Varför påska när man kan sitta inomhus och dricka cola?

När jag var en liten så hade jag ingenting som dagens barn har. Jag hade ingen vecko eller månadspeng. Ingen mobiltelefon, ingen ipod, ingen dator, inga robotleksaker, inget internet och så vidare. Jag hade två (rosa) bokhyllor med böcker, ett skrivbord med ritpapper, ihoptorkade tuschpennor, en dagbok, Barbies och en skranglig kassettbandspelare som jag spelade blandkasetter på. När man lekte så byggde man fantasislott för sina Barbie-dockor, hade Småstjärnorna eller ritade teckningar. Och man ägde absolut inga pengar. Ville man ha nåt fick man fråga snällt, och då pratar vi om att köpa en Daimstrut eller en serietidning. Och det är inget man frågar om varje dag (eller vecka). Ibland försökte man få ihop pengar på eget sätt. Ha ett försäljningsstånd med "lemonade" eller samla ihop pantburkar. Jag och en grannflicka samlade en gång ihop en massa fina stenar som vi hittat på marken som vi naivt nog trodde kunde vara värdefulla – allt för en Daimstrut mitt i gassande sommarvärmen (såklart ville ingen köpa våra smutsiga stenar som vi plockat upp från marken).

Arton kronor kostade en Daimstrut. Det är mycket pengar för den som inga har. Så när påsken kom så var det med glädje jag och nii-nii mottog den. Flera kvällar innan själva påskningen satt vi och ritade och målade teckningar som vi kunde ge bort i utbyte mot godis eller en slant. Och när det var dags att påska så fick vi låna kjolar och sjalar av äiti, som hjälpte oss med sminket och sen gick vi ut på samhället med varsin korg full med teckningar för att "påska".

Ibland fick man godis, ibland en torr mandarin och hade man otur fick man ingenting. Än i dag, över femton år senare, minns jag hur hemskt det kändes när det stod en halvfet medelålders man i dörren och hånfullt skickade bort en när man räckte fram en handgjord påskteckning.

Så med det färskt i minnet bestämde jag mig att i år så skulle jag välkomna påskkärringarna med godis. Ett kilo godis, en påse klubbor och två påsar påskskum och femton små påsar senare och inget besök från nån från Blåkulla så slår det mig att dagens ungar är för fina för att gå ut och påska. Till skillnad från min barndom så har barn numera allt och varför ska dom då gå ut och påska när dom kan sitta inomhus, spela Super Mario Cart till Wii och dricka coca cola?