Jag hade tänkt att testköra mina nya hörlurar på fredagkvällen med ett avsnitt av en sjukhusserie som jag håller på och sträckser nu och sen gå i säng. Tyvärr kapsejade alltihopa när jag upptäckte att klockan var åtta på morgonen (men det var så spännande!) så jag bet ihop och tänkte köra en all-nighter (igen) men tyvärr måste jag ha nickat till för jag vaknade omtöcknad klockan halvtvå och insåg att, shit, vi ska ju fira min storebror idag! Bara att vältra ur sängen, raffsa ihop några svarta kläder ur den gigantiska och oidentiferbara klädhögen och hoppa in i duschen. En halvtimma senare luktade jag vanilj, hade målade ögonbryn och turkosa örhängen för att lyfta upp allt det svarta och redo för smörgåstårta med familjen, så det tyckte jag var bra jobbat.
Vi skyndade i oss smörgåstårtan för klockan tre var det dags för slutspelsmatch mellan Skellefteå och Färjestad. Jag med mina marshmallows-nerver drack vinglas efter vinglas för att klara av alla utvisningar, positionsfel, urusla powerplays, bedrövliga boxplay och klumpiga mål.

Vid periodpauserna passade vi på att kasta vatten, ta frisk luft, fika hembakade bakelser och se när födelsedagsbarnet öppnade sina presenter. Mitt i allt fick vi besök av en färgblind herre som gjorde oss sällskap i ishockeyn.  Det vart en del hotshotts, mascara-diskussioner, stureplansdrinkar, frågesportsprogram, dyra telefonsamtal, hotshotts igen, Körslaget,  många svängar ut för att ta frisk luft, "Fuck me to tears!", klacksånger, stjärnbeskådning och när klockan började närma sig midnatt hade vi fått utökning i sällskapet och sen  bestämde vi oss för att tacka värdparet för kvällen och bege oss på efterfest på andra sidan ån.

Jag och nii nii sprang i förväg med stureplansboxen för att hinna till kiosken innan dom stängde vid midnatt. Att jogga med några liter som bagage och iklädd en fuskpäls är ingen höjdare precis så jag var alldeles mör när vi kom fram. Festen fortsatte ända fram till morgontimmarna så jag är sådär härligt fräsch och pigg just nu när jag skriver det här. Men det var trevligt, Nii nii spelade "Turrican" för mig på ett ostämt piano, storebror två hade fiskpinnar i sin drink eftersom isen var slut och den äldsta storebrodern drack rödbetsspa som bestraffning när vi spelade utslagningsspel. Och sen råkade jag visst sminka en av dom manliga festdeltagarna så att han såg väldigt likt ut den där clownen i filmen "Det".  Jag hoppas för hans del att han inte råkar gå på affären bakfull utan att sett sig själv i spegeln, för det kan...bli intressant. Jag provade även att åka slalom på wii och skrattade ihjäl mig när storebror den äldre skulle prova yoga så drunk in the bar som han var. Väldigt rakt och graciöst må jag säga. Helgen var trevlig men efter allt fika och alkoholhaltiga drycker så känner jag mig helt däst. Blir en reningsprocess med mycket vatten och tankar om inre frid nu framöver.

Vi provade den nya pizzerian i samhället och det var helt f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-t gott! Generöst med pålägg, saftigt men inte för flottigt och med en  tjock mjuk botten. Sen är priserna betydligt lägre än hos den konkurrerande pizzerian och pizzasalladen ingick. Och jag gjorde nåt helt olikt mig och beställde en pizza med ananas istället för räkor,som har varit mitt pizzapålägg sen tre år tillbaka. Iallafall, den nya pizzabagaren får mycket väl godkänt i betyg, eller om vi ska räkna det på mitt sätt : åtta vodkaflaskor!
 

Några ögonblicksfotografier tagna under lördagen:
 

Strålande fint vårvinterväder då jag och familjen åkte in till den södra staden för lite födelsedagsfirande. Dock uppstod lite irrittation när vi skulle köra genom Robertsfors samhälle och upptäckte att nästan alla avfarter var avstängda.

Som vanligt var det lika tjusigt hemma hos storebror den äldre och hans fru.


Det bjöds på gofika bestående av fräscha mackor, frestande Budapest-kaka, morotsrutor och söta cupcakes. Allt såklart hemmagjort.

Min present till födelsedagsbarnet. Rosetterna är "återvunna" från julafton men dom är lika fina som om dom vore nyinköpta.

Jag tog en rundtur med kameran och fotade allt fint jag kunde se, det var en hel del. Men sötast var nog katten med Diva-fasoner som iaktog mig slött.

Efter att ha delat ut presenter, beundrat en espressomaskin, skrattat åt "Absolut Bröllop"'-skivan, pratat och druckit mycket kaffe begav vi oss. Hemma i Robertsfors åt vi sen middag på den lokala pizzerian. Proppen gick medans vi satt och åt och vi hoppades lite ironiskt att kassaapparaten inte skulle funka. Men det gjorde den såklart.

Jag bestämde mig för bjuda in mig själv hos min storebror den yngre för att "umgås lite". Det vart Stepmania, alkoläsk, lite rpg-spel, jag provade även att spela ett indie-spel till Wii som var grymt enerverande. Huvudpersonen föreställde en springande Wii-kontroll och man skulle hoppa, slida och sparka på föremål och då uppstod det en melodi och ja, hur lätt tror ni att det är för en som är tondöv?

Man lär sig alltid något nytt när man är på besök hos Nii-nii*, här ser vi hur han "trollar" en av hans särbos. Tyvärr fick jag inte se reaktionen hos hans rumskompisar då han var borta.

Jag observerar lite konst på väggarna.

Efter att ha spelat det där irriterande indie-spelet till Wii tills vi svurit oss blåa såg vi på Suzumiya Haruhi-långfilmen. Den var fucking tre timmar lång och det kändes som om vi satt i en evighet och väntade tills den skulle ta slut.
 

*= nii-nii är ett smeknamn jag har på en av mina storebröder. Nii-nii kommer från Higurashi no naku koro ni och är urprungligen taget från nii-san som helt enkelt betyder "bror" på japanska.

Det jag tyckte var mest dassigt med att gå ut på krogen för första gången var inte den långa gapiga kön in, det oresonligt höga inträdet, avgiften för garderoben, den alldeles för höga (s)hit-musiken, alla tölpar på dansgolvet som dansade (läs: juckade) sig för nära inpå en, utan det var : vad fan ska man beställa i baren? Som varje nybliven artonåring gör man alltid debuten på krogen så fort som möjligt, jag gjorde den samma kväll jag fyllde år (jag fyllde år på en fredag). Jag minns hur förvirrad och svettig jag kände mig när jag stod framför bartendern. Vad i helsike skulle jag be om?
På fjortis-dunka-dunka uteställena är det knappast miljö att stå och konversera med bartendern vad dom har på drinkmenyn (finns det ens en drinkmeny?) utan man ska helst trycka in en hundralapp i munnen på dom och skrika ut sin cosmopolitan/carlsberg/annat blask för alla fyllon med skotsrutiga skjortor sprutar ner en med saliv om man tar för lång tid på sig. Sen var jag sist ut bland mina vänner att fylla år (december-barn) så jag kände mig riktigt svartsjuk på dom som var så "världsvana" och visste precis vad dom skulle beställa.

Jag tycker fortfarande det känns jobbigt att beställa från baren. Min fantasi* sträcker sig till typ smirnoff ice, gin & tonic och när jag har råd köper jag vodka. Iallafall så kopierade jag från en annan tjej och beställde en Tequila Rose som första drink.

* egentligen har det inget med min "fantasi" att göra. Utan jag är bara en sån där person som ogillar att byta när jag hittat nåt jag gillar. Exempel: i begynnelsen åt jag en Hawaii när vi beställde pizza. Sen plockade jag bort ananasen efter några år. När jag inledde min vegetariska bana i livet plockade jag bort skinkan och åt den så, dvs ost, tomatsås och deg. Efter ytterligare en massa år la jag till räkor på nåns inrådan. Alla ledsnade väl på min torftliga pizza. Nu senaste året har jag lagt till vitlöksdressing. Och det är den enda pizza jag beställer. Helt otänkbart att jag ska byta eller "variera".

Notering till mig själv: köp aldrig nässpray med menthol. Svider så in i hälsingland.

Okej, idag ska jag åka hem från staden och min härliga mini-semester hos cupcake. Det har varit hemskt trevligt att vara på kurs och umgås med vänner men det ska bli skönt att få komma hem och ha kläder som är fria från hundår (hur kan något så litet håra så mycket?). Men samtidigt som det ska bli skönt att komma hem till mina döda krukväxter och mat som troligtvist har passerat bäst-före-datumet så är det roligt att vara i staden och hitta på saker som man inte kan göra i byn. Typ gå på pop quiz, äta på Droskan, gå på Olles, gå på maskerad, äta svinigt god pizza hos Alfredo-eller-vad-pizzerian-nu-hette och så vidare. Kanske bra att man inte har tillgång till en massa syndiga frestelser, då hade man aldrig haft några pengar.

Nu ska jag dricka gott kokkaffe som cupcake gjort (hon kan göra infernaliskt gott kaffe ska ni veta) och kanske handla lite lackfärg till min sängram, eller ja jag får se. När jag kommer hem måste jag betala räkningar, vattna blommorna och få ordning på mitt liv. Leta lägenhet och skaffa mer arbete. Över och ut, salut!