas med glada besked om att jag vunnit presentkort, gratis hyra, platteveskärmar och så vidare. Fantastiskt roligt!

Lite märkligt dock...kan inte erinra mig om att jag deltagit i någon tävling...äh, det är väl den gamla hederliga seniliteten som gör sin verkan! Nu är det bara att se fram emot mina vinster i brevlådan.

Fast man tycker väl att dom borde ha lärt sig min adress vid det här laget.

Dagens iaktagelse: jag fullkomligt älskar den där grävmaskinen som går loss på asfalten här utanför mitt fönster!

P.S. Ja, det är fruktansvärt lyhört i min lägenhet. Jag brukar kunna höra när folk går utanför för att gruset under deras skor brukar knastra.
P.S. Jag använder hörapparat är hörselskadad.

Helt sanslöst hur dålig ordning jag har på mina papper! Nu har jag gått igenom hela lägenhetens lådor, hyllor, skåp för att dra fram alla mappar, böcker, anteckningsblock (sisådär fyrtiotre stycken, skämtar inte), pärmar och jag kan fortfarande inte hitta dokument X*.

Har visserligen hittat alla andra papper som jag letat efter men inte dokument X...
Jag kan enrinra mig om att jag hade dokument X med mig en gång utanför lägenheten med en massa andra papper (som jag fortfarande inte hittat) och jag vet att jag tog med mig skiten hem igen. Ligger min lägenhet i Bermudatriangelns mitt? Är det en överkosmisk djävlighet som ser till att allting försvinner i tomma intet? Kan det vara onda hattifnatter som kidnappar mina saker? Eller är det här ett tydligt tecken på att jag borde införskaffa ett arkivskåp, ett sånt där man brukar se på film ni-vet?

Hursomhaver så förbjuder jag mig själv att sova förräns jag hittat dokument X. Kan lika gärna passa på att sortera alla papper, mappar, gamla dikter/teckningar/skisser/skolarbeten/betyg/övriga dokument så man slipper vända upp och ner på allt så fort man ska ha något.

Ha! Skulle kunna vara jag!

* = Vad "Dokument X" är konfidentiell handling.

Efter att ha varit borta från hemmet i cirka nio dagar är det skönt att vara hemma. Blommorna är hänger på halvstång, disken man inte hann diska bort har torkat fast och blivit ett med porslinet, soporna har krypit iväg av sig själv och all mat har hunnit bli både vitt, grönt och skäggigt! Sen kommer den gråa vardagen smygandes inpå och man blir påmind om att man måste fixa arbete, bostadsbidrag, CV, intyg, specifikationer av alla dess slag och et cetera. Och mitt i allt känner man att man har anonym sjukdom bakom hörnet som väntar på att angripa kroppen.

Ja, det är härligt att vara tillbaka igen!

Det är lite som magi när man över en natt inser att årstider växlat och träden skiftat i färg. Hösten är nog min favoritårstid, stjärnorna kommer tillbaka, alla träd som ser ut att stå i brand, lagomt varmt-kallt. Ta på sig mysiga tjocktröjor, koka kanelté, tända värmeljus, kunna fortfarande sitta utomhus och dricka en kopp kaffe (och snart försvinner alla äckliga insekter som förpestat sommaren), man kan baka äppelkaka, lyssna på Dolores O'riordan's låt "October" och bara njuta av att det äntligen är höst.

Okej, om ni scrollar ner till "Skrivs av" och på min lilla miniatyrbild så kommer ni finna mera info om mig, har skrivit tjugo punkter för att den som är intresserad (stackars sate) ska få mera information om vem JAG är som medmänniska. Tack och adjö, nu ska jag nog bege mig in i dimmorna med vin och Apocalyptica/Welle : Erdball/The Kovenant/Rachmaninov/The Klerks/Valfritt bra band. Adjö!

Pride i Umeå sög gammal gäddpitt, arrangörerna gjorde supermiss att ta överbetalt i inträde vilket resulterade i noll besökare...sen upplever jag kvällen (lördag) som jävligt "robertsforsig" eftersom folk slutar festa vid två (som den är nu), jag har just slutat vara bakfull så NU vill ju jag festa och härja samt lyssna på Ebba Grön - Flyktsoda.
För den som undrar varför jag varit rätt så oproduktiv så är jag fortfarande på besök i staden och det kommer att komma ett fett inlägg med blurriga bilder och text när jag kommer hem. Det jag kan säga är att spriten har flödat och pengarna likaså så nu blir det fattigt månad med konserver och sparsamt med nöjesliv. Bla bli bla, ska väl pressa ut det sista ur mitt billiga lådvin och lyssna på svensk punk!
Adjö och skål gott folk.