Lång väg hem

Dagen före dagen före dopparedagen Det var en kall, frostig och sagolikt vacker vinterförmiddag och jag ringde efter den yngsta storebrodern. Jag lockade med en kanna kaffe och en halvtimma senare stod han med rödfnasiga kinder och flåsade istappar i ansiktet på mig (om man cyklar sprint i uppförsbacke så frostas lungorna visst ihop). De nästkommande timmarna ägnades åt att dra dåliga skämt, dricka hinkvist med kaffe, traggla med kodmallar och visa upp våra nya dyra och avancerade telefoner för varandra.

Efter att ha bjudit brorsan på en ostig och flottig middag tog vi en halkig promenad ner till andra sidan av samhället, vi tog avsked och han gick hemåt medans jag svängde vidare till storebror den äldre för att se "fjollhockey" (AIK-DIF). Jag hade med mig mousserat rosévin och gav äran till storebror att korka upp, dock hade jag missat detaljen att den legat och skumpat omkring i min handväska genom samhället vilket resulterade till en kraftig explosion i taket. Så när jag hälsar på till sommaren kan vi peka på hålet i taket och säga "minns du den kvällen? Du hade kommmit hem från västkusten och var helt salig över all gnistrande snö, vi skvallrade under köksfläkten, såg på finsk krigsfilm och lyssnade på tysk vikingamusik och svensk Oi! Du vart The beast och drack upp mina öl när jag var på toa, sen krashade du i min säng redan klockan två på natten!"

Dagen efter och dagen före dopparedagen: jag vaknade upp i någon annans säng och fann alla bröderna i vardagsrummet i färd med att dra skämt. Jag stapplar mig ut och såg inget vidare eftersom kontaktlinserna grumlat igen, men jag kastade en blick utanför och det regnade. Det fantastiska vädret dagen innan hade förvandlats till slask och elände vilket fick smaka på några finska svordomar. Bröderna drog några "the beast"-skämt om en viss person och sen skämtades det en hel del tills ingen orkade skratta på grund av hunger. Det bestämdes att man skulle ringa och beställa pizza och då vi var fyra kunde vi dela på pizzorna ihop. Lysande förslag tills bröderna insåg att någon av dom var tvungen att dela med lillasystern som även är känd som familjens enda vegetarian. Snabbt bildades det en pakt mellan två av köttätarna och den tredje svor sig grå när han insåg att han skulle bli tvungen och äta en Hawaii utan skinka. Efter pizzorna såg vi på ett avsnitt av Zorro från -81 med min favorit Sergeant Gonzalez som inte kan göra ett enda rätt. Sen avlöptes allt i sin vanliga ordning, vi syskon åkte till farsan, drack kaffe, bråkade med julgransfoten från Dantes tredje krets, spelade Nintendo och käkade lakritskonfekt. Vid middagstid hem till morsan för att äta äkta risgrynsgröt och sen spela Bingolotto's uppesittarkväll. Insåg att Bingolotto verkar få svårare och svårare att få tag i kändisar då dom hade keso-konsert, Segway-balett och Mojjes ungar som fixade rim. Jag missade hundratusen kronor på en siffra och varken jag eller någon annan vart milljonär. En storebror krashade i gäststugan medans resten ockuperade rummet jag skulle sova i med nätpoker. Gick isäng alldeles för sent efter att ha glott på Ett päron till farsan drar till Las Vegas-eller nåt sånt.

Dopparedagen!
Drar mig i sängen framtill lunchtid, kastar mig upp och in i duschen och sen i min korta babyblåa klänning som man inte ska dansa bugg i. Jag insisterar på att alla bröderna ska vara med på en familjebild då alla är finklädda och stiliga, poängterar att även det senaste gruppkortet på oss togs när R gifte sig, vilket var ett deccenium sen! Brorsorna muttrar och ber om att få slippa och jag ger dom onda ögat. Efter lite tjafs ställer alla sig utomhus, utan jackor och gnäller att det är kallt "hur ser det ut om vi har fula jackor på familjekortet!" Iggy får agera kameraman och knäpper av sju-åtta bilder. När vi är klara stökar vi in oss i bilen för att åka hem till farsan för lite julaftonsfika. Jag går igenom bilderna och inser att:
Brorsa 1 ser ut som om han just sett detta klipp.
Brorsa 2 ser ut dom Dr Acula från Scrubs.
Brorsa 3 ser ut som karaktären Anne från Little Brittain. Kort sagt, familjekortet är ett fiasko. Surar några minuter över att man ingår i en familj som inte kan se ut som vanligt folk men kommer fram till att jag ska trycka upp bilden som en canvas-tavla iallafall (bröderna kommer att ångra att dom inte såg normala ut på bilden).
Hemma hos farsan dricker vi kaffe, spelar Ghostbuster på nintendo och tittar på backhoppning på tv. Nu börjar jag bli äckligt less på det här inlägget så jag hoppar fram några timmar i tiden, vi har ätit en mycket välkomponerad julmiddag hemma hos mamma, vi är proppmätta och jag har druckit gott vin som smakar saft, ingen såg hela Kalle Anka men vi har roat oss med att facerape:a storebror den äldre varje gång han lämnat datorn utan att logga ut från sitt konto, vi har gått igenom julklapparna och jag fick en sen födelsedagspresent av äiti. En fantastisk vit fuskpälsjacka! Vi hoppar fram någon timma till, vi är så mätta av vi inte behöver äta framtill nyår, vi lyssnar på heavy metal och dricker lite rusdrycker. Morbror kommer förbi och säger hyvä juloua och vid midnatt gör jag och brorsorna en visit i ett närliggande grannskap. Jag blir bjuden på whiskey, brorsan spelar på ett dammigt synth och dom andra äter skinkmackor. Vi hoppar fram några timmar till, nu är det sent, jag ligger i sängen i min nya flanellpyjamas och smular ner lakanet med pepparkakor.  Jag läser serier och sen somnar jag med örhängena på.
 

Dagen efter dopparedagen spenderades med ananasjuice, julbord nr.2, Tre av samma ull, försenad chokladpudding, Yatzy och två glas grogg! Det var allt från min jul 2011! (det här inlägget är över tusen tecken långt så nu är jag måttligt trött i fingrarna).

Är det något som får mig att känna hemlängtan så är det när man pratar om snö och vinter. Jag är inget stort fan av regn och blåst, men när jag gjorde en visit utomhus i morse så var det jag som tappade hakan. Frost. Frost på marken och en klasskompis berättade att det varit fem minusgrader. Jag brukar inte kommentera vädret här nere då folk blir ytterst offensiva när man pratar om kyla och vinter ("ja men vi har faktiskt haft väldigt kalla vintrar, även om du som kommer uppifrån inte tycker det är kallt") men när en sa att det började bli väldigt kallt utomhus så sa jag käckt "nej nu är det äntligen höst!" För när jag lämnade norrland så varnade man redan då för snöblandat regn så jag hade såklart plockat fram höstjackan och min halsduk men när jag kom ner till västkusten smälte jag bort då de tydligen fortfarande hade sommar (även om lokalborna inte håller med mig på den punkten). Iallafall, när jag såg frosten på marken och att det kommit lite lite is på havet så kändes det för ett litet ögonblick, som om jag vore hemma.

Och sen läste jag i DN att det kommer att bli mycket kallt natten till söndagen, och hemma i västerbotten (till min stora avundsjuka) kommer det att falla snö! Så på söndag kan jag äntligen använda min höstjacka utan att svettas!

Jag måste sluta kasta ett öga på termometern just innan jag ska gå till jobbet, det är lika bra att inte veta hur snuskigt kallt det är. Dom senaste dagarna har temperaturen sjunkit lägre och lägre för varje morgon och imorse var det minus tjugotvå. Jag var tvungen att paketera min matlåda och min banan i flera lager halsduk, för jag betvivlade att min låtsasskinnväska håller värmen särskilt bra. Sen var det bara att dra upp halsduken över näsan och dra ner mössan över huvudet och promenera dom tjugo minutrarna som det tar till jobbet.
Räknar man bort kylan så är det rätt så behagligt att promenera strax efter sex på morgonen. Har man tur så kan man skymta en eller två stycken personer någonstans längst bort på vägen, annars är det helt folktomt tills jag kommer fram till huvudgatan.

Imorse gick jag i ett raskt tempo och filosoferade medans jag hoppades att halsduken skulle förbli isfri tills jag kom fram till jobbet. Jag fick syn på polstjärnan och tänkte att fan vad den lyser starkt i år när jag fick se en komet! Med svans! Den föll just nedanför polstjärnan och jag vart så förskräckt, för jag har sett många "jorden-går-under-apokalypsen-är-nära"-filmer och hann tänka nu jäklar dör vi allihopa och tur att jag tog den silvriga ögonskuggan iställer för den beige innan jag insåg att ljuset som jag trodde var från kometens nedslag nog bara var ishockeyplanens strålkastare. Okej, jag fick inte så många timmar sömn inatt. 

En annan sak är att man aldrig hinner vara ute i solen under vintern. När man går till jobbet är det kolmörkt och när man slutar är det lika mörkt. Under min halvtimmas lunch sprang jag ut en snabbis och tänkte fotografera det vackra landskapet men solen var redan på väg ner. Jag fick nån enstaka bild sen var jag tvungen att gå in för att förhindra kallbrand (det gick inte fota med handskarna, dom är så fumliga).
 

Vinterfrost
(bilden är tagen med mammas röda olympus av mig klockan tolv)
 

P.S. jag är egentligen inte alls säker på om det var en komet jag såg, det kan lika gärna vara en meteorid och så vidare. Men den hade en svans iallafall! D.S.

P.S. 2 ikväll blir det väderomslag, eller inatt. Så då ska jag lurpassa ute efter norrsken. Hoppas Hoppas! D.S.2

Jag hoppas att den här första snön inte blir kvar särskilt länge. Upptäckte just att jag hade glömt ta in lite saker från balkongen och nu har dom frysit fast och sitter som berg. Oj vad bra man får vara.