Perkele-kaffe och hittepåmail

Av , , 4 kommentarer 10

Har gjort en hittepå-mail som är koplpad till min rikiga mail. Jag har ingen egentlig orsak till min hittepå-mail. Är iallafall löjligt förväntansfull, kanske får spam och nakenbilder skickat till mig nu. Såg att jag redan fått ett brev och öppnade glatt mailet. Men det var bara ett mail där jag skulle bekräfta att jag ville premunera på kommentarer.

Just nu: dricker perkulatorkaffe som är så hett att koppen bränner hål på alt underlag. Hallelujah moment. Inge mer kallt isbjörnsrövkaffe! (varför låter det som om man säger "perkele" när man ska säga perkulator? Eller är det bara jag?).

 

 

Robertsfors, vems hemkommun?

Av , , 7 kommentarer 9

Jag kommer från centralorten Robertsfors i Robertsfors kommun. En kommun som ligger mittemellan Umeå och Skellefteå. Kör en dryg timma längst E4:an så kommer du att komma till Sikeå där du välkomnas med en stor skylt och sen är det bara att köra inåt land några kilometer för att komma till  Sveriges bästa kommun*. För er som aldrig passerat Sikeå eller varit i krokarna så kan jag berätta att den där skylten man kan beskåda på E4:an brukar prydas av en viss slogan: "Robertsfors – Sahara Hotnights hemkommun".

Vem eller vilka som beslutat att just Sahara Hotnights ska få äran att vara på skylten verkar ingen veta. Men jag tycker det är en utmärkt idé att marknadsföra att bandet kommer från Robertsfors, då ingen annan förutom vi i kommunen vet om det. Till exempel:  åker man nedåt landet och träffar folk från Borås, Uppsala, Skåne eller Göteborg så visar det sig ganska snabbt vem och vilka folk känner till från min älskade hemkommun.

1. Den fiktiva karaktären JW från boken och filmen Snabba Cash
2. Maud Olofsson, partiledare centerpartiet

Ja fan, vad ska man säga? Visst jag kan ju ha pratat med människor som är helt ointresserade av Sahara Hotnights musik eller som bott i nån grotta i tio år. Eller så kanske vi helt enkelt borde ta oss en funderare och sätta JW’s nuna på E4:a skylten. Då han, trots att han bara är påhittad, har marknadsfört Robertsfors betydligt bättre än "våra" Sahara-tjejer.

 
Nästa skylt på E4:an?

 

 * = "Sveriges bästa kommun" är en slogan som går att läsa på en skylt på kommunhuset. Sen är det ett mål som Robertsfors har planerat att nå i framtiden.

Mini bokenkät

Av , , 2 kommentarer 9

1) Vad heter boken du läser just nu?
Flicka möter pojke av Ali Smith

2) Hur långt har du kommit?

Sida 49

3) Beskriv boken med tre ord
Modern mytologisk kärlekshistoria.

4) På en skala från 1-5, hur bra är den hittills?

En fyra, vilket jag tror kommer att vara det jag ger boken i slutändan. 

Gud vad smart!

Av , , 2 kommentarer 10

Jag satt och scrollade igenom en random blogg som jag hittade och jag upptäckte att tjejen som skriver bloggen har gjort en sån himla smart grej med sina bilder som jag bara måste börja med. Jag tar mina privata bilder som jag fotat med en halvdålig kamera, oavsett om motivet är blurrigt eller inte och lägger upp dom på bloggen. Men det viktiga är att jag smetar på adressen till min blogg tvärsöver bilden så att ingen missar att det är m-i-n-a bilder! Om nån ska använda bilderna så är det ju så klart jag som ska ha cred, eller hur? Och vem vet, nån häftig inflytelserik person kanske läser min blogg och tycker att mina bilder är unika och helt outstanding att dom köper av mig dom! Ja så himla fiffigt! Vad tycker ni? (och sen måste jag alltid avsluta mina inlägg med en fråga till mina läsare så att kommentarerna ökar även om jag inte är ett piss intresserad av era svar).





Första bilden är från en fest, andra är på min söndagsfrukost, tredje är på mig själv när jag röker utanför OKQ8 i Vännäsby 2006 och den fjärde är på  guiden och nii-nii i en park i Riga.

 

Kuriosa: jag menar såklart inte ett ord av vad jag skrev utan jag bara driver med idioter som tror att deras privata bilder är så fucking fabulösa att dom "copyrightskyddar" dom med en fet vattenstämpel över hela bilden. Trots att det bara är en skakig bild på fyllos. 

Pressmeddelande!

Av , , 4 kommentarer 9

Pressmeddelande: Minnalainen meddelar i sin blogg att hon efter sin storebrors födelsedagsfest är mycket trött och sliten. Kvällens höjdpunkt var när hennes storebror erhöll ett par vita damtrosor som han glatt bar hela kvällen. Gästerna gav frikostigt sedlar som de fäste innanför trosresåren. Hennes present till sin storebror var en t-shirt med texten "Classically trained" och en bild på en nintendokonsol och att födelsedagsbarnet var mycket nöjd med den. Under kvällen anslöt sig även, till Minnalainen’s stora glädje, hennes andra storebror och sen minns hon inte så mycket mer. "Det vart en hel del Koskenkorva", medger hon i efterhand. På plats fanns även en varm bastu som flitigt användes. "Riktigt skönt att bada bastu. Nu är man ren. Tyvärr är problemet med det här  #!%@ landet att man inte har tillgång till en egen bastu i samma utsträckning som man har hemma i Finland". Avslutningsvist berättar Minnalainen att festen pågick till småtimmarna och efteråt bjöd hon in sig själv till sin andra storebror för att slippa gå den långa vägen hem. Tillsammans åt syskonen makaroner och äggröra och somnade till ett avsnitt av The Cosby Show.

 

Söndagskrönikan – En konsert jag aldrig glömmer

Av , , 2 kommentarer 10

Söndagskrönikan : "En konsert jag aldrig glömmer"

 Året är 2003 och jag är femton år gammal. Det är en kall och blåsig höstkväll och jag står inne på Idun, Folket Hus i Umeå. Hjärtat klapprar så hårt innanför bröstet att jag inte hör mina egna tankar eller vad förbandet spelar. Det enda jag tänker är att jag vill slå nåt hårt i huvudet på den svettiga tjejen som tydligen känner förbandet och som hela tiden hoppar på mina tår och armbågar mig i ansiktet. Jag vill att låten ska ta slut nån gång så att förbandet slutar att spela så att den svettiga tjejen försvinner därifrån. Jag är inte där för deras skull, jag är inte intresserad av deras musik. Jag är där av en enda anledning.
Jag ska se Broder Daniel.

Det händer på riktigt, jag är verkligen där, jag ser mikrofonen på scenen bara några meter framför mig. Om bara några minuter kommer den riktiga Henrik att kliva ut på scen och det riktiga bandet kommer att spela alla låtar som jag vid det laget hade börjat identifierat mig med. Om några minuter kommer jag att höra dem spela mina favoritlåtar och det kommer inte att vara från söndersprängda högtalare med för mycket diskant från en skiva som jag lånat i smyg från min storebrors rum. Utan jag och Broder Daniel kommer att befinna oss i en hel timme i samma rum, andas samma luft.

Förbandet slutar att spela och det är helt plötsligt fullt framför scen. Jag försöker att inte tappa bort mitt sällskap i det rasande vimlet. Ena stunden var jag ensam, i nästa är jag mitt i ett enda virrvarr av armar, hårspraystuperat hår, svarta byxben och  jag ser så många stjärnor i ansiktet att jag blir alldeles yr. Hela publiken blir till en. Hoppar en hoppar alla, och vi skriker allihopa efter samma sak. Broder Daniel.  Ett gitarrintro börjar spela, i vad som känns som i flera timmar. Mjölksyran hugger till men jag fortsätter att hoppa.

Sen kommer Henrik ut på scen, publiken exploderar och jag slukas upp.

*


Varför Broder Daniel är den konsert jag aldrig glömmer beror inte bara på att jag var ett hängivet fan som dyrkade bandet. Inte heller enbart för att jag använde mig av deras låtar som ett sätt att kanalisera all tonårsfrustration och ångest. Utan den främsta anledningen är för att jag var där med honom. Min högstadieförälskelse. Och efter att ha, tillsammans med publiken, skrikit sig hesa av förtvivlan så spelade de till sist "Whirlwind" och hur töntigt och klysight det än låter så var just han min egna virvelvind. Så just då, de där minutrarna som Henrik sjöng om sin kärlek som var en superstjärna, tillsammans med mitt livs kärlek, kan vara ett av mina favoritminnen.


 Broder Daniel – Whirlwind

 Efter konserten klippte jag ut rescensionen från Aftonbladet och klistrade upp den på insidan av min garderob, för att bevara minnet. Sen flyttade jag hemifrån och glömde bort den. Och efter all tid så hängde den fortfarande kvar där.

 

 Notering: Bilden längst upp har jag lånat av marcusbiblioteket. Till skillnad från honom så hade jag ingen kamera med mig den kvällen. Tack Marcus!

 

__________________________

 

Söndagskrönikan är något som jag kommer att införa här i bloggen framöver. Det är en del av Söndagsutmaningen och det här är min första vecka. Det går ut på att vi bloggare som är med, varje onsdag skriver förslag på ämnen i Trollbottom’s blogg. Sen lottas ett förslag fram som presenteras på fredagen och som sen vi bloggare publicerar på söndagen! "En konsert jag aldrig glömmer" var roligt nog, mitt förslag!
De andra deltagarna är : Jocke, John & Ida.

1, 2, 3, OST!

Av , , Bli först att kommentera 8

Min lilla utflykt igår sög verkligen ut alla mina krafter. Den här förkylningen har verkligen slagit ut mig helt om jag inte ens kan gå en promenad utan att ligga kraschad i sängen hela dagen. Nu gick jag miste om "Ostens Dag" i grannbyn. Jag som sett fram emot karuseller och klappa kor. Skit.

En dubbel dosering av något starkt och uppiggande tack.