En sund kvinnosyn sen 1959
När man rensar på vinden och går igenom alla lådor med barnleksaker blir man nästan mörkrädd. Barnvagnar, dockor, tiaror med matchande låtsasörhängen, ponyhästar, dockhus med mamma-och-pappa-dockor, barbiedockor med tillhörande hus, bil, häst och en jävla massa kläder i rosa, tyll och spets. Man behöver knappast ha tarmar i skallen för att räkna ut vilka signaler dessa leksaker sänder ut, det vill säga : sköta om barn, ta hand om hemmet, sköta hushållssysslor, vara en liten prinsessa med rosa kläder.
Perkele heller. Trots alla dessa mamma-och-pappa-barn-lekar så är jag stolt att jag har en sund kvinnosyn och är feminist. Mina framtidsvisioner spretar tack och lov åt det andra hållet och jag är Barbies motsats : smygtjock, svartsminkad, mörkhårig, urusel på matlagning och jag varken har eller eftersträvar att ha en "Ken" i mitt liv. Vem vill vara en prinsessa och ha en prins när man kan vara sin egna kung?
Copyright mig eller nåt
(bilden är givetvist full med sarkasm)
Läs mer om mitt rosa liv här.
Senaste kommentarerna