Jag drömde inatt att jag hade en silvergrå fuskpäls och befann mig på en konstutställning med bisarra tavlor som lika gärna kunnat vara ett tryck på påslakan, sen var jag på krogen och försökte beställa en Gimlet cocktail men ingen bartender visste hur man gjorde och försökte hela tiden pracka på mig Mojito eller White Russian. Till sist slängde dom ut mig eftersom jag bröt mot deras "policy", dvs "bartendern har aldrig fel".
Sen arbetade jag på ett behandlingshem och i den här sekvensen av drömmen var allt i svartvitt och jag hade en vintagebaddräkt, en gigantisk strandhatt med brätt och gick runt och konverserade med behandlingshemmets gäster. Sen vaknade jag av att jag var otroligt törstig och kissnödig. En tämligen underlig kombination.

*

Vanligtvist är jag en person som gulpar i mig ett helt glas vatten i stora klunkar. Nu var det tur att jag var så torr i munnen att jag först tänkt ta en liten sipp för att blöta ner min torra strupe. För vad får jag se om inte två döda blomflugor i glaset! Blä. Efter att ha kastat två sorters vatten tittade jag på klockan och stönade när jag såg att den var tre på morgonen. Alldeles för tidigt för att vakna och alldeles för sent för att försöka somna om. Jag kliver vanligtvist upp vid femtiden när jag arbetar morgonpasset så jag knäppte istället på mp3-spelaren för att få tiden att gå. Min mp3-spelare är en svart liten sak av märket Avant, när jag beställde den så var jag noga med att se till att man skulle kunna plugga in den direkt till datorn. Istället för att tjaffsa med kablar hit och dit, som mina tidigare modeller har krävt. Döm min förvåning när jag får hem den och ser att, visst har den usb-sticka så man kan plugga in den direkt till datorn. Men den drivs av batterier! Va? Jag var helt övertygad om att batteridrivna saker var "old school" och höll på avvecklas. Njet.
Min stackars Avant har hängt med ett tag nu och den ser inget vidare ut. Hylsan man ska täcka över usb-stickan med har försvunnit för länge sen, och ett tag var luckan till batteriet också försvunnen. Sen lyser bara displayen blå. En gång i tiden kunde man nog se vad låten hette, hur mycket batteri man hade och så vidare. Men jag tror den norrländska kylan tog död på den funktionen ganska snabbt. Och nu har det blivit nåt error som gör att när jag kommer till sista låten på listan så kan jag inte svippa över till den första utan den spelar samma låt om och om igen. Så när jag lessnar på att höra samma låt om och om igen får jag backa tillbaka (för nån shuffle-funktion finns det fan inte). Sen gjorde jag en annan upptäckt när jag låg i mörkret, att jag inte tänkt på det förut är ett mysterium. I min mp3-spelare som har några år på nacken har jag samma musik som när jag fyllde den för första gången. Helt otroligt. Nån enstaka ny låt har jag lagt in, men mer än hälften av låtarna har hängt med i flera år. Då kan vi snacka om slitstark musik som man inte tröttnar på.

Åh, nu är klockan snart halvsex, då kan jag dricka kaffe och sminka mig.

Det jag tyckte var mest dassigt med att gå ut på krogen för första gången var inte den långa gapiga kön in, det oresonligt höga inträdet, avgiften för garderoben, den alldeles för höga (s)hit-musiken, alla tölpar på dansgolvet som dansade (läs: juckade) sig för nära inpå en, utan det var : vad fan ska man beställa i baren? Som varje nybliven artonåring gör man alltid debuten på krogen så fort som möjligt, jag gjorde den samma kväll jag fyllde år (jag fyllde år på en fredag). Jag minns hur förvirrad och svettig jag kände mig när jag stod framför bartendern. Vad i helsike skulle jag be om?
På fjortis-dunka-dunka uteställena är det knappast miljö att stå och konversera med bartendern vad dom har på drinkmenyn (finns det ens en drinkmeny?) utan man ska helst trycka in en hundralapp i munnen på dom och skrika ut sin cosmopolitan/carlsberg/annat blask för alla fyllon med skotsrutiga skjortor sprutar ner en med saliv om man tar för lång tid på sig. Sen var jag sist ut bland mina vänner att fylla år (december-barn) så jag kände mig riktigt svartsjuk på dom som var så "världsvana" och visste precis vad dom skulle beställa.

Jag tycker fortfarande det känns jobbigt att beställa från baren. Min fantasi* sträcker sig till typ smirnoff ice, gin & tonic och när jag har råd köper jag vodka. Iallafall så kopierade jag från en annan tjej och beställde en Tequila Rose som första drink.

* egentligen har det inget med min "fantasi" att göra. Utan jag är bara en sån där person som ogillar att byta när jag hittat nåt jag gillar. Exempel: i begynnelsen åt jag en Hawaii när vi beställde pizza. Sen plockade jag bort ananasen efter några år. När jag inledde min vegetariska bana i livet plockade jag bort skinkan och åt den så, dvs ost, tomatsås och deg. Efter ytterligare en massa år la jag till räkor på nåns inrådan. Alla ledsnade väl på min torftliga pizza. Nu senaste året har jag lagt till vitlöksdressing. Och det är den enda pizza jag beställer. Helt otänkbart att jag ska byta eller "variera".