04:48 - Efter att ha snurrat runt sömnlös i sängen hela natten kliver jag upp och går till internatköket för att göra frukost.

05:11 - Gör pulverkaffe som inte smakar så värst otäckt men inte heller är särskilt gott.

06:55 - Drar ner resväska, datorn och min handväska till busskuren. Ser inte en käft så långt ögat når.

07:53 - Efter bussen väntar pendeltåget, stirrar ut på...ja egentligen ingenting.

08:17 - Har tretton minuter att slå ihjäl innan flygbussen går. Tar en cigarett och känner hur #@!% trött jag är.

08:59 - Solen bländar mig i ögonen ända fram till Landvetter flygplats. Svettas i min fuskpälsjacka och de andra resenärerna sitter i sommarjacka. Känner mig fånig.

09:43 - Köper otäckt automatkaffe på Pressbyrån och stirrar på moln i väntan på att checka in mitt bagage.

10:10 - Håller på att somna och går ut och sätter mig. Vädret har växlat om till isande snålblåst och snö. Nu skrattar nog inte dumjävlarna med sommarkläder åt mig.

11:00 - Lämnat av mig bagaget och sätter mig vid ett fönsterbord för att läsa i fyrtio minuter.

12:02 - Halvvägs mot Stockholm, dricker flygplanskaffe och bläddrar i en tummad tidskrift och försöker låta bli att tänka på flygplanskrascher och terrorister.

Landar på Bromma flygplats, köper en bedrövligt dyr och äcklig lunch och tittar på en lika bedrövlig match i damhockey. Ringer till brorsan för att fördriva tiden lite. Frågar om han ska komma hem till påsk så att man får träffa honom. Under samtalet upptäcker jag att jag råkat boka fel datum för min hemresa. Storebror frågar hur länge jag ska stanna och jag säger "3:e april". "Ja vaddå ska du bara stanna några dagar och sen åka tillbaka?" "Nej, jag stannar den här helgen, hela veckan med helg och sen åker jag hem på tisdagen". "Men det är ju första april imorgon".
Det hugger till lite av panik någonstans vid magtrakterna på mig och jag hasplar att jag måste lägga på och kolla vad fan det är för datum jag bokat egentligen. Inte fan satsar jag mina sista tusenlappar på att vara hemma i fyra dagar? Det visar sig att jag tydligen var jävligt trött när jag i sista minut skulle boka flygresa i torsdags. Har klickat på fel tisdag i den elektroniska kalendern. Fuck, fuck, fuck och några minuter senare står jag och svettar ymnigt vid informationsdisken och försöker rädda en påsk som i mitt inre förvandlas från trevlig middag med familjen till ensamhet på internatet med snabbnudlar. Informationskvinnan är jättetrevlig och lyckas hitta en flygtur som inte är fullbokad. Blir dock en dag senare, kostade trehundrafemtio kronor extra och innebär krångliga byten men vafan, allt för att slippa fira påsk med datorn och ett rör lättsaltade Pringles. När allt var löst och lugnt igen gick jag och köpte en starkcider i baren. Kände mig dock lite sur för att jag 1, är så kass att jag bokar fel datum och 2, måste betala pengar för min idioti. Cidern skulle fungera som en tröst, dock skulle bartendern göra ett försök att flirta och frågade om jag ville ha ett glas med is. "Ja vafan, det låter gott. Det vill jag gärna ha". Casanova slänger fram glaset sådär som han uppfattar käckt och ska hälla upp cidern åt mig medans han blinkar åt mig med ena ögat. Drullputten spiller ut 1/4-del av innehållet på bordet, jag säger ingenting utan smiter iväg när han letar efter något att torka med.
Ägnar de två timmarna innan flyget ska gå åt att inte somna (hade varit vaken i över trettio timmar) och roade mig med att såga TV 4's skitprogram om tramsiga white trashfamiljer som vräker ut sina tramsiga familjepyssel i svensk tv. Klockan tre köar jag för att gå ombord på flyget, är sist ombord och få sitta på platserna ingen vill sitta på nämligen längst fram. Bläddrar i tummade tidskrifter igen och dricker flygplanskaffe som jag får balansera i knäet då det inte fanns något bord (kanske därför ingen vill sitta längst fram på flyget? Det och att man är först med att dö om skiten krashar). Känner mig sådär lagomt snygg när man blinkar och himlar med ögonen då kontaktlinserna har torkat ihop. Halvfem-isch var jag äntligen hemma i Umeå och en timma senare i Robertsfors.

Inatt sov jag förjävla bra, man blir sådär härligt nykär i sin säng när man varit borta från den i några månader!

Trafiken här nere är allt annat än nybörjarvänlig. Hundra olika zoner, reguljära tåg och pendeltåg, ibland är man i Halland och ibland inom Göteborg så då är det andra regler, åldersgränserna varierar när man är vuxen eller ungdom. Åker du tre mil åt det ena hållet kostar det femtio kronor och alla betalformer utan kontant är möjligt och du kan betala ombord. Åker du däremot tre mil åt andra hållet kostar det hundrafemtio kronor och du ska ha köpt biljett innan du kliver ombord men vars du gör det framgår inte riktigt men så är det bara, sen kan du inte betala med sms eller kort utan med kontanter. Har du riktigt otur och misstar det ena tåget för det andra så får du hosta upp böter på åttahundra. Men det är såklart ditt eget fel då du borde ha vetat detta. Sen om du är från västerbotten och aldrig förut varit i staden innan har ingen betydelse. För det är minsann inte tågpersonalelens uppgift att lära ut hur det funkar då man borde ha vetat det innan man klev ombord.

Norrland, skaffa för fan inga tågjävlar. Bussar är utmärkt transportmedel och klarar både regn och snö!

Mera gnäll om trafiken i södra Sverige här.

Jag åkte redan vid tjugo i tio med bussen från skolan i fredags, så jag missade min julavslutning. Men om inget oväntat inträffade så var jag ändå "med". Vi hade nämligen filmat in mig som vi sedan skulle sända på en filmduk under avslutningen. Min klass skulle göra ett musikuppträdande och jag var lite besviken när jag insåg att jag inte skulle hinna vara med eftersom mitt flyg skulle gå klockan två, därav inspelningen av mig själv eftersom jag gärna ville vara med. Vi försökte först att jag skulle "sjunga med" till sången men insåg att synkningen inte skulle funka live så vi slopade idéen (men först efter att jag gjort tre tagningar och därmed förevigat min inte-så-perfekta-sångröst på film på någon annans dator och därmed ökat risken att hamna på youtube). Reservplanen vart istället att jag skulle tända ett ljus och sedan hålla upp ett plakat med en julhälsning från klassen. Låter simpelt och lätt va? Knappast. När man tänder ett ljus vill man att det ska se bra ut, det vill säga, man vill tända med tändstickor och inte med en sån där ful värmeljuständare. Visste ni att det är nästan ingen som använder tändstickor nuförtiden? Jag fick springa runt hela skolan, det gick till ungefär så här:

Först gick jag till matsalen, hej har ni tändstickor, nähä ni har bara tändare men ni tror att vaktmästaren har tack för att ni tog er tid, hej vaktmästare har du tändstickor, okej du svär och kliar dig i skalpen medans du vänder lådor uppochner och det är inget gott tecken, okej inga tändstickor men du tror att tjejerna på expeditionen kan ha då provar jag där istället tack för hjälpen ändå, hej flickor har ni tändstickor, åh vad bra så du har det i din skrivbordslåda, nähä har nån lånat dom, du tror att det är nån som sitter borta vid lärarerummet för Turism, då provar jag där tack för hjälpen ändå, hej har du tändstickor, okej du är lite snäv och du har ingen aning, då springer jag väl runt såhär på måfå slutet av dagen och försöker hitta tändstickor så att jag kan filma in mig själv för vi slutar imorgon och vi måste göra det idag, okej jag försöker en sista gång med läraren som kommer gåendes och är påväg hem, hej har du tändstickor, åh, du tror att du kan ha det i naturkunskapsförrådet, åh vad bra jag tänkte nästan ge upp!

Och det fanns tändstickor i naturkunskapsförrådet så det löst sig i slutändan, men som sagt, puh!

Så vi gjorde inspelningen och jag kunde åka hem lite bättre till mods att jag ändå skulle få vara med på julavslutningen. Så när alla andra tittade på uppträdandet och åt fruktsallad påbörjade jag min långa resa hemåt som började med att jag fick sitta fyrtio minuter på buss, vänta tio minuter på stationen för att sen åka en halvtimma pendeltåg och sen snurrade jag runt på Nils Eriksson-terminalen i en kvart innan jag hittade till flygbussarna. En timma ut till Landvetter, vänta två timmar på flyget som sedan tog tre timmar och sen köra en timma för att, äntligen äntligen komma hem till Robertsfors!

Men som sagt, puh!

Jag flög ner till Göteborg på fredageftermiddagen och spenderade helgen hos en väninna och det var verkligen verkligen tur att jag hade tillgång till denna lokala visdom. En stackars norrlänning som är för första gången i Göteborg är ingen vacker syn. Inte vet jag hur man åker lokaltrafiken (alla dessa incheckningar, tryck på plus, hålla koll på vilka zoner man befinner sig i och att man måste "checka ut" och så vidare). Inte heller vet jag att man måste hålla koll på spårvagnar när man ska gå över gatan då dessa skrotkorvar inte stannar för något utan bara kör på. Sen fick jag lära mig att när man går av så har man företräde och om människorna inte flyttar på sig så ska man säga lite barskt "knö dig", detta betyder då att personen i fråga ska flytta på sig. En därhemma skojade och sa att jag skulle ta med mig paraplyet då det tydligen "alltid regnar nere på västkusten". Men det stämmer inte, det är i Borås som det alltid regnar. Här har vädret varit fint, lite blåsigt men strålande sol. Känns precis som det vore sommar, men när jag säger det så tittar folk på mig och skojar att vi uppe "i skogen" har minusgrader på somrarna (och sen har vi myggor stora som sparvar har jag också hört).

Iallafall. Helgen i Göteborg var otroligt trevligt, kulturveckan pågick så jag och min guide strosade omkring, jag glodde på allting jag såg, byggnader, människor och så vidare. Sen tog hon med mig på vegetariska restauranger och vi besteg även Ostindiefararen som är ett fantastiskt skepp må jag säga! Riktigt intressant att gå runt och titta på innandömet och läsa spännande fakta om besättningen och redskapen (fast det var rätt äckligt att dom använt fjorton finska renar till repet som är inlindat runt rodret). 

På söndagseftermiddagen följde min lokala guide mig till centralstationen och visade vars jag skulle kliva på pendeltåget och hur jag sen skulle åka för att komma mig vidare till orten där folkhögskolan då ligger i. Visst jag glömde att checka ut och tryckte fel på automaten så att en kontrollant blängde lite på mig men efter att ha spräckt mjälten när jag kånkade på flyttlasset kom jag till sist fram till skolan. Och livet hittils på skolan är fantastiskt roligt, har lärt känna en hel del trevliga människor och har redan ett "gäng" som jag spenderar extra mycket tid med. Lite roligt att man dras omedvetet till människor och sen upptäcker man att man har likadana intressen och politiska åsikter.
Nu ska jag avrunda blogginlägget och sen gå ner till "villorna", det är små korridorer utanför skolan där det bor folk. Sammanlagt bor det cirka sextio stycken på internatet och det är en hel del dagelever också. I min barack eller korridor bor det tjugo stycken så vi är lite utspridda på skolan. Iallafall, nu ska jag gå och hänga lite med folket och imorgon börjar lektionerna på riktigt och jag ser mest fram emot historia och samhällskunskap B!

Nääkemin!

Nu är jag framme på folkhögskolan. Trodde jag skulle storkna när jag kånkade på mina två monstruösa resväskor, datorn och handväskan. När jag skulle lyfta av och på väskorna från pendeltåget och bussen misstänker jag att min mjälte sprack på grund av tyngden. Iallafall. Har packat upp kläderna. Obvserverat att det är för få galgar förhållandevis till antalet klänningar. Inspekterade dusch- och toalett samt det gemensamma dagrummet för min "barack" (eller-vad-man-nu-ska-kalla-det). Extra nöjd kände jag när jag gick på besök i den andra baracken och observerade att deras rum var mycket mindre och dagrummet nästintill obefintligt. Mindre nöjd vart jag när jag upptäckte att jag glömt schampoo, mobilladdaren och batterier till min gameboy. Nåja, jag fick tvätta håret i vanligt vatten men jag kan trösta mig med den fabulösa havsutsikten!

Mera episoder, observationer och bilder kommer vid ett senare tillfälle. Ville bara skriva att jag lyckades ta mig ner till staden och tack vare fantastiska vänner funkade logistiken hyffsat.

Loppo!