Jag hatar att få kallpratsfrågan nummer ett:  "Hur är det?" ställd till mig. Frågan som alla ställer, helst folk man inte sett på ett tag. Den blir som en fälla, vad ska man svara? "Jo tack bara bra, själv då?" är kanske det korrekta svaret, majoriteten svarar så. Oavsett om det är bra eller inte. Jag brukar vara uppriktig och svara precis som det är, "Nja det är väl inte så bra", men då blir folk helt chockade och tror att man går igenom en livskris eller har fått en dödlig diagnos eller nåt. "Nej vad är det som har hänt?" och sen vrider dom huvudet på sned och ser ledsna ut. Men om man bara har en sån där dag då man bränt kaffet, överkokat äggen och slitit sönder skosnöret då måste man få vara uppriktig och säga att det är inte bra idag, själv då? Det här kallas  "kallprat", andra synonymer är : innehållslöst prat, ytlig konversation, dösnack.
 

Ögonfrans innanför kontaktlinsen, hårdkokta ägg plus grått och blåsigt väder utomhus. Kan man få gå tillbaka till sängen eller?
Jag känner inte alls för att gå utanför dörren idag men jag har ett möte klockan två så det är bara att hålla tummarna att kjolen inte blåser upp över huvudet när man promenerar ner till samhället och att sminket inte börjar rinna av den kalla vinden. Man har inte precis lust att göra entré som Alice Cooper.