Begriper inte varför jag - som älskar välvårdade och nylackerade naglar - har köpt billiga tramsmärken i över tio års tid. Varför!? Visst, man vill ha flera färger och det blir så "dyrt" om man köper lack för en hundralapp styck, men handen på blindtarmen. Vafan lägger man ut på t.ex en krogrunda? Köpte en flaska från märket essie för 129:- (chinchilly) och jag är helt omvänd. Aldrig mer att jag köper skräp för trettio kronor där penseln är skit och lacket krackar på nån dag plus att efter två veckor måste man stå med den uppochner för att få ut färg (trots att det är mer än hälften kvar). Var som en dröm att få måla med detta lack och resultatet vart så bra att hädanefter ska jag satsa på två tre snygga lack som då får "kosta lite mer" än tio flaskor skräp.

Sen är jag förbi min fas med überchockgröna/rosa/gula/blåa nagellack och istället är mer inne på mjölkiga beige-nyanser, grått (man häpnar över hur många snygga nyanser av grått det finns, hallå det är ju grått vi pratar om) och pärlemorvitt. Och nej det har nog inget med åldern då jag fortfarande köper billiga plastörhängen i knalliga färger.

Tre senaste:

1. Har checkat in på det fashionabla Tomtebo för en St Patricks day-weekend med min cupcake, den gröna (ack så använda) tyllklänningen drogs fram ur garderobens innandöme. Så ser ni nån med rött hår, billig grön klänning från fjolförrförra årets H&M sortiment och med skitsnygga naglar så kan det vara jag, är ni osäker ska ni bjuda på en shot tequila för jag dricker den utan salt och citron.
    
2. Ser att jag inte har varit inne på en månad och kluddat i bloggen, kan bero på att jag sovit, jobbat, ätit, sovit, jobbat, sovit, ätit, jobbat, jobbat, ätit och så vidare. Fyra av fem helger har jag spenderat på jobbet och jag är besviken om jag inte fått ihop sex dagar i veckan. Men jag klagar inte, för jobba bör man annars hamnar man i rännstenen (och sen har man inte råd med nagellack för 129:-)
    
3. Trodde att jag skulle få ta fram min kära rostiga damcykel för nån vecka sen, men just när solen smälte bort snön i ett rasande tempo och man började luras att våren kommit till kalla norrland vreds klockan tillbaka och man åter igen fick dom där "härliga" kvällarna då temperaturen sjunker till -28 celcius. Fuck you vädret!

Lång väg hem

Fan vad en god natt sömn kan göra för ens dag. Sov hela natten och vaknade av mig själv klockan fem på morgonen, helt fucking utvilad. Drömde sådär fantasieggande och myspysigt som ger en varm och behaglig känsla av ro när man vaknar. Låg kvar i två timmar under täcket och surfade på min telefon innan jag klev upp klockan sju och hade en perfekt frukost med rostat bröd, ägg och kaffe medans jag såg ett favoritavsnitt av serien Durarara! (ett avsnitt med såna cliffhanger att man skriker förtjust och upphetsat vid varje vändning). Rökte en cigarett, sminkade mig framför spegeln och spelade Kristoffer spelar flipperspel så högt jag ville på stereon eftersom jag var ensam hemma. Sen fixade jag med hår och smycken och drog på mig arbetskläderna. Fick hjärnsläpp när jag såg att det "bara" var minus fem utomhus och struntade i både handskar och mössa (ett misstag jag inte insåg förräns jag skulle hem klockan fem och temperaturen sjunkit med tio grader till plus lagt på sig snålblåst). Gick och arbetade fem helt trevliga timmar, fick den trevliga nyheten att min pappa fått en plats på äldreboendet. Underbart! Smolk i bägaren var när jag gick hem med en kollega och insåg att man fan är dum i huvudet om man skiter i mössan vintertid i norrland. Känseln från kinderna, hakan och pannan var helt borta när jag kom innanför dörren och återfanns inte förräns en kvart senare. Sen komponerade jag en helt fantastisk gul marängtårta med citronfromage, choklad, mango och kiwi. Farsgubben levlar upp imorgon så då är det klart att man gör poppig tårta med neonfärgade ljus.

Tre roliga saker i veckan:
1, föreläsning imorgon av Ola Polmé, har skrivit flertalet böcker varav min favorit "Vanvård eller vård av gammal vana".
2, min vän Lindamy och hennes svål karl har housewarming på lördag, har inte sett dom sen i augusti så det ska bli superduper-mega-ultra roligt!
3, får min supergula kofta som jag vann på auktion för en pinsamt låg summa. Gult kan ju vara lycka personifierat.

Nu avslutar jag den här dagen med att spela soundtracket till Final Fantasy IX, ett glas vin och ett helt nummer av Bang.

Snart åker jag in till stan och Tomtebo för att dra ner snittet på snygga människor. med min närvaro Min lilla resväska rymde typ två klänningar och en tröja efter att ha knökat ner alla julklappar men det ska nog gå bra även om hjulen inte kommer att rulla på snöunderlaget utan jag får lov att dra konkaronget alternativt ploga ner till busstationen.
 

Tre senaste:

1. Noterade att termometern uppvisade -25 celcius igårkväll, äntligen är det befogat att säga att man fryser!
2. Köpte en trisslott och skrapade fram 150:- 2X, yay!
3. Satt och drack äckligt snabbkaffe hos farsan och gick igenom hans fotoalbum, den här bilden är priceless, passande rubrik är nog "Det här lägger jag upp på Youtube!"

Tack och lov att tekniken har komprimerats, vilket åbäke! Bara mikrofonen är ju lika stor som ett baseballträ. Bild tagen nångång under 70-talet

Bloggen Fototriss har temat "Så här ser det ut där jag är" den här veckan! Här kommer mitt bidrag.

Bilder tagna av mig med min mobilkamera.
 

Jag visste väl att det kunde snöa här, och precis lagomt till min "levla-upp-dag" (i folkmun kallas det visst födelsedag). Det bästa med att det snöar och folk inte riktigt är vana vid det är, borträknat allt gnäll hur kallt det är fast det är nån pytteliten grad under noll, är att de blir som barn igen. Vuxna människor runt tjugo-tjugosju kastar snöbollar och mular varandra i snön i euforisk extas. Det har jag svårt att föreställa mig att folk gör på arbetsplatserna hemma...

...eller varför inte! Slöseri att bara skotta omkring snön när man till exempel skulle kunna mula ner chefen som i godan ro promenerar från bilparkeringen in till värmen, eller hurra iväg ett lass med snö från balkongen när grannen i ett obevakat ögonblick står nere och röker!

Tre senaste:

1. Efter tre långa år säger jag tack och adjö till brunt hår och hallå till rött!
2. Mandarin-säsongen har ä-n-t-l-i-g-e-n börjat, där pratar vi god frukt. Äpple och banan? Nej fy fan, låt mig slippa.
3. När ska lärare inse att elever är kräkless på Shakespeare och hans sopiga frilla? (och varför är eleverna indoktrinerad att hålla med lärare eller säga att varje film eller gruppuppgift var "bra och intressant" fast dom fontänspyr i taket?)

Kall och vacker morgon på västkusten

Lika mycket som jag kan lyssna på en välkomponerad låt i flera timmar eller läsa om en bok för femtioelfte gången är jag väldigt svag för att beundra konst. Handmålade tavlor, manipulerade bilder gjorda i Photoshop, fotografier tagna med systemkamera eller bara nedklottrade skisser. Ja you name it. Min hårddisk är antingen full av animerade serier eller, just det, bilder. Jag har tusentals bilder som jag sorterat i hundratals mappar. Allt från riktiga motiv, ritade motiv, svartvitt, landskap, regn, snö, gamla människor, folk som röker, surrealism, pixelkonst, serier, kol, vector, fanart, ballonger och så vidare i all oändlighet. Varför samla på sig alla dessa bilder kan man undra sig, vad ska jag göra med dom? Tja, kanske av samma anledning till varför man fyller en bokhylla med böcker, har en skivsamling eller hänger tavlor i sitt hem. För att beundra. Bli glad, bli inspirerad, drömma bort sig, fascineras, roas och fasas.

Några favoritmotiv jag har bland fotografier är, övergivna byggnader, ballonger, böcker, vinter (och där är det allt från närzoomade snöflingor, frostiga träd till norrsken) dörrar eller portgångar och sen det jag har i det här inlägget : paraplyn.

Här bjuder jag på några av mina favoritbilder involverade ett paraply i, mycket nöje eller missnöje!

Vintertid på söndag, hallelujah för fan! Jag är trött på att vara trött på morgnarna och vara tvungen att dölja påsarna under ögonen som når mina knäveck med min koffeinögonkräm. Jag menar, det är smått onaturligt att applicera koffein under ögonen när det ska hällas direkt ner i min strupe eller intravenöst.

Jag åker om två dagar och njuter av minusgraderna och meterhöga snödrivor. Fick ett textmeddelande av en kompis på internatet som anförtrodde att det "regnar och blåser som fan" därnere, vilket jag inte ser fram emot att komma tillbaka till. Idag har jag provat sommarkläder för att se vad jag ska ta med mig tillbaka eftersom jag inte vet om min studentekonomi tillåter mig att komma hem till påsklovet. Vilket betyder att jag inte kommer att komma hem förräns jag slutar skolan det vill säga om sex månader. Så då är det bra att planera framåt och ta med sig lite tunnare klänningar när vårvärmen kommer. De här veckorna gick alldeles för fort och jag hade velat umgås ännu mera med vänner och familj, men överlag har det varit ett mysigt lov och jag är ganska nöjd. 

Dagen före dagen före dopparedagen Det var en kall, frostig och sagolikt vacker vinterförmiddag och jag ringde efter den yngsta storebrodern. Jag lockade med en kanna kaffe och en halvtimma senare stod han med rödfnasiga kinder och flåsade istappar i ansiktet på mig (om man cyklar sprint i uppförsbacke så frostas lungorna visst ihop). De nästkommande timmarna ägnades åt att dra dåliga skämt, dricka hinkvist med kaffe, traggla med kodmallar och visa upp våra nya dyra och avancerade telefoner för varandra.

Efter att ha bjudit brorsan på en ostig och flottig middag tog vi en halkig promenad ner till andra sidan av samhället, vi tog avsked och han gick hemåt medans jag svängde vidare till storebror den äldre för att se "fjollhockey" (AIK-DIF). Jag hade med mig mousserat rosévin och gav äran till storebror att korka upp, dock hade jag missat detaljen att den legat och skumpat omkring i min handväska genom samhället vilket resulterade till en kraftig explosion i taket. Så när jag hälsar på till sommaren kan vi peka på hålet i taket och säga "minns du den kvällen? Du hade kommmit hem från västkusten och var helt salig över all gnistrande snö, vi skvallrade under köksfläkten, såg på finsk krigsfilm och lyssnade på tysk vikingamusik och svensk Oi! Du vart The beast och drack upp mina öl när jag var på toa, sen krashade du i min säng redan klockan två på natten!"

Dagen efter och dagen före dopparedagen: jag vaknade upp i någon annans säng och fann alla bröderna i vardagsrummet i färd med att dra skämt. Jag stapplar mig ut och såg inget vidare eftersom kontaktlinserna grumlat igen, men jag kastade en blick utanför och det regnade. Det fantastiska vädret dagen innan hade förvandlats till slask och elände vilket fick smaka på några finska svordomar. Bröderna drog några "the beast"-skämt om en viss person och sen skämtades det en hel del tills ingen orkade skratta på grund av hunger. Det bestämdes att man skulle ringa och beställa pizza och då vi var fyra kunde vi dela på pizzorna ihop. Lysande förslag tills bröderna insåg att någon av dom var tvungen att dela med lillasystern som även är känd som familjens enda vegetarian. Snabbt bildades det en pakt mellan två av köttätarna och den tredje svor sig grå när han insåg att han skulle bli tvungen och äta en Hawaii utan skinka. Efter pizzorna såg vi på ett avsnitt av Zorro från -81 med min favorit Sergeant Gonzalez som inte kan göra ett enda rätt. Sen avlöptes allt i sin vanliga ordning, vi syskon åkte till farsan, drack kaffe, bråkade med julgransfoten från Dantes tredje krets, spelade Nintendo och käkade lakritskonfekt. Vid middagstid hem till morsan för att äta äkta risgrynsgröt och sen spela Bingolotto's uppesittarkväll. Insåg att Bingolotto verkar få svårare och svårare att få tag i kändisar då dom hade keso-konsert, Segway-balett och Mojjes ungar som fixade rim. Jag missade hundratusen kronor på en siffra och varken jag eller någon annan vart milljonär. En storebror krashade i gäststugan medans resten ockuperade rummet jag skulle sova i med nätpoker. Gick isäng alldeles för sent efter att ha glott på Ett päron till farsan drar till Las Vegas-eller nåt sånt.

Dopparedagen!
Drar mig i sängen framtill lunchtid, kastar mig upp och in i duschen och sen i min korta babyblåa klänning som man inte ska dansa bugg i. Jag insisterar på att alla bröderna ska vara med på en familjebild då alla är finklädda och stiliga, poängterar att även det senaste gruppkortet på oss togs när R gifte sig, vilket var ett deccenium sen! Brorsorna muttrar och ber om att få slippa och jag ger dom onda ögat. Efter lite tjafs ställer alla sig utomhus, utan jackor och gnäller att det är kallt "hur ser det ut om vi har fula jackor på familjekortet!" Iggy får agera kameraman och knäpper av sju-åtta bilder. När vi är klara stökar vi in oss i bilen för att åka hem till farsan för lite julaftonsfika. Jag går igenom bilderna och inser att:
Brorsa 1 ser ut som om han just sett detta klipp.
Brorsa 2 ser ut dom Dr Acula från Scrubs.
Brorsa 3 ser ut som karaktären Anne från Little Brittain. Kort sagt, familjekortet är ett fiasko. Surar några minuter över att man ingår i en familj som inte kan se ut som vanligt folk men kommer fram till att jag ska trycka upp bilden som en canvas-tavla iallafall (bröderna kommer att ångra att dom inte såg normala ut på bilden).
Hemma hos farsan dricker vi kaffe, spelar Ghostbuster på nintendo och tittar på backhoppning på tv. Nu börjar jag bli äckligt less på det här inlägget så jag hoppar fram några timmar i tiden, vi har ätit en mycket välkomponerad julmiddag hemma hos mamma, vi är proppmätta och jag har druckit gott vin som smakar saft, ingen såg hela Kalle Anka men vi har roat oss med att facerape:a storebror den äldre varje gång han lämnat datorn utan att logga ut från sitt konto, vi har gått igenom julklapparna och jag fick en sen födelsedagspresent av äiti. En fantastisk vit fuskpälsjacka! Vi hoppar fram någon timma till, vi är så mätta av vi inte behöver äta framtill nyår, vi lyssnar på heavy metal och dricker lite rusdrycker. Morbror kommer förbi och säger hyvä juloua och vid midnatt gör jag och brorsorna en visit i ett närliggande grannskap. Jag blir bjuden på whiskey, brorsan spelar på ett dammigt synth och dom andra äter skinkmackor. Vi hoppar fram några timmar till, nu är det sent, jag ligger i sängen i min nya flanellpyjamas och smular ner lakanet med pepparkakor.  Jag läser serier och sen somnar jag med örhängena på.
 

Dagen efter dopparedagen spenderades med ananasjuice, julbord nr.2, Tre av samma ull, försenad chokladpudding, Yatzy och två glas grogg! Det var allt från min jul 2011! (det här inlägget är över tusen tecken långt så nu är jag måttligt trött i fingrarna).

Hej Minnalainen, nu är vi såklart nyfikna vad du tänkt göra till jul?
- Hej, jag tänker göra som jag gör varje år, fira med familjen! Med undantag från förra året då jag jobbade julaftonskväll så har vi i princip samma upplägg kring juldagarna. Kvällen innan spelar vi Bingolotto's uppesittarkväll medans vi dricker öl eller glögg. På julafton klär vi upp oss och jag och brorsorna åker till farsan vid lunchtid, dricker kaffe och tittar på "Vargens son" på VHS. Vid tretiden åker vi hem till mamma och äter julbord, enligt många är det tidigt. Vi brukar ha avklarat julklappsöppningen när Lille John vrålar "Mot Sherwoodsskogen". Efteråt äter vi efterrätt och sen spelar vi sällskapsspel och dricker öl.

Vilka är dina favoriter på julbordet?
- Ugnsomeletten, mammas hemmagjorda chokladpudding och äppelmoset. Ingen jul om inte det står en burk med äppelmos som jag kan ha till mina vegetariska bullar. Andra läckerheter som jag kan rekomendera är de finska jullådorna, helt vegetariska och som att äta en bit av Finland.

Vad klarar du dig utan?
- Skinka, grisfötter, leverpastej...eller förresten, allt kött får gärna fattas på mitt julbord.

Vilket är ditt starkaste tomteminne?
- Enda sen jag varit liten har jag varit livrädd för jultomten. Men starkaste minnet var nog den julen då Iggy hade skaffat en verklighetstrogen tomtedocka som han körde buktalare med. Jag förstod ingenting, varför satt tomten livlös i stolen medans Iggy mimade bakom?

Vad lyssnar du till jul?
- Till jul blir det nog Black Sabbath och soundtracket till Star Ship Troopers, vill jag ha en känsla av jul så spelar jag den gamla dängaren "Vår julskinka har rymt" av Werner & Werner.

Minnalainen, vad önskar du dig i julklapp?
- En massa snö och norrsken!

Till sist, avsluta meningen "ingen jul utan..."
- Vikingatomten och Koskenkorva!
 

Bra sak: Det snöar mycket utomhus och det går dubbelavsnitt av Masterchef USA på tv nu!
Dålig sak: All snö blockerar mottagningen så att programmet förvandlas till en upp och nervänd kubistisk målning, det vill säga, det är omöjligt att se något på skärmen utan att få epeleptiska ryckningar i benet.

Det är ingen hemlighet att jag älskar vintern med tillbehörande snö. Inte heller är det en hemlighet att jag smider planer på att separera Gordon Ramsay med sin fru så att jag kan ersätta henne (som kuriosa kan jag avslöja att jag har hans bok uppställd bredvid sängen så att han är det första jag ser på morgonen och det sista på kvällen). Så när två av mina favoriter motarbetar varandra på det här sättet vet jag inte vem eller vad jag ska vara förbannad på. Frustrerande!

Är det något som får mig att känna hemlängtan så är det när man pratar om snö och vinter. Jag är inget stort fan av regn och blåst, men när jag gjorde en visit utomhus i morse så var det jag som tappade hakan. Frost. Frost på marken och en klasskompis berättade att det varit fem minusgrader. Jag brukar inte kommentera vädret här nere då folk blir ytterst offensiva när man pratar om kyla och vinter ("ja men vi har faktiskt haft väldigt kalla vintrar, även om du som kommer uppifrån inte tycker det är kallt") men när en sa att det började bli väldigt kallt utomhus så sa jag käckt "nej nu är det äntligen höst!" För när jag lämnade norrland så varnade man redan då för snöblandat regn så jag hade såklart plockat fram höstjackan och min halsduk men när jag kom ner till västkusten smälte jag bort då de tydligen fortfarande hade sommar (även om lokalborna inte håller med mig på den punkten). Iallafall, när jag såg frosten på marken och att det kommit lite lite is på havet så kändes det för ett litet ögonblick, som om jag vore hemma.

Och sen läste jag i DN att det kommer att bli mycket kallt natten till söndagen, och hemma i västerbotten (till min stora avundsjuka) kommer det att falla snö! Så på söndag kan jag äntligen använda min höstjacka utan att svettas!

Hösten står vid dörren och det är inte riktigt temperatur för att gå i tunna strumpbyxor och öppen skjorta. Men än är det inte dags för fingervantar och halsduk, dom kommer inte fram förräns frosten ligger som ett täcke på morgonen och termometern visar minus. Jag går hemåt från en gemytlig kväll med fint sällskap och trevligt prat på en gata som jag gått sen mannaminne och blir lite blödig. Min kära gata som är en återvändsgränd. Här börjar ingenting utan här upphör vägen och det ända som finns är en snäv återvändsgräns och en omslutande skog. På den gatan tog jag mina första vingliga pedaltag utan stödhjul, här har man gått till skolan i regnet med röda gummistövlar och snöpjäxor i djupsnö på vintern. Asfalten känner jag väl till, varje spricka är mig bekant. När dom fylls med vatten när det regnar så vet jag precis hur formen blir. Utanför staketet blir vattenpölen avlång och smal medans den i hörnet blir stor och rund och den i korsningen breder ut sig som ett hav vilken man cyklade i som barn så att vattnet stänkte upp på byxorna. Det är mörkt ute när jag går vägen hem och skogens mörka siluett sveper tryggt om mig. Här har man gått många gånger på vintern, nästan ingen är ute och inga bilar kör då vägen inte leder vidare till utan endast hem. Det enda som brukades höras var knarret från skorna. Som barn var jag alltid tvungen att leda hem mina vänner som varit på besök då ingen vågade gå igenom den stora skogen. Så jag följde dom genom skogen, förbi samhället, över ån, hem till deras tätbebodda bostadsområde och sen gick jag hela den långa vägen hem igen. På den tiden fanns det inga musikspelare som man kunde fördriva promenaden med, man hade bara sina egna tankar. Då var man duktig på att bygga upp fantasislott och flytta in i dom. Då gick vägen hem fort, inte för att promenaden hem gjorde något. Till skillnad från mina vänner var jag aldrig rädd för skogen utan såg den som en vän. Skogen som omsluter vägen som inte leder någonannanstans, bara koti.

Den här värmen som vi haft under dagen är inte bra för mitt kalla finländska blod. Enda gången jag vill ha varmt och kvavt är när jag sitter i saunan. Hade det inte blåst så hade jag nog havererat på gatan. Det var tur att jag höll ett snabbt och raskt tempo när jag promenerade ner till samhället, så fort jag saktade ner så stod luften helt stilla och dom varma ångorna från den skållheta asfalten fick verkligen svetten att drypa.

Läs gärna mitt inlägg från förra sommaren där jag beskriver varför sommaren är en lång jävla plåga här.

Jag hoppas att cykeln inte rostat ihop under vintern så att  bromsarna börjar strejka eller hjulen ramlar av och jag brakar ner i Rickleån när jag passerar bron. För det skulle vara så typiskt! Jag får väl korsa fingrarna och när jag lix håller på hoppas på seger för Skellefteå AIK i kvällens hockeymatch.

Adjöss!

Första dagen i april är dagen då vi blir lurade av fan allt och alla runtomkring oss. Inte bara folk lurar en utan även vädret. "Aprilvädret" brukar oftast vara synonymt med att det kan vara plusgrader, vindstilla och soligt ena dagen men förvandlas till ett grått, blåsigt, snorkallt intermezzo den andra. April månad är nån slags mellanfas mellan årstiden vinter och vår. Det är som april inte kan bestämma sig för om den ska hålla kvar vid vintern lite till eller släppta taget och låta våren få göra entré. Personligen finner jag det rörande att sista ansökningsdagen till högskolan och universitetet är i mitten på april, lite som ett lockrop "vill du vara vinter eller vår?". Jag har alltid älskat vintern men kanske ska jag prova omfamna våren iår?

(även om våren à la norrland kan vara ett äckligt ihopkok av humörsvängande väder, gammalt äckligt grus och en oidentiferbar sörja på vägarna som man alltid drar in med skorna...men den har ändå en viss charm)

Ett evigt dripp droppandes fick mig att kisa ut genom fönstret. Därute ser det ut att regna från taket. Förbaskat, har våren tillsist nått den norrländska tundran? Iallafall så kände jag mig lockad (lurad?) av termometerns många plusgrader att fälla upp plaststolen utomhus för att lapa lite viktiga D-vitaminer. Helt snärjd var jag ändå inte av solens ynkliga strålar så jag hade tagit på mig min svarta fuskpäls och varma kängor men till ingen nytta. SMHI's rapporter är inte så mycket att lita på men nog blåste det allt rejält. Orkade bara sitta i solen i drygt en kvart sen tröttnade jag. Jag begriper mig inte på folk som har det som rutin och hobby att sola i flera timmar. Uäck vad tråkigt det är! Har man sällskap i solen kanske tristessen går att schasa bort men ensam...vad ska man göra? Sitta och tänka hur förbannat tråkigt det är? Man kan ju inte sitta och läsa för då får man vit hals och solbränd panna. Solglasögon är bara att räkna bort såvida man inte vill bli förväxlad för att ha råkat ut för brillenhematom.

Lite pinsamt att erkänna men jag var skitnervös för att solen skulle ha väckt upp alla sömninga insekter ur deras vinterdvala. Det går inte att koppla av när man är rädd för getingar i näsan och spindlar i håret.

Tur att det är många många månader kvar innan det är sommar, för då börjar inferno.

Mitt vackra vackra vinterparadis! Säg att du stannar mycket längre till!

Jag måste sluta kasta ett öga på termometern just innan jag ska gå till jobbet, det är lika bra att inte veta hur snuskigt kallt det är. Dom senaste dagarna har temperaturen sjunkit lägre och lägre för varje morgon och imorse var det minus tjugotvå. Jag var tvungen att paketera min matlåda och min banan i flera lager halsduk, för jag betvivlade att min låtsasskinnväska håller värmen särskilt bra. Sen var det bara att dra upp halsduken över näsan och dra ner mössan över huvudet och promenera dom tjugo minutrarna som det tar till jobbet.
Räknar man bort kylan så är det rätt så behagligt att promenera strax efter sex på morgonen. Har man tur så kan man skymta en eller två stycken personer någonstans längst bort på vägen, annars är det helt folktomt tills jag kommer fram till huvudgatan.

Imorse gick jag i ett raskt tempo och filosoferade medans jag hoppades att halsduken skulle förbli isfri tills jag kom fram till jobbet. Jag fick syn på polstjärnan och tänkte att fan vad den lyser starkt i år när jag fick se en komet! Med svans! Den föll just nedanför polstjärnan och jag vart så förskräckt, för jag har sett många "jorden-går-under-apokalypsen-är-nära"-filmer och hann tänka nu jäklar dör vi allihopa och tur att jag tog den silvriga ögonskuggan iställer för den beige innan jag insåg att ljuset som jag trodde var från kometens nedslag nog bara var ishockeyplanens strålkastare. Okej, jag fick inte så många timmar sömn inatt. 

En annan sak är att man aldrig hinner vara ute i solen under vintern. När man går till jobbet är det kolmörkt och när man slutar är det lika mörkt. Under min halvtimmas lunch sprang jag ut en snabbis och tänkte fotografera det vackra landskapet men solen var redan på väg ner. Jag fick nån enstaka bild sen var jag tvungen att gå in för att förhindra kallbrand (det gick inte fota med handskarna, dom är så fumliga).
 

Vinterfrost
(bilden är tagen med mammas röda olympus av mig klockan tolv)
 

P.S. jag är egentligen inte alls säker på om det var en komet jag såg, det kan lika gärna vara en meteorid och så vidare. Men den hade en svans iallafall! D.S.

P.S. 2 ikväll blir det väderomslag, eller inatt. Så då ska jag lurpassa ute efter norrsken. Hoppas Hoppas! D.S.2

Femton minus och jag har ingen rånarluva att täcka ansiktet med. Mina stackars ögonfransar kommer att bli alldeles frostiga igen.

Det känns jätteroligt att jag kommer få en massa snö till min födelsedag. Förra året hann allt regna bort och man kunde skymta gräsplättar här och där, alldeles för många faktiskt. Men i år blir jag väldigt förvånad om all den här massan hinner försvinna innan onsdagen. Jag älskar årstiden vintern och snö, så en bättre present än det här finns nog inte. Ja det skulle vara norrsken då. Hoppas hoppas!

Den här bilden är från förra veckan så det har såklart kommit ännu mera snö, de facto så snöar det just nu!

Jag är verkligen ingen "byxmänniska". Jag tycker om att ha på mig kjol eller klänning av alla dess slag. Tar man en titt i min garderob så kan man räkna antalet byxor med ena handen (hit räknas såklart inte pyjamasbyxor), däremot räcker mina strumpbyxor till döddagar. Jag har på mig kjol och klänning året om, men varje år så luras jag att ta på mig ett par jeans. Såhär går det till : vintern närmar sig och temperaturen kryper långsamt nedåt. Någon "byxperson" ser mig i kjol och utbrister "men HUR kan du gå i kjol? Är det inte jättekallt!?". Jag blir ställd och tänker att, ah det kanske är lite kallt i kjol, imorgon ska jag ha jeans. Såklart har jag glömt hur det var året innan, när jag också lurades att ha på mig jeans. Dagen därpå plockar jag fram jeansen ur garderoben och går ut i den friska, väldigt kalla luften. Och får en chock. Den som påstår att strumpbyxor är kallare än ett par jeans som blivit stela har uppenbarligen aldrig haft bomullsstrumpbyxor (alltså en man). Mina ben får en köldknäpp, låren domnar bort plus att det är omöjligt att gå normalt framåt eftersom jeanstyget har frysit och är lika styvt som kartong. Nej huvva. Okej, tänker ni, varför har du inte långkalsonger under jeansen? Jo, svarar jag, då måste jag ha en storlek större på jeansen, annars kommer byxorna implodera och knappen lossna från sitt fäste. För mina jeans sitter som ett smäck som dom är och det rymms inget lager därunder. Men jag föredrar strumpbyxor och kjol, känns det en aning kallt med ett par så kan jag ta på mig dubbla strumpbyxor. Det brukar funka hur bra som helst.

Dock är nackdelen med kjol att när det blåser så kan ens underbyxor komma till allmänhetens beskådan. Detta händer såklart när man cyklar i nedförsbacke (såvida man inte har tryckt in kjolen under baken, men då kan man å andra sidan inte stå upp och trampa på pedalerna. Ja dessa i-landsproblem).

Sen tycker jag det bärs för lite kjol. När jag gick andra året i gymnasiet var det jag och en annan tjej som bar kjol kontinuerligt. Alla andra tjejer hade byxor. Jag fick beröm av en äldre kvinna i cafeterian för att jag bar kjol, hon tyckte det var "trevligt med flickor som bar kjol". Det tycker jag också, att det är trevligt med folk som bär kjol. Folk borde bära kjol lite oftare, helst män.

Jag är trött, hungrig och mina tår är fortfarande kalla efter min sliriga promenad hemåt i den kalla kvällsluften från nii-nii och jag orkar inte skriva någon lång och fyndig text om hur min dag varit. Så jag skriver en lista. Jag älskar att skriva listor. Jag älskade att skriva listor långt före jag läste High Fidelity. Vill bara påpeka detta så ingen tror att jag apar Nick Hornby's roman.

Lista över tisdagen

# vaknade av okänd anledning, drack lite vatten (har alltid ett glas på nattduksbordet för sånna här tillfällen)
# försök att somna om misslyckades, bestämde mig för att läsa ut min bok (Sista chansen, Marian Keyes)
# låg och vräkte mig i sängen tills jag bestämde mig för att kliva upp vid tio
# startade datorn, pillade in kontaktlinser, kokade kaffe, fick igång internet (yay!), kollade mail, bloggade, drack kaffe
# såsade alldeles för länge framför datorn vilket resulterade att jag fick stressa på mig smink och kläder
# lämnade lägenheten strax innan tolv och skyndade mig ner på samhället för möte X med person X
# halv ett var möte X med person X avklarat, gick oväntat bra.
# träffade person Y för att diskutera ämne Y och sen träffade jag person Z och skvallrade litegrann
# gick in på apoteket och köpte en tub med ansiktskräm och en manikyrpinne som man trycker ner nagelbandet med, lite "flärd" får man unna sig.
# gick i raskt tempo till nii-nii's "arbetsplats" och träffade kvinna Q och drack kaffe och diskuterade diverse ämne, kaffet mycket gott. Satt på "arbetsplats" i cirka tre timmar och drack kaffe och spelade frågesportsspel som jag fått från alkot.
# följde med nii-nii hem efter arbetsdagen slut, drack kaffe och diskuterade bisarra samtalsämnen och såg på när nii-nii stekte äckligt bacon.
# såg extremt dålig film, Pineapple Express, en vodkaflaska av tio. Kände mig suicidal pga den dåliga filmen
# såg trailer för filmen Steam Boy, suicidal känsla försvann.
# gick hem, mp3 slut på batteri, #!@% kallt och både mössa och halsduk kvarglömda hemma
# hemma, fryser om tårna och hungrig. Äger ingen micro så måste vänta på att fryst mat tinar. Suicidal känsla återvänder.
# startar dator och skriver en lista.
# äta fryst mat och sen somna på mage i sängen.

Slut.

Notering till mig själv: bara för att det är lagomt kallt och soligt mitt på dagen och du kan gå utan mössa betyder det inte att det går lika bra på kvällen då temperaturen har sjunkit avsevärt. Rättare sagt, det är jävligt kallt.

Jag hoppas att den här första snön inte blir kvar särskilt länge. Upptäckte just att jag hade glömt ta in lite saker från balkongen och nu har dom frysit fast och sitter som berg. Oj vad bra man får vara.

Fyra minuter kvar på auktionen och jag trodde att jag skulle kunna smita iväg och ta ett glas vatten. Nej då förlorade jag skitauktionen med en krona. Grrr. Hoppas koftan är full med löss och hål. Men jag fick åtminstone två snygga koftor för 124:- en vit och en marinblå. Det blir bra.

Dom ser kanske inget vidare ut på bilden men jag lovar att på mig kommer dom se helt fabulöst snygga. Marinblått är verkligen en snygg färg. På mig.

Nu skulle jag behöva ett par nya skor till vintern. Vilket alltid gör mig lite osäker. Vad är "vinterskor" för nåt när man är i min ålder? När man var en liten snoris hade man präktiga vinterkängor med snörning. Går jag på första bästa skoaffär i t.ex Umeå så har dom inte präktiga vinterkängor med snörning i hyllorna. Snarare skinnstövlar och pumps. Jag brukar köra på converse med dubbla tjocksockar hela vintern. Det brukar funkar sisådär om man låter bli att trampa i vattenpölar och gena genom gårdar som är oskottade. Jag vill verkligen ha ett par marinblåa converse men dom är så okristligt dyra. Får köpa dom via Tradera...om ingen #!@% budar över mig igen dvs.