Kulturell chock i saunan och tåg som är gjorda av socker

Hej min fina underbara blogg! Du kanske känner att jag, som din ägare, försummar dig. Och det stämmer. Det har jag gjort och det finns en mycket bra förklaring till det: det händer så otroligt mycket roligt här på folkhögskolan att jag inte har tid. Jag tänker inte be om ursäkt för det utan jag har full förståelse för att du inte missunnar mig allt roligt som har hänt den första veckan här på västkusten. Vad har jag då gjort? Igår bland annat hade vi friluftsdag, och enligt västkusts mått mätta var det "strålande väder" det vill säga : regn och blåst. Jag kallar det för orkanväder för jag vart blöt ända in i hippocampus. Men det var roligt, vi hade indelade lag och tävlade i olika samarbetsövningar. Mitt lag kom på tredje plats så jag känner mig nöjd (med tanke på hur vädret var). Olika tävlingsmoment var skogsmemory, krabbfiskning, repmätning och så vidare. Sen på kvällen beslöt jag och min nyfunna vännina för att vi skulle torka upp oss ordentligt i saunan. Vi fick en liten kulturell chock då vi såg att alla svenskar satt i badkläderna där inne. Och sen tittade dom på oss som vi vore helt galna när vi började skrubba varandras ryggar.

Jag har bott på västkusten i en vecka och har redan blivit en inskolad västkustbo.   Jag har bland annat fått smaka på det blåsiga vädret med tillhörande regn och kommit i kontakt med hur uruselt Västtrafik behandlar sina resenärer (Västtrafik har hand om kollektivtrafiken här). I lördags när jag var i Göteborg och tog några öl med vänner så skulle vi ta tåget till ställe 1 för att sedan byta till buss för att komma hem. Och mitt sällskap ville prompt ha korv med mos från korvkiosken och jag säger, tacka fan för det. I korvkiosken meddelar personalen att alla tåg är inställda. Varför då? Jo det regnar. Vad i fridens alla dagar, tänker jag och blir genast stressad. Men då informerar dom att det ska gå ersättningsbussar så med korvbrickan i hand så jagar jag på mitt sällskap att vi ska skynda oss till stället där ersättningsbussarna går. För dom skulle gå tio minuter tidigare. Det första dåliga, förutom att tågen är gjorda av socker och slutar funka så fort det regnar, var att det stod ingenting på tavlorna att tågen var inställda. Så hade vi inte stått i korvkiosken så hade vi inte fått veta att tågen inte skulle gå. Sen såg man inte röken av nån ansvarig personal, så det fanns ingen att fråga utan vi fick gå efter beskrivningen som vi fått av korvkioskpersonalen. Och för att göra en lång historia kort så virrade vi omkring i rondeller i pissregnet bara för att hitta bussar som skulle till andra ställen än dit vi skulle. Och ingen visste någonting när vi försökte få klarhet över vars våran buss skulle avgå ifrån. Dom hänvisade oss bara till Västtrafik. Eftersom vi aldrig hittade till bussen så missade vi den sen var svarttaxichaufförerna som hungriga hajar och försökte skinna oss på pengar eftersom dom visste att vi var i beroendeposition och desperata. Nästa tåg skulle nämligen gå på morgonen och det här var strax efter två på natten. Vi tog taxi, men vi åkte vitt. Och notan gick på åttahundra.

Så mitt förtroende för Västtrafik är väl inte direkt superduper. Men men. Jag hade iallafall en riktigt trevlig utekväll på en reggaeklubb och jag dansade! Ni som känner mig vet att jag dansar aldrig!

Jag ville bara titta in och meddela till dig kära blogg att jag lever och har hälsan. Jag har träffat fantastiska människor och vi gör roliga saker hela tiden, ikväll ska jag och min halvfinska vännina baka bullar.

Nääkemin!