04:48 - Efter att ha snurrat runt sömnlös i sängen hela natten kliver jag upp och går till internatköket för att göra frukost.

05:11 - Gör pulverkaffe som inte smakar så värst otäckt men inte heller är särskilt gott.

06:55 - Drar ner resväska, datorn och min handväska till busskuren. Ser inte en käft så långt ögat når.

07:53 - Efter bussen väntar pendeltåget, stirrar ut på...ja egentligen ingenting.

08:17 - Har tretton minuter att slå ihjäl innan flygbussen går. Tar en cigarett och känner hur #@!% trött jag är.

08:59 - Solen bländar mig i ögonen ända fram till Landvetter flygplats. Svettas i min fuskpälsjacka och de andra resenärerna sitter i sommarjacka. Känner mig fånig.

09:43 - Köper otäckt automatkaffe på Pressbyrån och stirrar på moln i väntan på att checka in mitt bagage.

10:10 - Håller på att somna och går ut och sätter mig. Vädret har växlat om till isande snålblåst och snö. Nu skrattar nog inte dumjävlarna med sommarkläder åt mig.

11:00 - Lämnat av mig bagaget och sätter mig vid ett fönsterbord för att läsa i fyrtio minuter.

12:02 - Halvvägs mot Stockholm, dricker flygplanskaffe och bläddrar i en tummad tidskrift och försöker låta bli att tänka på flygplanskrascher och terrorister.

Landar på Bromma flygplats, köper en bedrövligt dyr och äcklig lunch och tittar på en lika bedrövlig match i damhockey. Ringer till brorsan för att fördriva tiden lite. Frågar om han ska komma hem till påsk så att man får träffa honom. Under samtalet upptäcker jag att jag råkat boka fel datum för min hemresa. Storebror frågar hur länge jag ska stanna och jag säger "3:e april". "Ja vaddå ska du bara stanna några dagar och sen åka tillbaka?" "Nej, jag stannar den här helgen, hela veckan med helg och sen åker jag hem på tisdagen". "Men det är ju första april imorgon".
Det hugger till lite av panik någonstans vid magtrakterna på mig och jag hasplar att jag måste lägga på och kolla vad fan det är för datum jag bokat egentligen. Inte fan satsar jag mina sista tusenlappar på att vara hemma i fyra dagar? Det visar sig att jag tydligen var jävligt trött när jag i sista minut skulle boka flygresa i torsdags. Har klickat på fel tisdag i den elektroniska kalendern. Fuck, fuck, fuck och några minuter senare står jag och svettar ymnigt vid informationsdisken och försöker rädda en påsk som i mitt inre förvandlas från trevlig middag med familjen till ensamhet på internatet med snabbnudlar. Informationskvinnan är jättetrevlig och lyckas hitta en flygtur som inte är fullbokad. Blir dock en dag senare, kostade trehundrafemtio kronor extra och innebär krångliga byten men vafan, allt för att slippa fira påsk med datorn och ett rör lättsaltade Pringles. När allt var löst och lugnt igen gick jag och köpte en starkcider i baren. Kände mig dock lite sur för att jag 1, är så kass att jag bokar fel datum och 2, måste betala pengar för min idioti. Cidern skulle fungera som en tröst, dock skulle bartendern göra ett försök att flirta och frågade om jag ville ha ett glas med is. "Ja vafan, det låter gott. Det vill jag gärna ha". Casanova slänger fram glaset sådär som han uppfattar käckt och ska hälla upp cidern åt mig medans han blinkar åt mig med ena ögat. Drullputten spiller ut 1/4-del av innehållet på bordet, jag säger ingenting utan smiter iväg när han letar efter något att torka med.
Ägnar de två timmarna innan flyget ska gå åt att inte somna (hade varit vaken i över trettio timmar) och roade mig med att såga TV 4's skitprogram om tramsiga white trashfamiljer som vräker ut sina tramsiga familjepyssel i svensk tv. Klockan tre köar jag för att gå ombord på flyget, är sist ombord och få sitta på platserna ingen vill sitta på nämligen längst fram. Bläddrar i tummade tidskrifter igen och dricker flygplanskaffe som jag får balansera i knäet då det inte fanns något bord (kanske därför ingen vill sitta längst fram på flyget? Det och att man är först med att dö om skiten krashar). Känner mig sådär lagomt snygg när man blinkar och himlar med ögonen då kontaktlinserna har torkat ihop. Halvfem-isch var jag äntligen hemma i Umeå och en timma senare i Robertsfors.

Inatt sov jag förjävla bra, man blir sådär härligt nykär i sin säng när man varit borta från den i några månader!

Jag åkte redan vid tjugo i tio med bussen från skolan i fredags, så jag missade min julavslutning. Men om inget oväntat inträffade så var jag ändå "med". Vi hade nämligen filmat in mig som vi sedan skulle sända på en filmduk under avslutningen. Min klass skulle göra ett musikuppträdande och jag var lite besviken när jag insåg att jag inte skulle hinna vara med eftersom mitt flyg skulle gå klockan två, därav inspelningen av mig själv eftersom jag gärna ville vara med. Vi försökte först att jag skulle "sjunga med" till sången men insåg att synkningen inte skulle funka live så vi slopade idéen (men först efter att jag gjort tre tagningar och därmed förevigat min inte-så-perfekta-sångröst på film på någon annans dator och därmed ökat risken att hamna på youtube). Reservplanen vart istället att jag skulle tända ett ljus och sedan hålla upp ett plakat med en julhälsning från klassen. Låter simpelt och lätt va? Knappast. När man tänder ett ljus vill man att det ska se bra ut, det vill säga, man vill tända med tändstickor och inte med en sån där ful värmeljuständare. Visste ni att det är nästan ingen som använder tändstickor nuförtiden? Jag fick springa runt hela skolan, det gick till ungefär så här:

Först gick jag till matsalen, hej har ni tändstickor, nähä ni har bara tändare men ni tror att vaktmästaren har tack för att ni tog er tid, hej vaktmästare har du tändstickor, okej du svär och kliar dig i skalpen medans du vänder lådor uppochner och det är inget gott tecken, okej inga tändstickor men du tror att tjejerna på expeditionen kan ha då provar jag där istället tack för hjälpen ändå, hej flickor har ni tändstickor, åh vad bra så du har det i din skrivbordslåda, nähä har nån lånat dom, du tror att det är nån som sitter borta vid lärarerummet för Turism, då provar jag där tack för hjälpen ändå, hej har du tändstickor, okej du är lite snäv och du har ingen aning, då springer jag väl runt såhär på måfå slutet av dagen och försöker hitta tändstickor så att jag kan filma in mig själv för vi slutar imorgon och vi måste göra det idag, okej jag försöker en sista gång med läraren som kommer gåendes och är påväg hem, hej har du tändstickor, åh, du tror att du kan ha det i naturkunskapsförrådet, åh vad bra jag tänkte nästan ge upp!

Och det fanns tändstickor i naturkunskapsförrådet så det löst sig i slutändan, men som sagt, puh!

Så vi gjorde inspelningen och jag kunde åka hem lite bättre till mods att jag ändå skulle få vara med på julavslutningen. Så när alla andra tittade på uppträdandet och åt fruktsallad påbörjade jag min långa resa hemåt som började med att jag fick sitta fyrtio minuter på buss, vänta tio minuter på stationen för att sen åka en halvtimma pendeltåg och sen snurrade jag runt på Nils Eriksson-terminalen i en kvart innan jag hittade till flygbussarna. En timma ut till Landvetter, vänta två timmar på flyget som sedan tog tre timmar och sen köra en timma för att, äntligen äntligen komma hem till Robertsfors!

Men som sagt, puh!

Botmedlet mot sömnlöshet på grund av två fullvuxna snarkande karlar i en husvagn är att plugga in hörlurar i båda öronen och vrida upp ljudet. När karlarna visslar, snörvlar och rapar baklänges en crescendo somnar man in till koreansk fiolmusik och sover ostört hela natten, medans musiken spelar av sig själv.  Inte förräns dagen därpå, sent på kvällen då man förbereder en lång och trist bussfärd hem och rullar ut hörlurssladden, knäpper igång strömmen, ja då minns man varför man bara har en nanodutt av batteriet kvar på musikspelaren. Givetvist räcker dutten till en halv låt och sen stirrar du på den svarta displayen. Du har ingenting att läsa, ingen att prata med, bara en lång #@!% färd hem i tystnad. I ren desperation pluggar du in hörlurarna i bussens radio. Men man vet svaret redan innan man knappat igenom alla åtta kanaler. Det finns bara en kanal att lyssna på. Och det är knappast den finska hårdrockskanalen som går igång, utan nån torr, bortglömd radiokanal där dom aldrig, inte en endaste gång, spelar musik på. Och eftersom du inte har något bättre för dig så plågar du dig igenom det enda programmet. En gång hade jag maximal otur och fick lyssna på en torr humorbefriad kvinna som skulle beskriva hur hon gjorde pulvermarsansås på 70-talet, och då hade jag en huvudvärk som uppnådde 6.4 på Richterskalan. Men iallafall, där satt jag, på den blåa bussen på väg hem en sen söndagkväll och lyssnade på ett bisarrt program om en lapp i en hiss med två dammiga berättare och skrikig monotom cellomusik så gjorde jag det enda rationella. Jag drog ut strömmen. För så desperat är jag inte.

Då ska man ta bussen hem idag efter några fantastiska dagar i staden med härligt umgänge, kubb, grill och lite rusdrycker. Jag hoppas att Länstrafiken inte fuckar upp mig som dom gjorde i torsdags.

Eftersom jag har erfarenhet av att Länstrafiken brukar vilja strula till sina (läs: mig) resenärer så var jag noga med att kolla upp bussavgånger med hänsyn till att det var röd dag. Jag ville inte att det skulle bli som det t,ex hände en nyårsafton där den lovade anslutningstaxin aldrig dök upp, fast kundtjänst själv på Länstrafiken muntligt sagt att den skulle gå och det slutade med att jag fick betala ur egen ficka för att ta mig ut till E4* (och eftersom det var nyår så fick jag betala den saftiga nyårstaxan). Iallafall. I torsdags bestämdes det ganska spontant att jag skulle ta bussen in till Umeå för att umgås med fru dam och hennes karl så jag raffsade ner några pinaler i min handväska och skyndade mig till bussen som skulle gå 21:35. När jag kom fram observerade jag att det stod en annan tjej som väntade på bussen men på sedvanlig svenskt sätt så ignorerade vi varandra. Tio minuter efter den angivna avgångstiden kom bussen tillsist men då såg jag att det stod att den skulle åt andra hållet, dvs norrut och kände hur kallsvetten bröt fram i nacken. Efter en muntlig dialog med den originella busschaufören så fann jag mig själv sittandes på bussen åt norrut med en främmande tjej och vi skulle båda till Umeå, dvs söderut. Vad hände? Varför sitter jag på fel buss? Tänkte jag. Och vem är den här tjejen? Det visade sig att Länstrafikens egen tjänst Resrobot (eller vad den nu heter) återigen inte varit pålitlig. Bussturerna som den hostat fram var felaktiga så för att ens komma oss till Umeå var vi tvungna att åka till Gumboda (läs: ute i ingenstans) och stå och vänta på en P-ficka på att bussen från Skellefteå skulle plocka upp oss. Så mycket för spontanitet. Här tror man att man utan problem ska kunna ta bussen till Umeå men sen hamnar man ute i ingenstans på sidan av vägen med en vilt främmande tjej. Tjejstackarn var i en värre situation än mig, hon hade väntat på bussen ända sen halvnio för den bussen hade inte heller dykt upp.

Vad ska man säga? #!%@! Tillsist fick jag åka med en buss som skulle åka till Umeå men det var minst sagt lättare sagt än gjort. Och sen underlättade det inte min kväll med att jag gick vilse när jag skulle ta mig från Sjukhuset ut till stället där fru dam och hennes karl bor. Men det är en helt annan historia.

Håll tummarna för att Länstrafiken stämmer nu när jag ska hem, så att jag till exempelvist inte hamnar ute i Vilhelmina eller nåt!

* = Alla bussar går inte via samhället utan man tar en anslutningstaxi som kör ut en till E4 och sen tar man bussen därifrån. Ingen anslutningstaxi = härlig promenad på 5 kilometer.

Vaknade av att storebror den yngre ringde och ville ha klarhet hur han skulle ta lokalbussen till Ålidhem. Jag är inte förvånad då vi i familjen är extremt dåliga på orientering, lokalsinne och så vidare. Det är först nu efter flera år som jag tycker att jag klarar av att ta lokalbussen och läsa tidtabellen själv. I början när jag skulle besöka frugan var jag ett neurotiskt vrak som ville ha stegvis information om hur man hittade till busskuren, när bussen gick, hur jag skulle trycka på knappen, vad hållplatsen hette, skulle hon stå utanför och vänta?
Och sen var jag expert på att hoppa av på fel hållplats - alldelles för många gånger.

*

Igår var det som sagt uppvaktande av min mor som hade den äran att fylla år. Storebror den äldre med fru hedrade oss med att komma ända från orten Röbäck till samhället Robertsfors. Först for vi ner på affären som inte var kooperativet. Jag handlade en minimalistisk blomma med kruka på Solrosen till mamma (enbart ett handritat kort kändes lite torftligt då hon ändå hade mig drygt åtta månader i sin mage). Jag gillar dom här små blommorna, dom räcker mycket längre än snittblommor som vissnar på halvstång innan man kommit sig hem. Sen kostar det inte så mycket och dom är darn cute.

Gullig så det förslår!
 

Storebror den äldre köpte med sig en tröja från klädbutiken och var riktigt nöjd. "Såhär bra kläder hittar man inte i Umeå" . Nu är jag inte så bekant med vad det finns för klädutbud för killar men han menade att det bara fanns kläder om man ville se ut som en "Mimer-estetare med HM-fittout" (det ska såklart vara "Midgårds-estetare" och "HM-outfit", haha!). Enda erfarenheten jag har av att handla kläder var den gången jag skulle köpa en slips i 30-års present till en manlig bekant åt mig och gick in på Gregers där plånboken vissnade när jag såg prislapparna.

Starkt kaffe, något hård bulle och skvaller hemma hos min far sen åkte vi hem till födelsedagsbarnet där storebror den äldsta anslöt sig. Sen åt vi smörgåstårta och fikade av dom tre tårtorna tills vi alla spydde i servetten av mätthet. Sen vart det presentutdelning och högljudda diskussioner om politik, arbete, affärsidéer, flyttlass och visning av diverse youtube-klippp. Jag känner mig fortfarande helt slut, tur det är en hel månad till nästa gång vi alla syskon ses!