Kan man likna förlusten av ens hårddisk med att ens hem brunnit ner?

Av , , 5 kommentarer 9

Jag har aldrig varit med om att min bostad brunnit ner, inte heller vill jag vara med om det. Men jag kan närmast föreställa mig hur förlusten måste kännas i och med att min hårddisk kraschat, och allt innehåll försvunnit. Jag är snart 25 och har hunnit med några datorer, har omsorgsfullt överfört mappar och filer vid varje datorbyte. Men nu är allt borta. Alla mina fotografier från drygt tio år bakåt i tiden, mina uppsatser, mina noveller, gamla romanförsök, dikter, alla hundratals timmar jag suttit och ritat bilder, alla MSN-konversationer (den moderna tidens brevkorrenspondens) som jag sparade för att gå igenom vid ett senare tillfälle (för ung för att säga ”ålderns höst”), från personer som inte längre lever och som jag aldrig mer kommer att kunna prata med igen, åtta år gamla filmsnuttar, bokmärken et cetera.
Vad känner folk när ens hem brunnit ner? Vad är det som är det mest sorgliga? Förlusten av huset? Möblerna? Är man försäkrad går det att ersätta dessa saker, men vem kan ersätta familjealbum och arvegods som funnits i flera generationer?

Jag känner bara fan fan fan. Hade inte nåt klappfullt troll (läs: inte jag då) tappat min dator i golvet så hade jag fått min lön veckan efter, köpt en ny hårddisk och sen gjort en back-up. Men ödets jävla ironi älskar att slå krokben på mig. Dagen efter pratade jag med en vän om förlusten, jag:
”Vet inte vem denna ”klappfulla troll” är, men får jag reda på vem det är så…”
”Får hen betala för en ny hårddisk som kompensation?”
”Skit i pengarna! Som kompensation ska jag få radera vederbörandes hårddisk, bokmärken, memory card och minneskortet till telefonen! Först då ska det kännas som rättvisa skipats”

 

 

 

 

Datorkrasch, flyttlass och ny arbetsplats

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Så övergick vintern till vår och jag flyttade från ett blåsigt internatrum på västkusten till ett snöigt och kallt Robertfors för att arbeta och hitta bostad. Dagar till veckor och veckor till månader. Jobbade, jobbade och när jag väl var ledig såg jag till att boka in mig själv så jag skulle ”ta vara på varje ledig minut”. Träffade folk på byn som trodde jag var hemma några dagar, blir förvånande att jag bor hemma men inte så konstigt då jag inte syns till på ”byn” då jag far på jobbet och sen direkt hem. Sov, klev upp, cyklade direkt till arbetet och sen direkt hem. Jobbade för att få ihop en dräglig ekonomi. Fritidsnöjen bestod i att se ishockey eller dricka. Sen jobba. Ut och fiska när det blev varmt. Jobba, se serier, sova, äta, jobba, hålla ihop vänskapskontakter, planera en framtid. Farsan ska flytta in på ett boende, fixa, ordna, strukturera, organisera, städa ur, flytta ut, flytta in, jobba, sova, ha egentid. Visstja, jag har ju en blogg, nä det får bli en annan gång orkar inte vara fyndig när hjärnan är dränerad på kreativitet. Nu är det maj, flyger ner till Göteborg och hälsar på folk innan de åker åt spridda håll i landet. Kommer hem, jobbar, sover, planerar, söker jobb. Våren går över till sommar och jag säger adjö till mitt gamla flickrum-numera-datarum som jag bott i ett halvår men knappt hann packa upp resväskan i.
Juni. Flyttar in i en tom lägenhet i Umeå. Nytt kapitel. Flyttlass, datorkrasch, ny arbetsplats, handlar möbler på blocket, busstrejk, får förlita mig på min vingliga och rostiga damcykel 9 kilometer varje dag, arbeta nattetid. Noll interaktion med människor. Jobb, sömn och böcker. Saknar att blogga, att ventilera, vara rolig, fyndig och föra monologer och dialoger. Fan. Måste köpa en hårddisk innan sommaren går över till hösten.

Och så vidare och så vidare.

P.S. Börjat dricka kaffe med mjölk. Mycket mycket gott. Men mycket mycket konstigt då jag alltid varit ”mitt kaffe är svartare än natten”-människa. D.S