Av mina endast fyra spelappar som jag har på min übertelefon så är spelet Draw Something min absoluta favorit. Jag har inte ritat ett skvatt sen jag var hemma hos äiti (hon tillhör en av de få som har kvar original MS Paint på sin dator) i julas och då kom det här spelet neddimpandes som en trisslott på gatan. För er som inte spelat DS så är det ytterst simpelt, man väljer mellan tre ord som har olika svårighetsgrader och som ger mindre eller mer poäng. Moståndaren ska gissa vad du ritar och gissar hen rätt får du poängen. För poängen kan man bland annat byta/köpa till sig flera färger. Lite som Pictionary fast för telefonen. Och det bästa är att den kostar ingenting. Här är lite av mitt kludd som jag gjort till mina vänner.

Jag var så nöjd med den här men ack så insåg jag när jag klickade på "Done" att jag av misstag tryckt på ordet golf...tja jag klandrar inte min motståndare när hen inte räknade ut vad ordet var...

Jag tycker jag ritar både snabbt och begripligt, desvärre finns det dom som ritar betydligt fortare...men inte det minsta begripligt! Se nedan för enastående komiskt exempel ritat av storebror nr.2
 

(nån som kan gissa vad det ska föreställa utan att titta på bokstäverna?)
 

Förresten bloggläsarkamrater, denna vecka har jag äran att gästa tidningen Du&Jobbet som bloggare (anledning till att det gapat tomt på inlägg här), gå gärna in och läs mitt dravel. Länken går till dagens inlägg men det är/blir sammanlagt fem stycken varav det sista trillar in imorgon fredag. Mycket nöje eller missnöje!

Kokar tropiskt té och läser om en slovensk flicka som vill dö fastän hon är lycklig. Sängkläderna är huller om buller men jag ids inte skaka ut täcket i påslakanet för den ska ändå tvättas (när det nu blir av). Ena dagen känns det som om tiden går i ultrarapid medans en annan vecka försvinner på en blinkning. Förra veckan klantade jag till mig en förkylning, kanske är det för att folk hostar baciller på alla dörrhandtag eller så beror det på att jag satt ute i t-shirt i tre timmar och diskuterade kängpunk med Dr Martens medans jag drack smultronvin ur en sprucken mugg. Hade feberfrossa i flera dagar medans jag knackade ner över tiotusen tecken i datasalen. Veckan tog slut lika snabbt som den började och sen var det helg igen. När alla familjer handlade inför fredagsmyset la jag upp rakhyvlar, wc-block, cigaretter och en läkerolask på rullbandet, vad kassörskan tänkte kan man bara gissa. Åkte in på alkot på lördagen efter att ha varit på en klädbytardag som min klass ordnat, (o)tur nog missade jag tidningsfotografen med åtta sekunder. Drack kaffe och pratade om tjeckiska kommunister och finska vinterkriget med min arga gubbe i bespisningen i två timmar. Någon hade läst att lördagen skulle få snöblandat regn med istället sprack solen upp och jag gnuggade grillen ren från fjolårets fläskkarré. Blandade screwdrivers i en tillbringare, spelade punk från dalarna och åt köttfri hamburgare tillsammans med resten av internatarna. Sov över på en soffa till dagen därpå och spenderade söndagen med att äta jordgubbsglass och prata om min första kärlek över en kopp té med prinsessan C. Sen vart det måndag igen och den här veckan har också försvunnit lika snabbt som en blinkning. Imorgon ska jag prata inför historiaklassen om kriget som varade i hundrafem dagar och sen har jag helg i fem dagar. Mitt tropiska té är snart kallt och jag ska ta reda på vad som händer efter sida nittiofem med den sloveniska flickan som vill dö fastän hon är lycklig.

En strandskata har lagt ägg i en av blomkrukorna på rökrutan/uteplatsen. Uteplatsen är centrumet av expeditionen, skolan och parkeringen. Givetvist ska det respekteras att fågeln ruvar och man inte ska gå för nära, men det är svårt att avgöra hur nära som är "för nära". Fågelmamman har redan gått till anfall ett par gånger och nu kallsvettas man varje gång man ska gå till expeditionen för att hämta posten...

Bara säga adjöss till att nyttja uteplatsen resten av terminen då! Snacka om att bli trollad av en fågel!

Idag fick jag ett sms med texten "Hej tack för ditt nummer! igår Det är jag Linus*. Hoppas du får en fin dag!"
Och jag hade såklart ingen aning om vem den här "Linus" var så jag svarade tillbaka : "Vem av dem?"
"Haha så det finns fler! Vi snackade på Grindr** igår. Jag det sjuka."
"Grindr? Vafalls? Är du säker på att det här är rätt nummer?r?"
"Haha inte alls faktiskt, sorry i sånna fall :D"
"Jag heter Minna, vem är sms:et tänkt till?"
"En assnygg kille :D men av att dömma på ditt namn är du inte någon kille :D är verkligen jätteledsen för att jag besvärat dig"
"Haha nejdå, det var faktiskt roande, hoppas du hittar honom!"
"Ja men nu känns det en smula hopplöst, värsta djungeln där inne ju :)"

Synd att killen inte var intresserad av tjejer, annars hade jag nog vänt misstaget till en dejt. Skulle kunna vara något att berätta för barnbarnen när de frågar hur man träffade "pappa".

* = Namnet är fingrerat
** = Tydligen ett internetforum! Jag trodde det var en bar eller nåt.

Tillbaka på skolan, eller snarare, tillbaka i datasalen. Kvällens skrivprojekt är bland annat en text där jag försöker skriva lite om hur "det hela började" med mitt engagemang för allt jag under åren har deltagit i. Är det något jag har svårt för så är det att skriva något som får mig själv att framstå som bra. Ja ja, jantelagen, jag vet. Men ändå. Jag sitter inte direkt och överdriver när jag ska berätta om mig själv men det ger mig ändå lite smått frossa och kräkningar i munnen. Hur står folk  ut med att skriva om sig själva så där? "Jag är drivande och aktiv, fin, unik och speciell! Jag är rätt person för det här jobbet då jag är social, har lätt för nya utmaningar, klarar av många bollar i luften, arbetsam och har inga problem med att ta i hårda tag" <--- Vanligaste formuleringen i folks personliga brev?

P.S. Nej nu strejkar till och med min vänstra kontaktlins, börjar skava som @#!%. Misstänker att den vikt ihop sig som en boll under mitt ögonlock i ren överlevnadsinstinkt.

P.S.S varför jag låter mig själv pinas på detta sätt har såklart en bra anledning. Berättar mer nästa vecka!

P.S.S.S  imorgon ska jag sitta i publiken på debattprogrammet på Svt. Givetsvist är alla kläder skitiga och tvättstugan fullbokad!

Idag har jag varit nära till gråten nästan hela dagen. Och jag har ingen aning varför. Antingen är det vädret, eller så har jag separationsångest över att jag åker imorgon, eller så ska jag snart ha min mens. Ja det är iallafall jättekonstigt, jag brukar inte hålla på och snyfta utan nån anledning och därför är det jättefrustrerande att jag inte vet varför jag är ledsen!

 När jag bloggade vid tvåtiden trodde jag att jag var påväg att dricka kaffe och klia grisen under hakan. Men icket. Herr Spontan ringde på dörren och förde mig in till staden och nu sitter jag ute i en förort och väntar på att bli bjuden på middag. På menyn står det hemmagjord tomatsås med fetaost och pasta. Sen blir det rosafärgat bubbel, rysk vodka och balkonghäng. Så kan det gå! Och jag som trodde att jag skulle hinna räkna ut mitt mattekapitel och eventuellt rita med min ritplatta. 

Imorgon blir det en sväng på stan och eventuellt kareoke på kvällen. 

Må gott kamrater, för det ska #@!% jag!

Trodde att min ritplatta gått och krashat för mig när jag skulle rita en stund igår kväll, men då visade det sig bara att brorsan rensat bort programvaran från mammas dator.
Men det tog ett bra tag innan min skalle begrep det, men nu funkar skiten igen. Tacka fan för att man kan dra ner programmet via hemsidan!
Igår var en såndär härlig dag då jag inte producerade ett skit utan drack kaffe i pyjamasbyxor och läste webserier i sängen via min smartphone, eller jo. Jag tog faktiskt en cykeltur (årets första) ner till mitt jobb för att planera in sommaren. "Förhandlingarna" gick inget vidare för min del, hade tänkt att endast arbeta i fyra veckor/en semesterperiod, gärna den första. Istället skakade jag hand på att jag jobbar den första perioden plus två veckor in på den andra. Ja vad säger man, haha. På vägen hem cyklade jag förbi frissan för att göra något åt min lugg som växt sig bångstyrig i över fem månader. Lyckades klämma in en tid idag och när jag var i full färd med att cykla ner upptäcktes ett stort fel i min tidsplan - nyckeln till cykeln befann sig på en annan ort så jag fick snällt halvspringa för att inte komma alltför sent. Med mjälthugg på högersida och svettig rygg kom jag endast fem minuter försent, bara för att upptäcka att frissan låg femton minuter efter i sin egen tidsplanering. Fem månaders lugghår, sju minuter och hundra riksdaler senare synar jag mig själv i mobiltelefonsdisplayen och nickar. Det duger nog fram till att skattepengarna rullar in på kontot.

Nu: hett perkelekaffe och klia grisen under hakan!

Idag är det måndag och varför inte äta något köttfritt idag? Pannkakor/plättar är den mest populära vegetariska rätten enligt svenska folket. Men handen på blindtarmen, är den inte rätt så...tråkig? Total avsaknad på färg och inte är den särskilt nyttig? Nä just det, jag rekomenderar att ni provar en mer hälosam variant på pannkaka/plättar. Går fort att göra, är rik på antioxidanter och är betydligt mer hälsosamt. Perfekt att göra till lunch!

Spenatplättar/pannkakor för två!*

1. Hackad djupfryst spenat, 150 g
2. Ägg, 2 st
3. Mjölk, 5 dl
4. Vetemjöl, 2 1/2 dl (tips att man byter ut hälften mot grahamsmjöl för högre fiberinnehåll)
5. Mineralsalt, 1 tsk
6. Rapsolja, 1 msk
7. Rapsolja till stekning

Yksi. Tina spenaten. Vispa äggen och hälften av mjölken i en skål . Tillsätt mjölet och vispa smeten slät.

Kaksi. Häll i resten av mjölken och den tinade spenaten. Smaka av med salt och blanda i oljan. Låt smeten stå i cirka fem minuter.

Kolme. Stek i teflonpanna med lite olja tills de blir gyllenbruna.

Servera med rårörda lingon till någon du tycker om, jag åt mina med min mamma.
 

* = Blir cirka 20 stycken. Orkar man inte stå och fräsa med plättjärn går det bra med mindre pannkakor, blir ungefär åtta-nio stycken då. 
Cred till Fredrik Paulún, det är från hans bok jag fått receptet.

04:48 - Efter att ha snurrat runt sömnlös i sängen hela natten kliver jag upp och går till internatköket för att göra frukost.

05:11 - Gör pulverkaffe som inte smakar så värst otäckt men inte heller är särskilt gott.

06:55 - Drar ner resväska, datorn och min handväska till busskuren. Ser inte en käft så långt ögat når.

07:53 - Efter bussen väntar pendeltåget, stirrar ut på...ja egentligen ingenting.

08:17 - Har tretton minuter att slå ihjäl innan flygbussen går. Tar en cigarett och känner hur #@!% trött jag är.

08:59 - Solen bländar mig i ögonen ända fram till Landvetter flygplats. Svettas i min fuskpälsjacka och de andra resenärerna sitter i sommarjacka. Känner mig fånig.

09:43 - Köper otäckt automatkaffe på Pressbyrån och stirrar på moln i väntan på att checka in mitt bagage.

10:10 - Håller på att somna och går ut och sätter mig. Vädret har växlat om till isande snålblåst och snö. Nu skrattar nog inte dumjävlarna med sommarkläder åt mig.

11:00 - Lämnat av mig bagaget och sätter mig vid ett fönsterbord för att läsa i fyrtio minuter.

12:02 - Halvvägs mot Stockholm, dricker flygplanskaffe och bläddrar i en tummad tidskrift och försöker låta bli att tänka på flygplanskrascher och terrorister.

Landar på Bromma flygplats, köper en bedrövligt dyr och äcklig lunch och tittar på en lika bedrövlig match i damhockey. Ringer till brorsan för att fördriva tiden lite. Frågar om han ska komma hem till påsk så att man får träffa honom. Under samtalet upptäcker jag att jag råkat boka fel datum för min hemresa. Storebror frågar hur länge jag ska stanna och jag säger "3:e april". "Ja vaddå ska du bara stanna några dagar och sen åka tillbaka?" "Nej, jag stannar den här helgen, hela veckan med helg och sen åker jag hem på tisdagen". "Men det är ju första april imorgon".
Det hugger till lite av panik någonstans vid magtrakterna på mig och jag hasplar att jag måste lägga på och kolla vad fan det är för datum jag bokat egentligen. Inte fan satsar jag mina sista tusenlappar på att vara hemma i fyra dagar? Det visar sig att jag tydligen var jävligt trött när jag i sista minut skulle boka flygresa i torsdags. Har klickat på fel tisdag i den elektroniska kalendern. Fuck, fuck, fuck och några minuter senare står jag och svettar ymnigt vid informationsdisken och försöker rädda en påsk som i mitt inre förvandlas från trevlig middag med familjen till ensamhet på internatet med snabbnudlar. Informationskvinnan är jättetrevlig och lyckas hitta en flygtur som inte är fullbokad. Blir dock en dag senare, kostade trehundrafemtio kronor extra och innebär krångliga byten men vafan, allt för att slippa fira påsk med datorn och ett rör lättsaltade Pringles. När allt var löst och lugnt igen gick jag och köpte en starkcider i baren. Kände mig dock lite sur för att jag 1, är så kass att jag bokar fel datum och 2, måste betala pengar för min idioti. Cidern skulle fungera som en tröst, dock skulle bartendern göra ett försök att flirta och frågade om jag ville ha ett glas med is. "Ja vafan, det låter gott. Det vill jag gärna ha". Casanova slänger fram glaset sådär som han uppfattar käckt och ska hälla upp cidern åt mig medans han blinkar åt mig med ena ögat. Drullputten spiller ut 1/4-del av innehållet på bordet, jag säger ingenting utan smiter iväg när han letar efter något att torka med.
Ägnar de två timmarna innan flyget ska gå åt att inte somna (hade varit vaken i över trettio timmar) och roade mig med att såga TV 4's skitprogram om tramsiga white trashfamiljer som vräker ut sina tramsiga familjepyssel i svensk tv. Klockan tre köar jag för att gå ombord på flyget, är sist ombord och få sitta på platserna ingen vill sitta på nämligen längst fram. Bläddrar i tummade tidskrifter igen och dricker flygplanskaffe som jag får balansera i knäet då det inte fanns något bord (kanske därför ingen vill sitta längst fram på flyget? Det och att man är först med att dö om skiten krashar). Känner mig sådär lagomt snygg när man blinkar och himlar med ögonen då kontaktlinserna har torkat ihop. Halvfem-isch var jag äntligen hemma i Umeå och en timma senare i Robertsfors.

Inatt sov jag förjävla bra, man blir sådär härligt nykär i sin säng när man varit borta från den i några månader!

Varning! Är du en person som oftast stressar upp dig på söndagen innan arbetsveckan och har svårt att sova för att du känner motvilja för att gå på jobbet ska du inte lyssna på den här låten. Annars är Kjell Höglund sådär mysigt träffsäker när han sjunger om vardagsrealismen som får en att hånle åt hur tragiskt och igenkännande alltihopa faktiskt är.