Supernintendo kan vara den konsol som har störst plats i mitt hjärta, för att jag spelade det längst, förälskade mig i flest spel. Och är det något som verkligen är synonymt med spelen till Snes så är det musiken. Efter flera timmar av en odyssé på youtube och många nostalgiska upptäckter har jag hittat mina tio favoritlåtar till Snes (ingen rangordning), mycket nöje!

1# F-Zero - Big Blue

 2# Street Fighter II - Guile's Stage

 3# Donkey Kong Country - Gangplank Gallion

4# Super Bomberman - Boss

5# The Legend of Zelda : A Link to the past - Overworld

6# Actraiser - Filmoa

 7# Mega Man X - Spark Mandrill

 8# Final Fantasy VI - Terra's Theme

 9# Donkey Kong Country - Fear Factory

 10# Chrono Trigger - Frog's Theme

Gick upp i limmningen av lycka när jag såg att man kunde dra ner och installera det gamla (och det enda legitima enligt mig) ritprogrammet MS Paint! Men insåg ganska fort att mammas dator...eh...inte har nåt USB-uttag som jag kan koppla in min ritplatta med...

Men till diskett fanns det minsann, och det var fan inte igår jag såg det på en dator. Haha får mig osökt att minnas varje gång lärarna varnade oss för att stoppa in våra egna disketter i skolans datorer "vi måste undvika virus", så då fick man snällt be om en särskilt diskett om man ville kunna spara bilder till ens skolarbete som man "Altavistat" fram informationen (hade man tur rymdes det två sidor arbete och några bilder haha). Känns som att vandra omkring i åttiotalets mausoleum hemma hos morsan, hittade både blandkassettband och den mycket älskade VHS-rullen GoBots* från 1985 igår när jag fick mani och rensade upp mitt gamla flickrum/numera datorrum/tillsvidare min bostad. Måste konvertera rullen till datorn omgående innan tejpen faller sönder framför mina ögon. Åh fy fan, kan inte folk börja kliva upp så jag kan smälla igång videon nu på en gång.

* = Gobots - Den Fantastiska Historien om Gobotron (Gobotron Saga), 1 tim 41 min

Ett stycke humor för och av norrlänningar:

Obs, är man inte från norrland kommer man inte att fatta detta stycke humoristisk pärla!

Dagens Tre Senaste: de tre senaste svenska nyupptäckta låtarna som Minnalainen lyssnar på just nu : 1, Den Svenska Björnstammen - Svalkar Vinden 2, Lars Winnerbäck - Jag får liksom ingen ordning och 3, Stiftelsen - Vart jag än går

"jag saknar det som inte finns och sprider ut mig själv i vinden
bara du kan bära det som gör så ont i mina ögon. vi har något stort
på gång, så länge ingen bryr sig om vilka höjder vi kan nå
på vilken sida som vi står."

"Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra"

"Spela vår låt nu, ta mig med storm
Kan vi inte dansa som förr, hela natten lång
Bli nu ett med mig darling
Jag vet att vi kan
Men sen vill jag hålla din hand"

# kom fram till att  vänlighet är som en varm haldsuk när det är trettio minusgrader eller som en gul ballong när du känner dig lite nere
# lyssnade på industriell metal med raspiga gitarrer och whiskeyhesa sångare med grannarna
# blåste bort lite damm från plånboken och stannade hemma när alla gick ut
# insåg att jag börjar bli för gammal för fjortisfylla redan klockan tio
# fick komplimangen att jag "skulle vara snygg om jag till och med hade en sopsäck på mig"
# spelade blippigt synth och drack hallongodisshots på en zebrasäng
# lärde ut finska för nybörjare och drack sött citronvin
# Kräktes på festens playlist med åtta låtar varav 90% bestod av Michael Jackson
# vaknade okristligt tidigt på lördagmorgon och fördrev tiden med att chatta med en magsjuk födelsedagsgubbe som fick inleda sin stora dag med att sitta på dasset.
#  hittade en gammal bild som fick mig att se väldigt Russko- iz
# gick en regnig promenad med halvtrasigt paraply med fina flickor ner till den lokala handelsboden och klappade på en död ren
# drack barnkalassaft, lekte med en  mazarintårta och försökte komma på den engelska motsvarigheten till "fika" och "lagomt"
# återvände till det fina nittiotalet och barndomen med att köra gamla tecknade filmer där huvudpersonen är prinsessor som sjunger sig igenom historien och i slutändan gifter sig med sin prins.
# insåg att den sista (någalunda) varma höstkvällen var just nu så värmeljus tändes, vin öppnades och Lars Winnerbäck "jag får liksom ingen ordning på det" fick agera bakgrundsmusik.
# smed planer hur man ska bemöta alla jämnåriga som gått och blivit med "villa-volvo-och-barn" och undrar varför man själv står utan både karl och unge när man, hemska tanke, redan är tjugofyra.
# ultrarapidssöndag, dåliga tv-program, häagen-dazs glass, fåglarna drog söderut och vi drog ner persiennerna för att slippa få dåligt samvete över att det var sol ute och vi var inne

Copyright mig eller nåt, bilden föreställer en mazarintårta och lite Ballerinakladdkakskakor.

Hell Girl Åldersgräns 13+

Enligt rykten finns det en hemsida på internet som bara går att få tillträde när klockan slår midnatt. Hemsidan går under namnet Jigoku Tsushin, grovt översatt, "Helvetes Korrespondens". Ryktet säger att om du skriver in namnet på personen som du vill ha vedergällning på så kommer Hell girl att dra personen rakt ner till inferno om du är villig att betala priset.

Enma Ai är Hell Girl och är huvudpersonen i serien. När hon får en förfrågan via hemsidan söker hon reda på personen och erbjuder denne att ingå ett avtal med henne. Personen får en docka med en röd tråd, om man drar den röda tråden har man officiellt ingått i kontraktet och Enma Ai kommer att skicka personen till helvetet. Baksidan av kontraktet, och som Enma Ai förklarar, är att om man ingår i avtalet så kommer man själv aldrig att komma till Himmelen, och när ens liv på jorden är slut så kommer ens själ att förevigt att plågas i helvettet.

Hell girl är en animeserie med teman som skräck, hämnd, drama och mystik. Varje avsnitt är fristående med fokus på en persons hämnd varje avsnitt. Personernas historia och omständigheter varierar stort men alla handlar om hur de blir utsatta för tragiska situationer som till sist leder dom till att koppla upp sig på hemsidan för att utkräva sin hämnd, även om priset är att deras egna själ. Till en början kan avsnitten kännas upprepande men efter några stycken så kommer huvudhandlingen att göra entré och en röd tråd kommer att synas i serien som byggs upp för varje avsnitt och gör ett dramatiskt avslut i sista avsnittet.

Betyg: 10 / 10 vodkaflaskor.

Se första avsnittet av Hell Girl online här 


 

Highschool of the dead Åldersgräns 18+

Det är helt vanlig skoldag för högstadieleven Takashi Komuro som skolkar från lektioner och deppar för att hans barndomskärlek har skaffat sig en pojkvän som inte är han. Men idyllen tar snabbt en vändning åt det bisarra när en främmande man hittas stående utanför skolporten av skolans personal. Gymnastikläraren försöker avfärda mannen men blir biten och dör. Men den döda gymnastikläraren återuppstår som en köttätande zombie och infekterar alla som är i närheten och sen brakar helvetets kaos ut bland skolans elever och lärare och förvandlar skolgården till en blodig orgie där döda klasskamrater äter på de levande.

Takashi kommer undan med några vänner och sen är handlingen i Highschool of the dead igång. Med några skolkamrater och skolsköterskan lyckas de fly från den människoätande zombieskolan bara för att upptäcka att världen utanför skolan inte är ett dugg bättre. 

Highschool of the dead är en actionfylld blodig historia där de överlevande kämpar sig igenom horder av zombier på Japans gator då en pandemi håller på och sprids världen över. Handlingen utspelar sig i nutid där det normala samhället har kollapsat under en zombie apokalyps och fienderna inte bara är de levande döda utan även överlevande medmänniskor som gör allt för att själva överleva och tappat allt vad moral och etik heter. Åldersgränsen är satt på 18+ vilket är helt förståeligt så låt er inte luras bara för att det är "tecknat".

Betyg: 8 / 10 vodkaflaskor

Se första avsnittet av Highschool of the dead online här

Shiki Åldergräns 17+

Sotoba är en liten, fridfull och harmonisk ort med drygt 1300 invånare. Det är en ovanligt varm sommar och en serie bisarra dödsfall börjar att inträffa runtom i samhället. Samtidigt flyttar en familj in i en herrgård som länge stått övergiven i trakten. Doktorn på ortens enda sjukhus förstår inte varför invånarna en efter en dör och misstänker att det härjar en epidemi. Han inleder en utredning tillsammans med några invånare och det är starten på en sommar som kommer att förändra den lilla fridfulla orten. 

 Shiki kom ut förra året och fick betyget "Årets anime 2010" av mig. Serien är baserad på skräcknovellen med samma namn av japanen Fuyumi Ono som gavs ut 1998. Handlingen är välskriven och som tittare stöter man på flertalet scener som allteftersom fläts samman till en helbild. Highschool of the dead som jag nämnde ovan får stå för det blodiga och vulgära medans Shiki står för det kusliga och obehagliga, sånt som gör att när du ska gå hem i mörkret så kallsvettas du även om det är kallt utomhus. Den kusliga stämningen byggs på med Yasuharu Takanashi's ljudspår (Fairy Tail, Naruto Shippudden, Hell Girl, Gantz) som får en att se efter om det står någon bakom en.

Betyg: 15 av 10 möjliga vodkaflaskor.

Se första avsnittet av Shiki online här

 
  Kuriosa: Den japanska superstjärnan GACKT medverkar i rollistan!

Vi har startat ett sällskap på skolan för historieintresserade filmälskare. Jag tog mig friheten att kalla sällskapet för "De historieintresserade mameluckerna". Ikväll blir det drottning Elizabeth och nybakad kaka ost och kexbricka.

Drottning Elizabeth, en riktig kvinna som inte behövde någon man vid sin sida. Bara sina mamelucker.

Här på skolan har vi haft långhelg, måndag och tisdag var det inga lektioner då all personal varit på kurs. Men vilken helg säger jag bara! Direkt efter skolan på fredgaen åkte vi in ett gäng till Liseberg. Håkan Hellström skulle spela men det var inte vårat mål, vi hade räknat ut att när alla människor skulle se Håkan-bråkan så skulle vi kunna åka karuseller som #!@% då det inte skulle vara några köer och så vart det. Inga väntetider jämfört med när jag var på Gröna Lund i somras då man kunde få vänta i över fyrtio minuter på att åka en enda attraktion. Så vi köpte åkband och sen åkte vi och åkte och nämnde jag att vi dessutom åkte? Fy fan vad roligt det var, härligt gäng och bra stämning. Vi körde hejaklacksramsor i berg och dalbanan och skrek ut skolans namn, till och med medpassagerarna rycktes med i vrålen. Nästan allt var roligt, roligast var nog Jukeboxen, Balder och Kanonen. Till skillnad från Gröna Lund som har kameror i nästan varje åkattraktion så har Liseberg bara på få utvalda, Balder inräknat. Vi försökte få ett kort där alla deltagare (6) skulle synas men misslyckades då folk hade händerna ivägen. Tredje gången gillt fick vi till kortet. Som ni kan beskåda här nedan.

Dålig kvalite, kortet är fotograferat med en mobilkamera.
Snyggingen med blå scarf och mohikanfrisyr är då jag.

Efter Liseberg drog vi till grannstaden och gick på krogen. Vi var väl hemma strax innan fem på morgnen. På lördagen vaknade vi strax innan lunch, något slitna men ändå någalunda fräscha. Efter lunchen drog vi ner på samhället för att handla bakisproviant och upptäckte att det var Kulturdag på orten. Vi stannade vid konditoriet på vägen hem och Gula Gubben var därinne och höll i en musikquiz. "Gula Gubben"? Kanske ni tänker och jag hade inte heller en susning om vem mannen var, tydligen nån komiker/musiker här nere i södra Sverige. Vi tog en fika, svarade på musikfrågorna, hörde på livemusik (satirlåt om hur fula och dumma finnarna är, uppskattades icket från min sida!)

Gula Gubben med en väldigt bakfull och risig Minnalainen!

På kvällen hade järngänget som var kvar på skolan lite festligheter med skön musik och grogg. Och jag körde en repris från fredagen och dansade, ni som känner mig väldigt väl vet att jag aldrig brukar dansa i vanligt fall men vad ska man säga. Det är något med västkustluften som gör att mina höfter börjar röra på sig när jag hör Kapten Röd.
Söndagen var farligt lugn för min del, låg på mitt rum och såg veckans avsnitt av alla animeserier som jag följer. Upptäckte att min mobil under mystiska omständigheter dött, bara så där, så nu måste jag investera i en ny. Hur ska man annars hålla kontakten med familjen däruppe? Men jag h-a-t-a-r- att köpa tekniska prylar (kan inte ett jota). Men nii-nii har nyligen köpt en som han är nöjd med så jag funderar på att köpa en likadan. Får åka in till stan och se vad jag hittar.
Igår hade vi bastu för både killar och tjejer och jag tror att svenskarna börjar lära sig, temperaturen var helt okej och alla förutom en satt utan badkläderna. Mycket bra.
Idag har jag pluggat hela dagen, skolan har varit stängd men vi fick en hel del hemuppgifter att lösa istället. Så jag la några timmar på att traggla igenom alltihopa. Sen körde vi filmvisningen i min korridor, jag visade två mycket bra filmer från min dator. Den ena var Blindness och den andra Fast Food Nation. Köttätarna såg märkbart äcklade ut och några blundade vid slaktscenen, vilket jag tycker att alla köttätare borde se. Man måste vara medveten om vars köttet kommer ifrån. Och på tal om kött så är det något jag pratat om en hel del i min klass under "Omvärldsbevakningen" (man är i par, väljer ett ämne som man sen rapporterar om varje vecka, jag har Klimatfrågan och väver in mycket om köttkonsumtion och hur det påverkar miljön). Vi håller på att anordna en medborgardag på skolan med temat miljö och demokrati och jag har blivit tillfrågad om jag ville hålla föredrag inför eleverna om just köttkonsumtionen. Det ser jag fram emot! Medvetenheten måste öka bland köttätarna. Men mer om det skriver jag en annan gång. Nu ska jag kolavippa i sängen, imorgon är en ny skoldag.

Pusu!

[ exalterad:   hänryckt, hänförd, upprymd, upphetsad, uppjagad, i gasen; överspänd, onaturlig, forcerad ]

"I det tredje stadiet blir transen mycket intensiv. Världen runtom kring försvinner mer och mer. En del beskriver det som att sugas ned i en mörk virvel där man i slutet möts av ett starkt ljus andra beskriver det som att färdas uppåt mot himlen genom att flyga."

Om ni inte hör av mig efter det här inlägget så betyder det att jag uppstigit till himmelen. Orsak? Nyaste avsnittet av Kaiji!

Bilder från Kaiji S2, en serie om taktik och gambling.
 

Ookiku Furikabutte
High School baseball när den är som bäst. Handlingen utspelar sig runt Ren Mihashi, som var stjärnpitchern på hans skola i mellanstadiet. Dock gick ryktena om att enda anledningen till att han fick den positionen var pga favorism och han bänkar den andra pitchern. Något som får hela laget att avsky och motarbeta honom under matcherna. På grund av detta har Mihashi otroligt låg självkänsla och beslutar sig för att sluta med baseball och tänker inte fortsätta med det när han börjar high school.
Även om det var hans ursprungliga plan så finner han sig själv rekryterad av den kvinnliga coachen Momoe och tillsammans med den talangfulla cathcern, Abe, så planerar dom att träna upp laget och försöka komma så långt dom bara kan i den kommande nationella skolturneringen.

Ookiku Furikabutte, är en serie som förtjänar mera uppmärksamhet än vad den fått. Det här var den första baseball animeserien som jag såg och det var jäkligt nära att jag stängde av serien efter halva första avsnittet. Jag är otroligt tacksam att jag såg några avsnitt till för serien sög in mig i ett otroligt baseball-intresse utan dess like! Kan man förbi se den gnälliga huvudpersonen och den lätta undertonen av homosexualitet så är den här en fantastisk serie för både tjejer och homofobiska killar. Animeringen är härlig, realistisk och den får visserligen Mihashi att ibland se ut som en kyckling men är synonymt med Takahiko Yoshida (Honey and Clover) stil. Man får lära sig mycket om baseball under seriens gång så det är inga problem om du inte kan något.

Betyg: 9 1/2 vodkaflaskor av 10.

Se första avsnittet av Ookiku Furikabutte online här.

 Moshidora
Huvudpersonen är eleven Minami som bestämmer sig för att hoppa in som manager för Hodokubo's highs school baseball lag när den egentlige managern, även  hennes bästa vän, ligger på sjukhus. Då hon inget vet om hur man ska vägleda ett baseball lag så köper hon en bok i ämnet. Men råkar köpa fel sorts bok och hamnar istället med en bok som är skriven av den populära amerikanen Peter Drucker, "Management: Tasks, Responsibilities, Practices” som handlar om hur man driver en affärverksamhet. Minammi använder sig av boken för att adminstrera laget mot framgång.

Jag har faktiskt inte sett klart Moshidora utan har bara kommit till fem avsnitt, så därför är det svårt för mig att ge serien en rättvis bedömning. Animeringen är visserligen helt okej, men jag har lite svårt för, eh, karaktärerna. Och då pratar vi om nästan allihopa. Förhoppningsvist så blir serien bättre eller så fortsätter den i samma lunkande, sockersöta stil och då får den inte många vodkaflaskor av mig.

Nuvarande betyg: 3 1/2 vodkaflaskor av 10.

Se första avsnittet av Moshidora online här. 

One Outs
Om du tror att One Outs bara handlar om baseball så tror du helt fel. Baseball är bara ett svepskäl för att visa upp hur brilliant huvudpersonen, Tokuchi Toua är.
Serien börjar med att den professionella baseballspelaren Kojima befinner sig i Okinawa på ett träningsläger tillsammans med en tränare och en pitcher. När pitchern råkar skada sig så är de i behov av en ersättare som kan träna med Kojima.
Av en slump kommer de i kontakt med gamblingsspelet "One Outs" som går ut på att en pitcher och en slagman möts en och en. Om slagmanen lyckas få in en träff "outfield" vinner han, annars vinner pitchern. Tokuchi Toua är stjärnpitchern i det här spelet och har ett obesergrat rekord. Kortfattat, Kojima spelar mot Toua och förlorar. Kojima föreslår en till match, denna gång med sin karriär som insats. Han lyckas vinna och Toua förlorar sin "arm" och Kojima ber Toua att gå med i baseball laget Lycaons. Och här börjar den egentliga handlingen.

One Outs är en blandning av professionel baseball och gambling och det handlar inte bara om att vinna en match utan att knäcka motståndaren rent psykologiskt. Madhouse ligger bakom serien så självklart är animeringen toppklass med fantastiskt soundtrack som passar handligen som handen i handsken. Gillade man serien Kaiji så kommer man att dyrka One Outs!

Betyg: 10 vodkaflaskor av 10.

Se första avsnittet av One Outs online här.

Minnalainen rescenserar:

 I planeten Trinia's undre gruvvärld arbetar människorna som slavar och bryter ut kristaller från jordens mittpunkt åt deras härskare Zygon som lurat i människorna att det inte finns något bortsett från gruvvärlden. En dag gräver Orin fram ett svärdsfäste från ett stenblock som visar sig tillhöra ett mytomspunnet svärd med ett budskap om att bortom gruvorna väntar en fantastisk värld. Orin bestämmer sig för att fly från gruvorna och ta reda på vad som finns ovan jord.Väl uppe på jordytan möter han kannibaliska mandroider men blir räddad av den skurkaktige smugglaren Dagg som går med på att hjälpa Orin att hitta klingan till svärdsfästet så att han kan befria hans folk från Zygon's tyrraniska härskarvälde.

*

STARCHASER - Legend of Orin hade premiär 1985 och var ett de tidiga försöken att kombinera animering med 3D, vilket de lyckades med, tro inget annat. Jag skulle vilja kalla den här filmen för 80-talets "Avatar" med sin otroliga grafik som fortfarande kan konkurrera med dagens filmer trots tjugofem år på nacken.

Det jag däremot har svårt att förstå är att den här filmen lanserades som en "familjefilm", med tanke på att redan tio minuter in i filmen så har en person fått ögonen sönderbrända av en laserpiska, en har mosats av ett ras och en strypt till döds. Cencuren var väl inte lika hård på 80-talet kanske?

Jag växte upp med STARCHASER på VHS-kasett (som jag även har kvar) så den här filmen är en av ursprungskällorna till min passion för animerat och min svaghet för robotar (mechha). Den engelska dubbningen är helt okej, Som röstskådespelarna hör vi bl.a Joe Colligan som Orin, Carmen Argenziano (Godfather II, Stargate Sg-1) som Dagg och den som gör rösten till superskurken Zygon är det ingen mindre än Anthony De Longis (Star Trek - Voyager, Battlestar Galactica, V, Babylon 5 & Highlander).

Föreställ en blandning av Moses från Bibeln möter Star Wars och sen slänger ni in häftigt soundtrack, läskiga kannibalistiska mandroids, snygga rymdskepp, ett intergalaktiskt krig och en huvudperson som ser ut som en pudelrockare från 80-talet så har ni STARCHASER:

Det var nog över ett och ett halvår sen jag var så här förkyld och jag hade förträngt hur vidrigt det faktiskt kan vara. Jag vet inte vad som är värst, det faktum att man hostar så mycket att man är orolig att alla inre organ ska komma upp eller att man ska kvävas i sömnen eller frossan som växlar från att man brinner upp eller till att det känns som om blodet är trettio minusgrader. Fast locken för öronen är inte så hey baberiba när man redan vid "normalt tillstånd" hur hör lika bra som en garagedörr. Framförallt är det tråkigt att vara sjuk, man är alldeles puts väck uppe i hjärnkontoret så man orkar inte göra nåt avancerat alls, till och med att sova är för ansträngande! Så mesta av tiden så hostar jag slem och blinkar långsamt då varje blinkning gör ont. När jag mår lite bättre dricker jag pyttesmå klunkar vätska, ser om animeserier (Pumpkin Scissor, Jigoku Shoujo,HOTD & Ichigo Mashimaro) och nyser äckligt på täcket (reaktionsförmågan också puts väck). Thats all folks!

Pumpkin Scissor'

Minnalainen rescenserar:

Den kvinnliga generalen Togame är utsänd av Shogun i uppdrag att samla ihop de tolv ovärderliga och extremt farliga svärden som den legendariska smeden Kiki Shikizaki skapat. Hon reser till ön Fushou för att be en landsförvisad krigshjälte att hjälpa henne med uppdraget men väl på ön upptäcker hon att han avlidit och bestämmer sig för att låta hans arvinge och son. Shichika Yasuri att hoppa in istället. Tillsammans lämnar de ön och ger sig ut på en resa genom Edo-Japan för att leta reda och återta de tolv svärden.

*

Katanagatari kanske vid första anblick ser ut som en typisk actionfylld samurajserie, men det som gör den här serien annorlunda är att huvudpersonen Schichika Yasuri för det första inte använder sig av ett svärd, han har inte den blekaste hur man använder ett heller! Schichika använder sig istället av en svärdslös teknik, "Kyotouryuu ", en teknik som gått i arv i sju generationer och var Togame's främsta anledning till varför hon ville använda sig av hans far i uppdraget. Kyotouryuu är en svärdslös teknik där utövaren slåss med sina armar och ben istället som svärdliknande vapen.
Eftersom Schichika är född och uppvuxen på den isolerade ön har han aldrig träffat nån annan än sin far och syster och han har aldrig varit utanför ön heller. Så han blir förvirrad av vanliga seder och är dålig på att uttrycka sig emotionellt och personligen är han alldeles underbart klumpigt söt och kickas ass när han slåss mot en motståndare.

Togame jobbar åt Shogun som en slags strategiker/general och har fått i uppdrag att samla ihop de tolv svärden. Hennes förflutna spelar en viktig roll i historien och hennes relation till Schichika är mer invecklad än man först kan tro.
När hon får reda på målet för hennes resa, Schichika's far, har dött så låter hon sig inte rubbas utan kommer snabbt på en ny plan. I planen så har hon bestämt sig för att  Schichika ska bli förälskad i henne. Enkelt, någon som drivs av makt eller pengar kan man inte lita på då den personen kan bli korrupt och förråda en. Men en som slåss för kärlek, ja det är en helt annan sak.  Jag gillar Togame's design, hon är väldigt petite och feminin och hennes kläddesign är vacker med alla färger. Även om hon har noll talang för hur man hanterar ett svärd (något hon även är stolt över) så jämnar det ut sig med hennes otroliga intellekt och sinne för strategier i strider.

Annan fakta om Katanagatari:
* serien är baserad på en novell av Nisio Isin som även ligger bakom serien Bakemonogatari
* Serien är tolv episoder lång och när den gick i Japan så sändes ett avsnitt i månaden.
* Serien utspelar sig under Edoperioden men har ingen historisk anknytning alls, tidsperioden är mer som en rekvisita.
* Taku Iwasaki ligger bakom musiken.
* En "shogun" är en beteckning under Edoperioden för Japans högsta militära befälhavare.

Betyg: 8 av 10 vodkaflaskor (vilket jag absolut inte trodde att jag skulle ge när jag såg de första avsnitten, man kan säga att man måste vänja sig med serien och vänta på sista avsnittet, som var magnifikt!)

För att se trailern, klicka här <--

Saker man lägger märke till i amerikanska tv-serier som förbryllar: 

# anteckningsblock har gult papper istället för vitt.
# amerikanska våfflor är fyrkantiga eller ibland runda och dom gillar att rosta dom av nån konstig anledning.
# dörrhandtagen består av en rund knopp
# vikskärmsgarderober! (se bild)
# dom är alltid otroligt nedlåtande om "utländska filmer", tydligen bara pretton (pretentiösa as) som ser på det. Vad är det mer amerikaner och textade filmer, kan folk inte läsa eller?
# glöm fiberbröd med ost och paprika, ett mellanmål åt amerikanska ungar består av chips, kakor, läsk och mackor med jordnötssmör.
# ingen lagar mat utan det beställs hämtmat, oftast kinesiskt. Den stackars ugnen är mer ett lagringsutrymme åt böcker eller skor.
# varje gång nån ser på tv i en serie är det alltid nåt gammalt som visas, film noir eller nån gammal westernrulle eller nåt liknande.

Och så vidare och så vidare.

Vikskärmsgarderob och dörrhandtags-knoppen, scen ur The 4400

Minnalainen rescenserar:

En serie med oförklarliga självmord har under en tid inträffat i New York och alla är unga kvinnor, och de flesta går att spåra till samma privatskola belägen på Roosevelt Island. En morgon vaknar de fyra flickorna Kate, Rose, Claire och Rachel upp olustiga till mods när ingen kan minns vad de gjort kvällen innan. Oron ökar när de anländer till skolan och lärarna meddelar att deras klasskamrat och gemensamma vän, Lise har hittats död i skogen - misstänkt självmord.  Samma kväll dras de fyra flickorna till Central Park av mystiska röda fjärilar, som ingen annan i deras omgivning verkar se.
I parken närmar sig en främmande kvinna vid namn Lula och hennes partner JC dem. De talar om för gruppen att de är döda.  Men har tack vare dem fått en ny chans och lever i lånade kroppar. Deras ursprungliga kroppar hålls gisslan av Lulas organisation "Animus" och enda sättet för flickorna att återfå sina ursprungliga liv är att arbeta för organisationen. När deras jobb är utfört kommer de få tillbaka sina vanliga kroppar.  Problemet är bara att deras "jobb" innebär att de måste slåss mot monster...

Nu måste främlingarna Kate, Rose, Claire och Rachel gå samman och slåss tillsammans om de vill fortsätta leva och för att ta reda på vem som egentligen dödade dem kvällen de inte minns.

*

RED GARDEN är utgiven av studio Gonzo, 2007 och är 22 episoder lång. Serien är en blandning av skräck, thriller, drama och även en gnutta musikal (mycket liten) går att finna i några episoder.  Jag såg den här serien när den var nysläppt och snart fem år på nacken så känns den fortfarande fräsch och modern med New York City som utspelningsplats och sin nyskapande animering med en touch av europeisk stil.

Serien har visserligen inga superduper specialeffekter men de actionscener som finns gott om i serien flyter på snyggt och alla rörelser känns realistiska. En personlig favorit i serien är det fantastiska klädmodet som visas upp.  När jag såg serien första gången 2007 så tyckte jag bara att alla karaktärer var otroligt snyggt klädda. När jag såg om serien nåt år senare så slog det mig att  kläderna i RED GARDEN var samma kläder som gick att beställa från säsongens postorder-katalog, lite läskigt men samtidigt är jag inte förvånad då Sverige är flera år efter med allt jämfört med resten av världen. 

Vill man ha nåt utöver alla specialeffekter och ninja/samuraj/gigantiska robotar och är ute efter en mer vuxen serie med dialog som ändå har en touch av övernaturlighet, action, konspirationsteorier, monster och high school-tjejer med baseballträn så rekomenderar jag RED GARDEN, klicka på namnet för att komma till den officiella trailern, dock på japanska. 

Betyg : 6 1/2 vodkaflaskor av 10.

Text & Bilder (bortsett från den översta) är skrivet och tagna av mig.

Ser att mina nya jeansshorts från H&M heter "Boyfriend", så nu ska man bli mobbad för sin civilstatus av sina kläder också! Hade det inte varit för att dom var gräsligt sköna och sitter som ett smäck hade jag bojkottat dom.

Dagens har gjort: duschat, gjort hårinpackning, skrivit personligt brev, duckit tre koppar kaffe, spelat cd-skivor, provat nya kläder.
Dagens frisyr: utsläppt och plattat.
Dagens klädsel: jeansshorts, svart långt linne, rosa transparent spetslinne, gråa strumpbyxor, gråa sandaletter med kilklack, svart fuskpäls.
Dagens fundering: hur skriver man ett personligt brev som inte verkar högfärdigt och fullt med skytande dravel?
Dagens låtar: Katatonia - Evidence & Gregorian - Sweet child o'mine
Dagens planer: fixa personbevis, ordna med papper och andra trista formella ärenden, se andra säsongen av Six Feet Under och sista avsnitten av Wandering Son.
Dagens materiella vill ha: en skrivare med bläckpatroner & yoghurt.
Dagens beroende: hudcreme, hårtork, kaffe, bläckpennor & stereodosa.
Dagens irritationsmoment: internet som utan anledning fuckar upp sig, misstänker att hattifnattarna som bor i datorn ligger bakom sabotaget.
Dagens gör: funderar på vad jag ska ha till frukost nu när yoghurten tydligen inte existerar i kylskåpet.

 

Hon som spelar den mörkhåriga polis-nånting i The Mentalist är advokat i Prison Break samt patient i första avsnittet i House. Den lilla killen som spelar Scofields yngre jag är med i halloween-avsnittet i Grey's Anatomy när Meredith raggar ihop en gratisoperation åt en kille utan öron. Den mörkhåriga brittiska tjejen som Dexter träffar under ett AA-möte och sen blir hans älskarinna är även med i ett avsnitt i The Mentalist där hon är nån annans älskarinna och spoiler,  hon blir mördad i båda serierna.Sen har vi mamman i avsnittet från Grey's Anatomy med kvinnan med den gigantiska tumören, den kvinnan är visst också med i Prison Break i avsnittet då dom försöker få tag i originalfilmen där man ser mordet som Lincon begick. Hm, vad mer? Jo! Killen som spelar utvecklingsstöd i ett avsnitt av The Mentalist är också med i Dexter, fast där medverkar han bara två-tre scener som "chockad granne som skulle låna nånting men råkar hitta ett lik istället". Och sen i fjärde säsongen i Grey's Anatomy har vi den mörkhyade äkta mannen som har en fru på operationsbordet samt en nyadopterad dotter som han tänker förkasta om frun inte överlever, han var visst med i Prison Break också, fast då spelar han killen i fängelset som fixar tabletter åt Scofield.

Antingen har jag prickat in just serierna dom här personerna av en slump har roller i, eller så är Hollywood i behov av lite fler skådespelare.

P.S. Jag har knappt sett tio tv-serier och jag börjar redan bli less på att samma ansikten synns i alla avsnitt.

"riktiga" serier VS japanska animerade serier
0-3

Om poängen med att titta på s.k. "riktiga" serier är att det ska vara på riktigt...varför händer det om och om igen uppenbara detaljfel? Jag antar att dom som ansvarar för serierna måste veta vad dom sysslar med och medvetet valt att ändra på detaljerna för, tja jag vet inte...den spåndumma publikens skull? Iallafall så kan jag inte stänga av alla orealistiska detaljer så det förstör verkligen upplevelsen och hela den här "så äkta"-grejen.

"riktiga" serier VS japanska animerade serier
0-2

Följande scen utspelar sig mellan tjugo i tio och tio en lördagfördmiddag nånstans i västra norrland. Huvudrollsinnehaverskan befinner sig i köket iklädd en röd ruggig morgonrock och äter ur en frukostskål. Utomhuskamera två filmar träd som blåser, slask och grå horisont. Kamera ett panorerar över köksbordet och zoomar in ett ihopskrynklat ansikte på huvudrollsinnehaverskan som missnöjt upptäckt att hennes cornflakes har blivit mjuka och sladdriga.  Vy ovanför köksbordet och en hand vänder sida ur papperstidningen. Bakgrundsmusiken kommer från den ljusgråa laptopen som står på köksbordet. KOKIA's Yume ga chikara låter raspigt och med alldeles för mycket diskant. Kamera ett filmar en bit ur hallen där den dreglande minigrisen står och viftar på svansen och ger ifrån sig läten. Golvkamera filmar ur grisens perspektiv som tittar på huvudrollsinnehaverskan i sin röda morgonrock. Hon tittar upp från papperstidningen och rättar till sina mörkblåa, något smutsiga Peak Perfomance-glasögon och tittar åt grisens håll. Grisen tappar intresse och vänder rumpan åt henne. Flickan i den röda morgonrocken tar en klunk kaffe och utbrister högt "YÄCK" när hon inser att kaffet var kallt.

Slut på scen.

Hela begreppet med fredagsmys känns rätt så bajsnödigt. En fredag är en fredag och inget mer. Bara för att majoriteten av svenska folket jobbar 9-17 måndag till fredag så betyder det inte att den lilla återstående klicken också gör det. Har jag tur att jag har jobb inplanerat så jobbar jag varannan helg och kan vara ledig på lite mer udda dagar som onsdag eller torsdag. Ska vi börja med "Tisdagsmys" och ockupera krogen eller?

Min fredag "ledig-utan-jobb-i-helgen"-fredag blir i svarta plyschbyxor och en skogshuggarskjorta från dressman, glasögon en stor kopp té i min favorit mugg och antingen The Sims 2 eller lite seriemaraton. Över och ut!

 
Snyggkoppen jag fyndat på Röda Korset och sen pimpat upp med prickar från Lagerhaus rea. Erkänn att ni vill ha en likadan!

En sak jag har svårt för att förstå tjusningen med, förutom öl, radiopratare, videobloggar och appar är : musikvideor.

Visst okej, jag såg också på Voxpop när jag var en liten snoris men handen på blindtarmen : gillade man S Club 7 och Dr Bombay så måste det varit nåt fel i hippocampus på en. Jag var knappast ett fan av Mtv, Ztv eller vad heter den där andra musikkanalen? Tmc? VH1? Ja nånting heter den. Varför jag inte gillar musikvideor är för att jag har ingen användning av dom. När jag lyssnar på en låt så skapar jag mig en egen musikvideo i huvudet. Musikstycket frammanar en sorts känsla inom en och den är individuell så en musikvideo kan ibland stjälpa hela låten. Nu lyssnar jag inte på R'n'B där dom ålar omkring halvnakna och har snygga killar/tjejer i videon och där låttexten oftast handlar om otrohet/kärlek/övrigt sliskigt shit. Det dom sjunger är oftast det dom menar och ibland använder dom utnötta metaforer. Trist shit.
Då föredrar jag goth där texterna är poetiska, dunkla...ja nästen som koder. Och det är upptill lyssnaren att hitta meningen med orden.

Iallafall så är jag inget fan av musikvideor, jag undviker dom så gott det går men nån sällsynt gång så sitter man framför dumburken och råkar mot sin vilja se en och annan musikvideo (lika ofta som man råkar se på Jerry Springer show) men som inte är helt förkastlig.

Sex musikvideor som är helt okej
(ingen inbördes ordning)

1. Apocalyptica - Somewhere around nothing

2. Brainstorms - Tin Drums
(varning för hemsk gräll dubbning i början)

3. Deathstars - Cyanide

4. SUEMITSU & THE SUEMITH - Allegro cantabile

5. Oomph! -Augen Auf

6. Buck-tick - kuchizuze

Jag sover illa, har en dundrande huvudvärk som inte låter sig botas av vatten och värktabletter sen har jag frossa. Nu ligger jag som en avhängd binnikemask i sängen med säsong tre av Dexter och tolv avsnitt av Katanagari som jag plågar mig igenom. Katanagari skulle vara helt okej om dom kunde sluta pladdra sönder varenda scen! Så fort det är lite svärd/ninja/samurajaction så ska dom avtända en med en massa bla bli bla bla bla bli blu bla bla. Undrar om jag ska plåga mig klart med serien eller om jag helt enkelt ska se om Black Lagoon. En dos Balalaika och Revy's sword cutlass kanske får mig i ett fräshare skick. Det och en gigantisk kopp med tropiskt fruktté.

Jobba jobba jobba jobba rast rast rast rast jobba jobba jobba jobba kaffe kaffe kaffe kaffe jobba jobba jobba jobba rast rast rast rast fisksoppa fisksoppa fisksoppa fisksoppa kaffe kaffe kaffe kaffe surfa surfa surfa surfa musik musik musik kaffe kaffe kaffe kaffe mms mms mms mms musik musik musik musik fota fota fota fota kaffe kaffe kaffe kaffe klappa gris klappa gris klappa gris klappa gris present present present present blogga blogga blogga blogga snart kaffe snart kaffe snart kaffe snart kaffe och sen jobba jobba jobba jobba igen igen igen igen.

Kuriosa: inatt drömde jag en bisarr blanding av The Sims 2 och Dexter. Det var...intressant...

Den här veckan har varit lite kafka-artad. Jag har sovit som en mrutt och jag räknade ut att jag kanske fick sju timmar på tre dagar! Ibland önskar jag att jag kunde swappa mig själv som jag gör med min mobiltelefon. Att likadant som du kan ändra mellan "ljudlös", "möte", "utomhus" och "normal" på mobilen så kan jag ändra mig själv mellan "ledig", "arbete", "sömn" och "vaken" bara att nämna några exempel. Hur smidigt hade det inte varit att från "arbets"-läget bara kunna svischa på "sova" och sen begära automatisk väckning på en själv prick klockan sex noll noll på morgonen. Fräsch, utvilad och redo för dagens alla aktiviteter.

Sen kanske jag har sett på för många futuristiska framtidsfilmer, men när kommer ögonscanning* istället för ett #@!% plastkort där man ser ut som ett freak eftersom dagen då man skulle ta kort så hade man en varböld mellan ögonbrynen, smutsigt hår och sen råkade man få en tillfällig halvsidesförlamning i ansiktet när man skulle krysta fram ett leende. Och när ska man kunna spela in sina drömmar**? Då skulle vi verkligen ha intressanta biofilmer eller klipp på youtube (istället för ekorrar som spelar piano eller ryska gruvfyllon). Jag skulle lätt vilja se vad andra drömmer, eller bara uppleva mina egna galna drömmar igen!

Annars då? I måndags firade vi issä's sextioårsdag med smörgåstårta och chokladtårta som ingen mindre än jag själv knåpat fram i en kaos-artad timma. Tårtan var okej, jag gjorde en chokladtårta i hänsyn till att storebror den äldre inte tål röda bär. Tårbotten var choklad och i det understa lagret hade jag mosade bananer som jag rört ihop med vaniljgrädde. Det andra lagret bestod av vanilj- och chokladcreme med chokladbitar. Sen täckte jag tårtan med chokladgrädde och dekorerade den med lite spritsad konst. Rena bomben. Sen har jag jobbat, varit sömnlös, sett dom första avsnitten av Dexter (tusen år efter alla andra) och så vidare.

Imorgon är jag ledig och ska försöka göra så lite som möjligt! Käka riskakor med ostsmak och se på anime. Kanske baka en chokladpaj. Vi får se.

Uppdatering: jag lägger upp en bild på tårtverket!

* = från filmen Minority Report (2002)
** = från filmen Final Fantasy - Spirits Within (2001)

Inatt drömde jag inget spännande alls. Bara tråkiga saker som att jag kollade efter post i fel brevlåda, cyklade nedför en brant backe och det var soligt. Ja ni hör ju själva vad tråkig dröm det var.

Dagens fundering:  varför kliver jag upp sju på morgonen när jag kan ta sovmorgon till minst tio eller nåt? Bisarrt. Fast då kan jag i och för sig, se om mitt favoritavsnitt av Kaiji för sisådär tjugotredje gången.

Kaiji är en serie om gambling och taktik.

Nytt år, vilket betyder nya möjligheter, nya tag med ett hälsosamt liv och så vidare. nya äventyr och såklart det viktigaste nya animerserier! Året har knappt börjat och det har redan släppts en hel del avsnitt på nya och spännande serier. Vi har titlar som Wolverine, Gosick, Deadman Wonderland, Freezing, Nichijou, Level E, Fractale, Supernatural (yes, från tv-serien med samma namn) och serien som får mitt hjärta att klappa onaturligt fort : Fate/Zero! Jaaaa, såhär upphetsad har jag inte varit sen Final Fantasy 7 skulle bli film! Anyway, det finns många serier att se fram emot mina kära animenördar.

Jag har sett första avsnittet från tre rykande färska animerserier och tänkte på mitt vanliga amatörmässiga och inte så korrekt gramamtiska sätt recensera vad jag tycker att serien utlovar.

I det här inlägget blir det, Wolverine, Fractale & Gosick

 

1.WOLVERINE 
Madhouse och Marvel slår sig ihop ännu en gång och efter Ironman får det en riktigt att vattnas i munnen när X-Men's råbarkaste hjälte får en egen animerad serie.
Tja det fick mig att vattnas i munnen tills jag hörde, nån minut in i serien, att Rikiya Koyama gör rösten till Logan. Neeej!! Fel val av röstskådespelare enligt mig! Rikiya Koyama's röst får mig att associera till medelålders gubbar med grått hår...inte en supersexig muterad hjälte. Ja det var bara att försöka ignorera fel val av röstskådespelare och ge avsnittet en någalunda chans ändå (men varför just Koyama??).
Avsnittet börjar med att en lyxyacht kommer upp i bilden och på däck står en svarthårig och vacker japansk kvinna och ser melankoliskt ut mot vattnet. Logan kommer fram till henne och frågar om hon fryser, "nej inte när jag har dig". Urk. Okej, bara att förbise det kassa röstskådespelarvalet OCH den tarvliga romantiska frasen. Tur nog får vi se action direkt efter. Superavancerade soldater hoppar fram med lite teknisk utvecklade våtdräkter och försöker meja ner Logan med sina vapen. Funkar inte så bra med tanke på att våran muterade hjäte har en otroligt snabb läkningsförmåga, men dessvärre råkar hans flickvän försvinna och vi zappar fram ett år fram i handlingen.

Utan att spoilera handligen alltför mycket kan man sammanfattningsvist säga att det handlar om att Logan försöker finna sin mystiskt försvunna flickvän och snubblar över en mäktig organisation (givetvis kriminell) som håller henne fången.

Animeringen är som vanligt när det kommer till Madhouse, mycket mycket snygg. Den ser exakt ut som stilen i Devil May Cry, för er nördar som sett den. Ibland när Logan stod i en viss vinkel kunde jag nästan svära på att det var Dante jag såg. Musiken är helt okej men inget som får hörselorganen att explodera bort. Handlingen känns lite tortflig och även om animeringen blåser bort hjärnan och dom häftiga våtdräkts-skurkarna kickar ass så måste jag tyvärr säga att jag kan sträcka mig till avsnitt två men gör den ingen helomvändning hoppar jag nog över Wolverine.

Scener från episod 1 ur Wolverine

2.FRACTALE
Här har vi en äventyrsanime med ett intressant koncept. Huvudpersonen är en ung pojke vid namn Clain som bor på en nästan öde ö där "The fractale system" styr invånarnas liv i en alternativ framtid. Ön är  till större del bebodd av robotliknande väsen som kallas "doppels" och några fåtal människor. Även Clains föräldrar är doppels som han med hjälp av sin tankar kan få försvinna när han helst önskar. En dag räddar han en skadad flicka vid namn Phryne som är på flykt och lika snabbt som hon kom in i hans liv försvinner hon. Kvar lämnar hon en brosch som visar sig vara ett datachip. I slutet på avsnittet lyckas han knäcka datachippet och döm allas förvåning vad som kommer ut.

Man får inte veta särskilt mycket om "The fractale system" i första avnittet och jag hoppas på mer information om själva systemet och hur det kommer sig att det inte finns så många människor. Sen är den mystiska flickan Phrynes ursprung intressant och varför hon försvann och lämnade sin brosch i Clains förvar.

Animeringen är ljus och lättsam och karaktärernas rörelser känns smidiga. Handlingen känns innovativ och bakgrundsmiljön vacker. Jag ser fram emot nästa avsnitt!

Scener ur episod 1 ur Fractale

3.GOSICK
Gosick är studio Bones senaste ögongodis och utspelar sig i början på 1900-talet i det påhittade europeiska landet Sauville. Historiens centrum är en internatskola för överklassen och adelns ungar. Avsnittet börjar med lite kuslig stämning, en grupp med maskerade människor, lite åskväder i bakgrunden, en äldre läskig gumma som predikar olycksbådande om mord och sen ett klipp när en blodtörstig hund sliter några harar i stycke. Ja hittils ser det bra ut. Sen bryts det för ett sött intro med en ganska bra låt och sen introduceras man för en av huvudpersonerna, den japanska studenten Kazuya Kujo. På internatskolan har han fått smeknamnet "The black reaper" på grund av sitt mörka hår och sina svarta ögon och studenterna verkar livrädda för honom. Den enda som inte skräms av hans utseende är en lärare som verkar gå på speed och som praktiskt taget puttar in honom i bibliotekstornet så att han kan läsa på om spökhistorier och ursprunget till hans smeknamn. Kazuya sitter i mörkret och läser i en bok om spökhistorier när han får syn på ett blont hårstrå i en bok och av en slump råkar se något blänka längst upp i tornet. Han rusar uppför dom tretton våningarna (eller var det fjorton?) och längst upp i tornet möts han av en blomstrande botanisk trädgård ochen vacker blond flicka i lolitakläder som han misstar först för en docka.
Flickan heter Victorique och är extremt intelligent och råka gå i samma klass som Kazuya men är aldrig med på några lektioner. Istället spenderar hon all sin tid i bibliotekstornet och löser mordfall och mysterier åt polisen med hjälp av sin hjärna.

Första avsnittet var en fröjd att titta på men jag var inte riktigt säker på om jag skulle gilla handlingen. Men den vuxna och kusliga stämningen och dom smarta mysterierna är tillräckligt för att jag ska ha slukat avsnitt två och väntar ivrigt på nästa avsnitt. Den läskiga gumman i början och hararna? Ja det får du allt se efter själv vad dom hade för poäng.

Scener ur episod 1 ur GOSICK

Nästa gång tar jag mig en titt på Freezing, Level E & Supernatural!

Idag har varit en skön och slapp dag, påminner lite om en söndag för mig. Först sov jag lika tungt som Obelix's bautasten och vaknade inte förrän runt lunchtid. Rörde mig inte ur sängen utan låg och läste en stund. Men jag finner det svårt att läsa särskilt många sidor ur Ya Ya flickorna, den är...hur ska jag säga det? Töntig? Fjantig? Sötsliskig?...eh..Tjejig? Ja jag vet inte vad det är för fel på den men jag blir irriterad på boken efter sex sidor och måste läga ifrån mig den och läsa nåt annat. Missförstå mig inte, jag tycker inte att boken är dålig, men ja. Sidalee t.ex, hon vill jag skjuta bort knäna eller slå till henne med en fryst lax. Dumma korkade bimbo med khakibyxor och diskreta pärlor i öronen. Har ett perfekt liv och en lysande karriär och ska gifta sig med en man hon älskar, ändå måste hon skapa dramatik och flytta ut till nån äcklig romantisk stuga med öppen spis och skjuta upp bröllopsplanerna. Går omkring med sin epeleptiska hund, vars namn jag inte kan stava, och skickar "underbara och romantiska" meddelanden till sin fantastiska man (som hon måste skjuta upp bröllopsplanera på) och tänker på hennes mamma och dennes vänninor. Bläddrar runt i en klippbok och tjurar över att hon hade en hemsk uppväxt och bla bli bla. Nej nu slutar jag innan jag får högt bloddtryck. Jag får läsa Kallocain av Boye när jag inte orkar med Ya Ya.

Annars har jag gjort tonfiskmackor i ugn och tittat på Masterchef och Top Model på tv. Underbara Gordon Ramsay som visar hur man filear en fisk, sen tog han av sig tröjan i en scen. Mums! Däremot var inte Tyra Banks lika underbar, klarar inte av hennes...överflödande och "tokroliga" personlighet. Tur att hon inte är med i så många minutrar i programmet. Pro Ana-tjejen fick åka hem, tur, hon gjorde mig hungrig varje gång hennes kropp kom med i tv-rutan.

Hur du bör spendera sin lediga förmiddag när det är kanonvinterväder utomhus:

# du bör gå ut och ta en lång uppfriskande promenad och passa på att lapa nyttiga D-vitaminer, sen skadar det inte att du får lite färg i ansiktet så folk slutar tro att du sminkar dig med vitt puder (vilket jag alltså inte gör). Sen kunde du ha passat på att promenera förbi biblioteket och lånat lite böcker.

# du borde ta på dig täckbyxor och bygga en snökoja/snögubbe/snölykta på gården.

# du borde lånat en pulka och åkt i stantorsvallen*! Och tagit med dig matsäck och kokat varm choklad.
 

Hur du egentligen spenderade din lediga förmiddag när det var kanonvinterväder utomhus:

# du drack kopiöst med kaffe inomhus.

# du tittade på Golgo 13 (tänk japans motsvarighet på James Bond, fast mera kick-ass)

# du lyssnade på gamla skumma technolåtar** från 90-talet jättehögt medans du stekte lite soyakorv inomhus.

# du tvättade håret och körde igång en tvätt, sen drack du mera kaffe. Slut på intressant information.

* = söt liten skidbacke med ett vattentorn längst upp. Generationer av barn har struttat nedför backen på friluftsdagar med sin pulka, stjärtlapp eller den-där-saken-med-skidliknande-saker-och-ratt. Men när dom kommer upp i puberteten och blir bortskämda överger dom backen för Bygdsiljum's skrytbacke.

** = exempel på skumma technolåtar från 90-talet är : Ice MC - Take away the colour, Fun Factory - Pain, Coro - Run away och E-Type - Russian Lullaby.

Jag köpte en present till mig själv idag:

Betyg: 10 vodkaflaskor av 10

Vill du ha en lika awesome tröja hittar du den -->här<--
 

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
(kan även innefatta saker jag varit med om under året som jag aldrig varit med om förut)

- Tog studenten, första familjebröllopet hölls, drack min första öl, åkte på husvagnssemester, åkte båt, hade frugan på besök i byn, röstade i riksdagsvalet, började blogga, besökte Uppsala, tog hand om ett eget hushåll, började med inredning, fick stopp i toaletten, åskan slog ner i mitt hus,  drack mojito och så vidare.
 
2. Höll du några av dina nyårslöften?

- Jag hade tretton stycken nyårslöften och här nedan bifogar jag hela listan. Det som är överstryket är saker som jag avklarat.



3. Blev någon av dina vänner förälder i år?

- Nej, sånna vänner brukar inte få fortsätta att vara vän med mig, hö hö. Nä skämt åsido bara. Dom höll sig i skinnet i år.

4. Dog någon som stod dig nära?

- Han stod mig inte nära, men det var en person som jag respekterade mycket.

5. Vilka länder besökte du?

- Narnia...okej då, inte ett enda! Fan, nästa år SKA jag resa nånstans!

6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha 2011?

- Jag vill ha en mysig lägenhet i centrala Umeå i 50-talsstil. Sen vill jag ha en ny dator som inte stänger av sig hela tiden.

7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?

- När storebror gifte sig och när jag tog studenten.

8. Vad var din största framgång 2010?

- Hm, knepigt. Att jag lyckades dricka min första öl kanske?

9. Största misstaget?

- Att jag började röka igen. Men till mitt "försvar" så är det absolut inte på samma nivå som förut.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

- Några förkylningar, en halsfluss, menssmärtor, en hel del tandvärk första halvåret och lite uppskrapade knän.

11. Bästa köpet?

- Jag är duktig på att fynda saker på second hand eller tradera, men annars tycker jag att min (dyra) leopardpäls med dragkedja var ett riktigt bra köp. Den värmer väldigt bra nu när det är över tjugo minus grader, sen är den fabulöst snygg. Självklart är det inte äkta päls.

12. Vad spenderade du mest pengar på?

- Mat, toalettpapper, bindor, böcker, strumpbyxor, sprit, bussresor, lättsaltade chips & skivor.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?

- Det finns nog en hel del pärlor under årets lopp som gjort mig glad, men jag tror nog jag var riktigt fucking glad när brorsan gifte sig. Det var en helt awesome händelse. Cermonin, klänningen, all kärlek, maten, människorna, danserna. Ja allt.

14. Vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2010?

Audio Killer Loop - Dir en grey
Ein blick zurück - L'âme Immortelle
Kuchizuke - BUCK-TICK
Abandoned - Kamelot
Caroline - Crematory
Indestructible - Robyn
La lei la -  Lalla hansson
Hiekka - Apulanta
White wedding - Billy Idol
 
(ny) 15. Vem, vad eller vilka får årets "usch" av dig?

- Folk som tar bilen i onödan, folk som inte kan källsortera och trasiga luftkonditioneringar.
 
16. Vad önskar du att du gjort mer?

 - Bastat, tagit ansvar, läst böcker, sett på teater, rest, pratat, svarat i telefon, tagit långa promenader på måfå, solat, varit mer klimatsmart, kramats och så vidare.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?

- Tjatat, bråkat, varit bakfull, varit apatiskt, ratat, varit pank, slösat energi på människor som inte förtjänar det, åkt bil, ätit socker och så vidare.
 
18. Hur tillbringade du julen?

- Jag arbetade, men jag såg Tomtens verkstad och fick äntligen höra den kultförklarade meningen "Har jag närt en kommunist vid min barm?!"  från Karl Betils julafton.

19. Blev du kär i år?

- Nej (den här frågan ryker nästa år).

20. Hur många förhållanden?

- Flera tusenmiljarder såklart! (den här frågan också)

21. Favoritprogram på tv/datorn?

- Har sett otroligt lite på tv, nån gång kan jag se lite Top Model, program med min älskling Gordon Ramsay och dokumentärer. I år har jag varit duktigare att se på anime och dom bästa serierna har varit Shiki, Golgo 13, Fairy Tail, High school of the dead, Ookikku Furikabutte säsong två, Eyeshield 21, sista sägongen av Nodame Cantabile och sen kommer jag inte ihåg nåt mer på rak arm.

22. Bästa boken/böckerna du läste i år?

 - Ormar och piercing, Baby Jane, Potensgivarna, Jag är din flickvän nu, Välkommen till Fjuckby, Varje dag man inte äter pizza är en seger, Happy Sally, This charming man och sen har det varit en hel del repriser.

23. Största musikaliska upptäckten?

- Helt klart Apulanta. Hade bara hört en låt med gruppen tidigare men iår har jag verkligen upptäckt gruppen på riktigt. Många låtar som jag lyssnat på om och om igen under årets lopp, bäst var nog Hiekka, Käännä se pois & Tuhka ja veri (no shit är det ett finskt band?).
 
24. Något du önskade dig och fick?

- En massa snö till min födelsedag!
 
25. Något du önskade dig men inte fick?

- Norrsken till min födelsedag!

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?

- Tog sovmorgon, drack kaffe, bloggade, lyssnade på Bulldog Mansion, arbetade till nio, for hem och käkade knäckebröd och sen gick jag isäng (men helgen därpå firades jag med min familj).

27. Finns det något som skulle gjort ditt år bättre?

- Mindre tandvärk, bättre ventilation på sommaren, bättre ekonomi, trognare vänner, en snarkfri gris, Att Summoned Tide vann Rockkarusellen,  mera promenader,  lindrigare menssmärtor och en bättre kötid hos Bostaden.

28. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Här tolkar jag frågan som att det rör sig om min klädstil.

- Marinblått, turkost, leopard, pärlörhängen, mörkbrunt långt hår, silvrig ögonskugga, jeanskjolar, ljusblått och mönstrade strumpbyxor.  

29. Vad fick dig att må bra?

- Diskussioner, scrabble, umgänge, animekvällar i soffan, tända ljus, sömn, bra böcker, omtanke, skratt och så vidare.

30. Vem saknade du?

- Många, men jag sa det aldrig.

31. De bästa nya människorna du träffade?

- Träffade många härliga människor i år! Några härliga personer på kurs, en del på fest, lite knasiga typer via en internetcommunity men årets person är nog en viss vitblond skräckälskande finsk herre.

(ny) 32. Årets roligaste?

- Att folk misstar mig för en asiat.

(ny) 33. Årets händelse?

- Att brorsan och bandet fick släppa en skiva!

34. Årets största kärlek?

- Utan tvekan går titeln "Årets kärlek" till min storebror och hans fru (ledsen Victoria & Daniel!)
 
35. Årets besvikelse?

- Riksdagsvalet.

(ny) 36. Årets citat?

"Det du inte fick gjort igår får du fan göra idag"
- Minnalainen


37. Årets snällaste?

- Iggy, kör mig hela tiden till bussen, hjälper mig att bära lådor, hjälper mig hem med tunga matkassar, visar hur dammsugaren funkar, hjälper till när jag får stopp i toan och så vidare.

(ny) 38. En plats eller en händelse som du önskade att du befunnit dig på i år?

-Hyllningskonserten som hölls för Nobels fredspristagare Liu Xiaobo, jag är inget stort fan av Robyn men det här framträdandet får tio vodkaflaskor av tio.

 (ny) 39. Välj ut årets bild eller en bild som sammanfattar året som gått.

Bilden när jag dricker min första öl är en bra bild, den symboliserar att jag tar mig an nya utmaningar och sen har jag på mig min favorittröja som jag använde flitigt under årets gång. Den är köpt från Monki. Sen är 2010 året då jag färgade håret brunt och lät det växa ut.


 

(ny) 40. Utan att göra detta till nyårslöften, hur tror du att nästa år blir?

2011 är året jag definitivt lyckas ta mig från byn, får ännu längre hår, skaffar mig en tatuering, börjar antingen på universitetet eller arbetar på en ny arbetsplats. Jag sparar till en resa utomlands, promenerar mera, går oftare på museum eller teater, går på en blinddate, lär mig dricka rödvin och att busvissla. Sen börjar jag rita med ritplattan och provar att köra skoter. 

Tack tvåtusentio för ett hyffsat år, men nästa år blir nog bättre!

 

Jag arbetade julaftonskvällen och morgon dagen därpå så när jag kom hem igår vid fyra så tog jag mig ett välförtjänt glas vin och såg på kultrullen Vargens Son med mina bröder. Vargens son är en dubbad film från 1977och är baserad på en bok av Jack London. Och sen är den är helt fucking magnifik. "Stunttricken" och slagsmålsscenerna är helt briljanta och innovativa om man tar tidsperioden i åtanke. Och inte att förglömma är soundtracket en guldklimp för sig och timmar efteråt så nynnar man på ledmotivet.

Bill Robin, min nya idol!

När filmen tråkigt nog var slut dammade vi av Monopolbrädet och kavlade upp ärmarna runt köksbordet för en omgång. Tja vad ska man säga, det är alltid en utmaning att spela sällskapsspel där det går ut på att vinna med mina bröder. Bara en harmlös omgång Yatzy kan förvandlas till en tävling på liv och död, ära och heder, svordomar och kalsongryck. Den här omgången av Monopol liknade inget vi spelat tidigare, man kan kalla det "Inteckningarnas omgång". Alla skulle köpa alla gator dom kom åt och ville man inte ha den så såldes den på exekutiv auktion för trettiotusen (när gatan egentligen bara kostade två). Det var hot, fängelsebesök efter varann, jordbävning på Diplomatvägen, inteckningar, cigarettpengar, pakter, korkade deals och efter många timmar åkte stormästaren i Monopol för första gången ut ur spelet. Han var bankrutt. Själv kom jag på tredjeplats så jag var nöjd. Efter spelet for mansfolket på pokerturné på andra sidan ån, och jag for i motsatt riktning och drack vin, lyssnade på finsk musik och pratade om vemod tills klockan var morgon igen. Och när jag inte längre orkade hålla ögonen öppna tackade jag för mig och skyndade mig hem i snålblåsten för att få sova. 

*

Jag tänker inte stå och rabbla upp vad jag fick i julklapp som värsta kapitalisten utan bjuder på tre små glimtar här:

1, Den mest praktiska julklappen var en mobiltelefon (fast jag har lite svårt att förstå alla moderna finesser)
2, Den mest "det är bara så jag"-julklappen var en tvättsvamp format som Pacman.
3, Den mest "det är bara inte så jag"-julklappen måste vara dom röda pyjamasbyxorna med stora rosa rosor och sidenband som man ska knyta vid anklarna. Sen fick jag en grönrödblå "skogshuggartröja" från Dressman, som är tänkt att jag ska sova i. Kombinerar jag dom två plaggen blir det en fabulös outfit.

Nu ska jag dricka sur apelsinjuice, käka ostkrokar, se på smala fotomodeller och sen blir det att se filmatiseringen av Tracy Chevalier's superduperbok Flicka med pärlörhänge. adjöss!

Ikväll går det en bra "naturkatastrof-och-apokalyps/världen-går-under"-film på tv och den ska jag se. Somliga ser på skräckfilmer med sinnesjuka mördare eller muterade monster som dödar allt i sin väg och blir riktigt uppskrämda. Jag tycker inte sånna filmer känns särskilt realistiska och sitter mest och stör på mig på irationella detaljer. Men när jag tittar på naturkatastrof-filmer, ja då blir jag alldeles kallsvettig och gnyr i soffan. Lite knasigt egentligen varför man tittar på filmer som man blir rädd av. Fast varför tittar man på filmer som man blir ledsen av då? Man kanske behöver en dos skräck för att kunna njuta av sin trygga tillvaro.
Vill ni se samma film som jag slår ni på tv4 klockan nio noll noll. Mycket nöje eller missnöje!

Mer sannollikt att detta ska inträffa än att zombier äter upp mig

Ute blåser det kraftigt och snart börjar det väl snöa ordentligt. Nej nu sticker jag inte ut huvudet något mer ikväll. Nu blir det att puffa till kudden, äta knäckebröd med ost, dricka fruktté och se om en historisk animeserie med samurajer. 

Äntligen har jag fått mina dvd-filmer som jag vann på tradera. Dom vart gruvligt försenade pga säljarens klantighet att inte frankera paketet tillräckligt. Så paketet vart omhändertagen av nån Quasimodo-liknande slusk och hamnade på villovägar någonstans i postens katakomber. Efter att ha väntat i över en månad fick jag ett brev förra veckan om det icke-tillräckligt-frankerade-paketet så det var bara att grabba tag i min portmonä och åka ner till utlämningsstället för att betala den hisnande summan av tjugotvå riksdaler för att få hem mina älskade filmer. Nä #!@% för säljare som inte kan frankera ordentligt!

Hela serien av NANA och långfilmen Greven av Monte Cristo

Fastnade framför en finsk långfilm som gick ikväll, Rööperi. Det tog inte lång tid innan jag såg och hörde att det var en Aleksi Mäkelä-film. Hans fantastiska val av musik till scener måste vara ett av hans signum. Filmen var bra, den drog med mig på en gång. Dock var den hemskt vemodig, vilket finska filmer verkar ha gemensamt. Tragik och misär går hand i hand genom hela filmen men ibland kan man skymta glädje och humor mitt i all bedrövelse.

Rööperi handlar om den finska kriminella undervärlden i 60-talets Finland. Filmen är baserad på journalisten Harri Nykänens interjuvroman "Rööperi – Rikoksen vuodet 1955–2005" där han interjuvat den kriminella sexkungen och buisnessmannen Tom Sjöberg, som är inspirationen till filmen och även är huvudpersonen, spelad av Samuli Edelman. 

Betyg: sju av tio vodkaflaskor

Äh, jag orkar inte rita ett födelsedagskort åt mig själv så jag återanvänder ett kort jag ritade för flera år sen (till mig själv alltså).

Den enda återkommande traditionen jag har på min födelsedag är att jag spelar Bulldog Mansion - Happy birthday to me och klär mig extra fint. Fast den sista traditionen har blivit mer lössläppt då jag jobbat på min födelsedag dom senaste åren (även så är fallet idag). Så då återstår bara den fina låten som jag spelat varje födelsedag i drygt fem år. Här är den söta flashfilmen till låten, själva storyn är hur fin som helst. Notera att bandet är ett sydkoreanskt popband så därför kommer ni nog inte förstå texten så bra (eller överhuvudtaget ha ha!).

Bulldog Mansion - Happy Birthday to me

 

Minnalainen rescenserar: Mushishi

Föreställ dig att det existerar en livsform som nästan kan liknas vid övernaturlig. En sublim existens, varken växt eller djur. Så bräcklig och så mycket renare än normala levande ting att få kan uppfatta den eller känner till dess existens. Det kallas "mushi" i den här dramaanimeserien. En person som kan uppfatta och se "mushi" är huvudpersonen Ginko. Ginko är en "mushishi", en expert på mushi och reser från plats till plats för att utforska mushi och hjälper människor som kommit i kontakt med dessa små varelser. För mushi är en komplicerad livsform och människor får oftast allvarliga konsekvenser eller råkar ut för övernaturliga fenomen när dom råkar i mushis väg.


                                  Huvudpersonen Ginko i Mushishi

Serien vann priser bl.a för bästa art directotion  i Tokyo Anime Award, 2006. Även mangan har vunnit många prestigefyllda priser. Musiken är komponerad av Toshio Masuda (Fatal Fury, Naruto, Ghost Hunt). Varje avsnitt har sin särskilda låt som fångar känslan och dramatiken i just det avsnittet. Ja jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva musiken eller handlingen. Man fattar när man ser serien själv. 

Bara animering är så otroligt vacker. Miljöerna känns som om dom är målade med svepande penseldrag. Det är så vackert med alla akvarell-liknande bakgrunder att jag får hjärtsnörp.  

Mushishi är 26 avsnitt lång episodisk antalogi där man får följa med huvudpersonen Ginko ta sig an en ny sort mushi i varje avsnitt. I ett avsnitt får man se en mushi som äter upp dina minnen när du sover, i ett annat avsnitt en som gör att dina drömmar blir verklighet. Ja, det är bara två exempel på alla olika sorters mushi serien bjuder på.

Serien är en personlig favorit i alla tänkbara kategorier och får högsta betyg:

Tio vodkaflaskor av tio!

Något sent men här kommer en liten lista om min dag,

Dagens frisyr:  En bisarr historia med bakåtslick och uppsatt i en klämma.
Dagens klädsel: Grönt linne, svarta strumpbyxor, grön-svart skottsrutig kjol, bytte till svarta harembyxor sen.
Dagens materiella vill ha: en dammsugare med dammsugarpåsar (inte äckelbehållaren som jag har, man måste gröpa ur allt damm och sen är det tekniskt omöjligt att få tillbaka behållaren).
Dagens fundering: "Kommer alla mina glödlampor att gå sönder inom loppet av några dagar?"
Dagens beroende: Kaffefilter
Dagens tråkigaste: städa toaletten och byta sängkläder
Dagens roligaste:  städat toaletten och bytt sängkläder. Toaletten är så fin och sängen så fräsch!
Dagens låt:  Apulanta - Käännä se pois & Finch - How it is to burn
Dagens köp:  DVD box med alla avsnitt av NANA och en DVDfilmen "Count of Monte Cristo" för en struntsumma på Tradera, yay!


 

Jag är inget stort fan av det multinationella möbelföretaget, men jag är riktigt förtjust i vikingen som spelar metal. Och nu när kungen är lite skandalomsusad kanske svenska folket ska låta den här starka mannen sköta all PR och representation för Sveriges räkning. Vem gillar inte vikingar?

Längre och tydligare version på låten.

Jag är trött, hungrig och mina tår är fortfarande kalla efter min sliriga promenad hemåt i den kalla kvällsluften från nii-nii och jag orkar inte skriva någon lång och fyndig text om hur min dag varit. Så jag skriver en lista. Jag älskar att skriva listor. Jag älskade att skriva listor långt före jag läste High Fidelity. Vill bara påpeka detta så ingen tror att jag apar Nick Hornby's roman.

Lista över tisdagen

# vaknade av okänd anledning, drack lite vatten (har alltid ett glas på nattduksbordet för sånna här tillfällen)
# försök att somna om misslyckades, bestämde mig för att läsa ut min bok (Sista chansen, Marian Keyes)
# låg och vräkte mig i sängen tills jag bestämde mig för att kliva upp vid tio
# startade datorn, pillade in kontaktlinser, kokade kaffe, fick igång internet (yay!), kollade mail, bloggade, drack kaffe
# såsade alldeles för länge framför datorn vilket resulterade att jag fick stressa på mig smink och kläder
# lämnade lägenheten strax innan tolv och skyndade mig ner på samhället för möte X med person X
# halv ett var möte X med person X avklarat, gick oväntat bra.
# träffade person Y för att diskutera ämne Y och sen träffade jag person Z och skvallrade litegrann
# gick in på apoteket och köpte en tub med ansiktskräm och en manikyrpinne som man trycker ner nagelbandet med, lite "flärd" får man unna sig.
# gick i raskt tempo till nii-nii's "arbetsplats" och träffade kvinna Q och drack kaffe och diskuterade diverse ämne, kaffet mycket gott. Satt på "arbetsplats" i cirka tre timmar och drack kaffe och spelade frågesportsspel som jag fått från alkot.
# följde med nii-nii hem efter arbetsdagen slut, drack kaffe och diskuterade bisarra samtalsämnen och såg på när nii-nii stekte äckligt bacon.
# såg extremt dålig film, Pineapple Express, en vodkaflaska av tio. Kände mig suicidal pga den dåliga filmen
# såg trailer för filmen Steam Boy, suicidal känsla försvann.
# gick hem, mp3 slut på batteri, #!@% kallt och både mössa och halsduk kvarglömda hemma
# hemma, fryser om tårna och hungrig. Äger ingen micro så måste vänta på att fryst mat tinar. Suicidal känsla återvänder.
# startar dator och skriver en lista.
# äta fryst mat och sen somna på mage i sängen.

Slut.

Pust! Äntligen är man ute på "webben" igen efter några dagar med ett internet som haft krupp. I fredags var jag så trött vid halvsex att ögonen var på halvstång och inte ens den spännande uppgörelsen* mellan befällhavaren för division sex och hans löjtnant fick mig att piggna till (även om just den scenen är en av mina favoriter!) så jag drog en suck och gick i säng. Med ett ryck vaknade jag tio i tre på natten av en hemsk mardröm (en ond person knycklade ihop mitt signerade baseballkort på en mycket framgångsrik och känd pitcher** ). Efter att ha kastat och druckit vatten insåg jag att det var omöjligt att somna om så jag fortsatte att läsa boken jag höll på med och sen när jag var klar med den påbörjade jag en ny och sen läste jag ut den också och tog en till och så vidare (är inne på min femte sen i fredags). Vad mer denna internetfria helg? Drömde en annan dröm att jag var en reseledare på en buss som var full med tuggummituggande halmstråfärgade blondiner som avslutade alla sina meningar med "amen guuud" eller "typ bah" som ville att jag ska guida dom genom en massa trendiga kvarter och peka ut vars Lena PH bodde. Urk.

        
 

* Från episod 52-53 från serien Bleach.

** Pitcher är den allra viktigaste spelaren i det defensiva utelaget. Det är han som "sätter igång" spelet genom att kasta till slagmannen i innelaget. Inget lag kan vinna utan en bra pitcher (nu pratar jag om b-a-s-e-b-a-l-l såklart).

Jag försöker fotografera min lägenhet men det går inget bra. Det blir mörkt #!@% fort och jag hatar att använda blixt då bilderna ser ut som kattskit då man inte har något program för att fixa bilderna. Tänder man taklampan får man istället lampreflektioner i allt som kan blänka. Nä nu skiter jag i det här och ser när Kyoshin Poseidon möter Deimon Devil Bats.

Farligt att ha hörlurar på sig. Kom just på mig själv med att sjunga med jättehögt till japansk kareoke. Hoppas jag inte väckte grannarna...

Min senaste paintbild, en request från min cupcake som ville ha en bloggbanner eller nåt. Bilden är inspirerad av hennes förkärlek till rosa, bling-bling, fluff, sött och cocktail (tyvärr inga cocktails men en regnbåge fick hon).
Bilden bor numera på den här bloggen.

SOMETHINGLAND

Copyright mig eller nåt.

Andra bilder har ni här, här, här och här

Jag misstänker att jag knarkar sportserier. Kampsport, baseball, basket, fotboll, cykling, boxning bara att nämna sen började jag titta på brädspelsserier (kan man räkna in det som "sport"?) som go och shogi. Och det värsta är att serierna är hur bra som helst. Det är det som är magin med anime, att man kan ta nåt så töntigt som t.ex cykling och göra det till en kanonbra och sevärd serie. Nu har jag fastnat för en serie om football, en sport jag aldrig brytt mig om eller kan något om reglerna. Men efter sex avsnitt misstänker jag att det lutar mot att jag kommer se alla hundrafyrtionånting avsnitt. Animering ser okej ut och musiken är komponerad av en bekant kompositör, handlingen funkar men jag är tveksam till vissa karaktärer men det är många avsnitt kvar så bara att avvakta. Det som är så skönt med footballserien är att dom förklarar regler, termer och så vidare så att även jag som inte vet någonting kan lära mig om quarter, yards, downs, field goal, hur man räknar poäng och så vidare. 

Motståndarlagets linebacker pressar sig igenom försvaret från avsnitt 6.

Jag måste bara inflika här på bloggen innan jag säger godnatt att det är skrämmande att gå igenom gamla skolkataloger och inse att 6 av 10 jämnåriga f.d. klasskamrater skaffat barn med någon från samma kommun. Detta är ett varningsskott att man måste fly från länet för att slippa råka ut för samma "öde".

Jag kan inte låta bli att nynna på den här kända låten när jag skriver det här : "All around me are familiar faces. Worn out places, worn out faces. Bright and early for the daily races. Goin' no where, goin' no where. Bla bli bla When people run in circles it's a very, very mad world, mad world".

Varför jag tycker det är galet är för att jag bara för drygt ett år sen hade en diskussion med en drygt artonårig kille som övervägde att skaffa barn med sin flickvän som han 1, knappt varit tillsammans med i ett halvår och 2, hon gick bara första ring på gymnasiet. När detta nådde mina öron gick jag såklart och pratade med honom. Jag undrade VARFÖR han ville ha barn då dom i mina ögon fortfarande var barn själva och vädjade att hon åtminstone skulle få gå klart gymnasiet. Viktigt med utbildning i dagens läge och så vidare. Dom argument som lades fram till mig av honom var : Jag börjar bli gammal och barn är söta.

What the fuck?

I allafall så sa jag såhär till den här drygt artonåriga killen : Hundar är också söta men när du tröttnar på dom kan du sälja dom. Det kan du inte med ett barn, det är ett ansvar som sträcker sig livet ut. Idiot. (oklart såhär i efterhand om jag sa det sista, men jag tänkte säkert det).

Kuriosa: Bilden är från den här paintserien där jag greppar ämnet lite vagt.

Jaha kära blogg. Nu är det väl tänkt att jag ska skriva något spännande om min dag men jag kan stolt meddela att jag har inte gjort ett skit idag. Efter frukosten satt jag framför datorn i några timmar med forumskriverier och kaffedrickandes. Nångång efter tolv bestämde jag mig för att ta på mig kläder och sminka mig men slogs av obotlig hunger så jag gjorde lite tonfiskmackor i ugnen. Medans mackorna tillagade sig själv i mitten av ugnen sminkade jag mig halvvägs och stökade undan lite saker som låg framme och skräpade. En skåpdörr lossnade från sitt fäste och jag är för dum i huvudet för att kunna skruva tillbaka dörren så nu ligger den på golvet i väntan på en som inte har tummen mitt i handen. Sen åt jag mina mackor och fastnade framför senaste avsnittet av Shiki, forumstrådar och annat blaj. Tog på mig lite kläder och upptäckte att jag gått upp några kilon och sen satt jag på toaletten och läste en bok tills benen domnade för att sitta framför datorn några timmar till. Jepp, snacka om spännande dag eller hur? Har inte ens varit utanför dörren och hämtat posten. Nu är det visst kväll för det är mörkt i lägenheten igen, bara att tända lamporna och invänta natten. Lyckligtvist ska man åka till staden imorgon så nånting händer.

Hoppas jag får arbeta nästa vecka, jag blir så apatiskt rastlös av att inte ha något att göra om dagarna.

Jag är fullständigt helt hopplöst förälskad i introt till serien jag följer nu, Shiki.
Har spelat låten hela dagen och tittat på introfilmen. Sen letade jag reda på originalvideon och den är också fullständigt hopplöst bra, jag letade reda på en version med översättning till er som inte kan japanska.

Så här ser introt ut i animeserien:

Animen "Le Chevalier D'Eon handlar om den unge mannen D'Eon som är riddare i kung Louis XV's tjänst och även medlem av den hemliga polisen som arbetar i skuggan för att hålla freden säker i det franska samhället. När hans äldre syster plötsligt blir funnen flytande i floden Seinen död i en kista med ordet "Psalms" skrivet på locket kastas D'Eon in i en kamp med revolutionärer och paranormala krafter i jakten på sanningen bakom systerns död. Historian tar sin början i Versailles och sträcker sig från Frankrike vidare mot Ryssland och sedan England.

                  Scener ur första avsnittet av serien Le Chevalier D'Eon

Animen Le Chevalier D'Eon är löst baserad på den verkliga personen, Charles Èon de Beaumont och utspelar sig under 1700-talets Frankrike. I det verkliga livet var Èon de Beaumont en diplomat som arbetade under kung Louis XV's hemliga dimplomati Secret du Roi och ett av hans mest kända dåd är när han återupprättade den diplomatiska förbindelsen i S:t Petersburg mellan det ryska och franska hovet. Han säkrade Frankrikes allians med Ryssland strax inför utbrottet av sjuårskriget.

I serien finner man spår av historiska händelser och verkliga personer vilket är ett stort plus för den som är intresserad av historia och serien har lovordats av kritiker för dess fantastiska animeringsstil och design. Musiken komponeras inte mindre av Michiru Oshima, en personlig favoritkompositör som bl.a har gjort musiken till Legend of Zelda - Twilight Princess, Memories of Tomorrow & Full Metal Alchemist.

Jag såg den här serien för fem år sen och den är och förblir den allra första historiska animen jag sett så den har en kär plats på min topplista. Visserligen tyckte jag då att den var lite udda eftersom den utspelade sig i Frankrike, jag hade bara sett serier om samurajer, japanska skolungdomar i uniform, gigantiska robotar och monster av diverse slag som bekämpade varandra i häftiga strider. Så Le Chevalier D'Eon var verkligen något annorlunda då den genomsyrades av historia, politik, svärdfäktning och alkemi följt av hovdamer i vackra klänningar, klassisk musik, Versailles fontäner och Louis XV's snygga peruk.

Betyg: 7 vodkaflaskor av 10

Till den här rescensionen har jag använt mig av wikipedia och wikipedia, mina egna reflektioner och bilderna är skärmbilder som jag tagit från första avsnittet.

Det var visserligen en vecka sen jag passerade trettiotusen-strecket men bättre sent än aldrig. Jag vill tacka alla besökare för dom 30 000+ sidvisningarna med den här bilden på mig själv framför min bärbara dator.

(det rosa-aktiga på datorn är en laptopdekor som finns att köpa här)

Kuriosa: 20 000-bilden finns här att beskåda.
 

I brist på hjärnceller att skriva ett sammanhängande inlägg får ni en  TRE stycken strippar av Nina Hemingsson. Tänk om man kunde göra så bra serier som den kvinnan gör? Nej nu ska jag ställa mig under duschen tills fingrarna skrynklar, ajöss!

Satt uppe inatt och tittade på filmen Marie Antoinette. Jag önskar att jag tyckte om den. Jag menar, Marie Antoinette har en faschinerande historia och jag är intresserad av henne som person. Redan som fjortonåring vart hon bortgift, en slags försäkran om Frankrikes och Österrikets allians, till Ludvig XVI. Båda två var bara barn när Ludvigs farfar, kungen avled och dom kröntes till drottning och kung. Hovet, Versailles, intriger, rangsystemet ja det finns mycket som jag är intresserad av som jag såg fram emot i filmen men...nej den får ett svagt betyg av mig. Filmen Marie Antoinette gav för många associationer till moderna ungdomsfilmer, vilket förstärktes av filmens soundtrack som var poplåtar. Visserligen är Kirsten Dunst perfekt som Marie Antoinette, men det var för mycket shopping och bakelser än historia i filmen (men kläderna var fabulösa!).

Handlingen kändes lite saxad, först var filmen långdragen om att Ludvig aldrig tog initiativet i sängkammaren och stackars Marie grät hejdlöst och tröstade sig med att shoppa kläder, spela kort och äta bakelser med sina vänner. Sen får hon helt plötsligt flera barn och sen blir det revolution och filmen tar avbrupt slut. För den som inte kan historien får man inte veta "vad som hände sen" (för den inbitne historieälskaren vet man ju att kungaparet halshöggs för högförräderi men ni fattar vars jag vill komma?).

En annan besvikelse var att våran svenske hjälte Axel von Fersen bara var en skugga i filmen, jag hade sett fram emot att han skulle ha en mycket större roll som Marie's älskare.  Nej han svischade bara förbi en några snabba orgier. Sen var det ajöss. Inget om det smycke som hon fick av Axel med ingraveringen "Tutto a te mi guida" (allt leder mig till dig) som hon bar innan hon halshöggs.

Nej filmen Marie Antoinette luktade för mycket "ungdomsfilm" än "historiskt drama" och även om den hade vackra klänningar så får den bara 3 vodkaflaskor av tio av mig i betyg.

Kirsten Dunst som Marie Antoinette i filmen Marie Anotinette (2006)

Tv4 Science Fiction visar visst en av mina favoritserier Death Note, synd bara att dom fuckar upp och kallar serien "mangaserie". Är det så svårt att kalla det vad det är? Om man nu är rädd att svenssons inte vet vad "anime" är för något kan man väl bara skriva "japansk animerad serie". Sen gillar jag inte riktigt svensk översättning på animeserier. Översättningen är oftast crap och det är ingen kareoke i öppningslåten. Sen gör inte översättarna någon research på serien och översätter namn och dylik helt fel. Hade dom läst på lite (wikipedia kankse?) så hade dom sluppit göra fel och fans irriterade.

Den som sett Full Metal Alchemist på Ztv vet vad jag menar. Den serien hade två översättare, en som var s-k-i-t och en som var snäppet bättre. Den som var s-k-i-t valde t.ex att översätta karaktärernas namn (?) till svenska av någon bisarr anledning.
Fast nu när jag tänker efter så är det inte första gången svenskar översätter namn på karaktärer.
Donald* vart Kalle och Calvin** vart också Kalle. Andy*** fick heta Victor, Batman fick ett töntigt namn som "Läderlappen" och nåt ljushuvud gav namnet "Stålmannen" till Superman (en kul lek, Superman är alltså Stålmannen, översätter man tillbaka blir det Iron Man och översätter man tillbaka igen blir det Järnmannen och så vidare).

Jag tycker det är roligt med anime på svenska kanaler, men borde dom inte sluta köra samma serier om och om igen? Berserk, Full Metal Alchemist, Paranoia Agent (fast den var dubbad på engelska vilket är likvärdigt med misshandel i mina öron), Death Note, Ergo Proxy & Black Lagoon är inte dom enda serierna man kan visa. Att loopa samma serie hela tiden lockar knappast nya tittare. Man borde ta in flera serier och filmer som kan locka alla åldersgrupper. Jag är less på att "vuxna" kastar en blick och himlar med ögonen och tänker "tecknad barnfilm" när dom ser anime.
Såg att svt ska visa några "animerade filmer för vuxna" nu i höst, visserligen är det inte anime men det är bra om man försöker tvätta bort den här "tecknat-är-för-barn"-stämpeln.

Nu ska jag se om Tokyo Godfathers om mysa hur fantastiskt bra en film kan vara fast den bara är "tecknad".

Tokyo Godfathers handlar om hur en trio bestående av tre stycken hemlösa personer (en transvestit, en tonårsflicka och en medelålders alkis) som hittar ett övergivet spädbarn på julafton och beslutar sig att leta reda på mamman. Givetvist med en massa äventyr och dråpliga situationer längs resans gång.
Betyg : 10 vodkaflaskor av 10

* Donald Duck = Kalle Anka
** Calvin från Calvin and Hobbes = Kalle och Hobbe
*** Andy Capp = Tuffa Viktor

Summering av min fredag.
Sov dålig eller rättare sagt ingenting på grund av menstruella smärtor blandat med anxiety = i det här fallet "spänning" resulterat till några lägenhetsförslag från en fastighetshemsida som har hyreslägenheter. I allafall så låg jag i sängen oförmögen att glida in i någon sömn. Vred av och an i smärtor och förväntningar inför framtiden. Tänkte sjuttiotalet tankar som korsade huvudet och när jag till sist somnade var det inte långt ifrån första väckarklockslarmet. 
Vaknade ej utsövd, klev upp och drog på mig svarta manchesterbyxor, satte upp håret och drog den vanliga sminkningen. Åt en kopp med youghurt vars smak jag tyvärr aldrig hann uppfatta och svalde ner lite smärtstillande innan jag pluggade in hörlurarna med Kishida Kyodan's låt "Ripple" och pressade cykelpedalerna ner till arbetet.
Kom fram till arbetet, drog på mig arbetskläderna och tvättade händerna innan jag klev in på avdelningen. Nickade till nattpersonalen, stoppade in lunchlådan (tomatsoppa) i kylskåpet och tog en kopp kaffe som jag aldrig hann smaka av.

Arbetsdagens händelser cencureras på grund av särskilda omständigheter jag ej kan gå in på. Men kan nämna att den kan liknas vid en lerig uppförsbacke som jag långsamt kravlar mig uppför med förbundna händer. Var en aning Kafka-artad också.
Slutet på dagen kändes relativt bra och jag ledsagade cykeln med en arbetskompis en bit på vägen därifrån. Skvallrade lite om tjejgrejer och sen sa vi hejdå för jag skulle åt motsatta håll, dvs samhället medans arbetskamraten skulle åt det andra hållet, fel sida av Robertsfors. Cyklade mot kooperativet för att handla blockchoklad och Nonstop till kvällens kakbak och träffade en tjejkompis vid disken med potatisgratängen. Hon hjälpte mig att hitta baksakerna i den numera nybyggda och fina butiken, sen stod vi och hängde vid vetemjölet och snackade om det ena och det andra i femtiotvå minuter tills jag kramat blockchokladen mjuk med min handsvett, sa hejdå och lovade att vi skulle träffas på en kaffe eller nåt till veckan.
Kände när jag stod i kassan för att betala att verkningstiden för värktabletterna runnit ut så jag skyndade mig hemåt för att kunna svälja nya tabletter.
Hemma hos mamma bjöds jag på omelett och egenodlade potatisar. Sen ville jag dö i divansoffan av livmoderssmärtor tills jag ryckte upp mig och bakade lite kakor. Tog mig några glas vin och la upp bilderna i bloggen. Började nästan känna mig som en vanligt fungerande människa igen så jag beslöt mig för att titta lite i min mailinbox, mina account på alla communitys jag är medlem i och sen såg jag ett avsnitt av Phantom - Requiem for the phantom. Är dock inte nöjd med seriens helomvändning men ska ge den några avsnitt till innan jag spyr galla på den.

Ska nog tacka dagen för mig om en stund och natta mig själv i sängen. Behöver ta igen gårnattens förlorade sömn. Saknar mina suspekta drömmar. Gör ni?

Det var en gång en flicka som ägde en underbar magisk liten manick. Denna lilla magiska manick fungerade på sitt egna lilla finurliga sätt att om hon tryckte på den kunde den ta kontakt med andra dimensioner och trolla så att hon kunde få vackra skor, ett tak över huvudet och fina väskor. Flickan älskade verkligen sin underbara magiska lilla manick som hon vårdade ömt och manicken fick bo i en liten låda med andra magiska manickar. Men en dag inträffade det otänkbara! Flickans magiska manick var försvunnen. Som den hade upphört att existera. Hon letade överallt, vände upp och ner på hela hennes hus. Hon rev och kastade alla sina vackra skor och fina väskor över huvudet. Hon kollade under alla möbler och i alla skåp. Men den magiska manicken fanns ingenstans att finna. Flickan var otröstlig och letade i flera dagar. Men efter en tid insåg flickan att hon var tvungen att skaffa sig en ny magisk manick, annars skulle den elaka trollkarlen komma och ta ifrån henne sitt tak över huvudet, sina vackra skor och sina fina väskor.

Så hon begav sig till den plats där hon fått sin manick och bad snällt den otrevliga paddan som satt bakom en lår om hon kunde få en ny.

Paddan blängde på flickan och petade på henne med sitt vårtiga finger "Vars är den gamla magiska manicken jag anförtrott dig?"

"Oh, ett vårtsvin åt upp den *schumk* sa det bara och den var borta!"
Flickan drog en liten vit lögn, hon ville inte att den otrevliga paddan skulle få veta hur vårdlös flickan egentligen var. Paddan blängde på flickan och muttrade något och efter mycket om och men fick flickan en ny underbar magisk manick. Flickan vart överlycklig och gick hem med sin nya manick. Dagen därpå skulle flickan städa under sin vita lurviga matta, och vad fick hon se? JO. Hennes gamla magiska manick låg därunder. Tyvärr hade den magiska kraften sugits ur och den var obrukbar. Flickan grälade på sig själv för hur hon låtit detta hemska öde hänt sin manick och svor att detta aldrig skulle ske igen.

Slut.

*

Ja kära kamrater. Det hände igen och den här gången vände jag uppochner på hela huset, letade i alla fickor, alla väskor, alla lådor och skåp. När jag som bäst höll på deppa ihop kom jag på historien om mattan och bestämde mig för att göra ett sista tappert försök. Och givetvist låg bankdosan under min matta - igen.

Jag älskar min herdematta* men om den slukar alla mina viktiga saker kan jag inte ha kvar den. Den får en sista chans annars åker den i majbrasan nästa år.
Men nu har jag iallafall betalat alla räkningar så nu är jag femtusensjuhundraåttiofem kronor fattigare. Nu ska jag ta mitt efterlängtade billiga-lådvin-glas och se lite underbar Phantom - requiem of the phantom på chia-anime.com

Phantom - requiem for the phantom

* = en herdematta kan jämföras vid en ryamatta, skillnaden är att en ryamatta kan vara syntetisk medans en herdematta består av 100% ull.

Igår hade jag blykepsen* på så jag spenderade hela dagen med att göra något så ovanligt för mig som att titta på tv. Först tittade jag på en dokumentär på Tv4 Fakta som hette Fängelsefruar. Rätt bra. Dokumentären är från 2010 och precis som titeln avslöjar handlar den om ett gift par som hålls isär genom ett fängelsestraff. Familjerna ger interjuver och inblick i både fängelseliv och vad anledningen är att förhållandet hålls ihop. Det är en historia om självuppoffringar, medmänsklighet och hur rättväsendet berör den dömdes närstående. Efter dokumentärern var det försök att få i sig lite mat och kaffe sen hamnade jag i början på en film, Den andra systern Boleyn, ett två timmar långt epos fyllt med maktspel, intressanta kvinnospeglingar, tragedier som incest, otrohet och mord. Två systrar som drivs av sin familjs giriga ambitioner, slåss om Kung Henry VIII's gunst. När jag först läste en beskrivnining om filmen kände jag mig lite förvirrad men eftersom jag är lite svag för historiska filmer och vackra klänningar så bestämde jag mig för att fortsätta titta. Och den var väldigt bra. Jag älskade Elizabeth-filmerna så Den andra systern Boleyn kändes helt rätt i sin ordning att se.

Efter filmen tror jag att jag såg ett halvt avsnitt av The apprentice på Tv 8 och sen Dragon's Den. Klockan åtta började det en film, Surrogates med Bruce Willis som var en skum futuristisk film om människor som levde genom "surrogater" = robotorar som såg precis ut som dom själva (eller ibland mycket snyggare) så människorna lämnade aldrig sina hem vilket skulle vara tryggt för då kunde dom inte dö eller få sjukdomar. Men såklart uppstår ett mord och Bruce Willis som är FBI snut blir tvungen att lämna hemmet utan sin surrogat och bla bli bla. Sen zappade jag mellan Transformers och Zorro och sen var det nog godnatt.

* = "Att ha blykeps" i folkmun betyder att man har baksmälla.

Mer om tv: blogg.vk.se/Minnalainen/2010/06/24/vem-ar-idioten-egentligen-jag-eller-tv-tittarna-177536/

Scen ur mitt liv
"Jag är en tankspridd person"
Del 1

Tyvärr inträffar detta lite för ofta...

Copyright mig eller nåt

Citat från ruta tre är från boken "Natalies flykt" av Herman Wouk, sid 176, rad 42. En roman om andra världskriget, W&W, 1978.
 

Scen ur mitt liv, del 896
"Att vara arbetslös suger enormt"


Sensmoralen i den här strippen är att det är inte lönt att tycka synd om sig själv/tro att ska ordna sig, det kan ALLTID bli värre!

Copyright mig eller nåt!

Nu orkar jag fan inte länka skiten något mer, ni får väl klicka på "kategorin" Paint & Konst om ni vil se flera serier.
Tack och adjö, nu har jag varit vaken i över tjugo timmar. Godnatt!

Scen ur mitt liv, del 77
"Jag besöker Systembolaget för första gången"

Tyvärr är händelsen hämtad från det verkliga livet!

Copyright mig eller nåt

Notering: Enligt Japansk tro lämnar själen kroppen via munnen, så då vet ni!

För fler "Om mitt liv var en serie" :
blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/26/om-mitt-liv-var-en-serie-185353
blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/25/om-mitt-liv-var-en-serie-185167
blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/24/om-mitt-liv-var-en-serie-184950
blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/22/om-mitt-liv-var-en-serie-184604

Varning! Nedanstående klipp är endast rekomenderat för tv-spelsnördar. Vanliga svenssons bör titta på "Ute i naturen" eller nåt.

Orgasm! Jag kan knappt bärga mig tills man får se Gameplay!

Scen ur mitt liv, del 871
"Jag pratar miljömedvetenhet på jobbbet"

(Tyvärr är diskussionen hämtat från det verkligen livet)

 

När jag väl lyckats ta mig ur sömnkoman och ner på biblioteket meddelade bibliotekarien att eftersom jag var en dag försenad med filmerna att jag skulle "böta" med tio kronor. Lite irriterad kännde jag att jag vart eftersom det var pga deras knasiga öppettider som var orsaken till att jag inte kunde återlämna dom förräns idag. Jag menar, hade jag inte varit ledig hade jag blivit tvungen att vänta tills dom hade kvällsöppet dvs på torsdag! Dom stänger klockan 15:00 (dom dagarna dom ens har öppet) men jag arbetar dagtid till 16:00! Grrr, men jag bara log sockersött och betalade snällt. Mina två seriealbum som jag bett dom ta hem hade iallafall kommit, alltid något. Så nu har jag något att läsa innan jag går isäng.
Beslöt mig för att ta en promenad ner på samhället efter bibliotekbesöket och stannade till vid den ena inredningsbutiken. Tänkte köpa det ultragoda téet som dom har till försäljning där men det hade dom slutat ta hem...så då vart det en söt mjölkflaska istället. Den är perfekt att ha mjölk eller juice i (ser mycket fräshare ut än en trist förpackning också). Vandrade vidare till nästa inredningsbutik som finns här i samhället för att köpa gula värmeljus till köket och köpte en present till min mamma. Av ingen speciell anledning faktiskt, tycker det är roligt att huxflux få/ge presenter.

Fem stycken träbokstäver för 9:-/st i Shabby Chic-stil fick hon minsann

Handlade också två nya blommor till köket från blomsteraffären, bad om att få blommor som både tålde stark sol och lite vatten, råkar vara extremt dålig på att vattna blommor så det är lika bra att man helgarderar sig. Det vart två kaktusar för en Selma Lagerlöf styck. Så nu åker dom där hemska bruna sakerna ut.
Promenerade sen hem till mamma med min present och hon bjöd mig på Fredrik Paulún GI-spenatplättar. Hade problem med att komma på vad jag skulle äta till dom eftersom det räknas som "mat" (alltså är grädde t.ex uteslutet), tog -till min mors missnöje- kethup till dom. Sen vart det en hink kaffe och katalogsbläddrandes. Kunde inte motstå att beställa från Oriflame, dom har ursöta parfymer just nu som är inspirerade från japanska Kokeshi-dockor och man kan "skräddarsy" dom som man vill eftersom det medföljer klistermärken som man kan fästa på "flaskan/dockan" efter smak och tycke. Jag säger bara : kawaii-desu!

Det finns tre olika "karaktärer" att välja mellan, Passion Berry, Sweet Peach & Crazy Kiwi. Jag föll för den sista. Bilden är bara ett exempel hur dom kan se ut.
Lanseringspriset är 149:-

Vad mer? Köpte ett exakt likadant par skor som jag har just nu, är helt galen i dom så jag vill gärna ha ett till ex när dom är utnötta. Råkade även beställa hem en ny mini-mp3 spelare från Ellos. Fy mig. Nu ska jag bestämt ta och krypa ner i sängen så jag kan prestera superb på min sista arbetsvecka. Sen blir det att "njuta" av "arbetslösheten". Adjö.

[Nedanstående bilder är tagna under en ledig helg i augusti  2010 av Minnalainen med hennes helt värdelösa mobilkamera, håll till godo, för den som finner alkohol, fylla och blurriga bilder anspråkslösa och frånstötliga kan blunda dom närmsta minuterna eller ladda ner porr]

Fredag den trettonde

Solen sken, dammråttorna var puts väck och min lön hade inte infunnit sig. Men efter att ha hotat med att hoppa i ån lånade min mamma ut pengar över helgen så att jag kunde köpa mat, sprit och dasspapper. Hämtade upp frugan på kommunhuset och svettandes vandrade vi uppför backen hem till mig. Efter att ha visat henne runt i min loppis-lägenhet, skrivit en inköpslista som jag sedan glömde, ätit fruktsmoothies och druckit kaffe for vi ner på samhället för att införskaffa varor.

Apoteket först, träffade Inga Kjellgren som upplyste mig om att det ska hållas en politisk debatt som jag skriver om i ett annat inlägg, Alko sen, Herr Parment fick hjälpa oss hitta vinet vi sökte efter och koskenkorvan åkte givetvist ner i korgen, samt en hel del annat. Kooperativet efter, träffade på kändisar hela tiden men tillsist kom jag fram till kassan. Vägen hem var olidligt lång och våra kassar för många och tunga som as.

Väl hemma knäckte vi första flaskan och glodde på lite streamad anime som tänkte lika snabbt som en cementsugga. När klockan började närma sig aderton* satte vi fyr på min oanvända grill och gjorde oss lite mat.


Till vänster har vi vegetariskt och till höger är några slabbiga köttbitar.

Grillen självantändes inte och huset brann inte ner. Vi slappade på balkongen medans maten skulle bli ätbar. Jag låg under min utomhusstol av okänd anledning och frugan fick för sig att bränna upp halva min grillvante.

Mitt minimalistiska utomhusbord från Jula dukades till brädden och vi avnjöt middagen i den sköna kvällssolen. Stereon var laddad med Praetorian Platoon, Definitivt 50 Spänn och Alice in videoland. . Och i frysen låg koski och kylde ner sig.

Sen vart det livliga diskussioner om synkning, prassliga duntäcken, skrivstil och såklart kickoff med koskenkorva! En och annan svart chokladcigarett avnjöts också.

Efter några timmar på balkongen begav vi oss till kolarstigen för att träffa Iggy Pop och Äiti. Där det vart en husesyn igen, lite uppvisandes av dockor, en hel delproggmusik, lite Darin, en jävla massa öl, vin och en liten bit jordgubstårta som av någon konstig anledning hamnade på golvet. Kvinnofolket begav sig hemmåt när värdparet tackat för sig. Kvinnorna förflyttade sig på ett ostabilt sätt med en cykel, kom hem för att vända tillbaka efter en dator, parkerade en cykel mitt på vägen fick karatefylla vid ytterdörren och nyklarna vägrade gå i hålet. Sen föll alkoholdraperiet över den ena kvinnan som inte minns något efter detta.

"Gör en posé Iggy!"

Lördag

Snorbakfulla och grymt avhängda klev vi upp elva på lördagen för att hinna en snabbis på bolaget. Tog på mig dom största solglasögonen jag hade för att ingen skulle se att jag såg ut som Dracula. Givetvist gick det inte att undgå att träffa mäniskor. Pratade lite pride med politiker utanför kooperativet som bjöd på äppelkola och kaffe. Köpte en lott med chans till en präktig stuga. Tyvärr äger frugan 25% av den eftersom hon pungade ut med en femma.

Efter att ha krälat oss hem kokade vi ägg, drack oboy och kollade på viktoriansk romantiskt animeserie i flera timmar och lagade en icke-kolhydratisk middag som var superb.

(fiskburgare, kokt broccoli, creme fraice med rödlök och rom)

Sen var det bara att rycka upp sig, jag hade bjudit hem folk på lite festligheter och då kan man inte ha smulig mascara under ögonen och flottigt hår. Men svårt var det att inte dras till soffan. Frugan var söt som hade tagit med sig egen kudde, tandkräm och mobilladdare. Hon måste ha trott att samhället Robertsfors är en cro magnom**-by.

Efter att ha duschat i min minimalistiska dusch, spacklades det på med smink och hårspray och röda kläder.
 

För att få igång alla döda hjärnceller spelades det en omgång Scrabble, jag fick sämsta brickor, frugan sämsta ord men till sist vann jag med ynka tre poäng.

Arbetskollegan med det lockiga håret kom förbi efter att ha lyckats kräla sig upp från sin kista, vi satt under mitt parasoll och körde några snabba kickoff's med koskenkorva för att skrämma bort det sista av baksmällan.

 "Jag älskar kvinnor som kan dricka sprit!"

Det blåste upp till storm och dom tre kvinnorna bestämde sig för att ta på sig högklackade skor och bege sig ner till det enda nattöppna stället i Robertfors för att köpa tobak. Väl framme möttes dom av en dyster lapp som meddelade att det var "särskilda öppettider" och stället hade stängt. Bara att vandra hela vägen tillbaka. Jag mottog ett telefonsamtal av en ung herre som sade sig vara kär i mig. Jag sa att jag var smickrad men inte intresserad.

Dom tre kvinnorna slog sig ner vid det lilla 80x80 bordet i köket för att "supa skallen av sig". Vid det här laget var klockan närmast midnatt och värdinnan sur för att ingen tagit hennes inbjudan till festligheter på allvar. När hon just vant sig vid tanken att det inte skulle bli fest ramlade det in en ung herre med en krycka och rosa t-shirt som meddelade att "armén var på väg". Sen dröjde det inte länge förräns musiken skrålade, människorna ockuperade alla sittplatser, cykeln försvann på äventyr, ett provisoriskt dansgolv införrättades och telefonnummer utbyttes.

Mera människor infann sig, telefonen ringde stup i ett, strandstolen kastades över balkongräcket, vinglas gick sönder, Lucky Luke var också på plats och vodkan ramlade ner i alla strupar. Sen stupade en tapper soldat i sängen och där tar nog minnena slut.

Söndag

Vaknade med kläder och kontaktlinser på. Krälade ut i köket där jag möttes av ett slagfält. Tog snabbt lite knark för att lindra centrifugen i huvudet. Försökte röja undan alla Norrlandsguldflaskor (som av nån suspekt anlednign var halvfulla allihopa! Vilket slöseri på alkohol),
käkade lyxfrukost bestående av kokt ägg och kaviar, såg att jag fått sms under natten, meddelandet löd : "Jag luz luce säandetds", förstod ingenting. Såg att en herre skrivit en lapp åt mig på spisen. Meddelandet löd : "Fan vad tråkig du e! Puss hörs en ankn dag", minns inte att herren ens varit förbi.
Krashade i soffan med frugan för att se på anime i sexton timmar. Gick bara upp för att kissa, äta något, koka té och ta frisk luft. Slut på innehållsrik dag och helg.

* = Arton
** = Neandertalare

När man är trött och känner sig hängig är det bäst att låta hjärnan gå på autopilot och hänge sig till vackra animerade serier som Zegapain. Osis att jag bara har nåt enstaka avsnitt på datorn.

Intresserade av handlingen? Googla!

Jag måste bara tillägga till det jag skrev om att folk refererar anime med "tecknat i stil med Sailor Moon" (som faktiskt är en barnserie) vill jag ta upp en annan sak som stört mig. Till yngre personer har jag när vi diskuterat anime också ställt frågan "har du tittat/tittar du på anime?"

"nä, jag är inte den typen"

Vilken typ? Den korkade eller? Personen ifråga har inte ens sett på nån serie? Öhm. Ska man döma ut alla serier i hela världen för att man sett nåt avsnitt av typ, Pokemon och Sailor Moon (som båda två är barnserier)?
Det är ju v-e-r-k-l-i-g-e-n logiskt. Kanske också ska säga sådär, "Nä jag såg Masjävlar och har kommit fram till att verkliga filmer inte är något för mig". Herregud, tecknat är verkligen inget synonym för barnvänligt. Såg en 18+ serie senast igår som gav mig mardrömmar. Anime är en konstform! Occh precis som det finns genres och åldersgränsar inom "vanliga" filmer så finns det likaså inom anime. Capisce?

Sen en annan sak när jag ändå är i gasen. Har märkt att medelsvenssons säger "jaha, tittar du på sånt där manga eller?" Så här kommer en snabb pekpinne:

Manga = Böcker, serietidningar
Anime = Filmer, Tv

blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/11/alla-haller-med-dig-om-du-har-en-machete-182793

Ramlade över en artikel om The Count of Monte Cristo på ett animeforum och var såklart tvungen att ta mig en titt på vad det hade att erbjuda. Den animerade versionen's titel var : "The Count of Monte Cristo - Gankutsuou" eller bara kort "Gankutsuou". Första avsnittet gav en positiv överaskning, animeringsstilen påminner den som sett Mononoke, men bara en aning. Det tar ett tag för ögonen att vänja sig vid stilen men sen njuter man - iallafall jag - Handlingen är lånad från Alexandre Dumas roman från 1845 men med en fräsch tvist. Den som inte har läst eller sett filmerna om Greven av Monte Cristo kommer här en kort beskrivning : 

Edmond Dantés blir oskyldigt anklagad genom en sammansvärjning och fängslas i Chateau If i drygt tjugo år. Den som satte dit honom var bl.a en av hans bästa vänner som var dödligt förälskad i Edmond's fästmö Mercedes. Men Edmond Dantés lyckas fly från fängelset If, och kommer över en stor summa pengar och byter identitet till Greven av Monte Cristo. Det han lever för nu är att hämnas på alla dom som förrått honom...

Den animerade versionen har gjort om storyn, nu utspelar den sig i framtiden på 5000-talet. I Huvudrollen har vi Albert, sonem till en högt uppsatt general. Albert försöker fly ifrån sitt tråkiga överklassliv och bestämmer sig för att göra en resa med sin bästa vän Franz - även han av adlig börd. På resans gång träffar han den mycket rika adelsmannen - som går vid namnet - "Greven av Monte Cristo" och blir våldsamt faschinerad av Greven. Efter att Greven räddat livet på honom bjuder Albert in han till societslivet i hemstaden Paris. Men det Albert inte vet är att Greven en gång i tiden blivit oskyldigt anklagad av Albert's far och fick sin fästmö stulen av honom och att deras möte kanske inte var så slumpmässigt som han trott.

Det var den här scenen ur avsnitt två med sin fantastiska soundtrack av kompositören Kasamatsu Kouji som fick mig att vilja se mer mer mer! Jag varken sov eller åt när jag plöjde igenom alla tjugofyra avsnitt som fanns av Gankutsuou. Den är ett riktigt mästerverk. Betyg: elva av tio vodkaflaskor!

(Lite tjuvtittar ur serien)

Jahapp, då var man här igen. Klockan är halvfyra och jag "skulle bara" läsa några sidor. Men Alison Bechdel's tecknade självbiografi var helt enkelt för bra för att läggas ifrån!
Fniss, tecknat? Tänker väl ni och gud vad less jag blir på allt jävla nedlåtande som "tecknat" får utstå. I folks ögon är "tecknat" lika med "för barn". Nämner man för folk att man tittar på anime är den vanliga reaktionen : "jaha, alltså tecknat eller? Typ Sailor Moon? Hö Hö"

Jag brukar inte svara på frågan utan skär snabbt av dom huvudet med min djungelmachete! Sen klaffsar jag omkring i deras blod i en köttkvarn. Tra la la~

Kuriosa: Alison Bechdel's självbiografi heter Husfrid enligt den svenska översättningen. Funderar starkt på att köpa hem den så jag alltid har den till förfogande. Den var i ett helt annat kaliber än typ Rocky som totalt stagnerat sen karln vart känd. Tur man har första albumet som fortfarande duger.

Fan vad jag är bra. Avrundar arbetsdagen & biblioteksbesöket med att ha städat, organiserat alla fyrtiofemtusen klädesplagg i garderoben, bytt glödlampor, bokat tvättid, diskat bort Kangchenjunga från diskhon, bytt sängkläder (zebra <3), hämtat postorderpaket från Ica (glömde bort det när jag var och handlade) och nu ska jag avnjuta min tacofärsomelett och se en av filmerna jag lånade. Nice. Hoppas man har lika mycket ork imorgon när man är ledig. Måste svabba golven, får ju finbesök till helgen. Nej nu kallnar maten, adjö.

Avbröt mitt städandes med att ta en tripp ner till ortens bibliotek för att återlämna filmer och Jan Berglin-album och passade på att låna nya filmer (Il Capitano och Anne Frank's Dagbok). Älskar att man kan låna filmer gratis på biblioteket, deras utbud är superb! Rekommenderar det starkt till filmfantaster. Sluta omedelbart med att ladda ner skiten!

Musik i mp3: Iced Earth - Dante's Inferno (bra skit)

Kan inte någon bara vrida ur mig tack? Är sjöblöt ända in i hippocampus, så typiskt att det ska blåsa i motvind och regna i lagom tajming när man ska cykla hem.
Nu blir det rostmacka, svart kaffe och lite Zegapain innan jag börjar med städning och middag.

När jag var och handlade bröd på kooperativet stod det en tvålfager yngling och ville sälja något krafs och började fråga ut mig om mina "telefonvanor". Heck, jag måste vara den värsta potentiella kunden när det kommer till kränga mobiltelefoner och dylik. Samtalet gick i liknande stil:

Tvålfager yngling: "bla bli bla har du Telia eller Halebop?"

Jag: "Öhm, Halebop?"

Tvålfager yngling: "Sms:ar du mycket eller?"

Jag: "Nej inte direkt..."

Tvålfager yngling: "Ringer du mycket?"

Jag: "Njaa..."

Tvålfager yngling: "Hur mycket fyller du på ditt kontantkort med varje månad?"

Jag: "Haha VARJE månad? Jag fyller på med femtio kronor VARANNAN månad!"

Tvålfager yngling: "....öh...jaha varför ringer du inte mera?"

Jag: "Haha, nä jag gillar att träffa människor på riktigt förstår du".

Sen ställde han några frågor om mina "surfings" vanor, och om jag ville ha facebook i mobilen varpå jag svarade att jag nyligen fått mms att funka till telefonen och klarade inte av snabba förändringar. Haha. Stackarn, skulle ha nämnt att jag inte har någon tv så hade han tappat hakan.
Annars har jag spenderat dagen med att sova länge, druckit svart kaffe, lyssnat på Rachmaninov och kännt mig melankolisk. Gjorde vegetarisk korv stroganoff och tittade på en kinesisk film som jag lånade från biblioteket. Måndagar har dom nämligen kvällsöppet så jag sminkade på mig kajal och rouge och begav mig dit. Satt i två timmar och läste ur seriealbum, det var bara jag och en annan kvinna där. Hon gick och tryckte bland hyllorna där jag satt och jag fick för mig att hon spanade in mig. Hrm...antingen det eller så tyckte hon jag var en exotisk liten blomma i den där murkna miljön, eller så var hon vettasjuk över vad jag läste för nåt.
Folk är sinnessjuka som går och betalar för att se på film, varför? På biblioteket kan man låna två dvd filmer gratis i en vecka! Genialiskt. Och utbudet är inte helt värdelöst. Jag menar, dom har en hel del asiatiska filmer, good enough for me!

Suck, kom just på att jag inte har bäddat nya sängkläder, ska man orka eller ska man dra en filt över sig i soffan? Nää, kommer få ryggskott och det är inte särskilt lämpligt när jag ska jobba imorgon.

P.S. Hade tänkt styla lite om min mini-husvagnssemester men jag hittar inte den sabla kabeln till mobilen, får skjuta på det till obestämt datum.

Har just sett om den mysiga anime-serien Emma: A Victorian Romance. Suck vad den är fin. Mycket kärlek, England under den viktorianska eran, historia, klass-skillnader, tjusiga klänningar et cetera.

Handling: Serien handlar om pigan/hembiträdet/jungfrun Emma, som en dag  möter William, som är från överklassen, eller lågadeln om man ska vara fisförnäm på titlar. Emma arbetar åt den äldre kvinnan Kelly Stowner som var Williams guvernant. Dom förälskar sig i varandra men såklart ställer deras olika klass-skillnader allt på tvären. William är av överklass, eller lågadeln, vilket sätter han i en pikär situation då hans far vill gifta bort han till en flicka från överklassen så dom till sist får tillhöra den "riktiga" överklassen. Orkar inte dra någon djupgående analys men gillar man kärlek, drama, historia, England under den viktorianska eran, dramatik, vackra klänningar, maids så är Emma: A Victorian Romance något att ta en titt på. Serien är på 24 episoder och har sin egna animeringsstil, har passande musik och är unik i sitt slag (när det kommer till japanska animerade serier).

Betyg: 9 av 10 vodkaflaskor (såklart sätter jag betyg efter genre, antal avsnitt et cetera).

Borde satsa på att få någon sund arbetsrytm, dvs att när jag väl är ledig så ska jag inte 1, vara vaken hela natten och glo på serier och 2, sova tills sen eftermiddag och gå miste om hela dagen. Hur gör working people egentligen? Inte som jag antar jag. Vill ha ett normalt fungerande system. Man kanske ska gå i säng så fort man kommer hem från jobbet på kvällarna. Men felet som jag och många andra ungdomar som jobbar inom vården är att vi tänker att vi "vill hinna med något". Om jag jobbar till nio på kvällen är jag hemma strax innan halvtio. Och om jag ska jobba dag, dagen därpå ska jag upp halvsex. Då upplever jag att jag inte får något gjort, eller hinner göra något så då är jag uppe till elva-tolv och sen går jag i säng. Men då är man så trött när man kommer hem efter arbetspasset som slutar fyra att man är så trött pga för få sovda timmar att man blir smått apatiskt. Grrr. Och som sagt, under mina lediga dagar sover jag mest.
Måtte jag aldrig bli arbetslös, skulle förfalla till nåt grottmans-stadium där jag slutade tvätta håret, noppa ögonbrynen, äta regelbundet och träffa människor. Får en vision av mig själv som sitter uppe på nätterna på internetforum, ser på anime eller spelar tv-spel. Går bara utanför lägenheten när sopor ska kastas eller proviant måste inhandlas, och det gör jag tidigt på morgonen när inga människor är ute. Efter en tid har jag avskärmat mig från människobyn och låter folk sköta matinköp åt mig, för då har jag blivit en riktig hikkikomori*. Huga, hemska tanke. Sen går jag väl upp sjuttio kilo och blir så ful att samhället inte längre vill veta av mig.

Planerna för resterande timmar av dagen är : krubba, dricka svart kaffe, gå på biblioteket och låna seriealbum, se dom fyra avsnitt som återstår av den briljanta serien Durara!!. Måste printscreena lite bilder och skriva en rescension, var ett jävla tag sen jag ramlade över en serie med den kalibern.

* = Hikikomori är en japansk term som beskriver unga människor som väljer att leva utan socialt liv och varken studera eller arbeta. Den ekonomiska försörjningen säkras genom hjälp av den närmaste familjen. Hikikomoriernas tillstånd motsvarars av diagnoserna utbrändhet  och social fobi. (Taget från wikipedia)

Klockan 02:03 vaknade jag upp från mina suspekta drömmar. Antingen var det värmen som även gjorde att lakanen klibbades fast på kroppen eller så var det mensvärkar from hell som fick mig att vakna. Hursomhaver har jag inte lyckats försätta min kropp i trans och somna om. Bara att rosta mackor och dricka svart kaffe och se fram emot att arbeta med okänd vikarie idag. Den som egentligen skulle ha jobbat med mig är sjuk så jag vete fan vad det blir för någon som jag ska arbeta med, är en aning stressigt att vara ovetande. Tankar ner lite gamla animeserier jag sett på förut men glömt bort hur handlingen gick. Såg att Armored Troop Votoms släppt en ny säsong eller "kapitel" eller OVA. Shit, såg Pailsen Files-serien 2007 så innan jag drar ner den nya får jag plöja igenom den gamla bara för gamla minnens skull.

Kuriosa: älskar mecha-serier! Växte upp med tecknade Tranformers och Gobots. Och sen minns vi alla väl live-action serien Power Rangers? Kärlek säger jag bara. För er som inte vet vad "mecha" är så är det japanska animerade serier om robotar. Själva ordet "mecha" är en förkortning på "mechanical". Känner ni att ni vill veta mera så gå in på den här superba länken : http://sv.wikipedia.org/wiki/Mecha

Av dom tre senaste filmerna jag nyligen sett var Green Street Hooligans den som stack ut mest. Ja, på ett extremt dåligt sätt då.
Kort om filmens handling : Elijah Wood som spelar huvudrollsinnehavaren, Matt, blir oskyldigt anklagad för droginnehav och blir relegerad från Harvard när han bara har examen runt hörnet. Hans rumskompis Van-Fjant, jätterik och mäktig var den som "satte" Matt i skiten och eftersom Matt är rena tönten försöker han inte rentvå sig utan tar på sig skulden. Han beslutar sig för att hälsa på sin syrra som bor i England och väl där blir han snabbt involverad i fotbollshuligan-kulturen. Bla bla.

Usch. Själv är jag väldigt intresserad av socialpsykologi och huliganism. Har läst en del inom ämnet och anser att filmen Football Factory verkligen skildrar fotbollshuliganer på ett bra sätt. Men den här...Green Street Hooligans var så pinsamt dålig och slagsmålsscnerna var inget vidare, samt syskonrelationerna och karaktärerna...och musiken! Ja, allt var rakt uppochner blä. (haha, märker att jag inte ska satsa på en karriär som filmrecensent). Slut på "rescension". 
Betyg: 2 vodkaflaskor av 10.

Hallelujah moment för fan! Jag visste väl att det fanns en anledning till att vara vaken så här okristligt tidigt. Senaste avsnittet av min favorit animeserie om baseball, Ookiku Furikabutte har ett nytt avsnitt ute! Skönt, behövde faktiskt lite endorfin för min själ lagomt innan jag går på jobbet.