Fy, efter sex timmars utbildning om systematisk arbetsmiljö och allt som hör det till är hjärnmembranet sådär lagomt friterat. För att förhindra att jag skulle somna av föreläsarens monotoma dialog satt jag och antecknade i mitt A6 block. Jag fick väl ihop sjutton sidor när dagen var slut, och då tillägger föreläsaren att han kan skicka ut informationen till ens mail! Yyyl!
Det trista var att de inte hade någon utvärdering när föreläsningen var slut, jag tycker det är väldigt viktigt att samla in vad kursdeltagarna tyckte om innehållet, vad var bra, vad var mindre bra och vad kan man göra bättre till nästa gång.
Allra helst när det tydligen var första gången som de höll i elevskyddsombudsutbildningen (kuriosa: skyddsombudsutbildningen firar visst 100 år i år!).
Om jag fått tillfälle att dela med mig av  lite konstruktiv kritik så hade jag sagt att man bör tänka på vilken målgrupp man talar till, dvs, det var väldigt många under arton år som deltog. Och de är inte bekanta med s.k. "yrkes- och fackliga termer". Till skillnad från de flesta i min ålder har jag lite mer erfarenhet då jag läst  både arbetsmiljö, varit skyddsombud tidigare och gått en del drös med fackliga utbildningar.  De flesta gick på gymnasiet och har nog lite eller ingen arbetslivserfarenhet alls. Jag minns bara när jag arbetade som timanställd vikarie och pratade med andra vikarier, skrämmande många visste inget om LAS, kollektivavtal, vilket fackförbund de tillhörde eller hur man gick med. Och tråkigt nog är detta inget man får lära sig i skolorna om inte fackliga skolinformatörer kommer ut och informerar. Jag kan ta ett exempel, när jag var "lyssnare" för LO's kampanj "Stora resan" som gick ut på att jag gick ut och lyssnade på unga människor om deras syn på facket, och på frågan "vilket fackförbund tillhör du?" så visste nästan hälften inte vilket förbund de tillhörde. Utan jag fick berätta att om de arbetade inom vården så var det Kommunal och så vidare. Så när vi satt på skyddsombudsutbildningen och föreläsaren rapar upp ord som "sanktionsavgifter", "interaktiva utbildningar", "riskbedömningar", "delegera" eller "arbetsmiljöförordningar" så kan jag nog gissa att det bara rann ut genom öronen på de flesta.
Föreläsaren var kunning, men att visa en powerpoint i nästan sex timmar är inte så attraktivt, jag hade gärna sett att vi fått jobba med riktiga fall och problemlösning för att förstå hur man sätter sig in i arbetet som elevskyddsombud mer konkret.
Nåja, jag vet iallafall vad jag svarar på frågan : "hur kan arbetsmiljön synliggöras i det dagliga arbetet" och det är : informera!
Med tydlig och lättillgänlig information kommer man långt. När jag började som "lyssnare" för LO's kampanj så sa de att ungdomarna aktivt valde att gå ur facket av diverse anledningar, men jag lyssnade på otroligt många ungdomar och den gemensamma nämnaren var : de visste ingenting om facket, eller hade inte fått förfrågan om att gå med. Och då de inget visste, visste de inte heller hur man går med eller varför de ens skulle gå med. Sen var det givetvist faktorer som negativa erfarenheter av representanter och sen avgiften. Men det vanligaste var att de inte hade fått någon information.

Information är superviktigt, så nu ska jag renskriva mina sjutton A6-sidor och sen sammanställa det på ett lättfattat sätt så att mina medelever förstår vad systematisk arbetsmiljö är och hur man påverkar den genom sitt elevskyddsombud (det vill säga : mig!)

Över och ut!

 

Skolinformatörsutbildningen var kanon! Visserligen hade den kunnat få vara minst en dag längre men det var ändå två väldigt produktiva dagar. Tagen på sängen vart väl alla deltagare när det visade sig att vi skulle ut i hetluften omgående och stå inför en riktig klass. Jag hade väl lite smått varit inställd på att vi skulle ha diskussioner och genomgångar av olika tekniker och verktyg för att sedan rollspela inför gruppen. Nej. En riktig klass. Ja det var minst sagt spännande, lärorikt och såklart nervöst!

Annat:
* provade Banana split för första gången.
* upptäckte hissen som går till Narnia
* informerade en icke-norrlänning om Juha Valjakkala och Åmselemordet
* satt på restaurang där man beställer från en meny vid bordet för första gången
* lärde mig att gränsen vid det "riktiga norrland" går där folk kallar pannkakor för plättar
* missade matchomvändingen när damrummet besöktes
* fick lyssna på ett passionerat tal om Gruvtolvan
* fick erfara extremt vidrig vegetarisk mat
* lärde mig uttrycket "pärlor i håret"

Det känns roligt att se att så många återkommande besökare besöker bloggen fast jag inte skrivit under några dagar. Nästan så man blir rörd.
Men på tal om att bli rörd så måste jag berätta vilken f a n t a s t i s k god (vegetarisk) dijounsenapssås jag fick till middag under min andra kursdag. Den var så god att när jag tog första tuggan så fick jag hosta lite diskret i servetten och blinka snabbt med ögonfransarna så att inte killarna runt bordet skulle se att jag vart tårögd, haha!
Att ha ett buffésystem är ju en fara för ens hälsa, man lassar på allt som ser gott och sen sitter man där med ett berg på sin tallrik och försöker äta upp allting. Sen när man tror det är slut så finns det såklart en efterrätt som lurar bakom hörnet, med kaffe. Och man hinner inte direkt smälta maten för efter nån timma trugas det med mera fika och sådär håller det på hela dagen lång. Jag var tvungen att böja mig framåt (med min proppmätta mage) och fråga en annan undersköterska runt bordet om hon inte råkade ha lite lavemang i handväskan, för hur ska man annars få ut allting?
En annan rolig detalj bortsett maten, kursinnehållet, att jag aldrig sov i min egen säng var att det fanns en underbar sauna på plats! Jag hade lyckats snoka reda på andra landsmän (som i själv verket var kvinnor, dumma ord) så då var det nästan självskrivet att ett besök till saunan skulle göras. Vi hade handlat ansiktmasker som vi hade på oss mellan saunabesöken och efteråt kändes hela kroppen så ren. Trist att det nästan är en exklusiv sak att ha en sauna i Sverige medans det är som självklart att det finns till varje lägenhet i Finland.

Ja det var en trevlig vistelse i den norra staden, bra kursinnehåll, trevliga människor, bra service hos personalen, bra sauna (för att vara eldriven) och så vidare. Men maten var superb!

Betyg:  9 vodkaflaskor av 10.

Sådärja! Då har man avklarat en lång och kylig promenad i raskt tempo genom stadens mörka cykelbanor med en liten hund som är döpt efter en nedbrunnen antik stad. Medans jag drog i kopplet och väntade på att hunden skulle lukta på marken för hundraelfte gången ringde mobilen, Iggy ringde för att fråga hur det gått på den fackliga grundkursen. Meddelade att det varit roligt, lärorikt och stimulerande. Så pass att jag vill gå steg två och tre. Dock kände/känner jag mig en aning sliten då jag knappt sovit tio timmar under dom här tre dagarna. Hälsade hem till äiti och grisen och fortsatte att gå i mörkret och undvika trassla in kopplet i någon cyklist's ekrar då cyklisterna cyklade farligt nära den hyperaktiva hunden. Försökte lokalisera mig till närmsta livsmedelsaffär men hittade bara en bensinmack, men dom säljer också halstabletter och nässpray så det fick duga. Nässpray och halstabletter? Jepp, för femte Halloween på raken är jag förkyld. Men det tänker jag inte låtas stoppas av, imorgon ska jag förhoppningsvist inte ha snorig näsa och rinniga ögon eftersom jag bestämt träff för en fika på stan. På kvällen har jag planerat att vara fabulöst snygg och dricka drinkar med min cupcake och fira att vi är dom snyggaste häxorna/spökena/trollen i staden. Vi har planerat att ragga upp lite färskt ungt lammkött, ha ha.

Nu ska jag spela dataspel på cupcake's Toshiba tills hon kommer hem, adjö!

Drömde en mardröm inatt, allt från att jag bråkade med familjmedlemmar till att min minigris var död och att jag var på nån seans för få kontakt med folk på andra sidan. Brr.
Nu ska jag sluta stirra ut genom fönstret på den där övergivna navkapseln som ligger vid vägkanten och packa min väska med kläder för några dagar. Ska på facklig kurs i staden. Spännande och en aningen nervöst. Nej, dricka kaffe och packa och komma mig iväg. På bloggen kommer det vara tyst några dagar framöver, adjö!

Det finns dom som reagerar med att skrika och föra ett jävla liv när dom blir arga på nån. Inte jag, jag blir dödstyst. Och det var precis det jag var när jag gjorde en visit hos min f.d arbetsgivare för att be om ett arbetsgivarintyg.
För arg, det var jag minsann. Det kokade inom mig, hade blickar kunnat döda hade tapeterna ramlat ner från väggarna, sanna mina ord.

Varför var jag arg?

Jo, för att jag har gått hemma i min lägenhet och ruttnat utan arbete medans det har funnits flertalet arbetstillfällen och inte ett enda har erbjudits till mig.
Arbetsgivaren märkte nog att jag inte tog det så bra för denne försökte "förklara" det hela med att jag inte har varit "tillgänglig". Hah! Jag fick ETT samtal för drygt en månad sen. En fredag vid lunchtid och jag råkade olyckligt nog befinna mig på toaletten så jag missade telefonsamtalfanet. Och detta tog arbetsgivaren som ett tecken på att jag inte var tillgänglig? Va? Vad kallar man en arbetslös undersköterska som sitter hemma och läser tummade serier i tre veckor för om inte tillgänglig?
Det var inte det värsta. Nej. Det värsta mina kamrater, var att o-u-t-b-i-l-d-a-d-e vikarier har fått jobba istället (jag har misstänkt det här under dom här veckorna, för sannolikheten att ingen är sjuk på över tre veckor är jäkligt liten, men jag ville verkligen inte tro det).
Åh, jag var så arg så arg! Jag ifrågasatte verkligen hur denne kunde använda ett enda telefonsamtal som anledning att totalt skita i att ringa ut mig. "Jamen det har funnits liknande tendenser i våras, du har ju varit svår att få tag på"

Hursa? Jag har gått i SKOLA, vilket arbetsgivaren visste. Så då kan man inte förvänta sig att man alltid svarar i telefon klockan tio på förmiddagen, herregud jag har ju lektioner! Men jag poängterade att varje gång denne FICK tag i mig så har jag alltid tackat ja.
Grrrr. Och sen för att "göra allting bra" fick jag erbjudandet om två arbetspass. Jävlar vilken tajming, jag kommer hux flux förbi för att be om ett papper efter att ha varit utan jobb i tre veckor och sen får jag erbjudande om arbete! Jag måste verkligen ha turen på min sida. Inte. Den tragiska verkligheten är att om jag inte gått förbi hade jag inte fått nåt arbete. För då hade arbetsgivaren fortfarande stämplat mig som "otillgänglig" och fortsatt fördela arbetstillfällena till sina anställdas ungar utan utbildning.
Jävligt fel om ni frågar mig. För policyn säger att utbildad personal ska ha arbete före. Jag hoppas jag gjorde arbetsgivaren nervös när jag berättade att om en enda outbildad vikarie får ett jobberbjudande som inte jag fått erbjudande om innan så kommer jag gå till facket.

För fan, nu är jag less på den här orättvisa behandlingen. Ska det verkligen vara så att så länge man inte har en utbildning får man jobba, men så fort man har det på papper att man är undersköterska så slutar telefonen att ringa för då är man för dyr?
Eller ska det vara så att om du missar ett enda telefonsamtal så blir du avskuren möjligheten att någonsin få jobba? Vars ligger logiken bakom det? Eller rättvisan?