Shakespeares sopiga frilla

Jag visste väl att det kunde snöa här, och precis lagomt till min "levla-upp-dag" (i folkmun kallas det visst födelsedag). Det bästa med att det snöar och folk inte riktigt är vana vid det är, borträknat allt gnäll hur kallt det är fast det är nån pytteliten grad under noll, är att de blir som barn igen. Vuxna människor runt tjugo-tjugosju kastar snöbollar och mular varandra i snön i euforisk extas. Det har jag svårt att föreställa mig att folk gör på arbetsplatserna hemma…

…eller varför inte! Slöseri att bara skotta omkring snön när man till exempel skulle kunna mula ner chefen som i godan ro promenerar från bilparkeringen in till värmen, eller hurra iväg ett lass med snö från balkongen när grannen i ett obevakat ögonblick står nere och röker!

Tre senaste:

1. Efter tre långa år säger jag tack och adjö till brunt hår och hallå till rött!
2. Mandarin-säsongen har ä-n-t-l-i-g-e-n börjat, där pratar vi god frukt. Äpple och banan? Nej fy fan, låt mig slippa.
3. När ska lärare inse att elever är kräkless på Shakespeare och hans sopiga frilla? (och varför är eleverna indoktrinerad att hålla med lärare eller säga att varje film eller gruppuppgift var "bra och intressant" fast dom fontänspyr i taket?)

Kall och vacker morgon på västkusten