De säger att det är vinter men jag ser bara gröna gräsmattor

Jag saknar vettigt väder. Vettigt västerbottniskt väder. Minusgrader. Vindstilla med meterhöga snödrivor. Jag saknar att man gnäller över att man pulsar genom snö. Saknar att man gnäller över att traktorn eller plogbilen inte kommer förräns sent på eftermiddagen. Jag vill gnälla över att värmepannan är dynga och att man fryser om nätterna och måste ha raggsockar när man sover. Jag vill åka pulka i hyffsad brant backe och dricka tokhet choklad ur snuskig termos. Jag vill lämna fotstpår när jag tar en promenad. Jag vill ha imma när jag andas, vill känna hur lill- och ringfingret domnar bort när jag röker och ha två meter halsduk virat runt halsen. Jag saknar kylan under skosulan när jag stått på snön i flera minuter. Jag vill ha klar himmel och iskyla samtidigt som jag saknar den där asfaltsgråa himmelen med de gigantiska snöflingorna man kan fånga med handen och se när de smälter långsamt. Jag vill ha rödspruckna kinder efter att ha gått en längre stund. Jag vill kunna dricka té utan att det känns som om det fortfarande är sommar. 

Visst. Jag har havsutsikt, gröna gräsmattor och ljusare dagar. Men jag är konstig. Jag gillar när det blir december, när det regnar kristalliserat vatten och norrskenet dansar ovanför huset. Jag är konstig, kanske för att mina föräldra är från norra finland. Kanske stämmer det som dom säger,:  du kan ta flickan från vintern men aldrig vintern från flickan!

P.S. för den som känner som mig och bor i ett grått&grönt landskap i den södra delen av Sverige och vill se vettigt väder rekomenderar jag dessa bilder : Ljuset kittlar sinnena

Pär må vara missnöjd över ljuset på bilderna, men jag tycker dom är fabulösa. Bild 4 i inlägget har jag nära till hands i mobiltelefonen när jag känner att jag är extra trött på #@!% vädret på västkusten.