Fan vad en god natt sömn kan göra för ens dag. Sov hela natten och vaknade av mig själv klockan fem på morgonen, helt fucking utvilad. Drömde sådär fantasieggande och myspysigt som ger en varm och behaglig känsla av ro när man vaknar. Låg kvar i två timmar under täcket och surfade på min telefon innan jag klev upp klockan sju och hade en perfekt frukost med rostat bröd, ägg och kaffe medans jag såg ett favoritavsnitt av serien Durarara! (ett avsnitt med såna cliffhanger att man skriker förtjust och upphetsat vid varje vändning). Rökte en cigarett, sminkade mig framför spegeln och spelade Kristoffer spelar flipperspel så högt jag ville på stereon eftersom jag var ensam hemma. Sen fixade jag med hår och smycken och drog på mig arbetskläderna. Fick hjärnsläpp när jag såg att det "bara" var minus fem utomhus och struntade i både handskar och mössa (ett misstag jag inte insåg förräns jag skulle hem klockan fem och temperaturen sjunkit med tio grader till plus lagt på sig snålblåst). Gick och arbetade fem helt trevliga timmar, fick den trevliga nyheten att min pappa fått en plats på äldreboendet. Underbart! Smolk i bägaren var när jag gick hem med en kollega och insåg att man fan är dum i huvudet om man skiter i mössan vintertid i norrland. Känseln från kinderna, hakan och pannan var helt borta när jag kom innanför dörren och återfanns inte förräns en kvart senare. Sen komponerade jag en helt fantastisk gul marängtårta med citronfromage, choklad, mango och kiwi. Farsgubben levlar upp imorgon så då är det klart att man gör poppig tårta med neonfärgade ljus.

Tre roliga saker i veckan:
1, föreläsning imorgon av Ola Polmé, har skrivit flertalet böcker varav min favorit "Vanvård eller vård av gammal vana".
2, min vän Lindamy och hennes svål karl har housewarming på lördag, har inte sett dom sen i augusti så det ska bli superduper-mega-ultra roligt!
3, får min supergula kofta som jag vann på auktion för en pinsamt låg summa. Gult kan ju vara lycka personifierat.

Nu avslutar jag den här dagen med att spela soundtracket till Final Fantasy IX, ett glas vin och ett helt nummer av Bang.

På nyheterna kallar dom visst det för "friska vindar", men jag skulle nog kalla det för "orkan" som blåser över västkusten. Då går man ogärna ut, men har man ett internat för sig själv kan man bunkra upp sig framför dumburken och streama animeserier direkt på platttv med tropiskt te, tiotals timmar med meccha-serier, leopardfiltar och hemmagjord chokladmoussé.

Första skolveckan avklarad, jag har fyllt på med toalettpapper på skithuset, köpt handtvål så att jag slipper springa till den allmänna toaletten för att tvätta händerna, jag har promenerat ner på affären i snålblåst så alla förberedelser inför min isolering är klara.  Kuddarna är ihopknövlade bakom ryggen, jag har vatten, lättsaltade chips och 10GB anime. Jag rör mig inte ur fläcken de närmsta timmarna med undantag toalettbesök. Trevlig helg kamrater!

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
(kan även innefatta saker jag varit med om under året som jag aldrig varit med om förut)

-Besökte både Liseberg och Gröna Lund, nominerades in i Kommunal och LO, tog fackets skolinformatörsutbildning , firade att pappa fyllde 60 år, provade thaimat, började rita med ritplatta, fick tag i Rick Remender's autograf, flyttade till västkusten, sov i en fängelsecell på Kronohäktet, deltog som soldat i Axtorna slaget, anordnade en Medborgardag, höll min första föreläsning om djurhållning och köttkonsumtion, bakar Pacman-kakor och får dom publicerade,  åkte spårvagn, stod ute och rökte i en klass 3 storm, besökte Ullared, Bloggen fyllde 1 år, jag åt Banana split, gick på Brukspuben i Robertsfors,  träffade Gula Gubben, åkte på en roadtrip, firade min födelsedag utan familjen för första gången, bott på internat och så vidare.

 
 
2. Höll du några av dina nyårslöften?

Jag hade inga direkta nyårslöften, istället hade jag en sommarlista!

Jag höll alla sommarlöften förutom tre stycken.

3. Blev någon av dina vänner förälder i år?
Skrämmande många bekanta, så många att jag börjar misstänka att det rör sig om en smittsam trend. Artonåringar skaffar barn för att "finna sig själv" eller för att "dom känner sig redo". Skaffa en försökshund och fundera igen när du varit tillsammans med din partner i något år istället för dagens "vi-firar-våran-fyra-månaders-dag-med-att-bli-föräldrar". Om två år är det tioårsträff med min klass och jag lär vara en av de få som inte har en unge.

(ny) 4. 20 slumpade sökord som folk googlat på och sen hamnat på bloggen:

1. Dame Edna
   
2. Obskyr porrsajt
   
3. Tre apor
   
4. Svettiga strumpbyxor
   
5. Killar med bögbehov
   
6. Ogillar barn
   
7. Dålig hårbotten
   
8. Rövkaffe
   
9. Slynpåse
   
10. Tanttrosa
    
11. ätit gamla ägg
    
12. överkokta ägg
    
13. akuta toalettbesök
    
14. anonyma saltmissbrukare
    
15. Att vara charmant
    
16. Bajsnödig av kokt vatten
    
17. Deportation till Sibirien
    
18. Drömmar om skalbaggar som biter sig fast
    
19. Fräsch macka
    
20. Personer födda i drakens år är idioter

5. Vilka länder besökte du?
Det var nära att jag for en sväng till Tyskland men tyvärr inga nya länder, bara några nya städer.


6. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?

9 Juni - Jag ger en radiointerjuv samtidigt som brorsan spelar på Sweden Rock
13 eller 14 Juli - Åker "riktig" karusell för första gången på Gröna Lund.
19 Augusti - Jag flyttar ner till Västkustenn.
16 September - Liseberg!
24 September - Jag deltog i återskapandet av Axtorna slaget.



7. Vad var din största framgång 2011?
Största och största är det inte, men jag är personligen road över faktumet att det knappt tog en vecka för kommunen att rensa stuprören fria från mossa  efter att jag sågat kommunens fastigheter i mitt blogginlägg  Kommunens fastigheter ruttnar ihop




8. Har du varit sjuk eller skadat dig?
En del ordentliga förkylningar med hög feber som slagit ut mig totalt. Sen gjorde jag äntligen slag i saken och drog ut min infekterade och trasiga tand. Och som vanligt lite skrapsår på knäna.


9. Bästa köpet?
Mina pojkvänsshorts i jeans (dom kallas så!), min löjligt dyra mobiltelefon (Samsung galaxy S2), concealern Cover all mix från Make Up Store (jag fasar över det faktumet att jag genomlevt tjugotvå år med gråa ringar under ögonen) och sen lyckades jag komma över första nummret av Turtles årgång -90 (min samling är snart komplett).




10. Vad spenderade du mest pengar på?
Bussresor, flygresor, cigaretter, vin & sprit, strumpbyxor, kosmetika, sanitetsprodukter, inträden till bland annat krogar,, museum och nöjesparker, mat, böcker, en massa shit på Ullared och ballonger till min födelsedag

11. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Åh det måste vara den fantastiska vintertårtan jag fick av två flickor på internatet i födelsedagspresent!

12. Vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2011?
Det måste nog vara den playlisten som vi alltid spelar på våra internatfester, musiken är inte något som jag skulle lyssna på i vanligt fall men nu är man så gott som indoktrinerad och om tio år när jag hör någon av  låtarna så kommer jag att tänka på folkhögskolan vid havet. Här är ett urval av låtarna:

Don Omar-  Danza Kuduro
LMFAO - Sexy and I know it
Alexandra Stan - Mr. Saxobeat
LMFAO - Party Rock Anthem

 
  13. Vem, vad eller vilka får årets "usch" av dig?
Alla butiker som börjat ta in pälskläder, köttätare som gör motstånd mot vegetarisk mat utan att ha någon djupläggande kunskap inom ämnet, folk som tar bilen i onödan, folk som skräpar ner i naturen, plogbilar som väntar tills det kommit en halv meter snö innan dom kommer och röjer, idioten som stal av min mat på internatet och så vidare.

 
14. Vad önskar du att du gjort mer?
Jag önskade att jag besökt Nintendo som ligger knappt en halvtimma från min skola. Episkt nog ligger Nintendo på "Marios gata", det är riktigt pinsamt att jag befunnit mig så nära utan att gå dit (det var min nörd-brorsa som satte ölen i halsen när jag nämnde att jag bodde i närheten och grälade på mig för min ignorans).
P.S. när jag läste vad jag skrev förra året så insåg jag att jag blivit bättre på alla punkter som jag skrev upp. Hurra för mig.


15. Vad önskar du att du gjort mindre?
Varit inomhus när det varit kanonväder utomhus, lånat ut pengar till folk som inte har samvete att betala tillbaka, slösat energi på människor som inte förtjänar det, ätit onyttigheter och så vidare.

 
16. Hur tillbringade du julen?
Så här.

17. 10-i-topp animeserier 2011?

1. Deadman Wonderland
2. Kaiji S2
3. Fate/Zero
4. Heaven's Memo Pad
5. Tiger & Bunny
6. C: The money of soul and possibility control
7. UN-GO
8. Hunter X Hunter (remake)
9. Guilty Crown
10. GOSICK

18. Bästa boken/böckerna du läste i år?
Flicka möter pojke - Ali Smith, Nochnoj Dozor -Sergej Lukjanenko, Pengar som gräs - Eric Schlosser, Tyst hav - Isabella Lövin, Tidsresenärens hustru - Audrey Niffenegger, Norwegian wood - Haruki Murakami

19. Största musikaliska upptäckten?

1. Henry Homesweet som spelar blippig musik som kallas "Chiptunes"
2. Oi!-bandet Perkele som gjorde en sista-minuten entré innan året tog slut, sjunger på både finska, svenska och engelska. Rekomenderar låtarna "Längtan", "Hang em high" och "Muistot".
3. Sist är det nog det japanska melodiska death-metal bandet Blood Stain Child med skivan "Epsilon" som jag svalde med hull och hår, särskilt spår 1, 3 & 8.
   

 


20. Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Jag fyllde 23 år på en torsdag så när klockan slog midnatt sjöng min klass för mig eftersom vi var samlade för en avslutningsfest och jag fick ett glas champagne. Senare på dagen, rättare sagt till middagen, ringde någon i gongongen och sedan sjöng hela internatet "Ja må hon leva" för mig. Vi firade mig "på riktigt" dagen därpå på fredagen med födelsedagskalas för de närmsta vännerna med fika och presentöppning (tårtan jag nämnde tidigare bars in under sång och jag blåste ut ljusen). Det var första året jag inte firade med min familj men det var en riktigt fin födelsedag trots att det var klass 3 orkan utomhus.


21. Finns det något som skulle gjort ditt år bättre?
Snö på min födelsedag och CSN i december.


22. Hur skulle du beskriva din stil år 2011?
Här tolkar jag frågan som att det rör sig om min klädstil.

Pacman, lego, fuskpäls, höga klackar, kitschiga örhängen, mönstrade strumpbyxor, spets, tyll, Domino-halsband, leopard, korta shorts och 95% klänning.
  

23. Vad fick dig att må bra?

- Skratt, Finska föreningens dambastukvällar, diskussioner, sömn, kramar, gulliga sms, 70% mörkchoklad med havssalt, Övernattningar nere på Stinas, spontana vinkvällar, minigrisen och familjen. 

24. Vem/vad saknade du?
Norrland, normalt väder, familjen, möjligheten att tända ljus (internatets brandvarnare är för känsliga)

25. De bästa nya människorna du träffade?
Klassen och internatfolket!


  26. Årets roligaste?
När vi såg på fotboll och brandvarnaren började tjuta och alla fick utrymma skolan, anledning? Någon trodde att tiden för microvågspopcorn var tio minuter.


  27. Årets händelse?
-Storebror spelar på Sweden Rock.



28. Årets besvikelse?
Vuxna människor som leker viskleken.

29. En plats eller en händelse som du önskade att du befunnit dig på under 2011?

 Dia Psalma's sista spelning på Rock Out Wild. 

 30. Utan att göra detta till nyårslöften, hur tror du att 2012 blir?

2012 är året då världen förhoppningsvist inte går under, jag slutar äta fiskkött för gott, badar isvak, börjar en utbildning inom antingen miljö, genusvetenskap eller inom konst, jag skaffar ett pass som jag sedan använder, jag provar köra bil, cyklar tandemcykel, besöker Nintendo, skriver en novell och så vidare.

Bubblare : lär mig busvissla, dricka rödvin, skaffar en tatuering och far på festival.

Adjö tvåtusenelva och hallå tvåtusentolv (året då jag hoppas att världen inte går under)!

 

Hell Girl Åldersgräns 13+

Enligt rykten finns det en hemsida på internet som bara går att få tillträde när klockan slår midnatt. Hemsidan går under namnet Jigoku Tsushin, grovt översatt, "Helvetes Korrespondens". Ryktet säger att om du skriver in namnet på personen som du vill ha vedergällning på så kommer Hell girl att dra personen rakt ner till inferno om du är villig att betala priset.

Enma Ai är Hell Girl och är huvudpersonen i serien. När hon får en förfrågan via hemsidan söker hon reda på personen och erbjuder denne att ingå ett avtal med henne. Personen får en docka med en röd tråd, om man drar den röda tråden har man officiellt ingått i kontraktet och Enma Ai kommer att skicka personen till helvetet. Baksidan av kontraktet, och som Enma Ai förklarar, är att om man ingår i avtalet så kommer man själv aldrig att komma till Himmelen, och när ens liv på jorden är slut så kommer ens själ att förevigt att plågas i helvettet.

Hell girl är en animeserie med teman som skräck, hämnd, drama och mystik. Varje avsnitt är fristående med fokus på en persons hämnd varje avsnitt. Personernas historia och omständigheter varierar stort men alla handlar om hur de blir utsatta för tragiska situationer som till sist leder dom till att koppla upp sig på hemsidan för att utkräva sin hämnd, även om priset är att deras egna själ. Till en början kan avsnitten kännas upprepande men efter några stycken så kommer huvudhandlingen att göra entré och en röd tråd kommer att synas i serien som byggs upp för varje avsnitt och gör ett dramatiskt avslut i sista avsnittet.

Betyg: 10 / 10 vodkaflaskor.

Se första avsnittet av Hell Girl online här 


 

Highschool of the dead Åldersgräns 18+

Det är helt vanlig skoldag för högstadieleven Takashi Komuro som skolkar från lektioner och deppar för att hans barndomskärlek har skaffat sig en pojkvän som inte är han. Men idyllen tar snabbt en vändning åt det bisarra när en främmande man hittas stående utanför skolporten av skolans personal. Gymnastikläraren försöker avfärda mannen men blir biten och dör. Men den döda gymnastikläraren återuppstår som en köttätande zombie och infekterar alla som är i närheten och sen brakar helvetets kaos ut bland skolans elever och lärare och förvandlar skolgården till en blodig orgie där döda klasskamrater äter på de levande.

Takashi kommer undan med några vänner och sen är handlingen i Highschool of the dead igång. Med några skolkamrater och skolsköterskan lyckas de fly från den människoätande zombieskolan bara för att upptäcka att världen utanför skolan inte är ett dugg bättre. 

Highschool of the dead är en actionfylld blodig historia där de överlevande kämpar sig igenom horder av zombier på Japans gator då en pandemi håller på och sprids världen över. Handlingen utspelar sig i nutid där det normala samhället har kollapsat under en zombie apokalyps och fienderna inte bara är de levande döda utan även överlevande medmänniskor som gör allt för att själva överleva och tappat allt vad moral och etik heter. Åldersgränsen är satt på 18+ vilket är helt förståeligt så låt er inte luras bara för att det är "tecknat".

Betyg: 8 / 10 vodkaflaskor

Se första avsnittet av Highschool of the dead online här

Shiki Åldergräns 17+

Sotoba är en liten, fridfull och harmonisk ort med drygt 1300 invånare. Det är en ovanligt varm sommar och en serie bisarra dödsfall börjar att inträffa runtom i samhället. Samtidigt flyttar en familj in i en herrgård som länge stått övergiven i trakten. Doktorn på ortens enda sjukhus förstår inte varför invånarna en efter en dör och misstänker att det härjar en epidemi. Han inleder en utredning tillsammans med några invånare och det är starten på en sommar som kommer att förändra den lilla fridfulla orten. 

 Shiki kom ut förra året och fick betyget "Årets anime 2010" av mig. Serien är baserad på skräcknovellen med samma namn av japanen Fuyumi Ono som gavs ut 1998. Handlingen är välskriven och som tittare stöter man på flertalet scener som allteftersom fläts samman till en helbild. Highschool of the dead som jag nämnde ovan får stå för det blodiga och vulgära medans Shiki står för det kusliga och obehagliga, sånt som gör att när du ska gå hem i mörkret så kallsvettas du även om det är kallt utomhus. Den kusliga stämningen byggs på med Yasuharu Takanashi's ljudspår (Fairy Tail, Naruto Shippudden, Hell Girl, Gantz) som får en att se efter om det står någon bakom en.

Betyg: 15 av 10 möjliga vodkaflaskor.

Se första avsnittet av Shiki online här

 
  Kuriosa: Den japanska superstjärnan GACKT medverkar i rollistan!

Internatets egna event-grupp anordnar ikväll brännboll och andra roliga aktiviter. Själv avstår jag allt och ska istället sita i min lilla kammare och trycka. Måste kurera mig efter veckans brakförkylning. Ska se på en #!@% massa anime, dricka mitt goda nyinköpta svarta té med hallon, pai mu tan, äpplen och jordgubbar. Sen kanske en och annan bit mörk choklad slinker med.

Idag var det såklart Fina fredagen och jag körde på orangea strumpbyxor, gråa högklackade sandaletter med kilklack, jeansshorts, svart långt linne och en bolero med bred ryschkrage. Till det hade jag ett halsband med fyrkantiga glaspärlor i orangea med matchande örhängen i samma färg. När folk säger "vad fin du är idag" så svarar jag: "givetvist, det är ju Fina fredagen!"

Idag kom mina efterlängtade affischer och det blev superkäckt när dom kom upp på väggen. Här är en utav dom:

Jag har jobbat sena kvällar och tidiga mornar sen i fredags så det ska bli skönt att få se något annat än väggarna på jobbet imorgon, då jag är ledig. Ibland kommer man på sig själv med att ha noll tidsorientering. Det underlättar inte precis om man jobbar med samma människor hela tiden, då får man verkligen anstränga sina synapsar för att minnas om det var en måndag eller en tisdag som man städade eller gjorde en beställning.

Ikväll ska krypa upp i soffan med massa kuddar, se ikapp alla serier som ligger släpandes, äta choklad med havssaltsmak och dricka ett glas eko-vin!

Animesoundtrack + minttuvodka + mspaint = kanonkväll

 Äter flottig tagliatelle med grönsaksröra, mitt sällskap ligger i bäddsoffan och lyssnar på nån kille på youtube som har åsikter om nyheter och dylik, senare ska vi se film och anime på mitt sällskap's projektor/storskärm. Tur man stökat bort med nationaldagsfirande så att man kan slacka resten av dagen. 

Det var dagens rapportering, och som ni förstår är jag fortfarande inte hemma. Därav bristen av intressanta blogginlägg för er att läsa. 

Över och ut. 

[ exalterad:   hänryckt, hänförd, upprymd, upphetsad, uppjagad, i gasen; överspänd, onaturlig, forcerad ]

"I det tredje stadiet blir transen mycket intensiv. Världen runtom kring försvinner mer och mer. En del beskriver det som att sugas ned i en mörk virvel där man i slutet möts av ett starkt ljus andra beskriver det som att färdas uppåt mot himlen genom att flyga."

Om ni inte hör av mig efter det här inlägget så betyder det att jag uppstigit till himmelen. Orsak? Nyaste avsnittet av Kaiji!

Bilder från Kaiji S2, en serie om taktik och gambling.
 

Ookiku Furikabutte
High School baseball när den är som bäst. Handlingen utspelar sig runt Ren Mihashi, som var stjärnpitchern på hans skola i mellanstadiet. Dock gick ryktena om att enda anledningen till att han fick den positionen var pga favorism och han bänkar den andra pitchern. Något som får hela laget att avsky och motarbeta honom under matcherna. På grund av detta har Mihashi otroligt låg självkänsla och beslutar sig för att sluta med baseball och tänker inte fortsätta med det när han börjar high school.
Även om det var hans ursprungliga plan så finner han sig själv rekryterad av den kvinnliga coachen Momoe och tillsammans med den talangfulla cathcern, Abe, så planerar dom att träna upp laget och försöka komma så långt dom bara kan i den kommande nationella skolturneringen.

Ookiku Furikabutte, är en serie som förtjänar mera uppmärksamhet än vad den fått. Det här var den första baseball animeserien som jag såg och det var jäkligt nära att jag stängde av serien efter halva första avsnittet. Jag är otroligt tacksam att jag såg några avsnitt till för serien sög in mig i ett otroligt baseball-intresse utan dess like! Kan man förbi se den gnälliga huvudpersonen och den lätta undertonen av homosexualitet så är den här en fantastisk serie för både tjejer och homofobiska killar. Animeringen är härlig, realistisk och den får visserligen Mihashi att ibland se ut som en kyckling men är synonymt med Takahiko Yoshida (Honey and Clover) stil. Man får lära sig mycket om baseball under seriens gång så det är inga problem om du inte kan något.

Betyg: 9 1/2 vodkaflaskor av 10.

Se första avsnittet av Ookiku Furikabutte online här.

 Moshidora
Huvudpersonen är eleven Minami som bestämmer sig för att hoppa in som manager för Hodokubo's highs school baseball lag när den egentlige managern, även  hennes bästa vän, ligger på sjukhus. Då hon inget vet om hur man ska vägleda ett baseball lag så köper hon en bok i ämnet. Men råkar köpa fel sorts bok och hamnar istället med en bok som är skriven av den populära amerikanen Peter Drucker, "Management: Tasks, Responsibilities, Practices” som handlar om hur man driver en affärverksamhet. Minammi använder sig av boken för att adminstrera laget mot framgång.

Jag har faktiskt inte sett klart Moshidora utan har bara kommit till fem avsnitt, så därför är det svårt för mig att ge serien en rättvis bedömning. Animeringen är visserligen helt okej, men jag har lite svårt för, eh, karaktärerna. Och då pratar vi om nästan allihopa. Förhoppningsvist så blir serien bättre eller så fortsätter den i samma lunkande, sockersöta stil och då får den inte många vodkaflaskor av mig.

Nuvarande betyg: 3 1/2 vodkaflaskor av 10.

Se första avsnittet av Moshidora online här. 

One Outs
Om du tror att One Outs bara handlar om baseball så tror du helt fel. Baseball är bara ett svepskäl för att visa upp hur brilliant huvudpersonen, Tokuchi Toua är.
Serien börjar med att den professionella baseballspelaren Kojima befinner sig i Okinawa på ett träningsläger tillsammans med en tränare och en pitcher. När pitchern råkar skada sig så är de i behov av en ersättare som kan träna med Kojima.
Av en slump kommer de i kontakt med gamblingsspelet "One Outs" som går ut på att en pitcher och en slagman möts en och en. Om slagmanen lyckas få in en träff "outfield" vinner han, annars vinner pitchern. Tokuchi Toua är stjärnpitchern i det här spelet och har ett obesergrat rekord. Kortfattat, Kojima spelar mot Toua och förlorar. Kojima föreslår en till match, denna gång med sin karriär som insats. Han lyckas vinna och Toua förlorar sin "arm" och Kojima ber Toua att gå med i baseball laget Lycaons. Och här börjar den egentliga handlingen.

One Outs är en blandning av professionel baseball och gambling och det handlar inte bara om att vinna en match utan att knäcka motståndaren rent psykologiskt. Madhouse ligger bakom serien så självklart är animeringen toppklass med fantastiskt soundtrack som passar handligen som handen i handsken. Gillade man serien Kaiji så kommer man att dyrka One Outs!

Betyg: 10 vodkaflaskor av 10.

Se första avsnittet av One Outs online här.

Medans alla troligtvist festade och hade roligt på Kulturnatta igår så låg jag i sängen och åt glass med varma hallon och tittade på anime. Sen gick jag isäng runt elvatiden och sov som en klubbad sälunge till två på eftermiddagen idag. Förkylningen känns bättre förutom att jag hostar upp mina inre organ så fort jag rör på mig, jag försökte även hålla för näsan och testblåsa bort locken jag har för öronen men det började sticka obehagligt i pannan så jag slutade att prova. Jag var även ute i två minuter idag och andades in frisk luft! Jag var ute och hängde upp mina kläder på tvättlinan, om jag inte tvättar idag har jag inget att ha på mig när jag far på utbildning i Lycksele nästa vecka.  Men det slog mig att det är fantastiskt strålande väder utomhus idag, synd att jag måste ligga inomhus i kuvös och dricka c-vitamin intravenöst...

Det var dagens spännande sjukrapport från min sida!

Det var nog över ett och ett halvår sen jag var så här förkyld och jag hade förträngt hur vidrigt det faktiskt kan vara. Jag vet inte vad som är värst, det faktum att man hostar så mycket att man är orolig att alla inre organ ska komma upp eller att man ska kvävas i sömnen eller frossan som växlar från att man brinner upp eller till att det känns som om blodet är trettio minusgrader. Fast locken för öronen är inte så hey baberiba när man redan vid "normalt tillstånd" hur hör lika bra som en garagedörr. Framförallt är det tråkigt att vara sjuk, man är alldeles puts väck uppe i hjärnkontoret så man orkar inte göra nåt avancerat alls, till och med att sova är för ansträngande! Så mesta av tiden så hostar jag slem och blinkar långsamt då varje blinkning gör ont. När jag mår lite bättre dricker jag pyttesmå klunkar vätska, ser om animeserier (Pumpkin Scissor, Jigoku Shoujo,HOTD & Ichigo Mashimaro) och nyser äckligt på täcket (reaktionsförmågan också puts väck). Thats all folks!

Pumpkin Scissor'

Minnalainen rescenserar:

Den kvinnliga generalen Togame är utsänd av Shogun i uppdrag att samla ihop de tolv ovärderliga och extremt farliga svärden som den legendariska smeden Kiki Shikizaki skapat. Hon reser till ön Fushou för att be en landsförvisad krigshjälte att hjälpa henne med uppdraget men väl på ön upptäcker hon att han avlidit och bestämmer sig för att låta hans arvinge och son. Shichika Yasuri att hoppa in istället. Tillsammans lämnar de ön och ger sig ut på en resa genom Edo-Japan för att leta reda och återta de tolv svärden.

*

Katanagatari kanske vid första anblick ser ut som en typisk actionfylld samurajserie, men det som gör den här serien annorlunda är att huvudpersonen Schichika Yasuri för det första inte använder sig av ett svärd, han har inte den blekaste hur man använder ett heller! Schichika använder sig istället av en svärdslös teknik, "Kyotouryuu ", en teknik som gått i arv i sju generationer och var Togame's främsta anledning till varför hon ville använda sig av hans far i uppdraget. Kyotouryuu är en svärdslös teknik där utövaren slåss med sina armar och ben istället som svärdliknande vapen.
Eftersom Schichika är född och uppvuxen på den isolerade ön har han aldrig träffat nån annan än sin far och syster och han har aldrig varit utanför ön heller. Så han blir förvirrad av vanliga seder och är dålig på att uttrycka sig emotionellt och personligen är han alldeles underbart klumpigt söt och kickas ass när han slåss mot en motståndare.

Togame jobbar åt Shogun som en slags strategiker/general och har fått i uppdrag att samla ihop de tolv svärden. Hennes förflutna spelar en viktig roll i historien och hennes relation till Schichika är mer invecklad än man först kan tro.
När hon får reda på målet för hennes resa, Schichika's far, har dött så låter hon sig inte rubbas utan kommer snabbt på en ny plan. I planen så har hon bestämt sig för att  Schichika ska bli förälskad i henne. Enkelt, någon som drivs av makt eller pengar kan man inte lita på då den personen kan bli korrupt och förråda en. Men en som slåss för kärlek, ja det är en helt annan sak.  Jag gillar Togame's design, hon är väldigt petite och feminin och hennes kläddesign är vacker med alla färger. Även om hon har noll talang för hur man hanterar ett svärd (något hon även är stolt över) så jämnar det ut sig med hennes otroliga intellekt och sinne för strategier i strider.

Annan fakta om Katanagatari:
* serien är baserad på en novell av Nisio Isin som även ligger bakom serien Bakemonogatari
* Serien är tolv episoder lång och när den gick i Japan så sändes ett avsnitt i månaden.
* Serien utspelar sig under Edoperioden men har ingen historisk anknytning alls, tidsperioden är mer som en rekvisita.
* Taku Iwasaki ligger bakom musiken.
* En "shogun" är en beteckning under Edoperioden för Japans högsta militära befälhavare.

Betyg: 8 av 10 vodkaflaskor (vilket jag absolut inte trodde att jag skulle ge när jag såg de första avsnitten, man kan säga att man måste vänja sig med serien och vänta på sista avsnittet, som var magnifikt!)

För att se trailern, klicka här <--

Åh det regnar ute. Om jag inte misstar mig så är det årets första regniga dag och jag älskar verkligen regn. Värme och sol är inte min melodi utan jag föredrar snö och regn, undrar om det gör mig till nåt bisarrt freak?
Iallafall. Igår städade jag och gick igenom min vintergarderob, plockade bort varma kläder och rotade fram sommarskor och sen hittade jag mitt fina paraply som jag hängde fram vid ytterdörren. Och det var tur för det kom minsann till användning redan dagen därpå, dvs idag.

Jag är verkligen kär i mitt fina paraply. Det är en präktig sak med böjt skaft och rymmer två personer. Sen är den grann att se på eftersom den är i svart spets. Paraplyet var en artonårspresent från cupcake och jag har verkligen vårdat den ömt och varit försiktig så att jag inte glömt den någonstans. Jag hatar verkligen dom där småa paraplyen som man fäller ihop så att det lätt ska få plats i handväskan. Visst praktiskt om man inte vill kånka runt på ett stort paraply men totalt värdelöst om man cyklar och det blåser, för sånna paraplyn är oftast billiga vilket betyder dåligt kvalité och i det här fallet betyder det "går lätt sönder". Jag hatar att cykla med sånna småa paraplyn, oftast är dom platta upptill så man får inget skydd från allt regn utan allt hamnar i ansiktet och sen klarar den inte av lite blåst utan vänds ut och in....huvva.

Trevlig fortsättning på denna regninga fredagkväll, nu ska jag öppna vädringsluckan och lyssna på regnet medans jag ser om  Jigoku Shoujo.

Minnalainen rescenserar:

En serie med oförklarliga självmord har under en tid inträffat i New York och alla är unga kvinnor, och de flesta går att spåra till samma privatskola belägen på Roosevelt Island. En morgon vaknar de fyra flickorna Kate, Rose, Claire och Rachel upp olustiga till mods när ingen kan minns vad de gjort kvällen innan. Oron ökar när de anländer till skolan och lärarna meddelar att deras klasskamrat och gemensamma vän, Lise har hittats död i skogen - misstänkt självmord.  Samma kväll dras de fyra flickorna till Central Park av mystiska röda fjärilar, som ingen annan i deras omgivning verkar se.
I parken närmar sig en främmande kvinna vid namn Lula och hennes partner JC dem. De talar om för gruppen att de är döda.  Men har tack vare dem fått en ny chans och lever i lånade kroppar. Deras ursprungliga kroppar hålls gisslan av Lulas organisation "Animus" och enda sättet för flickorna att återfå sina ursprungliga liv är att arbeta för organisationen. När deras jobb är utfört kommer de få tillbaka sina vanliga kroppar.  Problemet är bara att deras "jobb" innebär att de måste slåss mot monster...

Nu måste främlingarna Kate, Rose, Claire och Rachel gå samman och slåss tillsammans om de vill fortsätta leva och för att ta reda på vem som egentligen dödade dem kvällen de inte minns.

*

RED GARDEN är utgiven av studio Gonzo, 2007 och är 22 episoder lång. Serien är en blandning av skräck, thriller, drama och även en gnutta musikal (mycket liten) går att finna i några episoder.  Jag såg den här serien när den var nysläppt och snart fem år på nacken så känns den fortfarande fräsch och modern med New York City som utspelningsplats och sin nyskapande animering med en touch av europeisk stil.

Serien har visserligen inga superduper specialeffekter men de actionscener som finns gott om i serien flyter på snyggt och alla rörelser känns realistiska. En personlig favorit i serien är det fantastiska klädmodet som visas upp.  När jag såg serien första gången 2007 så tyckte jag bara att alla karaktärer var otroligt snyggt klädda. När jag såg om serien nåt år senare så slog det mig att  kläderna i RED GARDEN var samma kläder som gick att beställa från säsongens postorder-katalog, lite läskigt men samtidigt är jag inte förvånad då Sverige är flera år efter med allt jämfört med resten av världen. 

Vill man ha nåt utöver alla specialeffekter och ninja/samuraj/gigantiska robotar och är ute efter en mer vuxen serie med dialog som ändå har en touch av övernaturlighet, action, konspirationsteorier, monster och high school-tjejer med baseballträn så rekomenderar jag RED GARDEN, klicka på namnet för att komma till den officiella trailern, dock på japanska. 

Betyg : 6 1/2 vodkaflaskor av 10.

Text & Bilder (bortsett från den översta) är skrivet och tagna av mig.

Ser att mina nya jeansshorts från H&M heter "Boyfriend", så nu ska man bli mobbad för sin civilstatus av sina kläder också! Hade det inte varit för att dom var gräsligt sköna och sitter som ett smäck hade jag bojkottat dom.

Dagens har gjort: duschat, gjort hårinpackning, skrivit personligt brev, duckit tre koppar kaffe, spelat cd-skivor, provat nya kläder.
Dagens frisyr: utsläppt och plattat.
Dagens klädsel: jeansshorts, svart långt linne, rosa transparent spetslinne, gråa strumpbyxor, gråa sandaletter med kilklack, svart fuskpäls.
Dagens fundering: hur skriver man ett personligt brev som inte verkar högfärdigt och fullt med skytande dravel?
Dagens låtar: Katatonia - Evidence & Gregorian - Sweet child o'mine
Dagens planer: fixa personbevis, ordna med papper och andra trista formella ärenden, se andra säsongen av Six Feet Under och sista avsnitten av Wandering Son.
Dagens materiella vill ha: en skrivare med bläckpatroner & yoghurt.
Dagens beroende: hudcreme, hårtork, kaffe, bläckpennor & stereodosa.
Dagens irritationsmoment: internet som utan anledning fuckar upp sig, misstänker att hattifnattarna som bor i datorn ligger bakom sabotaget.
Dagens gör: funderar på vad jag ska ha till frukost nu när yoghurten tydligen inte existerar i kylskåpet.

 

Pust, jag föll inte av scenen, jag kom ihåg att stänga av headsetet när jag gick på toaletten, jag nyste ingen i ansiktet när jag skulle dela ut blommor och jag följde manuset relativt bra. Det var inte så farligt att vara konferencier på första maj-mötet, jag gör gärna om det!

Så nu tycker jag att jag har gjort mig förtjänt av att krypa ner med datorn och se nyaste avsnittet av superduper serien Deadman Wonderland.

Jag hoppas alla hade en trevlig valborgsmässoafton och firat första maj ordentligt idag. Min valborg innehöll visserligen ingen brasa men däremot vin, prat, eurotechno, high flye och otroligt trevliga människor.

Hon som spelar den mörkhåriga polis-nånting i The Mentalist är advokat i Prison Break samt patient i första avsnittet i House. Den lilla killen som spelar Scofields yngre jag är med i halloween-avsnittet i Grey's Anatomy när Meredith raggar ihop en gratisoperation åt en kille utan öron. Den mörkhåriga brittiska tjejen som Dexter träffar under ett AA-möte och sen blir hans älskarinna är även med i ett avsnitt i The Mentalist där hon är nån annans älskarinna och spoiler,  hon blir mördad i båda serierna.Sen har vi mamman i avsnittet från Grey's Anatomy med kvinnan med den gigantiska tumören, den kvinnan är visst också med i Prison Break i avsnittet då dom försöker få tag i originalfilmen där man ser mordet som Lincon begick. Hm, vad mer? Jo! Killen som spelar utvecklingsstöd i ett avsnitt av The Mentalist är också med i Dexter, fast där medverkar han bara två-tre scener som "chockad granne som skulle låna nånting men råkar hitta ett lik istället". Och sen i fjärde säsongen i Grey's Anatomy har vi den mörkhyade äkta mannen som har en fru på operationsbordet samt en nyadopterad dotter som han tänker förkasta om frun inte överlever, han var visst med i Prison Break också, fast då spelar han killen i fängelset som fixar tabletter åt Scofield.

Antingen har jag prickat in just serierna dom här personerna av en slump har roller i, eller så är Hollywood i behov av lite fler skådespelare.

P.S. Jag har knappt sett tio tv-serier och jag börjar redan bli less på att samma ansikten synns i alla avsnitt.

"riktiga" serier VS japanska animerade serier
0-3

Inatt drömde jag:

# att det bara fanns ett enda väder och det var regn.
# att jag hånglade med med Preston Burke från Greys Anatomy
# att jag var en gruvarbetare som letade efter nån ny konstig materia som skulle vara otroligt framgånsrikt inom forskning
# att jag var inuti ett dataspel, ganska  likt The World från ://hack-serierna, och mitt guild var full färd med att  spöa sista bossen men sen vart det strömavbrott och spelet avslutades.

Över och ut, salut.

Om poängen med att titta på s.k. "riktiga" serier är att det ska vara på riktigt...varför händer det om och om igen uppenbara detaljfel? Jag antar att dom som ansvarar för serierna måste veta vad dom sysslar med och medvetet valt att ändra på detaljerna för, tja jag vet inte...den spåndumma publikens skull? Iallafall så kan jag inte stänga av alla orealistiska detaljer så det förstör verkligen upplevelsen och hela den här "så äkta"-grejen.

"riktiga" serier VS japanska animerade serier
0-2

Det känns ganska lamt att sitta och titta på en kritikerrosad serie som troligtvist har multimycket pengar i budget och ändå se kameramikrofonen i bild eller kamerasnubben i spegeln, inte bara en gång utan flera gånger!

"Riktiga" serier VS japanska animerade serier
0-1
 

Några ögonblicksfotografier tagna under lördagen:
 

Strålande fint vårvinterväder då jag och familjen åkte in till den södra staden för lite födelsedagsfirande. Dock uppstod lite irrittation när vi skulle köra genom Robertsfors samhälle och upptäckte att nästan alla avfarter var avstängda.

Som vanligt var det lika tjusigt hemma hos storebror den äldre och hans fru.


Det bjöds på gofika bestående av fräscha mackor, frestande Budapest-kaka, morotsrutor och söta cupcakes. Allt såklart hemmagjort.

Min present till födelsedagsbarnet. Rosetterna är "återvunna" från julafton men dom är lika fina som om dom vore nyinköpta.

Jag tog en rundtur med kameran och fotade allt fint jag kunde se, det var en hel del. Men sötast var nog katten med Diva-fasoner som iaktog mig slött.

Efter att ha delat ut presenter, beundrat en espressomaskin, skrattat åt "Absolut Bröllop"'-skivan, pratat och druckit mycket kaffe begav vi oss. Hemma i Robertsfors åt vi sen middag på den lokala pizzerian. Proppen gick medans vi satt och åt och vi hoppades lite ironiskt att kassaapparaten inte skulle funka. Men det gjorde den såklart.

Jag bestämde mig för bjuda in mig själv hos min storebror den yngre för att "umgås lite". Det vart Stepmania, alkoläsk, lite rpg-spel, jag provade även att spela ett indie-spel till Wii som var grymt enerverande. Huvudpersonen föreställde en springande Wii-kontroll och man skulle hoppa, slida och sparka på föremål och då uppstod det en melodi och ja, hur lätt tror ni att det är för en som är tondöv?

Man lär sig alltid något nytt när man är på besök hos Nii-nii*, här ser vi hur han "trollar" en av hans särbos. Tyvärr fick jag inte se reaktionen hos hans rumskompisar då han var borta.

Jag observerar lite konst på väggarna.

Efter att ha spelat det där irriterande indie-spelet till Wii tills vi svurit oss blåa såg vi på Suzumiya Haruhi-långfilmen. Den var fucking tre timmar lång och det kändes som om vi satt i en evighet och väntade tills den skulle ta slut.
 

*= nii-nii är ett smeknamn jag har på en av mina storebröder. Nii-nii kommer från Higurashi no naku koro ni och är urprungligen taget från nii-san som helt enkelt betyder "bror" på japanska.

Fantastiskt strålande vårvinterdag! Som gjort för att ligga i sängen med Strange Girl-serier och den bärbara datorn som har några dussin gigabyte med japanska animerade serier. Och att inte förglömma, ett stort glas med kall apelsinjuice.

Jag sover illa, har en dundrande huvudvärk som inte låter sig botas av vatten och värktabletter sen har jag frossa. Nu ligger jag som en avhängd binnikemask i sängen med säsong tre av Dexter och tolv avsnitt av Katanagari som jag plågar mig igenom. Katanagari skulle vara helt okej om dom kunde sluta pladdra sönder varenda scen! Så fort det är lite svärd/ninja/samurajaction så ska dom avtända en med en massa bla bli bla bla bla bli blu bla bla. Undrar om jag ska plåga mig klart med serien eller om jag helt enkelt ska se om Black Lagoon. En dos Balalaika och Revy's sword cutlass kanske får mig i ett fräshare skick. Det och en gigantisk kopp med tropiskt fruktté.

Inatt drömde jag inget spännande alls. Bara tråkiga saker som att jag kollade efter post i fel brevlåda, cyklade nedför en brant backe och det var soligt. Ja ni hör ju själva vad tråkig dröm det var.

Dagens fundering:  varför kliver jag upp sju på morgonen när jag kan ta sovmorgon till minst tio eller nåt? Bisarrt. Fast då kan jag i och för sig, se om mitt favoritavsnitt av Kaiji för sisådär tjugotredje gången.

Kaiji är en serie om gambling och taktik.

Ute blåser det kraftigt och snart börjar det väl snöa ordentligt. Nej nu sticker jag inte ut huvudet något mer ikväll. Nu blir det att puffa till kudden, äta knäckebröd med ost, dricka fruktté och se om en historisk animeserie med samurajer. 

Äntligen har jag fått mina dvd-filmer som jag vann på tradera. Dom vart gruvligt försenade pga säljarens klantighet att inte frankera paketet tillräckligt. Så paketet vart omhändertagen av nån Quasimodo-liknande slusk och hamnade på villovägar någonstans i postens katakomber. Efter att ha väntat i över en månad fick jag ett brev förra veckan om det icke-tillräckligt-frankerade-paketet så det var bara att grabba tag i min portmonä och åka ner till utlämningsstället för att betala den hisnande summan av tjugotvå riksdaler för att få hem mina älskade filmer. Nä #!@% för säljare som inte kan frankera ordentligt!

Hela serien av NANA och långfilmen Greven av Monte Cristo

Minnalainen rescenserar: Mushishi

Föreställ dig att det existerar en livsform som nästan kan liknas vid övernaturlig. En sublim existens, varken växt eller djur. Så bräcklig och så mycket renare än normala levande ting att få kan uppfatta den eller känner till dess existens. Det kallas "mushi" i den här dramaanimeserien. En person som kan uppfatta och se "mushi" är huvudpersonen Ginko. Ginko är en "mushishi", en expert på mushi och reser från plats till plats för att utforska mushi och hjälper människor som kommit i kontakt med dessa små varelser. För mushi är en komplicerad livsform och människor får oftast allvarliga konsekvenser eller råkar ut för övernaturliga fenomen när dom råkar i mushis väg.


                                  Huvudpersonen Ginko i Mushishi

Serien vann priser bl.a för bästa art directotion  i Tokyo Anime Award, 2006. Även mangan har vunnit många prestigefyllda priser. Musiken är komponerad av Toshio Masuda (Fatal Fury, Naruto, Ghost Hunt). Varje avsnitt har sin särskilda låt som fångar känslan och dramatiken i just det avsnittet. Ja jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva musiken eller handlingen. Man fattar när man ser serien själv. 

Bara animering är så otroligt vacker. Miljöerna känns som om dom är målade med svepande penseldrag. Det är så vackert med alla akvarell-liknande bakgrunder att jag får hjärtsnörp.  

Mushishi är 26 avsnitt lång episodisk antalogi där man får följa med huvudpersonen Ginko ta sig an en ny sort mushi i varje avsnitt. I ett avsnitt får man se en mushi som äter upp dina minnen när du sover, i ett annat avsnitt en som gör att dina drömmar blir verklighet. Ja, det är bara två exempel på alla olika sorters mushi serien bjuder på.

Serien är en personlig favorit i alla tänkbara kategorier och får högsta betyg:

Tio vodkaflaskor av tio!

Pust! Äntligen är man ute på "webben" igen efter några dagar med ett internet som haft krupp. I fredags var jag så trött vid halvsex att ögonen var på halvstång och inte ens den spännande uppgörelsen* mellan befällhavaren för division sex och hans löjtnant fick mig att piggna till (även om just den scenen är en av mina favoriter!) så jag drog en suck och gick i säng. Med ett ryck vaknade jag tio i tre på natten av en hemsk mardröm (en ond person knycklade ihop mitt signerade baseballkort på en mycket framgångsrik och känd pitcher** ). Efter att ha kastat och druckit vatten insåg jag att det var omöjligt att somna om så jag fortsatte att läsa boken jag höll på med och sen när jag var klar med den påbörjade jag en ny och sen läste jag ut den också och tog en till och så vidare (är inne på min femte sen i fredags). Vad mer denna internetfria helg? Drömde en annan dröm att jag var en reseledare på en buss som var full med tuggummituggande halmstråfärgade blondiner som avslutade alla sina meningar med "amen guuud" eller "typ bah" som ville att jag ska guida dom genom en massa trendiga kvarter och peka ut vars Lena PH bodde. Urk.

        
 

* Från episod 52-53 från serien Bleach.

** Pitcher är den allra viktigaste spelaren i det defensiva utelaget. Det är han som "sätter igång" spelet genom att kasta till slagmannen i innelaget. Inget lag kan vinna utan en bra pitcher (nu pratar jag om b-a-s-e-b-a-l-l såklart).

Jag håller på och fotar i min lägenhet och det går väl sisådär, har inte lyckats klura ut hur kameran funkar (har lånat en röd olympus av äiti) så vissa är inte så skarpa och så vidare. Här nedan kan ni få några skymtar hur jag bor. 9/10 grejer är second hand och ingenting är från Ikea, jag undviker också att ha vitt och sterilt i mitt hem.  Hallen, toaletten och det mesta av köket är har jag ännu inte hunnit fota. Anyway! 

Köket

Sovrummet

Sovrummet

Vardagsrummet

Vardagsrummet

Vardagsrummet

Vardagsrummet

Vardagsrummet

Sovrummet

Sovrummet

Sovrummet

Sovrummet

 
Köket

Köket

Köket

Jag försöker fotografera min lägenhet men det går inget bra. Det blir mörkt #!@% fort och jag hatar att använda blixt då bilderna ser ut som kattskit då man inte har något program för att fixa bilderna. Tänder man taklampan får man istället lampreflektioner i allt som kan blänka. Nä nu skiter jag i det här och ser när Kyoshin Poseidon möter Deimon Devil Bats.

Jag misstänker att jag knarkar sportserier. Kampsport, baseball, basket, fotboll, cykling, boxning bara att nämna sen började jag titta på brädspelsserier (kan man räkna in det som "sport"?) som go och shogi. Och det värsta är att serierna är hur bra som helst. Det är det som är magin med anime, att man kan ta nåt så töntigt som t.ex cykling och göra det till en kanonbra och sevärd serie. Nu har jag fastnat för en serie om football, en sport jag aldrig brytt mig om eller kan något om reglerna. Men efter sex avsnitt misstänker jag att det lutar mot att jag kommer se alla hundrafyrtionånting avsnitt. Animering ser okej ut och musiken är komponerad av en bekant kompositör, handlingen funkar men jag är tveksam till vissa karaktärer men det är många avsnitt kvar så bara att avvakta. Det som är så skönt med footballserien är att dom förklarar regler, termer och så vidare så att även jag som inte vet någonting kan lära mig om quarter, yards, downs, field goal, hur man räknar poäng och så vidare. 

Motståndarlagets linebacker pressar sig igenom försvaret från avsnitt 6.

Idag har varit en skön, aningen stressig och virrig dag. Jag råkade somna av igår på eftermiddagen i soffan och vaknade upp vid niotiden på kvällen med fastklibbade kontaktlinser och kaotiskt hår. Så för att vända tillbaka på dygnet bestämde jag mig för att vara vaken hela natten/dagen och sen köra en tidig kväll ikväll. Ägnade natten till att sortera papper och titta på lite ryslig anime. På morgonen kokade jag starkt kaffe och åt lite frukost framför datorn och ägnade en timma eller två till att blogga, läsa artiklar och titta på flashfilmer. Vid tiotiden reste jag mig ur min skinnsoffa och städade undan dom sista högarna med skoluppgifter och tidningsurklipp. Sen drog jag en runda med kökssprayen i köket och pysslade på med diverse inredningsdetaljer. Tillagade en enkel lunch och tog en snabb dusch. Bestämde mig för att skippa håret och köra på peruk. Jag ska färga håret imorgon och då rekomenderas det att inte ha nytvättat hår. Anyway. När jag bestämt kläder (svart midjekjol, blått linne, blåa strumpbyxor, blåa legoörhängen och ett blått diadem) tog jag en kafferast i fotöljen och stirrade lite håglöst ut i tomma intet medans kaffet kalnade i koppen.
Sen fick jag ett infall att fotografera mig själv med min mobilkamera och ägnade säkert fyrtio minuter till att ta en bild som jag var nöjd med som profilbild (se till vänster). Det var krångligt att få till bra ljus då mobilkameran saknar blixt och min lägenhet vid tillfället var kolsvart men till sist gick det att ta en bra bild.
Jag hade väntat att få besök vid tvåtiden men det sköts upp till kvällen så jag passade på att skriva en inköpslista och nyttja mina rabattkuponger från kooperativet. Jag hade lyckats städa bort min mp3 spelare på ett "smart ställe"* så jag fick gå musiklös ner på affären. Och kooperativet är så fint nu! Stort och rymligt, fin grönsaks-och fruktavdelning och bra belysning. Drog omkring min kundvagn och fyllde den med bananer, morötter, knäckebröd, skorpor, havregryn, kaviar, ägg och en massa annat.
När jag betalat och skulle packa ner mina varor i mina medtagna tygpåsar fick jag spela lite tetris med varorna för att dom skulle rymmas. Slutade med att jag fick bära brödpåsen utanför. Traskade hemåt och medans jag kånkade på mina påsar försökte jag komma på vad jag skulle laga till middag. Såklart när man har händerna fulla så ringer telefonen. Det var mamma som undrade hur det var och då hörde jag för första gången hur min röst lät. Hes och sprucken. Blä. Skyndade mig hemåt för att knarka värktabletter och ta något för halsen. Mamma hade gjort ugnspannkaka som jag fick hemkört och det smakade mycket bra. Vid sjutiden kom mitt väntade besök och jag hade tänt värmeljus för en mysig stämming och lagt på lite diskret The Cranberries i bakgrunden. En date? Nejdå, jag skulle bara visa upp min lägenhet. Bjöd på kaffe och wienerbröd och sen pratades det på i två timmar om saker jag såhär i efterhand inte kan erinra vad dom handlade om. Min hjärna är verkligen brylépudding just nu. Så fort sällskapet tackade för sig, blåste jag ut alla värmeljus, tog av mig peruken och tog mitt wienerbröd (jag har svårt att äta när folk ser på). Pust. Nu ska det bli skönt att få krypa ner i min leopardbäddade säng med Domo-kun.
(verkar något virrigt i blogginlägget som jag inte orkar läsa igenom så får ni ha överseende med min brist av sömn).

Såhär söt kan jag se ut när jag går och handlar. Jag hade min 2:- kavaj och min halsdukskrage samt min nya vintermössa från H&M på mig.

* = "ett smart ställe" är ett ställe man lägger undan/gömmer något på för att några minuter senare förpassa längst bak i minnenas korridor. När du sen ska ha det du la undan/gömde så kommer du aldrig på var det s.k. "smarta stället" var. Inträffar oftare än man tror.

Animen "Le Chevalier D'Eon handlar om den unge mannen D'Eon som är riddare i kung Louis XV's tjänst och även medlem av den hemliga polisen som arbetar i skuggan för att hålla freden säker i det franska samhället. När hans äldre syster plötsligt blir funnen flytande i floden Seinen död i en kista med ordet "Psalms" skrivet på locket kastas D'Eon in i en kamp med revolutionärer och paranormala krafter i jakten på sanningen bakom systerns död. Historian tar sin början i Versailles och sträcker sig från Frankrike vidare mot Ryssland och sedan England.

                  Scener ur första avsnittet av serien Le Chevalier D'Eon

Animen Le Chevalier D'Eon är löst baserad på den verkliga personen, Charles Èon de Beaumont och utspelar sig under 1700-talets Frankrike. I det verkliga livet var Èon de Beaumont en diplomat som arbetade under kung Louis XV's hemliga dimplomati Secret du Roi och ett av hans mest kända dåd är när han återupprättade den diplomatiska förbindelsen i S:t Petersburg mellan det ryska och franska hovet. Han säkrade Frankrikes allians med Ryssland strax inför utbrottet av sjuårskriget.

I serien finner man spår av historiska händelser och verkliga personer vilket är ett stort plus för den som är intresserad av historia och serien har lovordats av kritiker för dess fantastiska animeringsstil och design. Musiken komponeras inte mindre av Michiru Oshima, en personlig favoritkompositör som bl.a har gjort musiken till Legend of Zelda - Twilight Princess, Memories of Tomorrow & Full Metal Alchemist.

Jag såg den här serien för fem år sen och den är och förblir den allra första historiska animen jag sett så den har en kär plats på min topplista. Visserligen tyckte jag då att den var lite udda eftersom den utspelade sig i Frankrike, jag hade bara sett serier om samurajer, japanska skolungdomar i uniform, gigantiska robotar och monster av diverse slag som bekämpade varandra i häftiga strider. Så Le Chevalier D'Eon var verkligen något annorlunda då den genomsyrades av historia, politik, svärdfäktning och alkemi följt av hovdamer i vackra klänningar, klassisk musik, Versailles fontäner och Louis XV's snygga peruk.

Betyg: 7 vodkaflaskor av 10

Till den här rescensionen har jag använt mig av wikipedia och wikipedia, mina egna reflektioner och bilderna är skärmbilder som jag tagit från första avsnittet.

Tv4 Science Fiction visar visst en av mina favoritserier Death Note, synd bara att dom fuckar upp och kallar serien "mangaserie". Är det så svårt att kalla det vad det är? Om man nu är rädd att svenssons inte vet vad "anime" är för något kan man väl bara skriva "japansk animerad serie". Sen gillar jag inte riktigt svensk översättning på animeserier. Översättningen är oftast crap och det är ingen kareoke i öppningslåten. Sen gör inte översättarna någon research på serien och översätter namn och dylik helt fel. Hade dom läst på lite (wikipedia kankse?) så hade dom sluppit göra fel och fans irriterade.

Den som sett Full Metal Alchemist på Ztv vet vad jag menar. Den serien hade två översättare, en som var s-k-i-t och en som var snäppet bättre. Den som var s-k-i-t valde t.ex att översätta karaktärernas namn (?) till svenska av någon bisarr anledning.
Fast nu när jag tänker efter så är det inte första gången svenskar översätter namn på karaktärer.
Donald* vart Kalle och Calvin** vart också Kalle. Andy*** fick heta Victor, Batman fick ett töntigt namn som "Läderlappen" och nåt ljushuvud gav namnet "Stålmannen" till Superman (en kul lek, Superman är alltså Stålmannen, översätter man tillbaka blir det Iron Man och översätter man tillbaka igen blir det Järnmannen och så vidare).

Jag tycker det är roligt med anime på svenska kanaler, men borde dom inte sluta köra samma serier om och om igen? Berserk, Full Metal Alchemist, Paranoia Agent (fast den var dubbad på engelska vilket är likvärdigt med misshandel i mina öron), Death Note, Ergo Proxy & Black Lagoon är inte dom enda serierna man kan visa. Att loopa samma serie hela tiden lockar knappast nya tittare. Man borde ta in flera serier och filmer som kan locka alla åldersgrupper. Jag är less på att "vuxna" kastar en blick och himlar med ögonen och tänker "tecknad barnfilm" när dom ser anime.
Såg att svt ska visa några "animerade filmer för vuxna" nu i höst, visserligen är det inte anime men det är bra om man försöker tvätta bort den här "tecknat-är-för-barn"-stämpeln.

Nu ska jag se om Tokyo Godfathers om mysa hur fantastiskt bra en film kan vara fast den bara är "tecknad".

Tokyo Godfathers handlar om hur en trio bestående av tre stycken hemlösa personer (en transvestit, en tonårsflicka och en medelålders alkis) som hittar ett övergivet spädbarn på julafton och beslutar sig att leta reda på mamman. Givetvist med en massa äventyr och dråpliga situationer längs resans gång.
Betyg : 10 vodkaflaskor av 10

* Donald Duck = Kalle Anka
** Calvin från Calvin and Hobbes = Kalle och Hobbe
*** Andy Capp = Tuffa Viktor

Summering av min fredag.
Sov dålig eller rättare sagt ingenting på grund av menstruella smärtor blandat med anxiety = i det här fallet "spänning" resulterat till några lägenhetsförslag från en fastighetshemsida som har hyreslägenheter. I allafall så låg jag i sängen oförmögen att glida in i någon sömn. Vred av och an i smärtor och förväntningar inför framtiden. Tänkte sjuttiotalet tankar som korsade huvudet och när jag till sist somnade var det inte långt ifrån första väckarklockslarmet. 
Vaknade ej utsövd, klev upp och drog på mig svarta manchesterbyxor, satte upp håret och drog den vanliga sminkningen. Åt en kopp med youghurt vars smak jag tyvärr aldrig hann uppfatta och svalde ner lite smärtstillande innan jag pluggade in hörlurarna med Kishida Kyodan's låt "Ripple" och pressade cykelpedalerna ner till arbetet.
Kom fram till arbetet, drog på mig arbetskläderna och tvättade händerna innan jag klev in på avdelningen. Nickade till nattpersonalen, stoppade in lunchlådan (tomatsoppa) i kylskåpet och tog en kopp kaffe som jag aldrig hann smaka av.

Arbetsdagens händelser cencureras på grund av särskilda omständigheter jag ej kan gå in på. Men kan nämna att den kan liknas vid en lerig uppförsbacke som jag långsamt kravlar mig uppför med förbundna händer. Var en aning Kafka-artad också.
Slutet på dagen kändes relativt bra och jag ledsagade cykeln med en arbetskompis en bit på vägen därifrån. Skvallrade lite om tjejgrejer och sen sa vi hejdå för jag skulle åt motsatta håll, dvs samhället medans arbetskamraten skulle åt det andra hållet, fel sida av Robertsfors. Cyklade mot kooperativet för att handla blockchoklad och Nonstop till kvällens kakbak och träffade en tjejkompis vid disken med potatisgratängen. Hon hjälpte mig att hitta baksakerna i den numera nybyggda och fina butiken, sen stod vi och hängde vid vetemjölet och snackade om det ena och det andra i femtiotvå minuter tills jag kramat blockchokladen mjuk med min handsvett, sa hejdå och lovade att vi skulle träffas på en kaffe eller nåt till veckan.
Kände när jag stod i kassan för att betala att verkningstiden för värktabletterna runnit ut så jag skyndade mig hemåt för att kunna svälja nya tabletter.
Hemma hos mamma bjöds jag på omelett och egenodlade potatisar. Sen ville jag dö i divansoffan av livmoderssmärtor tills jag ryckte upp mig och bakade lite kakor. Tog mig några glas vin och la upp bilderna i bloggen. Började nästan känna mig som en vanligt fungerande människa igen så jag beslöt mig för att titta lite i min mailinbox, mina account på alla communitys jag är medlem i och sen såg jag ett avsnitt av Phantom - Requiem for the phantom. Är dock inte nöjd med seriens helomvändning men ska ge den några avsnitt till innan jag spyr galla på den.

Ska nog tacka dagen för mig om en stund och natta mig själv i sängen. Behöver ta igen gårnattens förlorade sömn. Saknar mina suspekta drömmar. Gör ni?

Det var en gång en flicka som ägde en underbar magisk liten manick. Denna lilla magiska manick fungerade på sitt egna lilla finurliga sätt att om hon tryckte på den kunde den ta kontakt med andra dimensioner och trolla så att hon kunde få vackra skor, ett tak över huvudet och fina väskor. Flickan älskade verkligen sin underbara magiska lilla manick som hon vårdade ömt och manicken fick bo i en liten låda med andra magiska manickar. Men en dag inträffade det otänkbara! Flickans magiska manick var försvunnen. Som den hade upphört att existera. Hon letade överallt, vände upp och ner på hela hennes hus. Hon rev och kastade alla sina vackra skor och fina väskor över huvudet. Hon kollade under alla möbler och i alla skåp. Men den magiska manicken fanns ingenstans att finna. Flickan var otröstlig och letade i flera dagar. Men efter en tid insåg flickan att hon var tvungen att skaffa sig en ny magisk manick, annars skulle den elaka trollkarlen komma och ta ifrån henne sitt tak över huvudet, sina vackra skor och sina fina väskor.

Så hon begav sig till den plats där hon fått sin manick och bad snällt den otrevliga paddan som satt bakom en lår om hon kunde få en ny.

Paddan blängde på flickan och petade på henne med sitt vårtiga finger "Vars är den gamla magiska manicken jag anförtrott dig?"

"Oh, ett vårtsvin åt upp den *schumk* sa det bara och den var borta!"
Flickan drog en liten vit lögn, hon ville inte att den otrevliga paddan skulle få veta hur vårdlös flickan egentligen var. Paddan blängde på flickan och muttrade något och efter mycket om och men fick flickan en ny underbar magisk manick. Flickan vart överlycklig och gick hem med sin nya manick. Dagen därpå skulle flickan städa under sin vita lurviga matta, och vad fick hon se? JO. Hennes gamla magiska manick låg därunder. Tyvärr hade den magiska kraften sugits ur och den var obrukbar. Flickan grälade på sig själv för hur hon låtit detta hemska öde hänt sin manick och svor att detta aldrig skulle ske igen.

Slut.

*

Ja kära kamrater. Det hände igen och den här gången vände jag uppochner på hela huset, letade i alla fickor, alla väskor, alla lådor och skåp. När jag som bäst höll på deppa ihop kom jag på historien om mattan och bestämde mig för att göra ett sista tappert försök. Och givetvist låg bankdosan under min matta - igen.

Jag älskar min herdematta* men om den slukar alla mina viktiga saker kan jag inte ha kvar den. Den får en sista chans annars åker den i majbrasan nästa år.
Men nu har jag iallafall betalat alla räkningar så nu är jag femtusensjuhundraåttiofem kronor fattigare. Nu ska jag ta mitt efterlängtade billiga-lådvin-glas och se lite underbar Phantom - requiem of the phantom på chia-anime.com

Phantom - requiem for the phantom

* = en herdematta kan jämföras vid en ryamatta, skillnaden är att en ryamatta kan vara syntetisk medans en herdematta består av 100% ull.

Dagen humör:  Apatisk, utled men samtidigt fokuserad
Dagens roliga: Roligt och roligt, fick en tid på arbetsförmedlingen nyss via mail.
Dagens klädsel: Jeanskjol & svart linne
Dagens materiella vill ha: Ny dator, nya tänder, ny väckarklocka, en mjölkförpackning...
Dagens beroende: Svart kaffe, frukostknäckebröd med ägg, manwa* & paint
Dagens tråkigaste: Att bli tvungen att sortera alla mappar, block & papper.
Dagens roligaste: Har ännu ej infunnit sig.
Dagens gör: Läser manwa, ritar till och från på paint, lyssnar på animesoundtrack, dricker kaffe och väntar på uppdateringar.
Dagens borde göra: Byta sängkläder, posta brev, sortera papper & dylik, tvätta håret, slänga döda blommor från balkongen, läsa filosofi och så vidare
Dagens ord : Rendevouz.

Dagens låt :

CREMATORY - CAROLINE

Download "CREMATORY - CAROLINE" at MadRingtones.org

* = Manwa är den koreanska motsvarigheten till japansk manga. Den jag läser heter Noblesse och påminner en hel del om serierna från amerikanska Marvel Comic, vilket i sig är rätt så överaskande för att vara skapad av en korean. Jag har "bara" tagit mig till kapitel 65, vol 1. Men då bör jag tillägga att varje kapitel är på fem sidor. Visst låter det udda? Ta er en titt själv, jag rekomenderar den!

(och sen är den helt i färg!)
 

Man vet: Man vet att man har dåligt fläktsystem, eller kanske för bra när man ska ta bort kastrullpopos och känner att grannarna röker inomhus.

Nu har jag dragit den bärbara datorn till sängen, poppat en kastrull med popcorn, kokat en hink té och en tillbringare med vatten finns bredvid. Nu ska jag inte röra mig ur fläcken dom närmasta nio avsnitten av Fairy Tail.

När man är trött och känner sig hängig är det bäst att låta hjärnan gå på autopilot och hänge sig till vackra animerade serier som Zegapain. Osis att jag bara har nåt enstaka avsnitt på datorn.

Intresserade av handlingen? Googla!

Jag måste bara tillägga till det jag skrev om att folk refererar anime med "tecknat i stil med Sailor Moon" (som faktiskt är en barnserie) vill jag ta upp en annan sak som stört mig. Till yngre personer har jag när vi diskuterat anime också ställt frågan "har du tittat/tittar du på anime?"

"nä, jag är inte den typen"

Vilken typ? Den korkade eller? Personen ifråga har inte ens sett på nån serie? Öhm. Ska man döma ut alla serier i hela världen för att man sett nåt avsnitt av typ, Pokemon och Sailor Moon (som båda två är barnserier)?
Det är ju v-e-r-k-l-i-g-e-n logiskt. Kanske också ska säga sådär, "Nä jag såg Masjävlar och har kommit fram till att verkliga filmer inte är något för mig". Herregud, tecknat är verkligen inget synonym för barnvänligt. Såg en 18+ serie senast igår som gav mig mardrömmar. Anime är en konstform! Occh precis som det finns genres och åldersgränsar inom "vanliga" filmer så finns det likaså inom anime. Capisce?

Sen en annan sak när jag ändå är i gasen. Har märkt att medelsvenssons säger "jaha, tittar du på sånt där manga eller?" Så här kommer en snabb pekpinne:

Manga = Böcker, serietidningar
Anime = Filmer, Tv

blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/11/alla-haller-med-dig-om-du-har-en-machete-182793

Ramlade över en artikel om The Count of Monte Cristo på ett animeforum och var såklart tvungen att ta mig en titt på vad det hade att erbjuda. Den animerade versionen's titel var : "The Count of Monte Cristo - Gankutsuou" eller bara kort "Gankutsuou". Första avsnittet gav en positiv överaskning, animeringsstilen påminner den som sett Mononoke, men bara en aning. Det tar ett tag för ögonen att vänja sig vid stilen men sen njuter man - iallafall jag - Handlingen är lånad från Alexandre Dumas roman från 1845 men med en fräsch tvist. Den som inte har läst eller sett filmerna om Greven av Monte Cristo kommer här en kort beskrivning : 

Edmond Dantés blir oskyldigt anklagad genom en sammansvärjning och fängslas i Chateau If i drygt tjugo år. Den som satte dit honom var bl.a en av hans bästa vänner som var dödligt förälskad i Edmond's fästmö Mercedes. Men Edmond Dantés lyckas fly från fängelset If, och kommer över en stor summa pengar och byter identitet till Greven av Monte Cristo. Det han lever för nu är att hämnas på alla dom som förrått honom...

Den animerade versionen har gjort om storyn, nu utspelar den sig i framtiden på 5000-talet. I Huvudrollen har vi Albert, sonem till en högt uppsatt general. Albert försöker fly ifrån sitt tråkiga överklassliv och bestämmer sig för att göra en resa med sin bästa vän Franz - även han av adlig börd. På resans gång träffar han den mycket rika adelsmannen - som går vid namnet - "Greven av Monte Cristo" och blir våldsamt faschinerad av Greven. Efter att Greven räddat livet på honom bjuder Albert in han till societslivet i hemstaden Paris. Men det Albert inte vet är att Greven en gång i tiden blivit oskyldigt anklagad av Albert's far och fick sin fästmö stulen av honom och att deras möte kanske inte var så slumpmässigt som han trott.

Det var den här scenen ur avsnitt två med sin fantastiska soundtrack av kompositören Kasamatsu Kouji som fick mig att vilja se mer mer mer! Jag varken sov eller åt när jag plöjde igenom alla tjugofyra avsnitt som fanns av Gankutsuou. Den är ett riktigt mästerverk. Betyg: elva av tio vodkaflaskor!

(Lite tjuvtittar ur serien)

Jahapp, då var man här igen. Klockan är halvfyra och jag "skulle bara" läsa några sidor. Men Alison Bechdel's tecknade självbiografi var helt enkelt för bra för att läggas ifrån!
Fniss, tecknat? Tänker väl ni och gud vad less jag blir på allt jävla nedlåtande som "tecknat" får utstå. I folks ögon är "tecknat" lika med "för barn". Nämner man för folk att man tittar på anime är den vanliga reaktionen : "jaha, alltså tecknat eller? Typ Sailor Moon? Hö Hö"

Jag brukar inte svara på frågan utan skär snabbt av dom huvudet med min djungelmachete! Sen klaffsar jag omkring i deras blod i en köttkvarn. Tra la la~

Kuriosa: Alison Bechdel's självbiografi heter Husfrid enligt den svenska översättningen. Funderar starkt på att köpa hem den så jag alltid har den till förfogande. Den var i ett helt annat kaliber än typ Rocky som totalt stagnerat sen karln vart känd. Tur man har första albumet som fortfarande duger.

Istället för att sovit har jag ritat den här bilden. Nu är jag tröttare än Jonas Gardell's ringmuskel. Det var länge sen jag ritade en paintbild sisådär två år sen, känner mig en aningen ringrostig. Anyway, den här bilden är tillägnad min fru. Godnatt.

(såg nu i ett mer vaket tillstånd att den var för mörk, ljusade upp ögonen lite. Lär väl ändra den mera när jag får se hur den ser ut på en annan dator).

För mer paintbilder av mig, klicka här : blogg.vk.se/Minnalainen/2010/06/28/paint-panic-177526/

Hallelujah moment för fan! Jag visste väl att det fanns en anledning till att vara vaken så här okristligt tidigt. Senaste avsnittet av min favorit animeserie om baseball, Ookiku Furikabutte har ett nytt avsnitt ute! Skönt, behövde faktiskt lite endorfin för min själ lagomt innan jag går på jobbet.