Kallt torsdagsté och självmordsberättelse på engelska

Kokar tropiskt té och läser om en slovensk flicka som vill dö fastän hon är lycklig. Sängkläderna är huller om buller men jag ids inte skaka ut täcket i påslakanet för den ska ändå tvättas (när det nu blir av). Ena dagen känns det som om tiden går i ultrarapid medans en annan vecka försvinner på en blinkning. Förra veckan klantade jag till mig en förkylning, kanske är det för att folk hostar baciller på alla dörrhandtag eller så beror det på att jag satt ute i t-shirt i tre timmar och diskuterade kängpunk med Dr Martens medans jag drack smultronvin ur en sprucken mugg. Hade feberfrossa i flera dagar medans jag knackade ner över tiotusen tecken i datasalen. Veckan tog slut lika snabbt som den började och sen var det helg igen. När alla familjer handlade inför fredagsmyset la jag upp rakhyvlar, wc-block, cigaretter och en läkerolask på rullbandet, vad kassörskan tänkte kan man bara gissa. Åkte in på alkot på lördagen efter att ha varit på en klädbytardag som min klass ordnat, (o)tur nog missade jag tidningsfotografen med åtta sekunder. Drack kaffe och pratade om tjeckiska kommunister och finska vinterkriget med min arga gubbe i bespisningen i två timmar. Någon hade läst att lördagen skulle få snöblandat regn med istället sprack solen upp och jag gnuggade grillen ren från fjolårets fläskkarré. Blandade screwdrivers i en tillbringare, spelade punk från dalarna och åt köttfri hamburgare tillsammans med resten av internatarna. Sov över på en soffa till dagen därpå och spenderade söndagen med att äta jordgubbsglass och prata om min första kärlek över en kopp té med prinsessan C. Sen vart det måndag igen och den här veckan har också försvunnit lika snabbt som en blinkning. Imorgon ska jag prata inför historiaklassen om kriget som varade i hundrafem dagar och sen har jag helg i fem dagar. Mitt tropiska té är snart kallt och jag ska ta reda på vad som händer efter sida nittiofem med den sloveniska flickan som vill dö fastän hon är lycklig.