I tidningen kan man läsa att hälften av treåringarna surfar på internet, i verkligheten ser man femåringar med iphones. På lunchen diskuterade vi just detta och kom fram till att nästa generation kommer vara extremt duktiga på IT, men extremt dåliga på att skriva. Själv fick man kämpa tills fingrarna blödde med skrivstil när man gick på lågstadiet. Fröken E som var nära pensionsåldern övervakade oss barn med stål i blicken att vi skrev prydligt, rakt och läsbart. Dög inte handstilen fick man skriva om, "gör om, gör rätt" var hennes motto. 

Vad gör barnen idag? Har alla laptops som dom antecknar med? Med rättstavningsprogrammet på så dom inte behöver fundera på hur saker och ting stavas. Kan barn idag skriva något handskrivet? Får dom lära sig hur man skriver skrivstil eller tillhör jag den sista generationen som kan det?

Fyraåringar har allt idag som jag inte hade när jag var sjutton. Man känner sig som en gammal stofil fast man bara är tjugonånting. Jag kan till exempel gå fram till en som är femton år gammal och säga följande "på min tid hade vi Walkman!"
Och dom skulle inte fatta vad det var om jag inte beskrev det som "90-talets iPod".

Om tio år kan man nog skryta för kidsen att när man var ung så identifierade man sig med plastkort istället för ögonscanning, att man cyklade hem till folk när man ville umgås och att man gjorde blandkassettband istället för att downloada musik direkt till hörcentrumet i hjärnan.

Ikväll återvänder jag till barndomens nittiotal för en kort stund, jag pratar såklart om Bingolotto!

Jag har verkligen inga spelnerver, jag var ett nummer ifrån att vinna en resa till Gran canaria och jag satt och svettades ymnigt i soffan och hoppades på att jag inte skulle vinna. Jag menar, jag har inte ens ett pass!
Det är såklart Bingolottos uppesittarkväll jag syftar på. Nej nu blir det tvåans bingo om en stund, hej med mig.