Fladdrande fanor, rungande kanonskott, klingande svärd…

…det var vad jag var med i helgen då jag var pikenerare på den danska sidan i Axtorna.
Slaget vid Axtorna ägde rum den 20 september, 1565 då danska och svenska styrkor drabbade samman. Slaget pågick i cirka åtta timmar och svenskarna tvingades till sist retitera och danskarna förklarades som segrare. Drygt 4000 personer förlorade livet och man räknar slaget vid Axtorna som ett av de blodigaste slagen i norden. Tyvärr har slaget länge varit en bortglömd del av den svenska historien (jag hade definitivt aldrig hört talas om det) men varit betydligt mer uppmärksammad på den danska sidan.
 

I helgen har man återskapat striderna för allmänheten med statister, hästkavalleri, musketerare, pikenerare, kanoner och annat smått och gott. Jag fick veta om eventet av en kompis som går en annan linje på skolan och tvekade inte en sekund utan skrev upp mig som frivillig. Man fick låna tidsenliga kläder på plats och tjejerna fick underbara klänningar men jag ville vara soldat och strida på fältet, och jag ångrar inte valet trots att hela min kropp är full med blåmärken och att jag hade träningsvärk efter militärexcerisen flera dagar efteråt. Visst vackra klänningar är alltid roligt att ha på sig, men hur många kan stoltsera med att man stridit med pikar och avfyrat kanoner?

Militärexcersis, är jobbigare än det ser ut.

Den svenska armén

Det s.k. "igelkottsförsvaret"

Danskarna på vänster sida, längst bort i röda byxor är jag.

Svensken flyr.


Min trupp utplånades och nu kommer det tunga kavalleriet och räddar dagen (för Danmark).

Den skitiga Putte som lärde mig hur man skjuter kanon.
(ja, han har samma namn som min minigris)


Den ser liten och söt ut men den levde mer än de stora kanonerna. Sen brann stubinen väldigt fort och jag fick insprängt krut i handen. Men det var det värt!

Axtorna 2011, en fantastisk upplevelse!