Det är nästan regel och inte undantag som folk stavar fel på mitt efternamn. Gång på gång bokstaverar/textar jag så noggrant och tydligt jag kan. Det ska vara ToivAnen och inte ToivOnen. Men när man får medlemskortet/räkningen/tidningspremunationen hem är det lix förbannat ett O-fan istället för ett A.
Till exempel när jag fick post på internatet satte expeditionen upp listan på alla personer som fått post, och 9 av 10 gånger stod det "Minna Toivonen". Jag stör mig som #!@% på det, och har utvecklat en nolltolerans när folk upprepande skriver fel*. Och många gånger måste man ifrågasätta om folk är lobotomerade när dom ställer frågan "Vad är det för skilland då?" (Jag önskar nästan att jag hittade på men dom frågar faktiskt det!). Men för att förtydliga ifall det finns nån stackare som inte för sitt hjärnmembran kan begripa vad det är för skillnad:

Kan mans skriva Svansson om man heter Svensson? Går det lika bra att kludda Nalsson fast personen heter Nilsson?
Ett råd är att sluta komplicera till det bara för att det inte låter "traditionellt svenskt", och är man osäker kanske man ska dubbelkolla istället för att kludda dit något som man tycker är i närheten, som TORVONEN, TOIRANEN eller som min brorsa fick på ett lönespecifikation en gång: TOWANGAS!

Towangas var i och för sig så vansinnigt roligt för det var inte ens närheten av Toivanen, min enda förklaring till det grova misstaget är att det är halvblinda dyslektiska chimpanser som skriver ut efternamn.

Nån med snäppet annorlundare efternamn som känner igen sig och har egna erfarenheter?

Dagens fotoutmaning
E som i Efternamn:

* = när jag presenterar mig för en ny person brukar jag i regel alltid fråga hur personerna stavar sina namn, Tomas med eller utan H, Nicklas med C, K eller CK? Filippa med ett eller två P, och är det F eller P i början och så vidare. För precis som jag själv gör brukar andra hata när folk stavar deras namn fel.

"Jag har i många bloggar tidigare..."

Detta har jag sett många gånger att folk skriver, och lika många gånger blir jag förvirrad. Ska man skriva så? Meningen betyder väl egentligen "Jag har i många blogginlägg tidigare..."

För när jag läser "Jag har i många bloggar tidigare" så läser jag det som att personen menar att hen i blogg 1, 2, och 3 har gjort något, det vill säga olika bloggdomäner, inte inlägg.

För jag är en bloggare som bloggar i min blogg "Minnalainen's obskyra värld", men skriver jag att jag har skrivit många bloggar betyder det väl att jag vid sidan av den här bloggen har flera andra bloggar som jag skriver i?

Eller ska man skriva "jag en bloggare som bloggar flera bloggar om dagen i min blogg?" Ja ni hör ju själva att det är maximal förvirring! Språk- och grammatiknazister får gärna komma med det rätta svaret.

Dagens gnäll: Varför skrev jag ens upp mig för att få intresseanmälningar från #@!%-Bostaden i Umeå!? Dom känns som en jobbig brud som flirtar med en på krogen genom att lägga handen på ens lår och man bjuder på dyra drinkar hela kvällen för att sedan just innan stängningsdags droppa att "pojkvännen-Kevin/Anders/Peter" ska komma och hämta en! "Du har registrerat att du vill ha tips på ledigt via din personliga sida. Nu har en sådan bostad som du letar efter blivit ledig"  Skit ner er med era lediga lägenheter som passar mina önskmål, jag vill ha en etta men kan bäst få en fyra i nån sluskig förort med min kötid hos er.

Dagens fontänspya: det är inte ens första advent men redan har folk tänt sina adventstjärnor i fönstret, det spelas Sankta Lucia och Vi komma vi komma från peppakakespyeland så det står härliga till. Hur kan man se fram emot julen när man redan i detta nu vill att den ska vara över och det "bara" är tjugoförsta november.

Ve mig jag förgås!

# har några kilo universitetskataloger som souvenir efter Kunskap- och framtidsmässan
# lämnar man en uppdrucken cider med mikrolite vätska kvar i botten har man aderton bananflugor som rumskombo i fjorton dagar framöver
# spanar efter färgglada födelsedagsdekorationer på internet, levlar snart upp ett år
# har fortfarande inte fått fingret från rumpan och vridit tillbaka de manuella klockorna till vintertid, något förvirrande
# sugen på att köpa en heliumpatron
# vann trettio kronor på triss
# ena veckan någons kärleksintresse, nästa inte. Bisarrt.
# var en dålig dotter och glömde bort Pappa-dagen. Skämmes!
# förvånade mig själv och alla andra när jag gick ner i en ofrivillig split under Halloweenfesten
# bråkar med formler för riktningskoefficienten
# är galet sugen på äiti's finska kammar
# pratade med en tjej i lördags vars mamma har legat med Bon Jovi i hennes ungdom
# sett Football Factory sju gånger de senaste två veckorna
# ska vara värdinna i helgen för återträffen på skolan
# har inte bastat på snart en månad, mina finska gener skrumpnar bort litegrann
# lyssnar på öppningslåten till Gameboy-spelet Turrican om och om igen
# har varit latent småsjuk i flera veckor, önskar att den kunde bryta ut så man kan bli frisk någon gång (och sen har man en ursäkt att äta chokladbollssmet direkt ur bunken och traggla igenom gamla serier i pyjamasbyxor)

Läxa till mig själv att göra innan veckan är slut:
1, måla tånaglarna
2, benat ut utbildningar från alla kataloger som är matnyttiga/värda att satsa på
3, kommit till ekvationer som ersättningsmetod, i matteboken
4, skaffat en heliumpatron/vet vars man kan köpa en
5, bastat
6, gått på föredraget "Varför älskar vi hund, äter gris och klär oss i ko" i Göteborg
7, dödat alla aderton bananflugor

 

Ett stycke humor för och av norrlänningar:

Obs, är man inte från norrland kommer man inte att fatta detta stycke humoristisk pärla!

Moln är lite som Rorschachtest, de projicerar matrial från folks undermedvetna. Om jag tittar på ett moln och "åh, det ser ut som handkontrollen till Nintendo 64!" så kanske min vän bredvid tycker att det ser ut som en giffel. Det är bland annat vad jag sitter och funderar på den här fredagen. Det och vad i fridens dagar jag ska underhålla mig med under höstlovet när alla andra far hem och lämnar mig kvar med moln som ser ut som djur från sagoböcker jag förlänge sedan glömt bort titlarna på och en dammig plånbok utan pengar.

# kom fram till att  vänlighet är som en varm haldsuk när det är trettio minusgrader eller som en gul ballong när du känner dig lite nere
# lyssnade på industriell metal med raspiga gitarrer och whiskeyhesa sångare med grannarna
# blåste bort lite damm från plånboken och stannade hemma när alla gick ut
# insåg att jag börjar bli för gammal för fjortisfylla redan klockan tio
# fick komplimangen att jag "skulle vara snygg om jag till och med hade en sopsäck på mig"
# spelade blippigt synth och drack hallongodisshots på en zebrasäng
# lärde ut finska för nybörjare och drack sött citronvin
# Kräktes på festens playlist med åtta låtar varav 90% bestod av Michael Jackson
# vaknade okristligt tidigt på lördagmorgon och fördrev tiden med att chatta med en magsjuk födelsedagsgubbe som fick inleda sin stora dag med att sitta på dasset.
#  hittade en gammal bild som fick mig att se väldigt Russko- iz
# gick en regnig promenad med halvtrasigt paraply med fina flickor ner till den lokala handelsboden och klappade på en död ren
# drack barnkalassaft, lekte med en  mazarintårta och försökte komma på den engelska motsvarigheten till "fika" och "lagomt"
# återvände till det fina nittiotalet och barndomen med att köra gamla tecknade filmer där huvudpersonen är prinsessor som sjunger sig igenom historien och i slutändan gifter sig med sin prins.
# insåg att den sista (någalunda) varma höstkvällen var just nu så värmeljus tändes, vin öppnades och Lars Winnerbäck "jag får liksom ingen ordning på det" fick agera bakgrundsmusik.
# smed planer hur man ska bemöta alla jämnåriga som gått och blivit med "villa-volvo-och-barn" och undrar varför man själv står utan både karl och unge när man, hemska tanke, redan är tjugofyra.
# ultrarapidssöndag, dåliga tv-program, häagen-dazs glass, fåglarna drog söderut och vi drog ner persiennerna för att slippa få dåligt samvete över att det var sol ute och vi var inne

Copyright mig eller nåt, bilden föreställer en mazarintårta och lite Ballerinakladdkakskakor.

Oavsett om man är för eller emot kärnkraftverk så kan vi nog alla vara överens om att om vi ska ha kärnkraftverk så gäller det att ha en fungerande säkerhet. Att/om säkerheten är undermålig och att fel person kommer åt en kopp med plutonium så är det bara att säga godnatt och adjö till hela Hallands-län.

"Det Greenpeace framför allt vill uppmärksamma med dagens aktioner var bristerna när det gäller yttre hot eller hot från luften.

- Men sedan finns det även andra säkerhetsaspekter vi ville peka på. På Ringhals finns det till exempel tak som inte ens klarar ett kraftigt snöfall, säger Patrick Eriksson"

Läs hela nyhetsartikeln här.

P.S. visst har jag nämnt att jag ser Ringhals från mitt internatsovrumsfönster?

Bokmässan var för nästan två veckor sedan och jag måste faktiskt hålla med mig själv om att det är oerhört genant att inget inlägg finns att skåda på denna blogg om min vistelse! Jag som knarkar böcker intravenöst och får ångest om jag inte minst har en hyllmeter på nattduksbordet, måste ju tala om hur det var att  äntligen äntligen få gå på bokmässan i Göteborg!

Att äntligen få gå till en mötesplats där man inte är ensam bokjunkie, att få träffa ens favoritförfattare, att få böcker signerade, att få köpa böcker till förmånliga priser, gå på intressanta föreläsningar, smygflukta på de senaste boktitlarna inom allt från skönlitteratur, poesi till serier. Vad ska man säga förutom att det var helt galet fabulöst!

Jag gick bara en dag och det var på torsdagen, för den intresserade så går det att se mitt "schema" här <-- Men såhär i efterhand så kanske jag var lite naiv och optimistiskt för när man väl var inne på Svenska mässan var det en madröm att begripa sig på logistik och monterkartorna. Några av mina highlights som jag verkligen ville se på torsdagen var bland annat Liv Strömqvist men besvikelsen var ett faktum när jag inte kunde hitta henne!

Så Liv, om du undrar vars alla dina fans var när du skulle hålla föredrag så kan jag berätta att jag och minst fem till från min skola hade oerhörda problem med att hitta dig! Vars var du? Jag som så gärna hade velat berätta hur mycket jag tycker om dina serier och kanske eventuellt få en av dina seriealbum signerade! Jag köpte två böcker och en väggkalender för att visa mitt support men det kan man lika gärna göra på internet, hur ofta har man chansen att faktiskt få prata med artisten i fråga? Så jag undrar än idag vars arrangörerna hade gömt undan Liv, den enda scenen jag såg till i närheten av kartans plats var Piratförlagets scen, men där stod minsann ingen Liv.

Tiden var tok för kort på bokmässan och programmet alldelles för späckat eftersom det var omöjligt att hitta till allting på minimal tid genom katakomber av montrar och myriader av utställare. Men trots det så fick jag ändå uppleva lite lyckorus under dagen, och det var när Herman Lindqvist berättade om sin nya bok! Jag försökte få med mig några av mina vänner från skolan att följa med höra denna fantastiska personlighet tala men jag är nog en gammal kvinna instängd i en tjugonånting-årings kropp. Ingen i min ålder vet vem mannen är! Så det var inte alls förvånande att jag 1, fick slåss med en äldre tweedkavaj-herre om en ledig stol, eller 2, att de andra stolarna togs upp av beundrare av äldre årgångar.

 Och mellan dig och mig så kan jag avslöja att jag som aldrig är kändiskåt faktiskt darrade som en nyförälskad fjortonåring när jag skulle be Herman signera min bok. Allt jag förberett mig för att säga vart istället snustorr mun och snabba nick med huvudet, dumma våp!

Efter att missat Liv och träffat Herman var jag ganska nöjd, strosade runt och åt vegankakor hos Djurens Rätt, handlade lite "propagandaböcker" som köttätarna kallar det om djurhållning och köttfritt samhälle. Gick för att se landsmannen Mark Levengood prata på Piratförlaget's scen och stod bland alla överparfymerande kulturtanter som fnittrade varje gång Mark pratade genom sitt Mumindals-filter (en brytning som jag misstänker är lika konstlad som både smaken och färgen i Fanta).
Kulturtanterna och tweedkostym-gubbarna var smått underhållande, som fjortisar under en Justin Bieberkonsert. Hur många nedlåtande blickar fick man inte när man ställde sig för långt fram under en författarträff eller om man lyckades sno åt sig en bra plats i publiken? Ibland fick man kasta sig bakom en hylla när tanterna forcerade förbi i samlad trupp med sina resväskor på hjul (som jag antar att de proppade fulla med böcker). Och många gånger fick man snabbt dra undan handen i bokhögarna när de angrep böckerna med sån frenesi att man trodde att de skulle slita med sig en till kassan.

Och då får vi inte glömma att torsdagen var den lugnaste dagen under hela mässan, jag hade nog blivit söndermald om jag gått på lördagen och försökt få mig en titt på Nina Hemingsson!

Äntligen kom min årstid! Årstiden då solen skiner men det är ändå humant att ha på sig halsduksmetrar runt halsen. Årstiden då man inte förgås av värmen och bara gömmer sig inomhus med isvatten och luftkonditionering, utan faktiskt vill gå ut med en picnickorg med rykande hett té och smörgåsar. Färgexploderande landskap, äppelpajsdoftande hem och skottsrutiga filtar och tjocka romaner. Jag älskar det! Virkade mössor, brandgula strumpbyxor och kängor. Röd, gul och pärongröna färger när man går en promenad med Amy Macdonald i hörlurarna. Man går förbi en lövhög och vill trotsa åldern och hoppa runt i den, man skriver halvdålig poesi till ingen särskild och fotar "nästanbra" estetiska bilder på naturen. Man går på bokmässor och skördefestivaler. Tänder ljus, steker kantareller i smör och ser på alla serier som äntligen startar för säsongen.

Exempel på "nästanbra" estetiska bilder på naturen
 

Frågar man folk vad det är för dag idag kommer 9 av 10 att svara lite lojt att det är "kanelbullens dag". Det stämmer visserligen men det är inte riktigt rätt. Kanelbullens dag har bara funnits sen 1999 och långt dessförinnan* har den fjärde oktober haft en annan innebörd, nämligen att det är Djurens dag!

Finns det något jag verkligen brinner för, förutom genusfrågor så är det just miljön och djuren. Någon måste engagera och kämpa för djuren då de inte kan föra sin egen talan. Så idag har jag haft som uppdrag att uppmärksamma på min skola två organisationer vars arbete jag beundrar, nämligen Djurens Rätt och Djurrättsalliansen.

Den fjärde oktober ska inte bara handla om att baka och proppa munnen full med kanelbullar. Gör något viktigare och som ger mening - gör något för de som inte kan föra sin egen talan, nämligen djuren.

Vad kan man göra för djuren då?

1. Bli djurfadder redan idag. På Djurens Rätt's hemsida fyller du snabbt i din ansökan och du kan välja ett valfritt belopp, det kan vara allt från 20:- till 100:- Varje krona har betydelse!
    
2. Skaffa appen "Djurvänligt" till din smartphone som gör det enklare för dig att leva djurvänligt!
    
3. Se till att måndagar är köttfria och hjälp till med att sprida kampanjen, en minskad köttkonsumtion är fördelaktigt för både miljön, djuren och din hälsa!
    
4. Okunskap är inte brottsligt, men vem vill leva ett liv med skygglapparna på? Se filmen Ett liv som gris, och börja reagera mot svensk djurindustri redan idag!
    
5. Ät vegetariskt redan idag, vad sägs om ugnspannkaka med råkostsallad eller en god risotto för två som du sen kan avsluta med en fantastisk vegansk kladdkaka!

Se till att den fjärde oktober inte bara är kanelbullens dag, sprid vidare till folk i din omgivning, gör något fint för djuren och ät något vegetariskt till middag. Må gott läsare!

* = Djurens dag stiftades redan 1931!

Vart har man hamnat om man befinner sig som ensam kvinna i en aula med köttätande halvgamla flintskalliga gubbar med lusekoftor och skinnväst? Jo, man har såklart hamnat på en informtaionsträff om rovdjur!

Härom måndagen gick det en föreläsning på kvällen på min skola om rovdjursdebatten med inriktning på just varg, och politisk nörd som jag är gick jag såklart. Men att gå ensam innebär såklart en risk att man kommer vara i minoritet och att man får en hel del skeptiska blickar när man klämmer sig in på en stol bland alla skjutglada jägare. Skeptisen förstärktses givetvist när dom såg att jag bar på en tygväska från Djurens Rätt...

Riksjaktvårdskonsulenten Daniel Ligné höll i informationsträffen och ska jag vara helt ärlig har/hade jag hemskt lite inblick i rovdjursfrågan. Och jag kände att som västerbottenbo var det väldigt intressant att lyssna på honom och folket i publiken som delade med sig av erfarenheter och synpunkter på hur dom såg på problemet, att få inblick hur t.ex hallandsbor har det när det kommer till rovdjur.

Det enda stora minuset under kvällen var att Daniel Lignè pratade nonstop utan paus i cirka 150 minuter, det vill säga, det var hemorrojderlångt! Hur gubbarna klarade av att sitta stilla så länge förblir mig en gåta. Bristen på bensträckare och bristen på kaffetermosar gav visserligen lite smolk i bägaren på en föreläsning som annars gav värdefull insikt och information i en fråga som är både brinnande aktuell och framförallt viktigt!
 

Vädret på västkusten är lika växlande som humörsvängningar hos en premenstruell fjortonåring och jag vet inte om jag ska ha vinterjacka eftersom det blåser isvindar och regnar småspik eller badkläder när solen gassar på i nästa stund och man hör en gräsklippare brummar på utanför ens sovrumsfönster. Jag frågade en lärare om det var "normalt att klippa gräset såhär sent på hösten" och han skrattade och sa att det inte var det "hemma hos mig".

Förbryllande.

Något annat som är förbryllande är hur jag lyckades köpa så mycket på Ullared igår att kvittot vart en meter långt trots att det dyraste inköpet bara gick på 99:-
Internatkompisarna var alldeles uppspelta för dom fick minsann posera med nån B-kändis vid namn "Ola-Conny", vem den mannen är har jag inte den blekaste aning om eftersom jag aktivt valt att isolera mig från tramsprogram på tv och skvallerblaskor. Men det är extremt förbryllande hur folk kan tycka det är konstigt att man inte vet vem personen är "Vet du verkligen inte vem han är?" som om personen i fråga var nobelspristagare i litteratur eller självaste Karl Marx.

Tre senaste:

1. Varit i samma rum när en kille dansat balett
2. Ska gå på bokmässan nästa vecka i Göteborg! (vore det här en blogg som skrev smajlisar så skulle det finnas en smajlis efter den meningen).
3. Druckit en frappuccino och kört förbi Grimeton radiostation.

Ett ämne inom genusfrågan jag aldrig tänkt på förräns min kompis skrev och beklagade sig på facebook. Varför ingår det ingen cykelkorg till herrcyklar?

Ja, varför ingår det inte någon cykelkorg till herrcyklar egentligen? Jag frågade spontant den första killen jag träffade vad han trodde om saken och han svarade att det fanns, men då går det under "extra tillbehör". Men det ingår ju automatiskt till damcyklar, har ni någonsin sett en damcykel utan cykelkorg? Nej jag tänkte väl det. Varför är cykelkorgen ett privilegium som endast tillfaller damer?
"Damer har ju handväskor som de tyngs ner av och måste därför ha en korg enkomt för det". Öhh. Eller är det för att det är enbart damer som går och shoppar och måste ha någonstans att ha sina matkassar i? 

Ju mer jag tänker på det ju mer förbryllad blir jag. Och sen är det det här med själva utseendet på cykeln. Herrcyklar har en rakstång medans damcyklarna har en böjning. "Ja men det är för att fruntimmrerna inte skulle fastna med kjolen i stången, och sen gör den raka stången att cykeln blir stabilare".

Vänta, har jag fattat det rätt?
Rak stång = för herrar med byxor som behöver en stabil cykel.
Böjd stång = för kjoltyg som inte vill fastna med kjolen och inte har behov av en stabil cykel trots att det är de som har cykelkorgen vilket i sin tur betyder att de fyller den med tunga saker?

Ja, ju mer jag tänker på det desto mer kruller i huvudet får jag och drar slutsatsen att det är unkna könsroller när det kommer till våra "dam- och herrcyklar".
Men en sak vet jag. Om Sverige ska vara ett jämnställt samhälle kan vi väl börja med att låta alla cyklar ha en cykelkorg! Alla människor behöver handla och det är betydligt smidigare att ha matkassen i korgen istället för att balansera den på cykelstyret som ökar chansen att braka ner i närmsta brännässledike!

Vi hade en diskussion runt matbordet, och ja, jag var den enda vegetarianen. Någon tittade på min vegetariska gryta med ris (som för övrigt såg underbart aptitlig ut) och sa "det kan inte vara bra att vara vegetarian, du kommer att få en massa problem".  En annan deltog i samtalet med att berätta om en vän till hen som fått en av dessa "problem".

"En vän till mig som är i femtioårsåldern och varit vegetarian i flera år har problem med sina leder och knän, så hen gick till doktorn som sa till henom att hen skulle börja äta kött."

Detta får inte mig precis att rusa med plånboken till Ica Maxi för att köpa köttfärs. Jag fick intrycket att hen som sa det här till mig menade "en läkare säger att hen har fått dåliga leder eftersom hen inte äter kött och då måste det stämma".
Nä.
Om en ortoped (jag utgår från att det var det läkaren var eftersom personen har ledproblem) skulle säga till mig att jag måste börja äta kött för att få bättre leder hade jag tackat för mig och gått ut genom dörren. Sen hade jag ringt min mamma och frågat vad hen äter för hälsokost mot henoms knäproblem eftersom det funkar jäkligt bra.

Vad mer pratade vi om? Jo! Att man inte blir mätt på vegetariskt, man måste äta kött för att bli mätt. Ja detta var ett argument värt att notera. Inte undra på att militantiska veganer är så sura hela tiden, de är ju utsvultna för bövelen! Kasta dem en förpackning med köttbullar så kanske det blir ett slut på deras gnäll om svanslösa grisar och kycklingar med skelettproblem.

En sammanfattning om dagens lärdom:

Vegetarianer = utsvultna gräsätare med ledproblem
Kött = Enda proteinkällan

Och så avslutar vi inlägget med att visa upp en bild på baconskivan ni fräser till frukost eller pålägget på eran macka:

Om du som läser detta flyttar din blick lite till höger så kan du se att jag är "stolt stödjare" av kampanjen Köttfri Måndag. Jag är för tanken att man minskar på köttkonsumtionen då just detta är ett större och allvarligare hot än man vill tro, inte bara mot vårat klimat utan även mot våran hälsa*. Att få folk att börja äta vegetariskt en dag i veckan är ett viktigt steg i rätt riktning. Tyvärr är det ibland lättare sagt än gjort då man flera gånger under den senaste tiden möter mothugg från politiker. Ibland är debatten så låg att man undrar om man ska ta fram hink och spade. 
Jag ser det som en självklarhet att i mitt privata liv, försöka inspirera och framförallt informera mina medmänniskor varför de bör välja bort köttbiten på tallriken och istället äta grönt. Inte för alltid, som många väljer att tolka det som. Utan någon gång (Måndag är en utmärkt dag enligt mig). I progammet Landet Brunsås som gick på Svt förra året nämnde man att man gjort en undersökning ute i stugorna för att ta reda på vilka de tio vanligaste vardagsrätterna var, som svenskar åt. En enda vegetarisk rätt kvalade in sig på listan.
Pannkakor med sylt.
Om pannkakor med sylt är en av de få vegetariska rätterna som folk äter behövs ett ordentligt krafttag för att få folk intresserade av vegetariska rätter. Och då börjar jag med min omgivning - familj, vänner, arbetskollegor och klasskamrater. Ibland går det bra men ibland går det mindre bra, dagar då man blir kallad för djuraktivist som bränner minkfarmar eller att man sprider "kaninmatspropaganda". Då får man tänka på det som driver en, djuren och miljön och då tar man nya tag och fortsätter uppför den leriga uppförsbacken.

När jag gick sista året på gymnasiet var jag den enda vegetarianen, något som provocerade många köttätare. Det var vardagsmat att man hela tiden fick försvara varför man inte åt kött, motta kritik och hånfula kommentarer. Jag är öppen för diskussion och försöker bemöta kommentarerna med sakligt fakta och förklara vad som ligger bakom mitt val. Men vissa dagar var man trött på att få samma #@!% fråga ställd att man drev med dem. Se i slutet av inlägget för exempel.

 Är man intresserad av köttdebatten och allt som hör den till så kan jag varmt rekomendera att man gillar Köttfri Måndags facebooksida. Är man som jag, och inte har tid att scanna igenom alla hemsidor och tidningar på nätet så blir man bekvämt serverad dagsfärska nyheter, tidningsartiklar med mera, ett stort eloge till dessa outtröttliga eldsjälar som ger mig nyheter som bland annat den jag läste igår.
Dennis Nilsson från Moderata Ungdomsförbundet skrev ett inlägg om "Nej till skolmatstvång" och man slår sig nästan för pannan när man läser vad en man med hans position skriver. Redan i början av inlägget börjar det, jag saxar:

"Matforskare som gett sig in i debatten säger att en vegetarisk dag i svenska skolor skulle kunna leda till stora kriser i exempelvis lärandet hos eleverna. Det är sällan vegetarisk mat ger den energi man behöver för att klara en lång skoldag."

Ja var ska man börja? Kanske att även om man läser om artikeln flera gånger så hittar man ingen källhänvisning till vem eller vilka dessa s.k. "matforskare" är för några och vad deras forskning handlar om? Sen påståendet att vegetarisk mat skule leda till "stora kriser i exempelvist lärandet hos elever". Ursäkta mig, men vafan? Som korv med pulvermos eller spagetti med utspädd köttfärssås skulle ge en särskild powerboost till elever? Argumentet liknar väldigt mycket det som MUF-tjejerna i Östersund körde med, som jag skrev om här. Att det skulle vara "för lite näring i den vegetariska maten". Nu ska jag inte upprepa mig, men för att förtydliga en sak : köttfri dag i veckan betyder inte ett totalförbud, inte heller är det en "valfrihet" att servera kött varje dag. Vegetarisk mat är inte mindre näringsrik och skulle den mot förmodan vara det så kanske man bör testa ett annat recept. Jag har ett bra recept på en vegetarisk risotto som den som vill kan få.

Jag har ätit vegetariskt i flera år och har aldrig märkt av någon kris i mitt inlärande eller i mitt utförande av arbetsuppgifter. Och då jag har haft fysiska arbeten är det extra viktigt att man äter en näringsrik måltid som får en att orka med hela dagen. Så jag vill tillägna det här inlägget till bland annat kidneybönorna, soyakorven, tomatsoppan med selleri och inte att förglömma min favorit : ost- och brocollipaj! Tack för att ni finns och för att ni får mig att må så bra och orka hela dagen lång. 

P.S. jag vill poängtera att jag inte på något sätt försöker få moderaterna att framstå i dåliga dagar, det verkar de sköta alldeles utmärkt på egen hand.

P.P.S hjälp till och sprid den fantastiska kampanjen Köttfri Måndag! Tips finner du här!

Favorit i repris:
"Jag får för femtioelfte gången frågan varför jag inte äter kött"

(strippen är ursprungligenpublicerad i bloggen den 24/8-10
Copyright mig eller nåt. Gjord i MS Paint med en datamus)

* = Bland annat går det att läsa om att korv ökar risken för sjukdomar här,  men även att proteinrik mat som kött och fisk ökar halterna av arakidonsyra som kan försämra humör och ork, mer om det här.

Idag är en sån dag då man inte alls känner för att sitta i ett kvavt klassrum utan hellre sitter ute i vårsolen! Lapa viktiga e-vitaminer, bylta om sig med en massa filtar och dricka ett kylt glas vin med utsikt över havet. Ja, det spritter i  varje del i min kropp, det vill jag göra. Locka med mig nån av mina flickor som äntligen har kommit tillbaka efter deras fem veckors praktik. Skvallra, skratta och luta huvudet mot någons axel. Visst låter supermysigt? Men just när man i tankarna är i full färd med att dra ut en picnickorg hör man samvetet bakom ryggen som utbrister uppfodrande "men vem ska då göra alla dina uppsatser? Inlämningsdatumet närmar sig faktiskt!" Och då suckar man uppgivet och river sönder alla planer. Byter ut picnickorgen med en lapp på dörren till datasalen "Lås inte, jag ansvarar för att det blir låst" och förbereder sig mentalt för en kväll med plugg, plugg och ännu mera plugg.

Ibland är det fan astrist att vara vuxen!

Dagens beslut: har bestämt mig för vilken folkhögskola det blir till hösten! Nu ska jag sammanställa alla papper och skicka in min ansökan. Spännande, spännande!

Fy, efter sex timmars utbildning om systematisk arbetsmiljö och allt som hör det till är hjärnmembranet sådär lagomt friterat. För att förhindra att jag skulle somna av föreläsarens monotoma dialog satt jag och antecknade i mitt A6 block. Jag fick väl ihop sjutton sidor när dagen var slut, och då tillägger föreläsaren att han kan skicka ut informationen till ens mail! Yyyl!
Det trista var att de inte hade någon utvärdering när föreläsningen var slut, jag tycker det är väldigt viktigt att samla in vad kursdeltagarna tyckte om innehållet, vad var bra, vad var mindre bra och vad kan man göra bättre till nästa gång.
Allra helst när det tydligen var första gången som de höll i elevskyddsombudsutbildningen (kuriosa: skyddsombudsutbildningen firar visst 100 år i år!).
Om jag fått tillfälle att dela med mig av  lite konstruktiv kritik så hade jag sagt att man bör tänka på vilken målgrupp man talar till, dvs, det var väldigt många under arton år som deltog. Och de är inte bekanta med s.k. "yrkes- och fackliga termer". Till skillnad från de flesta i min ålder har jag lite mer erfarenhet då jag läst  både arbetsmiljö, varit skyddsombud tidigare och gått en del drös med fackliga utbildningar.  De flesta gick på gymnasiet och har nog lite eller ingen arbetslivserfarenhet alls. Jag minns bara när jag arbetade som timanställd vikarie och pratade med andra vikarier, skrämmande många visste inget om LAS, kollektivavtal, vilket fackförbund de tillhörde eller hur man gick med. Och tråkigt nog är detta inget man får lära sig i skolorna om inte fackliga skolinformatörer kommer ut och informerar. Jag kan ta ett exempel, när jag var "lyssnare" för LO's kampanj "Stora resan" som gick ut på att jag gick ut och lyssnade på unga människor om deras syn på facket, och på frågan "vilket fackförbund tillhör du?" så visste nästan hälften inte vilket förbund de tillhörde. Utan jag fick berätta att om de arbetade inom vården så var det Kommunal och så vidare. Så när vi satt på skyddsombudsutbildningen och föreläsaren rapar upp ord som "sanktionsavgifter", "interaktiva utbildningar", "riskbedömningar", "delegera" eller "arbetsmiljöförordningar" så kan jag nog gissa att det bara rann ut genom öronen på de flesta.
Föreläsaren var kunning, men att visa en powerpoint i nästan sex timmar är inte så attraktivt, jag hade gärna sett att vi fått jobba med riktiga fall och problemlösning för att förstå hur man sätter sig in i arbetet som elevskyddsombud mer konkret.
Nåja, jag vet iallafall vad jag svarar på frågan : "hur kan arbetsmiljön synliggöras i det dagliga arbetet" och det är : informera!
Med tydlig och lättillgänlig information kommer man långt. När jag började som "lyssnare" för LO's kampanj så sa de att ungdomarna aktivt valde att gå ur facket av diverse anledningar, men jag lyssnade på otroligt många ungdomar och den gemensamma nämnaren var : de visste ingenting om facket, eller hade inte fått förfrågan om att gå med. Och då de inget visste, visste de inte heller hur man går med eller varför de ens skulle gå med. Sen var det givetvist faktorer som negativa erfarenheter av representanter och sen avgiften. Men det vanligaste var att de inte hade fått någon information.

Information är superviktigt, så nu ska jag renskriva mina sjutton A6-sidor och sen sammanställa det på ett lättfattat sätt så att mina medelever förstår vad systematisk arbetsmiljö är och hur man påverkar den genom sitt elevskyddsombud (det vill säga : mig!)

Över och ut!

 

Det är helt fantastiskt underbart när nån sinneslö imbecill lämnar ett halvt paket med krossade tomater i det allmäna kökets kylskåp. Den sinneslöa imbecillen verkar inte förstå att när det är vitt, ludet och rör på sig att det är dags att förpassa det till eftervärlden. När jag öppnade kylskåpet och fick kaskaden av mögelodören i ansiktet krullade ögonbrynen ihop sig, och efter att ha tagit djupa andetag genom fönsterspringan var jag redo att finkamma kylskåpet efter den skyldiga.
När jag hade kasserat det vita, ludna snusket kokade jag en kopp té för att lindra nerverna och tänkte att jag skulle ta den sista biten mazarintårta som jag bjöd klassen på igår. Biten med mazarintårta låg inuti en fin förpackning och jag la upp den på ett fat för att avnjuta med mitt té. Tyvärr hade jag inte räknat med att mögellukt är som Hulken - att den kan tränga sig igenom alla sorters väggar. Så när jag trodde att munnen skulle fyllas av mazarin fick jag istället den friska smaken av förnuttsele och luden svamp.

Jag läste på internet att det enda sättet att sanera sig mot något sånt här är att gurgla ett valfritt explosivt ämne och sen svälja en tändsticka.
Inget kommer någonsin att smaka bra igen.

Jag kan tycka att det är trist att externater eller dagelever som det också heter, aldrig får vara med om allt roligt som kan hända på internatet. Bland annat  den hemtrevliga känslan när man äter på helgerna. Vanligtvist äter man på tolv minuter* men är det helg sitter man gärna över en timma och snackar om livet, framtiden och universum och fyller på kaffekoppar efter varandra. Nu på morgonen satt jag och tjötade med min vietnamesiska klasskompis om allt från biffiga stekare som spelar volleyboll, vildmarksliv i norrland, till att magen ger i från sig "kluckande" ljud om man druckit för mycket vatten. Sen var det dags att dricka kaffe och jag ropade att han skulle hämta svart kaffe till mig. Bara en sån förfrågan kan vara inkörsporten till intressanta samtalsämnen. För det är nämligen så att min vietnamesiska klasskompis har en speciell grej när det kommer till kaffe, han dricker nämligen kaffe ur ett dricksglas och inte ur en vanlig kaffekopp (precis som min handledare på operationscentrum). Så då kom vi in på kaffe-prat, först fick han berätta hur det "kom sig" att han drack ur dricksglas och sen efter ditten och datten kom vi in på olika varianter på hur man dricker kaffe. Jag fick bland annat veta ingående om alla kaffesorter som finns och höra en rolig anekdot om hur expresso för första gången kan upplevas.
Personligen tycker jag att det är pjosk att hålla på och trixa med skummad mjölk hit och chailatte med baristamjöl dit utan svart kokkaffe "ska he va'!" *drämmer knutnäven i bordet* Min vietnamesiska klasskompis avslöjade för mig, då han har flera års insyn inom restaurangyrket att man aldrig ska beställa svart kaffe.

"Vad i fridens alla dar säger du pojk!" - Utbrister den svartkaffe-drickande norrlänningen
"Jo, man beställer oftast latte eller cappuchino när man är ute, ja du vet, för att visa att man har pengar. Det är lite som en statusgrej, det är bara dom som inte har så mycket pengar som beställer svart kaffe" - Säger den vietnamesiska f.d. reustaranganställda.

Då var jag tvungen att tänka efter på hur mina kompisar gör när vi är ute och fikar, själv beställer jag alltid svart kaffe - då jag alltid dricker det. Men mina kompisar köper alltid latte eller vad-fan-sorten-heter, vilket förbryllar mig. Varför ta något man vanligtvist inte dricker hemma? Är det inte lika bra att köra på kaffe med mjölk om man vanligtvist dricker det?
Min vietnamesiska klasskompis berättade vidare att han studerat fikakulturer i olika städer såsom Halmstad, Göteborg, Uppsala och Stockholm och det ser likadant ut, folk köper inte svart kaffe. Folk vill ha färskt och inget blaj som stått och bränt fast i kannan i flera timmar. Det tar emot men jag håller med honom, det stämmer nog tyvärr. Även om jag fnyser åt folk som bryr sig om status och ska flasha med hur mycket pengar dom har. Jag kommer fortsättningsvist beställa svart kaffe, skit samma om det är slask som stått och bränt på plattan sen halvsju på morgonen, inget kaffe klår min farsas. Kan man dricka det kan man dricka vilken skit som helst. Över min döda kropp att jag skulle få en fix idé och beställa chailatte med skummat baristamjöl ovanpå, man har väl ett rykte att vara rädd om.

Ett kompakt jävla mörker, då vet man att kaffet är som det ska va!

* = för er som tänker "oj vad fort, kastar hon i sig maten eller?" kan nästa gång ta tid hur lång tid ni själva käkar en macka, några deciliter yoghurt och ett glas vatten.

Trafiken här nere är allt annat än nybörjarvänlig. Hundra olika zoner, reguljära tåg och pendeltåg, ibland är man i Halland och ibland inom Göteborg så då är det andra regler, åldersgränserna varierar när man är vuxen eller ungdom. Åker du tre mil åt det ena hållet kostar det femtio kronor och alla betalformer utan kontant är möjligt och du kan betala ombord. Åker du däremot tre mil åt andra hållet kostar det hundrafemtio kronor och du ska ha köpt biljett innan du kliver ombord men vars du gör det framgår inte riktigt men så är det bara, sen kan du inte betala med sms eller kort utan med kontanter. Har du riktigt otur och misstar det ena tåget för det andra så får du hosta upp böter på åttahundra. Men det är såklart ditt eget fel då du borde ha vetat detta. Sen om du är från västerbotten och aldrig förut varit i staden innan har ingen betydelse. För det är minsann inte tågpersonalelens uppgift att lära ut hur det funkar då man borde ha vetat det innan man klev ombord.

Norrland, skaffa för fan inga tågjävlar. Bussar är utmärkt transportmedel och klarar både regn och snö!

Mera gnäll om trafiken i södra Sverige här.

Ofta får man höra från sina vänner eller bekanta hur jävla bra dom är. "oj oj, igår var jag på spinning i en timma och sen bakade jag hundra bullar för att sen avrunda med storstädning i hela lägenheten och en långpromenad runt nydalasjön". Typ nånting sånt. Hur duktiga dom varit på gymet eller att dom redan har handlat alla julklappar fast det knappt är första advent, är det bara jag som vill trycka ner en smutsig disktrasa i käften på dom? Jag kan omöjligt tro att folk är så #@!% produktiva 24/7, 365 dagar om året. Jag får klåda av ultrapräktiga människor som bombaderar mig på Facebook med sina statusuppdateringar om deras viktnedgång, myspysfredagar och andra bajsnödiga vardagsbravader. Visst, folk ska ha en klapp på huvudet om dom presterat hårt och uppnått bra resultat. Men kom igen, inte ens jag är så dum att jag går på att dom har fått så jävla mycket gjort varje jävla dag, då luktar det bortglömd smutstvätt.  Det är lika unket som att fara hem till någon och inspektera i deras bokhylla och endast se titlar av Tolstoj, Kafka, Goethe, Dostojevskij, Strindberg och "sätt-in-annan-ultrafin-författare", då bör man ifrågasätta vars dom gömt deras "ritktiga böcker". Iallafall, idag hade jag storslagna planer. Första dagen på sportlovet och nu jävlar skulle jag kavla upp ärmarna och vara produktiv. Skriva klart åtminstone två av mina sex uppsatser jag har att slutföra under lovet.  Jo kyss Karlsson att jag fick någonting gjort. Så för att bryta lite mot alla som älskar att ropa ut hur mycket dom har fått gjort under en dag kommer här ett inlägg som heter: 

"Jag skämms inte när jag inte får ett skit gjort"

14:02 - Slår på datorn och startar upp textdokumentet

14:12 - Beslutar efter att ha stirrat på tomt textdokument att lite kaffe kanske får fart på synapsarna.

14:34 - Tillbaka på rummet och dags för en liten kaffepaus

14:57 - Telefonen ringer!

C:a 15:20 - Surfar på mobiltelefonen efter nyheter om Greklands finanskris (och spelar Word Feud emellanåt)

C:a 15:50 - Kommer på att jag har kvar några sidor ur min bok som jag hemskt gärna vill  veta hur den slutar (sen att jag redan har läst den en gång innan är mindre viktigt. Musik i hörlurarna : Patrick Wolf.

16:10 - Blir akut nikotinsugen och går ut och blossar.
 

16:17 - Upptäcker att min gameboy ligger på sängen och bestämmer mig för att spela lite Tetris. 

C:a 16:35 - Upptäcker att kaffet är slut i koppen och går iväg och kokar en ny kopp.

 
16:45 - Tillbaka på rummet och inser att textdokumentet fortfarande gapar vitt och tomt. Bestämmer mig för att blogga om hur improduktiv min dag varit istället. 

Okej jag fick visserligen ingenting vettigt gjort idag men imorgon lovar jag mig själv att skriva klart min uppsats i Engelska B, påbörja mitt arbete om Finska vinterkriget och skrapa lite på Samhällskunskap B-arbetet. Över och ut, salut!

Det är nästan löjligt hur #!@% kallt det är i mitt internatrum. Kan hallandsbor inte bygga hus efter kallare klimat? Det har snöat idag och jag fryser så mycket att jag blir sjuk. Väggen som är ytterfasaden är infernalisk kall och det är även väggen som min säng är lutad mot, mina kuddar som rör vid väggen är så kalla att jag lika gärna kunde haft dem utomhus över natten...

Jag saknar vettigt väder. Vettigt västerbottniskt väder. Minusgrader. Vindstilla med meterhöga snödrivor. Jag saknar att man gnäller över att man pulsar genom snö. Saknar att man gnäller över att traktorn eller plogbilen inte kommer förräns sent på eftermiddagen. Jag vill gnälla över att värmepannan är dynga och att man fryser om nätterna och måste ha raggsockar när man sover. Jag vill åka pulka i hyffsad brant backe och dricka tokhet choklad ur snuskig termos. Jag vill lämna fotstpår när jag tar en promenad. Jag vill ha imma när jag andas, vill känna hur lill- och ringfingret domnar bort när jag röker och ha två meter halsduk virat runt halsen. Jag saknar kylan under skosulan när jag stått på snön i flera minuter. Jag vill ha klar himmel och iskyla samtidigt som jag saknar den där asfaltsgråa himmelen med de gigantiska snöflingorna man kan fånga med handen och se när de smälter långsamt. Jag vill ha rödspruckna kinder efter att ha gått en längre stund. Jag vill kunna dricka té utan att det känns som om det fortfarande är sommar. 

Visst. Jag har havsutsikt, gröna gräsmattor och ljusare dagar. Men jag är konstig. Jag gillar när det blir december, när det regnar kristalliserat vatten och norrskenet dansar ovanför huset. Jag är konstig, kanske för att mina föräldra är från norra finland. Kanske stämmer det som dom säger,:  du kan ta flickan från vintern men aldrig vintern från flickan!

P.S. för den som känner som mig och bor i ett grått&grönt landskap i den södra delen av Sverige och vill se vettigt väder rekomenderar jag dessa bilder : Ljuset kittlar sinnena

Pär må vara missnöjd över ljuset på bilderna, men jag tycker dom är fabulösa. Bild 4 i inlägget har jag nära till hands i mobiltelefonen när jag känner att jag är extra trött på #@!% vädret på västkusten.

Ironiskt att jag läste om den nya religionen Kopimism igår. Idag är alla mina favorithemsidor i uppror över det kontroversiella lagförslaget SOPA (Stop Online Piracy Act) och många har en 24-timmars blackout för att statera ett exempel om hur det blir om SOPA blir verklighet. Att införa ett sådant cencur är ett skrämmande steg åt fel riktining. Jag kan inte låta bli att tänka på en framtid som liknar böcker som "Kallocain" av Karin Boye eller "1984" av Orwell där staten har total kontroll och övervakar medborgarna, det har hittils varit fiktion men fortsätter USA i dom här tankegångarna blir det snart realitet.

Vad tycker ni?

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
(kan även innefatta saker jag varit med om under året som jag aldrig varit med om förut)

-Besökte både Liseberg och Gröna Lund, nominerades in i Kommunal och LO, tog fackets skolinformatörsutbildning , firade att pappa fyllde 60 år, provade thaimat, började rita med ritplatta, fick tag i Rick Remender's autograf, flyttade till västkusten, sov i en fängelsecell på Kronohäktet, deltog som soldat i Axtorna slaget, anordnade en Medborgardag, höll min första föreläsning om djurhållning och köttkonsumtion, bakar Pacman-kakor och får dom publicerade,  åkte spårvagn, stod ute och rökte i en klass 3 storm, besökte Ullared, Bloggen fyllde 1 år, jag åt Banana split, gick på Brukspuben i Robertsfors,  träffade Gula Gubben, åkte på en roadtrip, firade min födelsedag utan familjen för första gången, bott på internat och så vidare.

 
 
2. Höll du några av dina nyårslöften?

Jag hade inga direkta nyårslöften, istället hade jag en sommarlista!

Jag höll alla sommarlöften förutom tre stycken.

3. Blev någon av dina vänner förälder i år?
Skrämmande många bekanta, så många att jag börjar misstänka att det rör sig om en smittsam trend. Artonåringar skaffar barn för att "finna sig själv" eller för att "dom känner sig redo". Skaffa en försökshund och fundera igen när du varit tillsammans med din partner i något år istället för dagens "vi-firar-våran-fyra-månaders-dag-med-att-bli-föräldrar". Om två år är det tioårsträff med min klass och jag lär vara en av de få som inte har en unge.

(ny) 4. 20 slumpade sökord som folk googlat på och sen hamnat på bloggen:

1. Dame Edna
   
2. Obskyr porrsajt
   
3. Tre apor
   
4. Svettiga strumpbyxor
   
5. Killar med bögbehov
   
6. Ogillar barn
   
7. Dålig hårbotten
   
8. Rövkaffe
   
9. Slynpåse
   
10. Tanttrosa
    
11. ätit gamla ägg
    
12. överkokta ägg
    
13. akuta toalettbesök
    
14. anonyma saltmissbrukare
    
15. Att vara charmant
    
16. Bajsnödig av kokt vatten
    
17. Deportation till Sibirien
    
18. Drömmar om skalbaggar som biter sig fast
    
19. Fräsch macka
    
20. Personer födda i drakens år är idioter

5. Vilka länder besökte du?
Det var nära att jag for en sväng till Tyskland men tyvärr inga nya länder, bara några nya städer.


6. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?

9 Juni - Jag ger en radiointerjuv samtidigt som brorsan spelar på Sweden Rock
13 eller 14 Juli - Åker "riktig" karusell för första gången på Gröna Lund.
19 Augusti - Jag flyttar ner till Västkustenn.
16 September - Liseberg!
24 September - Jag deltog i återskapandet av Axtorna slaget.



7. Vad var din största framgång 2011?
Största och största är det inte, men jag är personligen road över faktumet att det knappt tog en vecka för kommunen att rensa stuprören fria från mossa  efter att jag sågat kommunens fastigheter i mitt blogginlägg  Kommunens fastigheter ruttnar ihop




8. Har du varit sjuk eller skadat dig?
En del ordentliga förkylningar med hög feber som slagit ut mig totalt. Sen gjorde jag äntligen slag i saken och drog ut min infekterade och trasiga tand. Och som vanligt lite skrapsår på knäna.


9. Bästa köpet?
Mina pojkvänsshorts i jeans (dom kallas så!), min löjligt dyra mobiltelefon (Samsung galaxy S2), concealern Cover all mix från Make Up Store (jag fasar över det faktumet att jag genomlevt tjugotvå år med gråa ringar under ögonen) och sen lyckades jag komma över första nummret av Turtles årgång -90 (min samling är snart komplett).




10. Vad spenderade du mest pengar på?
Bussresor, flygresor, cigaretter, vin & sprit, strumpbyxor, kosmetika, sanitetsprodukter, inträden till bland annat krogar,, museum och nöjesparker, mat, böcker, en massa shit på Ullared och ballonger till min födelsedag

11. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Åh det måste vara den fantastiska vintertårtan jag fick av två flickor på internatet i födelsedagspresent!

12. Vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2011?
Det måste nog vara den playlisten som vi alltid spelar på våra internatfester, musiken är inte något som jag skulle lyssna på i vanligt fall men nu är man så gott som indoktrinerad och om tio år när jag hör någon av  låtarna så kommer jag att tänka på folkhögskolan vid havet. Här är ett urval av låtarna:

Don Omar-  Danza Kuduro
LMFAO - Sexy and I know it
Alexandra Stan - Mr. Saxobeat
LMFAO - Party Rock Anthem

 
  13. Vem, vad eller vilka får årets "usch" av dig?
Alla butiker som börjat ta in pälskläder, köttätare som gör motstånd mot vegetarisk mat utan att ha någon djupläggande kunskap inom ämnet, folk som tar bilen i onödan, folk som skräpar ner i naturen, plogbilar som väntar tills det kommit en halv meter snö innan dom kommer och röjer, idioten som stal av min mat på internatet och så vidare.

 
14. Vad önskar du att du gjort mer?
Jag önskade att jag besökt Nintendo som ligger knappt en halvtimma från min skola. Episkt nog ligger Nintendo på "Marios gata", det är riktigt pinsamt att jag befunnit mig så nära utan att gå dit (det var min nörd-brorsa som satte ölen i halsen när jag nämnde att jag bodde i närheten och grälade på mig för min ignorans).
P.S. när jag läste vad jag skrev förra året så insåg jag att jag blivit bättre på alla punkter som jag skrev upp. Hurra för mig.


15. Vad önskar du att du gjort mindre?
Varit inomhus när det varit kanonväder utomhus, lånat ut pengar till folk som inte har samvete att betala tillbaka, slösat energi på människor som inte förtjänar det, ätit onyttigheter och så vidare.

 
16. Hur tillbringade du julen?
Så här.

17. 10-i-topp animeserier 2011?

1. Deadman Wonderland
2. Kaiji S2
3. Fate/Zero
4. Heaven's Memo Pad
5. Tiger & Bunny
6. C: The money of soul and possibility control
7. UN-GO
8. Hunter X Hunter (remake)
9. Guilty Crown
10. GOSICK

18. Bästa boken/böckerna du läste i år?
Flicka möter pojke - Ali Smith, Nochnoj Dozor -Sergej Lukjanenko, Pengar som gräs - Eric Schlosser, Tyst hav - Isabella Lövin, Tidsresenärens hustru - Audrey Niffenegger, Norwegian wood - Haruki Murakami

19. Största musikaliska upptäckten?

1. Henry Homesweet som spelar blippig musik som kallas "Chiptunes"
2. Oi!-bandet Perkele som gjorde en sista-minuten entré innan året tog slut, sjunger på både finska, svenska och engelska. Rekomenderar låtarna "Längtan", "Hang em high" och "Muistot".
3. Sist är det nog det japanska melodiska death-metal bandet Blood Stain Child med skivan "Epsilon" som jag svalde med hull och hår, särskilt spår 1, 3 & 8.
   

 


20. Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Jag fyllde 23 år på en torsdag så när klockan slog midnatt sjöng min klass för mig eftersom vi var samlade för en avslutningsfest och jag fick ett glas champagne. Senare på dagen, rättare sagt till middagen, ringde någon i gongongen och sedan sjöng hela internatet "Ja må hon leva" för mig. Vi firade mig "på riktigt" dagen därpå på fredagen med födelsedagskalas för de närmsta vännerna med fika och presentöppning (tårtan jag nämnde tidigare bars in under sång och jag blåste ut ljusen). Det var första året jag inte firade med min familj men det var en riktigt fin födelsedag trots att det var klass 3 orkan utomhus.


21. Finns det något som skulle gjort ditt år bättre?
Snö på min födelsedag och CSN i december.


22. Hur skulle du beskriva din stil år 2011?
Här tolkar jag frågan som att det rör sig om min klädstil.

Pacman, lego, fuskpäls, höga klackar, kitschiga örhängen, mönstrade strumpbyxor, spets, tyll, Domino-halsband, leopard, korta shorts och 95% klänning.
  

23. Vad fick dig att må bra?

- Skratt, Finska föreningens dambastukvällar, diskussioner, sömn, kramar, gulliga sms, 70% mörkchoklad med havssalt, Övernattningar nere på Stinas, spontana vinkvällar, minigrisen och familjen. 

24. Vem/vad saknade du?
Norrland, normalt väder, familjen, möjligheten att tända ljus (internatets brandvarnare är för känsliga)

25. De bästa nya människorna du träffade?
Klassen och internatfolket!


  26. Årets roligaste?
När vi såg på fotboll och brandvarnaren började tjuta och alla fick utrymma skolan, anledning? Någon trodde att tiden för microvågspopcorn var tio minuter.


  27. Årets händelse?
-Storebror spelar på Sweden Rock.



28. Årets besvikelse?
Vuxna människor som leker viskleken.

29. En plats eller en händelse som du önskade att du befunnit dig på under 2011?

 Dia Psalma's sista spelning på Rock Out Wild. 

 30. Utan att göra detta till nyårslöften, hur tror du att 2012 blir?

2012 är året då världen förhoppningsvist inte går under, jag slutar äta fiskkött för gott, badar isvak, börjar en utbildning inom antingen miljö, genusvetenskap eller inom konst, jag skaffar ett pass som jag sedan använder, jag provar köra bil, cyklar tandemcykel, besöker Nintendo, skriver en novell och så vidare.

Bubblare : lär mig busvissla, dricka rödvin, skaffar en tatuering och far på festival.

Adjö tvåtusenelva och hallå tvåtusentolv (året då jag hoppas att världen inte går under)!

 

Jag åkte redan vid tjugo i tio med bussen från skolan i fredags, så jag missade min julavslutning. Men om inget oväntat inträffade så var jag ändå "med". Vi hade nämligen filmat in mig som vi sedan skulle sända på en filmduk under avslutningen. Min klass skulle göra ett musikuppträdande och jag var lite besviken när jag insåg att jag inte skulle hinna vara med eftersom mitt flyg skulle gå klockan två, därav inspelningen av mig själv eftersom jag gärna ville vara med. Vi försökte först att jag skulle "sjunga med" till sången men insåg att synkningen inte skulle funka live så vi slopade idéen (men först efter att jag gjort tre tagningar och därmed förevigat min inte-så-perfekta-sångröst på film på någon annans dator och därmed ökat risken att hamna på youtube). Reservplanen vart istället att jag skulle tända ett ljus och sedan hålla upp ett plakat med en julhälsning från klassen. Låter simpelt och lätt va? Knappast. När man tänder ett ljus vill man att det ska se bra ut, det vill säga, man vill tända med tändstickor och inte med en sån där ful värmeljuständare. Visste ni att det är nästan ingen som använder tändstickor nuförtiden? Jag fick springa runt hela skolan, det gick till ungefär så här:

Först gick jag till matsalen, hej har ni tändstickor, nähä ni har bara tändare men ni tror att vaktmästaren har tack för att ni tog er tid, hej vaktmästare har du tändstickor, okej du svär och kliar dig i skalpen medans du vänder lådor uppochner och det är inget gott tecken, okej inga tändstickor men du tror att tjejerna på expeditionen kan ha då provar jag där istället tack för hjälpen ändå, hej flickor har ni tändstickor, åh vad bra så du har det i din skrivbordslåda, nähä har nån lånat dom, du tror att det är nån som sitter borta vid lärarerummet för Turism, då provar jag där tack för hjälpen ändå, hej har du tändstickor, okej du är lite snäv och du har ingen aning, då springer jag väl runt såhär på måfå slutet av dagen och försöker hitta tändstickor så att jag kan filma in mig själv för vi slutar imorgon och vi måste göra det idag, okej jag försöker en sista gång med läraren som kommer gåendes och är påväg hem, hej har du tändstickor, åh, du tror att du kan ha det i naturkunskapsförrådet, åh vad bra jag tänkte nästan ge upp!

Och det fanns tändstickor i naturkunskapsförrådet så det löst sig i slutändan, men som sagt, puh!

Så vi gjorde inspelningen och jag kunde åka hem lite bättre till mods att jag ändå skulle få vara med på julavslutningen. Så när alla andra tittade på uppträdandet och åt fruktsallad påbörjade jag min långa resa hemåt som började med att jag fick sitta fyrtio minuter på buss, vänta tio minuter på stationen för att sen åka en halvtimma pendeltåg och sen snurrade jag runt på Nils Eriksson-terminalen i en kvart innan jag hittade till flygbussarna. En timma ut till Landvetter, vänta två timmar på flyget som sedan tog tre timmar och sen köra en timma för att, äntligen äntligen komma hem till Robertsfors!

Men som sagt, puh!

Jag fick nog och skrev en mycket arg lapp. När jag får tag i den #@!% som stjäl av min mat så kommer den önska sig en mycket tidig tur till ättestupet.

Hej min fina underbara blogg! Du kanske känner att jag, som din ägare, försummar dig. Och det stämmer. Det har jag gjort och det finns en mycket bra förklaring till det: det händer så otroligt mycket roligt här på folkhögskolan att jag inte har tid. Jag tänker inte be om ursäkt för det utan jag har full förståelse för att du inte missunnar mig allt roligt som har hänt den första veckan här på västkusten. Vad har jag då gjort? Igår bland annat hade vi friluftsdag, och enligt västkusts mått mätta var det "strålande väder" det vill säga : regn och blåst. Jag kallar det för orkanväder för jag vart blöt ända in i hippocampus. Men det var roligt, vi hade indelade lag och tävlade i olika samarbetsövningar. Mitt lag kom på tredje plats så jag känner mig nöjd (med tanke på hur vädret var). Olika tävlingsmoment var skogsmemory, krabbfiskning, repmätning och så vidare. Sen på kvällen beslöt jag och min nyfunna vännina för att vi skulle torka upp oss ordentligt i saunan. Vi fick en liten kulturell chock då vi såg att alla svenskar satt i badkläderna där inne. Och sen tittade dom på oss som vi vore helt galna när vi började skrubba varandras ryggar.

Jag har bott på västkusten i en vecka och har redan blivit en inskolad västkustbo.   Jag har bland annat fått smaka på det blåsiga vädret med tillhörande regn och kommit i kontakt med hur uruselt Västtrafik behandlar sina resenärer (Västtrafik har hand om kollektivtrafiken här). I lördags när jag var i Göteborg och tog några öl med vänner så skulle vi ta tåget till ställe 1 för att sedan byta till buss för att komma hem. Och mitt sällskap ville prompt ha korv med mos från korvkiosken och jag säger, tacka fan för det. I korvkiosken meddelar personalen att alla tåg är inställda. Varför då? Jo det regnar. Vad i fridens alla dagar, tänker jag och blir genast stressad. Men då informerar dom att det ska gå ersättningsbussar så med korvbrickan i hand så jagar jag på mitt sällskap att vi ska skynda oss till stället där ersättningsbussarna går. För dom skulle gå tio minuter tidigare. Det första dåliga, förutom att tågen är gjorda av socker och slutar funka så fort det regnar, var att det stod ingenting på tavlorna att tågen var inställda. Så hade vi inte stått i korvkiosken så hade vi inte fått veta att tågen inte skulle gå. Sen såg man inte röken av nån ansvarig personal, så det fanns ingen att fråga utan vi fick gå efter beskrivningen som vi fått av korvkioskpersonalen. Och för att göra en lång historia kort så virrade vi omkring i rondeller i pissregnet bara för att hitta bussar som skulle till andra ställen än dit vi skulle. Och ingen visste någonting när vi försökte få klarhet över vars våran buss skulle avgå ifrån. Dom hänvisade oss bara till Västtrafik. Eftersom vi aldrig hittade till bussen så missade vi den sen var svarttaxichaufförerna som hungriga hajar och försökte skinna oss på pengar eftersom dom visste att vi var i beroendeposition och desperata. Nästa tåg skulle nämligen gå på morgonen och det här var strax efter två på natten. Vi tog taxi, men vi åkte vitt. Och notan gick på åttahundra.

Så mitt förtroende för Västtrafik är väl inte direkt superduper. Men men. Jag hade iallafall en riktigt trevlig utekväll på en reggaeklubb och jag dansade! Ni som känner mig vet att jag dansar aldrig!

Jag ville bara titta in och meddela till dig kära blogg att jag lever och har hälsan. Jag har träffat fantastiska människor och vi gör roliga saker hela tiden, ikväll ska jag och min halvfinska vännina baka bullar.

Nääkemin!

Hur stor är sannolikheten att om man reser hundra mil genom landet och flyttar till ett litet ställe att man träffar en person som känner någon av ens bekanta? Jag tycker inte att det är så stor chans och då hände detta mig ändå två gånger idag!

Då känns världen, eller Sverige rätt så litet. Och sen avrundar man dagen med att titta på en film och där huvudpersonen säger att han kommer från "Robertsfors"...

Jag kan inte ens författa ett blogginlägg om vilket lidande kvinnan går igenom varje månad eftersom jag har för mycket värk i kroppen. Så jag lägger ner det här och lägger mig i fosterställning i sängen i stället.

Bermudatriangeln, även Djävulstriangeln, Dödens triangel, De förlorades limbo, kallas ett cirka 1 miljon km² stort havsområde format i en triangel mellan Bermuda, Puerto Rico och Miami där fem TBF Avenger-stridsplan försvann under mystiska omständigheter i triangeln, räddningsplanet som skickades ut att söka försvann lika spårlöst.

Fenomenet kan även uppstå i hemmet där antingen vänster fots strumpa eller höger fot försvinner spårlöst i den s.k tvättstugstriangeln - triangeln mellan tvättkorgen, tvättmaskinen och klädsträcket. Nya forskningsresultat har försökts göra på om triangeln även kan uppstå på andra platser i hemmet där föremål såsom hårnålar, tändare och deklarationspapper på ett mystiskt sätt försvinner spårlöst, dock har forskarna gnuggat sina synapsar utan några resultat.

Andra teorier är hustomtar, utomjordingar, hattifnattar, svarta hål och senilitet.

När man rensar på vinden och går igenom alla lådor med barnleksaker blir man nästan mörkrädd. Barnvagnar, dockor, tiaror med matchande låtsasörhängen, ponyhästar, dockhus med mamma-och-pappa-dockor, barbiedockor med tillhörande hus, bil, häst och en jävla massa kläder i rosa, tyll och spets. Man behöver knappast ha tarmar i skallen för att räkna ut vilka signaler dessa leksaker sänder ut, det vill säga : sköta om barn, ta hand om hemmet, sköta hushållssysslor, vara en liten prinsessa med rosa kläder.

Perkele heller. Trots alla dessa mamma-och-pappa-barn-lekar så är jag stolt att jag har en sund kvinnosyn och är feminist. Mina framtidsvisioner spretar tack och lov åt det andra hållet och jag är Barbies motsats : smygtjock, svartsminkad, mörkhårig, urusel på matlagning och jag varken har eller eftersträvar att ha en "Ken" i mitt liv. Vem vill vara en prinsessa och ha en prins när man kan vara sin egna kung?

Copyright mig eller nåt
(bilden är givetvist full med sarkasm)

Läs mer om mitt rosa liv här.

Notering till mig själv: tar du en för liten assiett så kommer vattenmelon att halka ur och ramla på golvet - givetvist på den kladdiga sidan nedåt.

Netiketter som tål att tänkas på när man skriver på internet:
(Netikett är en sammandragning av engelskans Net och Etiquette).
 

# Skriv inte flera utropstecken eller frågetecken, det ser bara desperat ut.

Ex, Varför har mitt paket inte kommit den här veckan!!!!?????

# Istället för att kompensera t.ex ett svagt ordförråd med dussintalet smajlisar så är det bättre att öva att skriva en text så man förmedlar den känslan man är ute efter (undantag är kommentarer).

Ex, Idag är det fredag :D

# Brist på smajlis är inte synonymt med att man är arg eller sur lika lite som att man "kommer undan" med elak kritik bara för att man avslutar med en smajlis.

Ex, oj vad du är ful :P

# Skriv inte som du pratar.

Ex, "åhh! ja ha typ ångest redan nu över hur de kommer att gå på svenskan....ja kom garranterat att få ig.........men ja kom da int att lässa om kursen...de ska ni veta! aldri mer! å speciellt int me den lärarn.... asså ja bli ba arg om ja råka tänka påre....!"

# En ellips består av tre punkter, varken mer eller mindre.

# Missbruka inte Caps Lock bara för att du vill vara tydlig, Caps Lock är verklighetens motsvarighet till att SKRIKA! OCH SEN ÄR DET SVÅRT ATT LÄSA VERSALER!!!!!

Ex, JAG BLIR SÅ ARG NÄR JAG TÄNKER PÅ DET SOM HÄNDE MIG NÄR JAG VAR OCH HANDLADE PÅ KIOSKEN!!!!!!

_______

Andra netiketter år såklart att undvika personangrepp. Bara för att sitter gömd bakom en datorskärm så ska man inte ösa skit över personer, inte heller hänga ut människor som inte kan försvara sig. Vill man inte själv bli uthängd ska man inte göra det mot någon annan, och här syftar jag främst på icke-offentliga personer.

Och sen är det såklart svårt att undvika missuppfattningar eftersom internet inte har kroppspråk, minspel och röstläge. Men det tål att tänka på några av dessa netiketter. Många äldre personer har tyvärr en mental internetålder som en fjortonåring. Alla växte inte upp med forum och communitys där man redan blivit ordentligt "uppläxad".

Läs gärna mitt inlägg om västerländska och asiatiska smajlisar här.

Tänk, nånstans ute i Sverige finns min själsfrände.
(Däremot så finns det 3087 stycken för många kvinnor som heter Minna)
 

Läst bloggar. Blivit inspirerad. Hittat en ny hemsida med fantastiska och fabulösa kläder. Köpte tre klädbitar på nedsatt pris. Läst om Coco Moodysson. Sög upp den sista Fisherman's friend med citrussmak. Suttit utomhus på min gröna strandstol och upptäckt att nätterna är ljusa. Fyllt på min mobiltelefon och kan nu sms gratis till hela världen hela året ut. Lyssnat på fantastisk musik av Takanashi Yasuharu. Druckit kallt hallonté. Skrivit en lista över saker jag måste göra för att få mer struktur och inre harmoni över mitt liv, första punkten var "borsta tänderna". Ska nu lägga mig under mitt zebramönstrade täcke och när jag vaknar hoppas jag att jag är tillräckligt återhämtad från min bautaförkylning att jag kan gå ut med mina oanvända stålmannenblåa skor. Håll tummarna för mig.

Sen i måndags har jag haft nästan tvåtusen sidvisningar men ändå så har ingen förutom Anders lämnat en kommentar till det här inlägget. Jag kan bara dra slutsatsen att det måste vara nåt fel på besöksstatistiken, jag har i själva verket inga läsare på den här bloggen. Eller så har jag läsare som
1, klickar in på min blogg utan att själva verket läsa det jag skriver.
2, vet inte hur man klickar på "kommentera"-knappen.
3, är rädda för att avslöja att de läser min blogg om de lämnar en kommentar.
4, rädda att jag ska använda deras mailadresser till något ondskefullt.

Jag är besviken. Här har folk tillträde till mitt liv, mina tankar, mina funderingar, stavfel, amatörrescensioner, privatliv och så vidare. Jag försöker ha en blogg som inte är enformig med samma jävla dagens outfit och ett inlägg med en inklistrad källkod till en musikvideo till youtube som tar fyra minuter att skapa. Min blogg är först och främst för mig men det är på samma gång public service till mina läsare. För det är väl det som är poängen med att ha en öppen blogg som folk kan läsa - att man försöker göra den så intressant som möjlig att folk vill komma tillbaka. Därför anstränger jag mig för att ha variation och inte samma Dagens lista varenda dag. Tänk på att bara för att det tar er tre-fyra minuter att läsa igenom ett inlägg så betyder det inte att det gick lika snabbt för skribenten!

Jag tycker inte att det är särskilt mycket begärt av läsare som varit inne på bloggen flera gånger att lämna en jävla kommentar nångång. Jag vet att det finns folk som läser den här bloggen, jag har träffat er på samhället, kön till systembolaget eller på fest. Ni finns uppenbarligen så varför är det så svårt att lämna feedback?

Som svar på anonymitet och mailadresser, det är jag som godkänner kommentarerna och jag ger blanka fan i om ni skriver en påhittad mail eller skriver under med Dr.Alban. Bara så ni vet.

Goder morgon allesammans! Jag undrar vad det är för datum idag? Bäst jag kollar i min finska almenacka. Ja se där, det är den 26 maj. Hoppsan, idag är det visst Minna som har namnsdag. Men hallå, det heter ju jag!

Grattis på namnsdagen till mig själv och alla andra superfina Minnor (ja inte ni som stavar med "h" i slutet, ni har ingen namnsdag idag. När jag tänker efter så har ni visst aldrig namnsdag. Så går det när man försöker vara pretto).

Finn ett fel på följande bild:

Saker man lägger märke till i amerikanska tv-serier som förbryllar: 

# anteckningsblock har gult papper istället för vitt.
# amerikanska våfflor är fyrkantiga eller ibland runda och dom gillar att rosta dom av nån konstig anledning.
# dörrhandtagen består av en rund knopp
# vikskärmsgarderober! (se bild)
# dom är alltid otroligt nedlåtande om "utländska filmer", tydligen bara pretton (pretentiösa as) som ser på det. Vad är det mer amerikaner och textade filmer, kan folk inte läsa eller?
# glöm fiberbröd med ost och paprika, ett mellanmål åt amerikanska ungar består av chips, kakor, läsk och mackor med jordnötssmör.
# ingen lagar mat utan det beställs hämtmat, oftast kinesiskt. Den stackars ugnen är mer ett lagringsutrymme åt böcker eller skor.
# varje gång nån ser på tv i en serie är det alltid nåt gammalt som visas, film noir eller nån gammal westernrulle eller nåt liknande.

Och så vidare och så vidare.

Vikskärmsgarderob och dörrhandtags-knoppen, scen ur The 4400

Som vanligt när jag besöker Fröken K så är det gott kaffe som serveras och diskussioner om allt möjligt som står på agendan. Idag behandlade vi allt från varför ungar inte påskar längre till att syftet med att ta studenten har gått förlorad och så vidare. Jag tog även upp frågor som jag skrivit om i bloggen tidigare. Till exempel vad skillnaden på båge och krok är, eller  prickar och bollar, varför det heter tenta och prov beroende på om du går i gymnasiet eller om du går på universitetet. Eller en fråga som jag suttit och funderat på många gånger vid köksbordet : vars bor humlorna?.

En ny fundering som kom upp är en sak som jag inte tänkt på förräns jag konverterades till vegetarianismen och skulle börja säga "quorn" istället för "kött" och la märke till hur underligt det lät att säga quornbullar. Hallå, det är väl inga bullar? Det är ju för #%!@ b-o-l-l-a-r! Det heter ju meatballs på engelska. Ball på svenska betyder "klot, kula, boll". Ingen "bulle". Så varför säger vi köttbullar när det rent logiskt borde heta köttbollar.

Om poängen med att titta på s.k. "riktiga" serier är att det ska vara på riktigt...varför händer det om och om igen uppenbara detaljfel? Jag antar att dom som ansvarar för serierna måste veta vad dom sysslar med och medvetet valt att ändra på detaljerna för, tja jag vet inte...den spåndumma publikens skull? Iallafall så kan jag inte stänga av alla orealistiska detaljer så det förstör verkligen upplevelsen och hela den här "så äkta"-grejen.

"riktiga" serier VS japanska animerade serier
0-2

Första dagen i april är dagen då vi blir lurade av fan allt och alla runtomkring oss. Inte bara folk lurar en utan även vädret. "Aprilvädret" brukar oftast vara synonymt med att det kan vara plusgrader, vindstilla och soligt ena dagen men förvandlas till ett grått, blåsigt, snorkallt intermezzo den andra. April månad är nån slags mellanfas mellan årstiden vinter och vår. Det är som april inte kan bestämma sig för om den ska hålla kvar vid vintern lite till eller släppta taget och låta våren få göra entré. Personligen finner jag det rörande att sista ansökningsdagen till högskolan och universitetet är i mitten på april, lite som ett lockrop "vill du vara vinter eller vår?". Jag har alltid älskat vintern men kanske ska jag prova omfamna våren iår?

(även om våren à la norrland kan vara ett äckligt ihopkok av humörsvängande väder, gammalt äckligt grus och en oidentiferbar sörja på vägarna som man alltid drar in med skorna...men den har ändå en viss charm)

Det känns ganska lamt att sitta och titta på en kritikerrosad serie som troligtvist har multimycket pengar i budget och ändå se kameramikrofonen i bild eller kamerasnubben i spegeln, inte bara en gång utan flera gånger!

"Riktiga" serier VS japanska animerade serier
0-1
 

Man börjar undra vad man har för slags blogg när dom populäraste sökorden är "Juha Valjakkala" och "AnnKristins biskvier".

Har Svenska Simförbundet tagit bort Silvergrodan!? Det var ju det enda märket förutom Baddaren som jag lyckats ta! Nu har dom hittat på spexigare märken som Pingvinen och Hajen. Inte nog med att det här underminerar det lilla självförtroendet jag hade om min "simförmåga" nu ska man känna sig gammal också (fast pingvinen var jävligt söt).

Hej bloggen. Jag hade en jättebra idé som jag vill fota och lägga upp idag. Tyvärr uppstod det komplikationer. Komplikation ett var att jag tyvärr inte har babianarmar så att jag kan fota mig själv från två meters avstånd. Komplikation två var att ljuset var så kasst att jag lika gärna kunde ha pissat på mig själv och tänt eld. Komplikation tre var att äiti's kamera är så crappig att det inte går att sätta på självutlösare och ställa den på ett bra ställe och sen posa. Nu skiter jag i det här. Vem vill ha en blogg med en massa fina bilder lixom?

.....jag ska gå och kolla på kameror på internet nu, hejdå.

P.S. det där med babianarmar är ingen dum idé, hade jag sånna skulle jag kunna dra upp dragkedjan själv på mina fina klänningar och komma åt överallt när jag duschar. Bara en tanke.

Synonymer är ju bara för härligt. Slog upp ordet "separera" och fick upp följande förslag :

Vad sägs om det? Centrifugera! Numera ska jag börja använda följande ord i t.ex följande sammanhang : "Älskling, jag tror jag vill centrifugera"

Jag har hittat den perfekta resan. Ett av mina löften till mig själv i år är att jag SKA åka utomlands under 2011 (nästa år går ju jorden under så då är det försent). Min "erfarenhet" av att "åka utomlands" är två snabba besök i landet Lettland och det var knappast några nöjesresor. Iallafall. Den perfekta resan är funnen. Nu måste jag hitta det perfekta resesällskapet och sen fixa fram lite snabba cash.  Gärna snabbt.

Nu ska jag läsa lite för jag har totalt glömt bort att läsa dom "riktiga" böckerna jag lånade och snart måste jag återlämna dom innan biblioteket skickar gestapo efter mig. Sen kan jag konspirera på en plan hur jag ska skaffa snabba cash och knåda mina ömma fötter.

Uvidimsya pozzhe tovarishchyeĭ!

Jag lånade en stegräknare till dagens arbetspass och ser nu att jag gått fem kilometer. Det låter jättemycket men jag tycker inte att jag gått särskilt mycket idag. Känns som om jag mest stod och diskade eller kokade kaffe m.m. Jag ska ha på mig den imorgon också. Sen är den inte riktigt inställd för min kroppslängd så det kanske är mer steg än den visade bla bli bla.

Inatt drömde jag bland annat att jag släckte en eldsvåda inne på ett zoo och räddade två noshörningar från att brinna upp. Sen minns jag inte så mycket mer eftersom jag abrupt fick ramla upp ur sängen. Jag försov mig och fick skynda på mig mascara och lite kaffe innan jag stapplade in på jobbet (visserligen i tid). Voi voi. Jag skyller allt på Dexter. Har femtusen år efter alla andra börjat se den serien och jag är beroende! Fy fan vad den är bra. Har redan plöjt igenom två säsonger. Skulle verkligen vilja se några avsnitt nu på momangen men det går verkligen inte för sig. Får förpassa mig själv i säng så jag är fräsch och utvilad klockan halv sex imorgon bitti.

En annan kul grej är att storebror & Co ska spela på House of metal! Äiti fick ett samtal från deras manager och sa att alla mammor var inbjudna att se konserten. Haha. Fan, nu måste man skaffa biljetter. Inte en chans att man kan förlora mot sin egen morsa (och sen vill jag verkligen se Dark Tranquillity live!).

Fan nu ska jag dra nåt gammalt över mig, godnatt!

Den här veckan har varit lite kafka-artad. Jag har sovit som en mrutt och jag räknade ut att jag kanske fick sju timmar på tre dagar! Ibland önskar jag att jag kunde swappa mig själv som jag gör med min mobiltelefon. Att likadant som du kan ändra mellan "ljudlös", "möte", "utomhus" och "normal" på mobilen så kan jag ändra mig själv mellan "ledig", "arbete", "sömn" och "vaken" bara att nämna några exempel. Hur smidigt hade det inte varit att från "arbets"-läget bara kunna svischa på "sova" och sen begära automatisk väckning på en själv prick klockan sex noll noll på morgonen. Fräsch, utvilad och redo för dagens alla aktiviteter.

Sen kanske jag har sett på för många futuristiska framtidsfilmer, men när kommer ögonscanning* istället för ett #@!% plastkort där man ser ut som ett freak eftersom dagen då man skulle ta kort så hade man en varböld mellan ögonbrynen, smutsigt hår och sen råkade man få en tillfällig halvsidesförlamning i ansiktet när man skulle krysta fram ett leende. Och när ska man kunna spela in sina drömmar**? Då skulle vi verkligen ha intressanta biofilmer eller klipp på youtube (istället för ekorrar som spelar piano eller ryska gruvfyllon). Jag skulle lätt vilja se vad andra drömmer, eller bara uppleva mina egna galna drömmar igen!

Annars då? I måndags firade vi issä's sextioårsdag med smörgåstårta och chokladtårta som ingen mindre än jag själv knåpat fram i en kaos-artad timma. Tårtan var okej, jag gjorde en chokladtårta i hänsyn till att storebror den äldre inte tål röda bär. Tårbotten var choklad och i det understa lagret hade jag mosade bananer som jag rört ihop med vaniljgrädde. Det andra lagret bestod av vanilj- och chokladcreme med chokladbitar. Sen täckte jag tårtan med chokladgrädde och dekorerade den med lite spritsad konst. Rena bomben. Sen har jag jobbat, varit sömnlös, sett dom första avsnitten av Dexter (tusen år efter alla andra) och så vidare.

Imorgon är jag ledig och ska försöka göra så lite som möjligt! Käka riskakor med ostsmak och se på anime. Kanske baka en chokladpaj. Vi får se.

Uppdatering: jag lägger upp en bild på tårtverket!

* = från filmen Minority Report (2002)
** = från filmen Final Fantasy - Spirits Within (2001)

Lördag var en såndär dag då jag hux flux hade blivit inbjuden till festligheter i staden. Den som pockade och lockade var cupcake* så det var bara att rasa upp från sängen efter fem timmars sömn, tugga alvedon, tvätta ansiktet med (min nya och hur-fucking-bra-som-helst) ansiktskräm och sen sätta sig på den skrangliga bussen. Jag gillar att åka kollektivt men jag gillar inte att åka expressbussarna. Oftast är dom överfulla till bristningsgränsen och man får sitta i trappan eller på dass eftersom halva ovansidan av dubbeldäckarn har slukats upp av den fisförnäma "affärsklassen" (där det typ sitter en halvgammal gubbe med flint, mjäll på kavajslaget och en kvällstidning. Annars gapar den tom och öde). Det som gjorde den här resan angenäm var 1, en kommentar från busschaufören när jag skulle betala min biljett "vilka otroligt vackra ögon du har...man riktigt dras till dom när du tittar på en", men gud, en människa som ger random folk spontana komplimanger! Och jag som trodde att jag var den enda som gjorde det (IRL, alltså)! Nej det var riktigt fint och jag sken som en sol resternade tid av resan. Det och anledning 2, ett sms från cupcake där hon skriver att hon kostar på en dyr fin flaska vodka eftersom jag kommer och hälsar på. Fan kosta på sig köpesprit till mig, ja det är fan vänskap.

Ja då spelade det faktiskt ingen roll att jag var så bakfull att jag höll på storkna varje gång bussen krängde till eller att min mp3-spelare började muppa sig och vred ner ljudet av sig själv. Helt freaky, jag var tvungen att ratta upp ljudet nonstop medans det sänktes. Ni kan ju föreställa er hur det kan ha låtit.
"Truth you find through your adversities
Will defend you
As your powers and all your energies
Conspire to carry you"**

När jag trodde att jag var framme vid busstationen så märkte jag att jag inte kände igen landskapet utanför bussen och vart riktigt rädd och trodde att jag suttit så djupt i mina tankar att jag hamnar i nån ökenstad, typ Nordmaling. Men det visade sig att bussen shanghajat sig runt en jävla omväg och åkte via Ica Maxi istället för den sedvanliga turen förbi Mariehem och NUS. När jag väl ramlat ut från bussen skyndade jag mig med mina väskor och min Kicki Danielson-festis*** iväg till gallerian där jag skulle möta upp cupcake. Jag gick förbi Ur&Penn och råkade läsa att deras örhängen bara kostade tjugo kronor styck och då fick jag hybris och rusade in och slet ner fem-sex par örhängen. Jävla bajs. Sådär är det alltid. Jag har absolut, under inga omständigheter, planerat att köpa nåt från butiken men sen dras jag likt en fluga till skit och står helt plötsligt i kassan med händerna fulla med billiga plastörhängen.

Okej bäst jag avrundar innan det här inlägget blir ett Tolkien-kapitel. Lördagen var en trevlig dag och kväll. Det vart lite orgasmstatiska ögonblick inne på Scorett, blyga violer inne på Tomtebo's pizzeria, äppeldrinkar som botade baksmällan, en smygis, ett jävligt rakt hår, ett begravninsgpar, köpesprit, melodifestivalen, Stephen Urkel, zebra-outfit, snapsar, gayfest, fest i en taxi, en kö som aldrig rörde sig,  två alikor inne på ett kristet café, en halv negerboll, hallondrinkar, mintuu och så vidare och så vidare.

Söndagen var däremot sådär. Buss genom halva stan i ett inte så fräscht skick, en skräckinjagande uppsyn som skrämmer även den mest modigaste mannen, ostkrokar i en solig soffa framför The Mentalist och en ganska bra svensk film, ryska gruvfyllon och tillsist racerköra genom stan för att hinna med en buss som ändrat avgångstid. Voi voi. Tur man har jobbet, annars skulle man aldrig återhämta sig från sina helger!

* = cupcake är ett smeknamn på en väninna. Anlednigen till att hon kallas cupcake är för att hon är underbar och söt på utsidan och smaskig och god på insidan (jag själv är som en mandelkubb - bitter på utsidan men god att doppa!).

** = Vers från Carry You av VNV Nation.

*** = En Kicki-Danielson-festi är såklart en 3-liters box som man stoppar ett sugrör i.

Något oskarp och blurrig men här kommer en hälsning från eder makthaverska:

Ända sen tidens begynnelse, eller rättare sagt, den dagen då jag som liten parvel klev in genom grundskolans karaktärsdånande entrédörr har jag haft veckodagsstyrda maträtter. Lågstadiet, mellanstadiet och tillsist högstadiet. Alla dessa tre stadium har lärt mig olika saker att ta med i vuxenlivet, men maträtterna har alltid varit detsamma.

Måndagar är den värsta dagen på veckan, då var det "svensk husmanskost" som potatisbullar, kroppkakor, blodpudding, pölsa och såvidare.
Tisdagar var väl inte heller så latjolajbans, då fick man om man hade otur pasta ost och skinksås och om man hade tur, köttbullar med stuvade makaroner. Eller så varvade mattanterna med den vattninga och smaklösa spagettin och köttfärssås. Drog man vinsten var det pannkakor (och hade man ännu mera tur - grädde).
Onsdagar var det alltid fisk. Favoriten var ströbakad torsk, kokt potatis och spenatsås. Jag vet inte vad dom gjorde med den där spenatsåsen, men den var helt ljuvlig.
Torsdagar var grytornas dag, olika köttgrytor med spännande och exotiska namn eller nån läskig kycklinggryta.
Fredag! Älskade fredag! Soppa eller gröt beroende på om det var jämn eller udda vecka. Bästa dagen på hela veckan. Risgrynsgröt, mannagrynsgröt med äppelmos eller nån god soppa med mjukbröd till. Ingen unge gick hungrig ut från matsalens portar (till skillnad från måndag då alla magar knorrade högt).

Även om man gnällde en hel del på maten och köpte choklad i elevrummet för orka med lektionerna på eftermiddagen så har jag gillat att det varit som det varit. Eller jag förstod inte att jag höll rutinerna kära förräns dom fuckade upp matsedeln när jag gick i gymnasiet och serverade soppa på en måndag och pannkaka på en fredag. Vidrigt. Eller när dom tog bort gröt och soppa eftersom det inte räknades som "riktig mat". Flera veckor därpå fick vi pizza, hamburgare och pitabröd istället. Som om det skulle vara bättre mat. Men soppan och gröten gjorde revansch och kom tillbaka på matsedeln, dock inte lika frekvent. Men när det var en fredag och dom serverade gröt eller soppa, ja då åt jag tills jag rullade!
 

Idag är det onsdag så då äter jag ströbakad fisk,
ortens pären, dillsås och en enkel och fräsch sallad!

P.S. givetvist tillkom det andra maträtter än dom jag nämnt.

Här skulle jag ha skrivit om mina tankar och funderingar om den fjortonde februari, ur ett singelperspektiv. Men eftersom det fanns risk att hela inlägget skulle framstå som sentimental och känslomässigt dravel lät jag bli. Sen fanns det också risk för att jag eventuellt skulle få en massa medlidsamma kommentarer från antingen folk som är i förhållande eller folk som, precis som jag, är bitter. Så då lät jag ännu mera bli.

MEN! Jag har inget emot att dom har sminkreklam för läppstift inför den fjortonde februari med rubriken "för kyssvänliga läppar", eller matchande parfymset för "han och henne" eller t.o.m att affären skickar ut reklamblad som dryper av tips för kärleksfulla middagar och så vidare. MEN. När min favoritbokhandel från internet börjar skicka ut mail...vars är vi då på väg?

Jag har lagt ner en massa pengar på klet som jag smetar in i håret för att döda mina underliga lockar som ploppar upp och istället göra det rakt och fint. Oftast går det inte att göra så att "lockarna" försvinner utan nån enstaka sticker fram ändå.

Men när jag vaknade i natt och gick på toaletten fick jag en chock. När jag tittade mig själv i spegeln så var håret spikrakt.

Detta har aldrig hänt förut.

Jag satt och bekantade mig med min nya ritplatta när jag fick kvällstidningen viftandes i ansiktet. Jag brukar vanligtvist inte läsa kvällstidningen eftersom jag tycker journalistiken är undermålig. Men just ikväll var det ett ämne som intresserade mig till att lägga ifrån mig mitt arbete och läsa tidningen, eller ledarsidan rättare sagt. "Jorden anropar Robertsfors" är titeln på Malin Siwe's ledare och jag läste den med blandade känslor.

Jag saxar ett stycke från Malins text : 

"Ta skolan. Skolinspektionen granskade den i fjol och blev överaskad. Negativt. "Skolninspektionen bedömer det som anmärkningsvärt att några förbättrings- och kritikområden som presenterades 2005 fortfarande inte åtgärdats...Kommunen måste vidta åtgärder inom alla verksamheter för att förbättra elevernas kunskapsresultat", skriver granskarna. Trots sin litenhet har Robertsfors eget gymnasium, Jenningsskolan. Eleverna är få, i höstas var det 62 stycken uppdelade på sex program. Det är dyrt för kommunen. Och sannolikt inte bra för eleverna heller.

Malin Siwe är duktig. Mycket. Att nämna "skolan" och att sen presentera kritik från skolinspektionen som "skolan" fått är listigt. För direkt efter nämner hon gymnasieskolan Jenningsskolan vid dess namn. Är man inte insatt i kommunens angelägenheter så kan man göra missförståndet att tolka det som om det är Jenningsskolan som fått skolinspektörernas vrede över sig. Jag kanske är helt ute och cyklar med punkterat däck men var det inte grundskolan som presenterat dåliga betygsresultat? Ska jag tolka detta som ett försök att svärta ner Jenningsskolan ytterligare? Som om det inte räckt med politiker som hjärntvättat elever och föräldrar med svarta rubriker i lokala tidningar i flera års tid.

Jag fortsätter.

Sen nämner Malin Siwe det låga elevantalet på skolan och att "det är dyrt för kommunen". Exakt vad är det som är dyrt Malin? Är det en nedläggning av gymnasieskolan eller är det dyrt att gymnasieskolan är kvar? Jenningsskolan består inte bara av ett ungdomsgymnasium, men eftersom du inte är folkbokförd i Robertsfors kommun förlåter jag dig ifall du missat det.

Jag saxar ett stycke ur undersökningen "Analys inför beslut om Jenningsskolan" för att visa vad jag menar.

"2.6 Kvarvarande verksamhet vid en nedläggning enligt BoU:s förslag

Förslaget om en nedläggning av Jenningsskolan innebär inte att all verksamhet upphör. De verksamheter som fortsatt skall drivas vidare är:
* SFI
* KomVux, GrundVux
* SärVux, Gysär
*IV
Då Jenningsskolans verksamhet i sin helhet är väldigt intergrerad är det svårt att avskilja delar av verksamheten och beräkna kostnader. Det torde dock vara rimligt att anta att de kvarvarande verksamheterna komer att bli dyrare i och med att de idag i mycket stor utsträckning bedrivs integrerade med ungdomsgymnasiet."

Du skriver Malin i början på din ledare att kommunens slogan "Sveriges bästa kommun" är ett påstående som inte har täckning alls. Dito. Att det vore dyrt för kommunen och sen påstå att det sannolikt inte är bra för eleverna - har du täckning för det påståendet? Har du frågat några elever eller har du undersökningar som stärker ditt uttalande? Jag är idel öra.

Att eleverna på gymnasieskolan skulle vara dyra är ett argument som flitigt använts av politiker som ville lägga ner skolan och argumentet har bemötts flertalet gånger.  Hans Lindgren (S) går igenom elevkostnaderna i sitt blogginlägg "Jenningsskolan och dåliga underlag"  som jag välkomnar dig, Malin att läsa. 

Avslutningsvist gav du råd till lokalpolitikerna i avfolkningsorter att dom skulle lämna drömrymden. Eftersom jag inte är lokalpolitiker tänker jag ödmjukast skita i ditt råd. Jag lämnar inte drömrymden. Jag tänker fortsätta lägga ner energi på att ungdomarna ska få vara en del av Robertsfors kommun. Tack för ordet.

//Minna Toivanen, f.d. elevrådsordförande vid Jenningsskolan, ungdom och samhällsmedborgare i Robertsfors kommun.

När jag köpte min nya dator var jag helt överförtjust. Bara tanken att äntligen skulle jag få spela mitt älskade The Sims 3 gjorde mig alldeles knäsvag. När jag gjorde beställningen på datorn var jag ivrig att köpa hem spelet direkt så jag skulle kunna spela omgående när datorn anlänt. Såhär i efterhand var det bra att jag höll tillbaka min iver och avvaktade. Har datorn ingen CD-läsare är det kanske lite meningslöst att äga ett PC-spel. Skit. Men då såg jag via en hemsida att man kan köpa spelet online och få ner det direkt till datorn. Häftigt! Kunde detta vara lösningen på mitt problem?
Skulle inte tro det. För att ha tillgång till denna extravagansa alternativ måste man äga ett betalkort som hängt med i utvecklingen. Som ett flashigt Mastercard eller ett ännu flashigare VISA. Man ska inte äga ett pinsamt och skitkasst Maestro som jag.
Jävla rippoli, det där #%@!-kortet har inte gjort nåt annat än ställt till det för mig ända sen banken prackade på mig korten när jag var ung och blåögd. Jag vet inte hur många gånger jag stått på krogen pank och försökt betala med kortet, bartendern har redan sprätt upp cidern och konstaterar sen att "eh, ursäkta, ditt kort funkar visst inte". Jag kan inte ens handla halstabletter på bensinmacken i byn.

Sen har jag blodiga baronens-vecka så jag är labil, gråtmild och skitförbannad. Knarkar värktabletter, är lika uppsvälld som Hindenburg, sover på handdukar och länsar allt som liknar choklad i skafferiet. Kanske en sked med ögonkakao kan trösta mig med att jag inte kan spela mitt spel?

P.S. Jag har även börjat använda min Lady Care-magnet så jag fick en detox-effekt på all misär. Men jag räknar med att den lilla magneten ska göra underverk sen. Läs mer om det här (obs, bara för kvinnor)

P.S. 2. Det här var tredje försöket att skriva ett inlägg, VK assrapade mina inlägg innan.

Yes, var orolig att jag lagt av mig efter en lång tids dvala på Betapet, men icket!

Victory!

När grisen ligger och vilar på sin filt ute i köket drar han in sina små (men något tjocka) ben under sin kropp. Han...som..ruvar på dom. Då tycker jag han liknar en stor och svart sovsäck. Eller en ubåt...Fast egentligen förskönar jag nog alltihopa. I själva verket ser han ut som en gigantisk hårig bajskorv. Men han är jävligt söt iallafall!

Mitt hår är en enda röra. Det är verkligen i behov utav en rejäl ansning, urtunning och uppklippning. Sen är hårfärgen urtvättad och det ser minst sagt dassigt ut! Imorgon är det jag som beställer klipptid! Jag tjuvläser i bloggen att oktober den åttonde var senast jag klippte mig och oktober den fjortonde färgade jag det sist så nog fan är det dags igen. Himla bra med blogganteckningar, annars hade jag aldrig haft nån koll på mitt liv. He he.

Jag har varit lite bortskämd som haft kortklippt hår rätt så länge så jag har glömt hur mycket arbete långt hår faktiskt kräver. Förut kunde man blöta håret lite snabbt i handfatet på morgonen och gnugga två-tre gånger med handduken så var det torrt (visserligen fick man tvätta det oftare eftersom korta frisyrer ser förskräckliga ut på morgonen). Nu måste tvätta det omsorgsfullt och skölja ur tills armarna domnar och gnida in balsam ordentligt så håret inte blir torrt som fnöske. Sen får man stå i över femton minuter och blåsa det någalunda torrt så man inte förfryser sig när man ska ut.
Just innan jag skulle på jobbet tidigare idag och stod och blåste håret, i vad som kändes som en evighet, slog det mig att min hårtork har några år på nacken. Jag tror jag fick hårtorken i julklapp för hundra år sen så det kanske är dags att låta den gå vidare till elektronik-himmelen. En hårtork som blåser halvljummet och som man måste blåsa med i en halvtimma kan knappast vara bra för miljön. Nej, när lönen kommer så blir det nya fungerande elektronikgrejer till mig själv. Ny dator, ny hårtork, en vattenkokare och kanske en ny mp3-spelare. Det vore roligt att ha en mp3-spelare som har en fungerande display och som man kan flippa låtar på som man vill.

Nu ska jag läsa dom sista sidorna ur Utrensningen av Sofi Oksanen. sen blir det att dra ner rullgardinen och få sig sina sex timmar skönhetssömn. Ajdöss!

Idag har varit en bra dag. Jag har bara haft Mr.Hyde, Hin Håle, Dr.Acula, Grinchen och Frankenstein på tébjudning. Utan té. Och när jag tänker efter så bjöd jag inte ens in dom.

Jag drömde inatt att jag hade en silvergrå fuskpäls och befann mig på en konstutställning med bisarra tavlor som lika gärna kunnat vara ett tryck på påslakan, sen var jag på krogen och försökte beställa en Gimlet cocktail men ingen bartender visste hur man gjorde och försökte hela tiden pracka på mig Mojito eller White Russian. Till sist slängde dom ut mig eftersom jag bröt mot deras "policy", dvs "bartendern har aldrig fel".
Sen arbetade jag på ett behandlingshem och i den här sekvensen av drömmen var allt i svartvitt och jag hade en vintagebaddräkt, en gigantisk strandhatt med brätt och gick runt och konverserade med behandlingshemmets gäster. Sen vaknade jag av att jag var otroligt törstig och kissnödig. En tämligen underlig kombination.

*

Vanligtvist är jag en person som gulpar i mig ett helt glas vatten i stora klunkar. Nu var det tur att jag var så torr i munnen att jag först tänkt ta en liten sipp för att blöta ner min torra strupe. För vad får jag se om inte två döda blomflugor i glaset! Blä. Efter att ha kastat två sorters vatten tittade jag på klockan och stönade när jag såg att den var tre på morgonen. Alldeles för tidigt för att vakna och alldeles för sent för att försöka somna om. Jag kliver vanligtvist upp vid femtiden när jag arbetar morgonpasset så jag knäppte istället på mp3-spelaren för att få tiden att gå. Min mp3-spelare är en svart liten sak av märket Avant, när jag beställde den så var jag noga med att se till att man skulle kunna plugga in den direkt till datorn. Istället för att tjaffsa med kablar hit och dit, som mina tidigare modeller har krävt. Döm min förvåning när jag får hem den och ser att, visst har den usb-sticka så man kan plugga in den direkt till datorn. Men den drivs av batterier! Va? Jag var helt övertygad om att batteridrivna saker var "old school" och höll på avvecklas. Njet.
Min stackars Avant har hängt med ett tag nu och den ser inget vidare ut. Hylsan man ska täcka över usb-stickan med har försvunnit för länge sen, och ett tag var luckan till batteriet också försvunnen. Sen lyser bara displayen blå. En gång i tiden kunde man nog se vad låten hette, hur mycket batteri man hade och så vidare. Men jag tror den norrländska kylan tog död på den funktionen ganska snabbt. Och nu har det blivit nåt error som gör att när jag kommer till sista låten på listan så kan jag inte svippa över till den första utan den spelar samma låt om och om igen. Så när jag lessnar på att höra samma låt om och om igen får jag backa tillbaka (för nån shuffle-funktion finns det fan inte). Sen gjorde jag en annan upptäckt när jag låg i mörkret, att jag inte tänkt på det förut är ett mysterium. I min mp3-spelare som har några år på nacken har jag samma musik som när jag fyllde den för första gången. Helt otroligt. Nån enstaka ny låt har jag lagt in, men mer än hälften av låtarna har hängt med i flera år. Då kan vi snacka om slitstark musik som man inte tröttnar på.

Åh, nu är klockan snart halvsex, då kan jag dricka kaffe och sminka mig.

Dagens "man vet": man vet att när man råkar vika ihop kontaktlinsen och när den åker bakom ögonlocket så gör det #!%@ ont. Sen vet man att ögat stänger ihop sig i ren överlevnadsreflex så man får bända upp ögat med våld så man kan peta ut kontaktlinsen som vikt sig i tre delar. Sen vet man att när man ska prova stoppa in kontaktlinsen igen så finns det givetvist lite mikroskopiskt ludd som gör att det åter igen gör ont som i självaste #!%@. Detta inträffar såklart alltid när du har bråttom.

Hur du bör spendera sin lediga förmiddag när det är kanonvinterväder utomhus:

# du bör gå ut och ta en lång uppfriskande promenad och passa på att lapa nyttiga D-vitaminer, sen skadar det inte att du får lite färg i ansiktet så folk slutar tro att du sminkar dig med vitt puder (vilket jag alltså inte gör). Sen kunde du ha passat på att promenera förbi biblioteket och lånat lite böcker.

# du borde ta på dig täckbyxor och bygga en snökoja/snögubbe/snölykta på gården.

# du borde lånat en pulka och åkt i stantorsvallen*! Och tagit med dig matsäck och kokat varm choklad.
 

Hur du egentligen spenderade din lediga förmiddag när det var kanonvinterväder utomhus:

# du drack kopiöst med kaffe inomhus.

# du tittade på Golgo 13 (tänk japans motsvarighet på James Bond, fast mera kick-ass)

# du lyssnade på gamla skumma technolåtar** från 90-talet jättehögt medans du stekte lite soyakorv inomhus.

# du tvättade håret och körde igång en tvätt, sen drack du mera kaffe. Slut på intressant information.

* = söt liten skidbacke med ett vattentorn längst upp. Generationer av barn har struttat nedför backen på friluftsdagar med sin pulka, stjärtlapp eller den-där-saken-med-skidliknande-saker-och-ratt. Men när dom kommer upp i puberteten och blir bortskämda överger dom backen för Bygdsiljum's skrytbacke.

** = exempel på skumma technolåtar från 90-talet är : Ice MC - Take away the colour, Fun Factory - Pain, Coro - Run away och E-Type - Russian Lullaby.

Läste en vänninas blogg att hon inte riktigt visste vad hon skulle känna inför nyårsafton och det nya året. Jag skrev en kommentar att jag inte heller vet vad jag ska känna inför det nya året, kanske lite skrik och panik (Skrik och Panik, var inte det namnet på dom där smådjävlarna i den tecknade filmen Herkules? Ett år hade jag en kalender med motiv från filmen, man fick den när man premunerade på Kalle Anka).
Men det sammanfattar ganska bra hur jag känner mig just nu. Nu var det ett halvår sen jag tog studenten och det är dags att jag börjar besämma mig vad jag har tänkt göra i framtiden. Vilket känns en aning jobbigt. Jag minns att jag kände panik redan flera månader innan studentdagen. Jag och en klasskompis hyperventilerade tillsammans att nu jävlar ska vi ut i vuxenlivet, nu är det slut med skolan och nu ska vi veta vad vi ska göra med våra liv.
Göra med våra liv? Jo men pyttsan. Inte visste vi det, eller åtminstone jag hade ingen aning. Inte heller visste jag vad jag skulle göra i framtiden när jag var femton och skulle välja gymnasieprogram. Det enda jag hade till hjälp var några kataloger och ett kort samtal med syokonsulenten (som tyckte att florist kanske kunde vara nåt för mig? Men sen frågade jag hur det såg ut med jobb som florist och då föll det pladask). Iallafall. Dom där katalogerna var väl inget vidare till hjälp för mitt femtonåriga jag, jag tror jag valde nåt som lät lagomt spännande och bra så då vart det Filmestetiska programmet som fick mitt kryss. Det ironiska här är att jag aldrig hade hållit i en filmkamera innan. Men så är drömmarna hos en femtonårig tjej utan erfarenhet, en aning naiva. Dom flesta i klassen visste väl inte heller riktigt hur dom skulle välja så dom kopierade varandras val och nästan alla började på ortens gymnasieskola samma höst. Själv gjorde jag några dåliga val men tack vare dom dåliga valen så hamnade jag tillsist rätt, även om det tog några år. Och nu sitter jag här och funderar igen. Den här gången får jag klara mig utan en syokonsulent och kataloger. Men kanske måste jag våga ta en vild chansning igen för att se vars jag hamnar. Livet är för kort för att man ska vara apatisk och inte våga ta risker.

Över och ut.

Hur vet man när man är "vuxen"? Jag kan omöjligt tro att man mirakulöst förvandlas från bråkig snorig ungdom tilll respektabel, ansvarsvull och medveten vuxen när man fyller arton. Jag är tjugonånting och jag börjar misstänka att jag fortfarande praoar som vuxen.
Om det finns nån där ute som har svaret på min fråga är ni välkommen att lämna en kommentar. Fast innefattar ert svar ordet "barn" är jag inte intresserad.

Tack för det här (halv)året och hoppas vi ses igen nästa år!

(fr.v har vi Domo-kun, minigrisen Putte, Murgle Phil & sist mig själv)

Sen jag började blogga den 17 Juni har jag hunnit med 400 inlägg
och 60 000+ sidvisningar, varit mest kommenterade bloggen en vecka och spökat på "topplistan" några gånger. Detta känns otroligt roligt för min lilla nybörjarblogg, tack allihopa!


 

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
(kan även innefatta saker jag varit med om under året som jag aldrig varit med om förut)

- Tog studenten, första familjebröllopet hölls, drack min första öl, åkte på husvagnssemester, åkte båt, hade frugan på besök i byn, röstade i riksdagsvalet, började blogga, besökte Uppsala, tog hand om ett eget hushåll, började med inredning, fick stopp i toaletten, åskan slog ner i mitt hus,  drack mojito och så vidare.
 
2. Höll du några av dina nyårslöften?

- Jag hade tretton stycken nyårslöften och här nedan bifogar jag hela listan. Det som är överstryket är saker som jag avklarat.



3. Blev någon av dina vänner förälder i år?

- Nej, sånna vänner brukar inte få fortsätta att vara vän med mig, hö hö. Nä skämt åsido bara. Dom höll sig i skinnet i år.

4. Dog någon som stod dig nära?

- Han stod mig inte nära, men det var en person som jag respekterade mycket.

5. Vilka länder besökte du?

- Narnia...okej då, inte ett enda! Fan, nästa år SKA jag resa nånstans!

6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha 2011?

- Jag vill ha en mysig lägenhet i centrala Umeå i 50-talsstil. Sen vill jag ha en ny dator som inte stänger av sig hela tiden.

7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?

- När storebror gifte sig och när jag tog studenten.

8. Vad var din största framgång 2010?

- Hm, knepigt. Att jag lyckades dricka min första öl kanske?

9. Största misstaget?

- Att jag började röka igen. Men till mitt "försvar" så är det absolut inte på samma nivå som förut.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

- Några förkylningar, en halsfluss, menssmärtor, en hel del tandvärk första halvåret och lite uppskrapade knän.

11. Bästa köpet?

- Jag är duktig på att fynda saker på second hand eller tradera, men annars tycker jag att min (dyra) leopardpäls med dragkedja var ett riktigt bra köp. Den värmer väldigt bra nu när det är över tjugo minus grader, sen är den fabulöst snygg. Självklart är det inte äkta päls.

12. Vad spenderade du mest pengar på?

- Mat, toalettpapper, bindor, böcker, strumpbyxor, sprit, bussresor, lättsaltade chips & skivor.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?

- Det finns nog en hel del pärlor under årets lopp som gjort mig glad, men jag tror nog jag var riktigt fucking glad när brorsan gifte sig. Det var en helt awesome händelse. Cermonin, klänningen, all kärlek, maten, människorna, danserna. Ja allt.

14. Vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2010?

Audio Killer Loop - Dir en grey
Ein blick zurück - L'âme Immortelle
Kuchizuke - BUCK-TICK
Abandoned - Kamelot
Caroline - Crematory
Indestructible - Robyn
La lei la -  Lalla hansson
Hiekka - Apulanta
White wedding - Billy Idol
 
(ny) 15. Vem, vad eller vilka får årets "usch" av dig?

- Folk som tar bilen i onödan, folk som inte kan källsortera och trasiga luftkonditioneringar.
 
16. Vad önskar du att du gjort mer?

 - Bastat, tagit ansvar, läst böcker, sett på teater, rest, pratat, svarat i telefon, tagit långa promenader på måfå, solat, varit mer klimatsmart, kramats och så vidare.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?

- Tjatat, bråkat, varit bakfull, varit apatiskt, ratat, varit pank, slösat energi på människor som inte förtjänar det, åkt bil, ätit socker och så vidare.
 
18. Hur tillbringade du julen?

- Jag arbetade, men jag såg Tomtens verkstad och fick äntligen höra den kultförklarade meningen "Har jag närt en kommunist vid min barm?!"  från Karl Betils julafton.

19. Blev du kär i år?

- Nej (den här frågan ryker nästa år).

20. Hur många förhållanden?

- Flera tusenmiljarder såklart! (den här frågan också)

21. Favoritprogram på tv/datorn?

- Har sett otroligt lite på tv, nån gång kan jag se lite Top Model, program med min älskling Gordon Ramsay och dokumentärer. I år har jag varit duktigare att se på anime och dom bästa serierna har varit Shiki, Golgo 13, Fairy Tail, High school of the dead, Ookikku Furikabutte säsong två, Eyeshield 21, sista sägongen av Nodame Cantabile och sen kommer jag inte ihåg nåt mer på rak arm.

22. Bästa boken/böckerna du läste i år?

 - Ormar och piercing, Baby Jane, Potensgivarna, Jag är din flickvän nu, Välkommen till Fjuckby, Varje dag man inte äter pizza är en seger, Happy Sally, This charming man och sen har det varit en hel del repriser.

23. Största musikaliska upptäckten?

- Helt klart Apulanta. Hade bara hört en låt med gruppen tidigare men iår har jag verkligen upptäckt gruppen på riktigt. Många låtar som jag lyssnat på om och om igen under årets lopp, bäst var nog Hiekka, Käännä se pois & Tuhka ja veri (no shit är det ett finskt band?).
 
24. Något du önskade dig och fick?

- En massa snö till min födelsedag!
 
25. Något du önskade dig men inte fick?

- Norrsken till min födelsedag!

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?

- Tog sovmorgon, drack kaffe, bloggade, lyssnade på Bulldog Mansion, arbetade till nio, for hem och käkade knäckebröd och sen gick jag isäng (men helgen därpå firades jag med min familj).

27. Finns det något som skulle gjort ditt år bättre?

- Mindre tandvärk, bättre ventilation på sommaren, bättre ekonomi, trognare vänner, en snarkfri gris, Att Summoned Tide vann Rockkarusellen,  mera promenader,  lindrigare menssmärtor och en bättre kötid hos Bostaden.

28. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Här tolkar jag frågan som att det rör sig om min klädstil.

- Marinblått, turkost, leopard, pärlörhängen, mörkbrunt långt hår, silvrig ögonskugga, jeanskjolar, ljusblått och mönstrade strumpbyxor.  

29. Vad fick dig att må bra?

- Diskussioner, scrabble, umgänge, animekvällar i soffan, tända ljus, sömn, bra böcker, omtanke, skratt och så vidare.

30. Vem saknade du?

- Många, men jag sa det aldrig.

31. De bästa nya människorna du träffade?

- Träffade många härliga människor i år! Några härliga personer på kurs, en del på fest, lite knasiga typer via en internetcommunity men årets person är nog en viss vitblond skräckälskande finsk herre.

(ny) 32. Årets roligaste?

- Att folk misstar mig för en asiat.

(ny) 33. Årets händelse?

- Att brorsan och bandet fick släppa en skiva!

34. Årets största kärlek?

- Utan tvekan går titeln "Årets kärlek" till min storebror och hans fru (ledsen Victoria & Daniel!)
 
35. Årets besvikelse?

- Riksdagsvalet.

(ny) 36. Årets citat?

"Det du inte fick gjort igår får du fan göra idag"
- Minnalainen


37. Årets snällaste?

- Iggy, kör mig hela tiden till bussen, hjälper mig att bära lådor, hjälper mig hem med tunga matkassar, visar hur dammsugaren funkar, hjälper till när jag får stopp i toan och så vidare.

(ny) 38. En plats eller en händelse som du önskade att du befunnit dig på i år?

-Hyllningskonserten som hölls för Nobels fredspristagare Liu Xiaobo, jag är inget stort fan av Robyn men det här framträdandet får tio vodkaflaskor av tio.

 (ny) 39. Välj ut årets bild eller en bild som sammanfattar året som gått.

Bilden när jag dricker min första öl är en bra bild, den symboliserar att jag tar mig an nya utmaningar och sen har jag på mig min favorittröja som jag använde flitigt under årets gång. Den är köpt från Monki. Sen är 2010 året då jag färgade håret brunt och lät det växa ut.


 

(ny) 40. Utan att göra detta till nyårslöften, hur tror du att nästa år blir?

2011 är året jag definitivt lyckas ta mig från byn, får ännu längre hår, skaffar mig en tatuering, börjar antingen på universitetet eller arbetar på en ny arbetsplats. Jag sparar till en resa utomlands, promenerar mera, går oftare på museum eller teater, går på en blinddate, lär mig dricka rödvin och att busvissla. Sen börjar jag rita med ritplattan och provar att köra skoter. 

Tack tvåtusentio för ett hyffsat år, men nästa år blir nog bättre!

 

Jag hade tänkt skriva ett långt inlägg om min roliga dag i staden men nu är dagen slut och jag måste isäng. Fan.

Jag köper nästan uteslutet nagellack från Mavala. Små flaskor, inte så dyra, fina färger och lacket håller bra. Och eftersom flaskan är liten hinner man använda lacket innan det torkar ut, vilket jag har erfarit en del gånger med flaskor som är stora. Jag köpte nr 210 Red Diamond eftersom jag tyckte det såg fint ut med rött glittrigt lack. Tyvärr så fick jag intrycket att lacket skulle vara täckande glittrigt rött och när jag skulle måla mina naglar så fann jag lacket vara genomskinligt glittrigt rött. Besviken, ja. Det fanns "provmålade naglar" som man kunde beskåda och se hur lacket såg ut och det misstämde med verkligheten. Hade jag vetat att jag var tvungen att ha ett rött nagellack först och sen måla med Diamond Red hade jag inte köpt det.

Genomskinligt glittrigt rött nagellack

Jag är trött och min hjärna känns som pappersmaché och därför orkar jag inte blinka regelbundet, förhindra saliv på hakan samt skriva ett sammanhängande inlägg...så... voilá, ett stycke lista!

Lista över lördagen

# sov tre timmar inatt, låg mest och stressade upp mig att jag skulle bli somnlös och försova mig till jobbet, somnade till sist helt utmattad.
# vaknade panikslagen klockan fem och trodde att jag försovit mig
# låg i sängen och försökte snooza eftersom klockan bara var fem på morgonen.
# gav upp snoozandes och gick upp för att dricka två stora glas vatten i köket.
# stod i köket och stirrade ut på all snö som vräkte ner utanför fönstret.
# gick tillbaka till sängen och passerade minigris som låg utanför sin egen säng.
# la fleecepläden över minigrisen och la täcket över mig själv.
# låg och värmde fötterna tills klockan var kvart i sex varpå jag klev upp och tuggade i mig frukost bestående två knäckebrödsmackor med ost och en kopp kaffe (som jag inte tuggade i mig).
# sminkade mig och tog på mig turkosa fjärilsörhängen, lite fin kan man vara på jobbet.
# for på jobbet, mycket snö observerades och drogs in med skorna.
# arbetade så att svetten lackade
# klockan slår tolv och min rast på fyra timmar börjar.
# äiti & iggy väntar med bilen utanför och vi far på kooperativet och handlar.
# efter kooperativet far vi till den andra butiken som tyvärr inte är kooperativet.
# går in på klädbutiken och handlar rött glittrigt nagellack som jag ska ha till jul.
# härmar äiti och köper likadana diamantörhängen, märker även att folk stirrar på oss eftersom vi båda har leopardpälsar. Tänker att folk inte skulle ha märkt något om vi haft likadana svarta jackor.
# köper en skraplott och hoppas på storvinst.
# åker och hämtar upp storebror den äldre och far vidare för att äta på den lokala pizzerian.
# låter maten tysta munnen men pratar ändå.
# åker hem och såsar i soffan och diskuterar finsk hantverk och vad det kan vara värt.
# skrapar lott och var ett nummer ifrån tiotusen riksdaler.
# dricker starkt äckligt kaffe och skriver tråkig lista om min dag på min blogg, ska sen stirra på klockan tills det är dags att gå tillbaka på jobbet. Där ska jag koka glögg och dansa bugg med mina gamlingar.

Känner du att du har svårt att starta ett bra samtalsämne med dina kollegor på jobbet/klasskamrater på skolan? Inser du att dom är alldeles för korkade för att diskutera sinologi eller om Fjärilseffekten? Då har jag åter igen tips på samtalsämnen som du kan droppa när tystnaden blir för outhärdlig.

Samtalsämne nr 5: "Vad händer med saker som inte blir sålda?"
Vad händer med saker som inte blir sålda under en rea i t.ex en klädaffär? Återvinns alltihopa för att bli nya kläder eller kastas det bort? Kan det vara så att det skickas vidare till Kroatien där folk tror att det är "senaste nytt"?Ta Lagerhaus som ett annat exempel. Dom byter hela tiden ut sitt sortiment med nya inredningsföremål, men vad gör dom med det som inte vart sålt?

Samtalsämne nr 6: "Moment 22 på arbetsmarknaden."
Ibland kan man se jobbannonser där dom kräver att man har erfarenhet av t.ex akutsjukvård. Men om alla ställen kräver att man har erfarenhet av akutsjukvård, hur får man då anställning?

Samtalsämne nr 7: "Har dygnet-runt-affärer lås på dörren?"
Ja, den här läste jag i Dassboken och jag kan inte släppa tanken: har dom lås på dörrarna och om svaret är "ja" = varför?

Samtalsämne nr 8: "Systembolaget med alkoholfria alternativ"
Systembolaget har en hylla med alkoholfria alternativ. Får man köpa dom om man är minderårig? Om svaret är nej, varför inte? Om dom inte innehåller alkohol så borde det inte vara något problem?

Samtalsämne nr 9: "Svimmar ingen på 2000-talet?"
Förut läste man alltid eller såg kvinnor på film som alltid svimmade när dom vart upprörda och genast var det nån som gastade "hämta luktsaltet!". Detta verkar inte förekomma under 2000-talet. Har vi slutat bli upprörda och svimma eller vad hände?

 Första delen hittar du här.

Jag har återupptagit läsandet av Elias Canetti's tjocka klassiker. I somras började jag läsa några kapitel men ska jag vara helt ärlig så kände jag inte för att läsa Förbländningen just då. Den är rätt mastig och det tar tid att plöja igenom Canetti's misantropiska tegelsten. Nej ursäkta mig, hans mästerverk!

Jag är vanligtvist en snabb läsare och enligt ett lästest jag gjorde för nåt år sen så läser jag över trehundra ord i minuten. Men jag har på känn att den här boken behöver en mera långsam lästakt. Jag har bara hunnit läsa några kapitel, men romanen har redan börjat bli...en aningen bisarr. Det ska bli intressant att se hur den utvecklas.

Dagens konstaterande: nyårsafton är överreklamerat. Alla rusar omkring i ren panik eller hysteri, ibland en kombination av dom båda flera veckor innan "Dagen D" för att leta efter "en riktigt rolig nyårsfest". Frågar man folk några veckor innan vad dom tänkt göra på nyårsafton är det ingen som kan ge ett direkt svar. Alla svävar med svaret, rädda att boka in sig på fel fest och sen gå miste om den "roliga festen". Vad det direkt är som är så himla roligt på nyårsafton eller vad dom nu är rädda att gå miste om är oklart för mig. Själv har jag länge sen passerat nyårsafton-hysterin. Föredrar hellre att umgås med nära vänner med en mindre festlig tillställning, dricka gott bubbel, ha roliga hattar, tjuta med visselpipor och smälla bort några hundralappar på raketer. Gärna se Grevinnan och betjänten och skratta när betjänten snubblar över mattan. Får jag erbjudandet att arbeta nyårshelgen så gör det inget. Herregud, ett ord : storhelgsersättning! Tjäna en massa pengar istället för slösa pengar på nyårsklänning (för man vill ju vara "extra fin" när man ska på en "rolig nyårsfest"), sprit och taxiresor hit och dit. Om man som tjej vanligtvist har småpanik över vad man ska ha på sig till en "vanlig" fest så är det ingenting mot vad man känner när NYÅRSAFTON, ta taaa taaaa närmar sig. Man kan göra som jag brukade och panikshoppa en "nyårsblåsa" för några hundralappar, nya fina strumpbyxor (som givetvist spricker samma kväll), och sen ska man ha matchande finskor och fina smycken, allt inhandlas i ren panik och man reflekterar inte riktigt över ens inköp. Utan man är tacksam och glad att man har hittat nåt att ha på sig* När jag kikar i min garderob ser jag flera uppsättningar med s.k. "nyårsblåsor" som jag bara användt en gång och sen har dom dammat igen längst in i garderoben. För en nyårsblåsa har ett smalt användningsområde, den går oftast inte att ha på sig till midsommar et cetera och det är såklart "mode tabu" att ha på sig samma klänning två nyårsafton på raken! (löjligt jag vet).

Nej fan, nyårsafton är som en måndag. En massa ångest och panik för egentligen...ingenting!

Okej, kennelklubbarna får väl skicka brinnande hundbajspåsar till min ytterdörr, men fyrverkerier är så jävla fint!

* Det är något magiskt, eller sinnessjukt om man vill kalla detta "tillstånd" för det, som inträffar när en kvinna får panik och ska på en tillställning. Kan vara ett bröllop, dop eller nyårsfest. Kanske en viktig interjuv och så vidare. Hon öppnar sin sprängdfyllda garderob och utbrister förtvivlat "HERREGUD JAG HAR INGENTING ATT HA PÅ MIG!" och sen måste hon iväg med kreditkortet i högsta hugg och rusa omkring på alla klädbutiker som en rabiat grizzlybjörn och sliter och drar i alla klädesplagg hon kommer över. Oftast köper man något som man ångrar när man kommer hem. Sjukt, kan man få behandling för detta? Eller är det ett giltigt skäl för sjukskrivning?

Ja fan, 50 000+ sidvisningar vill jag tacka och bocka för med denna fina bild! Tack alla läsare som frekvent besöker min blogg!
(minigrisen fick också vara med på ett hörn)

Det känns jätteroligt att jag kommer få en massa snö till min födelsedag. Förra året hann allt regna bort och man kunde skymta gräsplättar här och där, alldeles för många faktiskt. Men i år blir jag väldigt förvånad om all den här massan hinner försvinna innan onsdagen. Jag älskar årstiden vintern och snö, så en bättre present än det här finns nog inte. Ja det skulle vara norrsken då. Hoppas hoppas!

Den här bilden är från förra veckan så det har såklart kommit ännu mera snö, de facto så snöar det just nu!

Det känns roligt att se att så många återkommande besökare besöker bloggen fast jag inte skrivit under några dagar. Nästan så man blir rörd.
Men på tal om att bli rörd så måste jag berätta vilken f a n t a s t i s k god (vegetarisk) dijounsenapssås jag fick till middag under min andra kursdag. Den var så god att när jag tog första tuggan så fick jag hosta lite diskret i servetten och blinka snabbt med ögonfransarna så att inte killarna runt bordet skulle se att jag vart tårögd, haha!
Att ha ett buffésystem är ju en fara för ens hälsa, man lassar på allt som ser gott och sen sitter man där med ett berg på sin tallrik och försöker äta upp allting. Sen när man tror det är slut så finns det såklart en efterrätt som lurar bakom hörnet, med kaffe. Och man hinner inte direkt smälta maten för efter nån timma trugas det med mera fika och sådär håller det på hela dagen lång. Jag var tvungen att böja mig framåt (med min proppmätta mage) och fråga en annan undersköterska runt bordet om hon inte råkade ha lite lavemang i handväskan, för hur ska man annars få ut allting?
En annan rolig detalj bortsett maten, kursinnehållet, att jag aldrig sov i min egen säng var att det fanns en underbar sauna på plats! Jag hade lyckats snoka reda på andra landsmän (som i själv verket var kvinnor, dumma ord) så då var det nästan självskrivet att ett besök till saunan skulle göras. Vi hade handlat ansiktmasker som vi hade på oss mellan saunabesöken och efteråt kändes hela kroppen så ren. Trist att det nästan är en exklusiv sak att ha en sauna i Sverige medans det är som självklart att det finns till varje lägenhet i Finland.

Ja det var en trevlig vistelse i den norra staden, bra kursinnehåll, trevliga människor, bra service hos personalen, bra sauna (för att vara eldriven) och så vidare. Men maten var superb!

Betyg:  9 vodkaflaskor av 10.

Måste berätta om en dålig sak som hände igår, bör tillägga att den dåliga saken inträffade strax efter det att jag suttit fast i en iskall bil i fyrtio minuter och mina tunna tygskor var genomfrusna. Iallafall.

Efter mardrömmen i den kalla bilen stapplade jag iväg på isklumpsfötter, observera att jag stapplade inte gick iväg. Min mage var i uppror, den var utsvulten och skrek efter varm föda. Något händer med mig när jag blir hungrig. Från att vara en glad, snäll och rar flicka förvandlas jag till ett Mr.Hyde-monster (eller Dracula för er som inte känner till Mr.Hyde). Jag var trött, kall och hungrig hade mensvärkar, huvudvärk, var törstig JA ALLT och stapplade in på första ställe med mat, dvs McFnolads.
Eftersom jag aldrig handlar på McFnolads i vanliga fall vet jag inte vad deras "rätter" heter så när jag skulle beställa frågade jag mannen med en pandaansiktsmålning vars deras meny var. Mannen med pandaansiktsmålningen pekade ovanför sitt huvud på några skärmar som jag inte begrep ett jota utav så då frågade jag "vad har ni för alternativ med fisk?"
"Eh, bla bli bla restaurangen har tyvärr ett begränsat utbud bla bli bla tyvärr bla bli bla ingen fisk"
"Har ni inget med fisk!", halvskek jag. Mannen med pandaansiktsmålningen såg lite besvärad ut så då frågade jag om dom hade något vegetariskt alternativ istället.
"Eh, bla bli bla restaurangen har tyvärr ett begränsat utbud bla bli bla tyvärr bla bli bla inger vegetariskt alternativ".
Jag var trött. Genomfrusen. Hungrig som en grizzlybjörn, jag hade mensvärkar, huvudvärk, jag var törstig OCH SEN HADE DOM INGEN MAT SOM JAG KUNDE ÄTA! Jag stirrade på mannen med pandaansiktsmålningen och ville skrika "Det här är ingen RESTAURANG DET ÄR EN ÄCKLIG SYLTA FÖR FOLK SOM ÄTER KÖTT!" Och sen kvävde jag impulsen att kasta min blåa handväska i ansiktet på mannen med pandamålningen. Men jag gjorde ingetdera, jag är ju svensk. Och svenskar gnäller inte. Vi är så fromma och tysta. Vi tar skit och ler och ser så glada ut. Och sen betalar vi dricks. Iallafall.
Efter att ha frustat fram min beställning på lite snuskiga pommes frites, en kopp kaffe och en juice (på McFnolads har dom förvånansvärt god juice, men tyvärr inget att äta förutom kött, kött och mera kött). 
Jag tackade och bockade för att jag inte fick "riktig mat" utan snuskiga pommes frites och gick och satt mig vid ett bord. När jag skulle dricka kaffet tänkte jag att jag skulle "unna mig lite" och bad mitt sällskap att gå och köpa en chokladmunk åt mig. Såklart hade dom inga chokladmunkar för det är en "restaurang" så deras utbud är begränsat.  Nä skämt åsido, dom låg i frysen allihopa.

Nä, McFnolads besöker jag aldrig igen. Jävla sylta som försöker nischa sig som en "restaurang" och kallar personalen för "värdar" och "värdinnor". Istället för att ha fancy namn på personalen borde dom jobba på utbudet av mat istället.

Kuriosa: McFnolads heter egentligen något annat.

Min favoritfunktion med Google Analytics är nog att se vad folk har googlar för ord när dom hittade till bloggen. Mycket underhållande måste jag säga. Se här bara, googlar man på "konstig blogg" eller "kväljningar", ja då hittar man hit! Sen är det smickrande att så många som letar porr också finner vägen in till min obskyra blogg.

Ibland blir det knasigt, som "regnprocent storbritanien". Vad?

Men konstigast måste nog vara den här :

Haha, exakt VAD hade personen som googlat tänkt finna? En ryamatta som ser ut som norrsken?

Det bästa/värsta med att ha ett kök i gult & äppelgrönt är att det är omöjligt att julpynta. Så då slapp man det.

Dagens #!@%: vad är det med Returpacks reklam på Spotify? Den är FLERA MINUTER LÅNG! Jag trodde det var ett bugg första gången och startade om Spotify men inser nu att så är det inte. Usch. Inte nog med att dom lassade på med reklam som fan när medlemsantalet ökade, sen plockade dom bort att man kunde köpa Spotify Premium i ett dygn (skitbra när man skulle ha fest) och nu detta!

Och många av mina favoritlåtar som jag haft tillgång till börjar en efter en att försvinna. Vad är det som pågår? Är det en smygkupp från Spotify's sida att reta gallfebern på alla "gratisanvändare" så att dom ska börja betala? Fy fan.

Hm, nu gick glödlampan i fläkten sönder. Eftersom jag satte in alla glödlampor vid samma tillfälle när jag flyttade in i lägenheten misstänker jag att det inte är den sista glödlampan som krashar...Jag får väl ha en egen "Earth Hour" fast hela månaden...

Uppdatering på "bra saker som hänt idag":

# hittade bortglömda kaffefilter i ett köksskåp! Hail, nu blir det åtta koppar kaffe intravenöst så jag orkar städa toaletten. 

Ibland när jag står och diskar eller viker kläder eller vad det nu kan vara så kan minnesframgent komma neddimpandes. Och det lustiga är att  minnet har inget med det jag sysslar med för stunden att göra, utan det kommer bara neddimpandes. Till exempel igår när jag låg i sängen och stirrade på tapeten så jag kom plötsligt ihåg en svensk film som jag såg när jag fortfarande arbetade för bion. Jag kommer inte ihåg vad filmen heter eller vilket år det var när jag såg den. Det enda jag minns att det var en svensk polisfilm, något om en död kvinna i en sjö, en joggare som var skyldig till brottet och en uppgörelsen/den vilda slutjakten var på en flygplats. Eller så blandar jag ihop två filmer? Iallafall så hade mitt stirrandes på tapeten inget samband med den där svenska filmen som jag såg för flera år sen så varför kom jag och tänka på den? Samma sak för några dagar sen när jag lagade mat så kom jag och tänka på när jag var på konfiramtionsläger och borstade tänderna på balkongen och skulle spotta ut tandkrämssalivet över räcket och givetvist träffade jag killen jag var kär i på axeln. Pinsamt. Men varför kommer sånna minnen medans jag steker quornbullar?

Jag har aldrig svarat när telefonförsäljare ringt. Anledningen är för att jag är rädd att det ska vara Bluff & Båg AB som ringer och tömmer mitt kontantkort. Oklart om det funkar i praktiken men jag tar inga risker. Kan man avslyssna rum via avstängda mobiltelefoner så kan man nog tömma kontantkort med hjälp av avancerad utrustning.
Sen har jag svårt att säga nej så jag skulle garanterat trilla dit på nån skit som jag bundit min själ och min framtida inkomst på. Fast jag skulle aldrig köpa böcker av en försäljare. Jag brukar fnysa åt folk som köper dom där uppslagsverken för snuskigt mycket pengar. Fy det är ju gräsligt dyrt! Jag älskar böcker. Och det jag älskar mer än böcker är billiga böcker.

Det jag tyckte var mest dassigt med att gå ut på krogen för första gången var inte den långa gapiga kön in, det oresonligt höga inträdet, avgiften för garderoben, den alldeles för höga (s)hit-musiken, alla tölpar på dansgolvet som dansade (läs: juckade) sig för nära inpå en, utan det var : vad fan ska man beställa i baren? Som varje nybliven artonåring gör man alltid debuten på krogen så fort som möjligt, jag gjorde den samma kväll jag fyllde år (jag fyllde år på en fredag). Jag minns hur förvirrad och svettig jag kände mig när jag stod framför bartendern. Vad i helsike skulle jag be om?
På fjortis-dunka-dunka uteställena är det knappast miljö att stå och konversera med bartendern vad dom har på drinkmenyn (finns det ens en drinkmeny?) utan man ska helst trycka in en hundralapp i munnen på dom och skrika ut sin cosmopolitan/carlsberg/annat blask för alla fyllon med skotsrutiga skjortor sprutar ner en med saliv om man tar för lång tid på sig. Sen var jag sist ut bland mina vänner att fylla år (december-barn) så jag kände mig riktigt svartsjuk på dom som var så "världsvana" och visste precis vad dom skulle beställa.

Jag tycker fortfarande det känns jobbigt att beställa från baren. Min fantasi* sträcker sig till typ smirnoff ice, gin & tonic och när jag har råd köper jag vodka. Iallafall så kopierade jag från en annan tjej och beställde en Tequila Rose som första drink.

* egentligen har det inget med min "fantasi" att göra. Utan jag är bara en sån där person som ogillar att byta när jag hittat nåt jag gillar. Exempel: i begynnelsen åt jag en Hawaii när vi beställde pizza. Sen plockade jag bort ananasen efter några år. När jag inledde min vegetariska bana i livet plockade jag bort skinkan och åt den så, dvs ost, tomatsås och deg. Efter ytterligare en massa år la jag till räkor på nåns inrådan. Alla ledsnade väl på min torftliga pizza. Nu senaste året har jag lagt till vitlöksdressing. Och det är den enda pizza jag beställer. Helt otänkbart att jag ska byta eller "variera".

Idag är det visst Alla Helgons Dag, istället för att gå till en gravsten och tända ljus ska jag blåsa bort håret och hälsa på äiti, och om det inte blir för sent så far jag förbi issä också. Det här kanske är väldigt politiskt inkorrekt av mig att säga, men är inte Alla Helgons Dag lite som Alla Hjärtans dag? En dag på året då vi köper ljus/choklad åt våra döda/kära och visar dom uppskattning. Många hatar Alla Hjärtans Dag* för det är kommersiellt och att man hetsas av media/samhället att köpa nåt till den man tycker om när man borde visa uppskattning hela tiden och bla bli bla. Nu kan jag inte svara på om alla som går till gravar idag gör det av religösa anledningar eftersom det är en kristen högtid, eller om dom går dit eftersom "alla andra gör det". Jag kan känna mig stressad och irriterad att om man köper en blomkrans och lägger det på en grav så värderas ens sorg högre?
"aha, X har inte varit här och lagt nånting, alltså måste X inte bry sig". Men X kanske inte förstår meningen med att uppvakta en bit sten, utan väljer att minnas dom bortgågna i tankarna. Det borde väl räknas lika mycket som en blomsterkrans för 139:-?

* Alla hjärtans dag brukar jag kalla för Alla rumpors dag, för det första så ser ett hjärta som man vänder uppochner ut som en rumpa och sen tycker jag att det är en massa rövslickeri från alla håll. Fortsättning följer nästa år.

Dagens gåta: för en tid sen när jag och några tjejer skulle ut på krog/pub X så stoppade dörrvakten bara en av oss för att få uppvisande av legitimation. Här är en ledtråd : Tre av oss tjejer hade åtsmitande kläder, mycket smink och halvlångt hår medans den fjärde hade en mer "grabbig" look, kort hår och osminkad. Vem tror du dörrvakten stoppade?

Vad kul! Det var bara några veckor sen jag passerade trettiotusen och nu är det redan fyrtiotusen. Om en månad blir bloggen ett halvår gammal och det är mycket längre än vad jag trodde att jag skulle orka blogga. Mina tidigare bloggar orkade jag bara med några dagar eller en vecka sen glömde jag bort dom eller lösenordet för att logga in. Iallafall så har jag ritat en bild för att markera fyrtiotusen-strecket. Ja jag använde rosa trots min avsky ha ha!

Smajis, smiley, smilis eller uttryckssymboler representerar vilka känslor vi vill förmedla mottagare när vi skriver på webbforum, communitys eller skickar sms. Jag känner en viss hatkärlek till dessa grafiska små ting. Samtidigt som det är rent genialiskt att kunna uttrycka till en vilt främmande människa via internet vilket tonläge man vill texten ska förmedla kan dessa små saker lätt...missbrukas av idio...eh, folk som har ett svagt ordförråd. Jag är överlycklig att VK's bloggportal inte har några gula hemska smajlisar som skribenterna kan använda i sina inlägg, jag får hemska tics av att läsa en text med tjugo stycken gula blinkande prickar. Jag hade helst sluppit läsa texter med tjugo smajlisar för texten blir knappast bättre eller roligare för den delen. Jag menar inte att folk inte får använda smajlisar i sina texter däremot önskar jag folk kunde begränsa smajlisarna.

Iallafall! Eftersom jag är Japan-tokig och både har umgåtts och snackat en hel del med folk som är minst lika tokig i Japan som mig själv har jag under min tonårsstid lärt mig att använda något som kallas "asiatiska smajlisar". 
Men innan jag presenterar vad nu asiatiska smajlisar kan vara för något tänkte jag att vi skulle ta oss en titt på våra västerländska smajlisar.

Inga konstigheter här inte. Dessa har vi använt ända sen dom uppfanns 1881, fast då hade dom läskiga "näsor" som vi tack och lov har slutat skriva ut när vi textar en smajlis. Om man studerar dom här fyra fina exemplen som jag gjort i paint är den markanta skillnaden mellan dessa munnen. En mun som ler, en mun som räcker ut tungan eller en mun som är ledsen. Kollar man vilken kändistidning som helst ser man dussintalet kändisar med stora vita leenden. I västvärlden visar vi att vi är glada genom att le vitt och brett. Människorna ler så varför inte våra smajlisar?

Vi går vidare och här nedan har jag fyra stycken "asiatiska smajlisar".

(droppen på den tredje har flera olika symboliseringar men vid den här blir det bortgjord).

Dom asiatiska smajlisarna har som gemensam nämnare ögonen. Hur kommer det sig? Tar man sig en titt på den japanska kulturen så är japanerna mer strikta, man anser att man är ohövlig om man visar sina tänder när man ler. Man anser även att ögonen är "själens spegel" som reflekterar hur vi känner oss så därför ser man liknande drag i deras smajlisar. Dom här tycker jag är mycket sötare än dom västerländska och jag använder dom själv i mitt privata liv.

En smajlis är inte bara en grafisk symbol för hur vi känner oss utan presenterar även vår kultur och våra seder, vi är våra smajlisar (men snälla missbruka dom inte!).

Läs mer om smajlisar här.

Det har kommit till min kännedom att det finns en annan variant på MS Paint, en uppgradering kan man kalla det, till windows 7. Det heter fortfarande konstigt nog MS Paint vilket gör mig lite irriterad/förvirrad för det är verkligen inte samma program som "mitt" MS Paint. Kunde dom inte hitta på nåt snitsigare namn, typ Ultra MS Paint, MS Paint SuperDuper eller nåt?
Jag började misstänka nåt när jag var inne på en tjejs blogg och såg att hon hade en bild som hon beskrev att hon "ritat på paint". Men jag som sitter och ritar med Paint såg ganska snabbt att det inte var "mitt paint" eftersom hon använde verktyg/pennor till sin bild som inte finns i programmet. Jag skrev en rad till henne och frågade om det verkligen var Paint hon använde och hon"*fniss* jo det är det". Okej, förvirringen var total från min sida. Tills min vännina förklarade att Windows 7 har ett annat Paint. Här nedan ser ni en skärmdump på programmet.

Flashigt. Massor med nya funktioner och finesser som inte det gamla hederliga MS Paint har. Kul. Men kunde inte skaparna använda tarmarna i skallen och hitta på ett nytt namn? Bara för att förtydliga så har jag inte Windows 7 eller den här varianten, utan jag sitter fortfarande med gamla hederliga MS Paint. Här nedan ser ni hur "mitt" program ser ut.Enkelt utan några avancerade verktyg. Precis som jag vill ha det.

Om jag fick lägga till en funktion så skulle jag vilja ha rotations-verktyget. Det hade varit awesome.
 

Dagens upptäckt/uppfinning: skohornet. Hur kan jag ha levt utan detta magnifika hjälpmedel i tjugotvå år? Vansinne. Hädanefter ska jag aldrig ta på mig ett par skor utan detta skohorn (okej möjligtvist funkar det inte med militärkängor, sandaler och pumps men ni fattar).

Drömde en mardröm inatt, allt från att jag bråkade med familjmedlemmar till att min minigris var död och att jag var på nån seans för få kontakt med folk på andra sidan. Brr.
Nu ska jag sluta stirra ut genom fönstret på den där övergivna navkapseln som ligger vid vägkanten och packa min väska med kläder för några dagar. Ska på facklig kurs i staden. Spännande och en aningen nervöst. Nej, dricka kaffe och packa och komma mig iväg. På bloggen kommer det vara tyst några dagar framöver, adjö!

Jag har blivit ganska duktig på att tala om vad klockan är beroende på vars månen befinner sig på himmlen från utsikten i vardagsrummet. Är jag en kuf? Jag kanske ska lägga till en Appalachisk bergsdialekt och sluta tvätta håret och bara kommunicera med röksignaler? Bara en tanke.

Jag hatar att få kallpratsfrågan nummer ett:  "Hur är det?" ställd till mig. Frågan som alla ställer, helst folk man inte sett på ett tag. Den blir som en fälla, vad ska man svara? "Jo tack bara bra, själv då?" är kanske det korrekta svaret, majoriteten svarar så. Oavsett om det är bra eller inte. Jag brukar vara uppriktig och svara precis som det är, "Nja det är väl inte så bra", men då blir folk helt chockade och tror att man går igenom en livskris eller har fått en dödlig diagnos eller nåt. "Nej vad är det som har hänt?" och sen vrider dom huvudet på sned och ser ledsna ut. Men om man bara har en sån där dag då man bränt kaffet, överkokat äggen och slitit sönder skosnöret då måste man få vara uppriktig och säga att det är inte bra idag, själv då? Det här kallas  "kallprat", andra synonymer är : innehållslöst prat, ytlig konversation, dösnack.
 

Jag måste bara inflika här på bloggen innan jag säger godnatt att det är skrämmande att gå igenom gamla skolkataloger och inse att 6 av 10 jämnåriga f.d. klasskamrater skaffat barn med någon från samma kommun. Detta är ett varningsskott att man måste fly från länet för att slippa råka ut för samma "öde".

Jag kan inte låta bli att nynna på den här kända låten när jag skriver det här : "All around me are familiar faces. Worn out places, worn out faces. Bright and early for the daily races. Goin' no where, goin' no where. Bla bli bla When people run in circles it's a very, very mad world, mad world".

Varför jag tycker det är galet är för att jag bara för drygt ett år sen hade en diskussion med en drygt artonårig kille som övervägde att skaffa barn med sin flickvän som han 1, knappt varit tillsammans med i ett halvår och 2, hon gick bara första ring på gymnasiet. När detta nådde mina öron gick jag såklart och pratade med honom. Jag undrade VARFÖR han ville ha barn då dom i mina ögon fortfarande var barn själva och vädjade att hon åtminstone skulle få gå klart gymnasiet. Viktigt med utbildning i dagens läge och så vidare. Dom argument som lades fram till mig av honom var : Jag börjar bli gammal och barn är söta.

What the fuck?

I allafall så sa jag såhär till den här drygt artonåriga killen : Hundar är också söta men när du tröttnar på dom kan du sälja dom. Det kan du inte med ett barn, det är ett ansvar som sträcker sig livet ut. Idiot. (oklart såhär i efterhand om jag sa det sista, men jag tänkte säkert det).

Kuriosa: Bilden är från den här paintserien där jag greppar ämnet lite vagt.

Dagens fundering: smakar kaffe annorlunda beroende på vilken kopp man dricker ur? När jag dricker ur mina "gammeldagskoppar" smakar kaffet på ett visst sätt och när jag dricker ur mina nya stengodsmuggar smakar det på ett annat. Inbillning eller ligger det nån sanning i det?

Att få prata av sig kan få en att känna sig förlöst. Att turas om att prata, lyssna, konversera och komma fram till saker. Att ha en riktig människa att prata om vägskäl, teorier, idéer, drömmar och som kan håller med, nicka instämmande eller bara ställa dom rätta frågorna är snäppet bättre som sällskap än en torr tyst kaktus. Den bara sitter där och blänger på en och bara tar emot en massa utan att ge något tillbaka, eller jo. Har man tur får man en vass tagg i fingret. Fast med vissa vänner man haft under årens lopp är det inte så stor skillnad nu när jag tänker efter. Fast då har taggen i fingret mer varit som en dolk i ryggen. Äsch nu gick jag off topic igen. Det är väl en sån dag jag har.