Staten får inte abdikera

I gårdagens VK kan man läsa en debattartikel som jag har skrivit med två andra FP-politiker, om att det är dags att staten tar över ansvaret över skolan.

Förslaget att förstatliga skolan stöds även av en stor majoritet av väljarna samt har ett brett stöd bland många lärare, fackförbund och forskare

(Kommunaliseringen av skolan genomfördes 1991 efter att socialdemokraterna fått stöd från Vänsterpartiet. I 2010 års valmanifest presenterade Folkpartiet ett förslag om att åter förstatliga skola och det är jag mycket glad över.)

Staten får inte abdikera

Folkpartiet leder sedan 2006 en total omläggning av svensk skola. En ny läroplan har drivits igenom, med nya kursplaner och med tydliga och tidiga mål, fler och tidigare nationella prov, betyg från årskurs 6 och ny betygsskala med fler steg. Elevers rätt till särskilt stöd har stärkts och den speciallärarutbildning Socialdemokraterna avskaffade har återinförts.

Det här är långsiktiga, viktiga reformer som kommer att förbättra resultaten i svensk skola. Men vi vill mer. Det är dags för kommunerna att lämna tillbaka ansvaret för skolan till regering och riksdag.

Skolan i Umeå är bra, men med tanke på förutsättningarna borde den vara mycket bättre. Lärarförbundets senaste rankning och SKL:s öppna jämförelser är en bra värdemätare. Visserligen klättrade Umeå i rankingen 2013, men att ligga 230:e i den så kallade SALSA mätningen som just tar hänsyn till kommunernas förutsättningar, som utbildningsbakgrund, är inte acceptabelt.

Umeå satsar betydande resurser (38:e plats i landet), vilket dock inte avspeglar sig i lärarlönerna där man ligger 168:a. Och trots att Umeå kommun på ett bra sätt satsar på samarbete med universitetet, bland annat kring matematik och läsinlärning kan en lärare som satsar på forskning efter tjänstledighet hamna långt ner i lönelistan.

Det är mycket bekymmersamt att ett stort antal elever i Umeå inte avslutar sina gymnasiestudier. Piteå och Luleå ligger till exempel mycket bättre till.

Det känns också problematiskt att Umeå kommun inte är beredd att satsa på spetsutbildning. Man är också negativ till profilklasser inom högstadiet. Luleå, som också har socialdemokratiskt styre, har en helt annan inställning när det gäller att även ta hand om särbegåvade och högpresterande elever. Rätt till stöd är inte bara stöd till elever som har svårigheter att få godkända studieresultat utan enligt Skollagen ska alla elever ges möjlighet att utvecklas fullt ut.

Anmärkningsvärt är också att Umeå trots fullmäktigebeslut om 15 barn per grupp i förskolan inte har nått det målet. Umeå ligger 135:a i landet, medan en jämförbar kommun som Lund ligger på 23:e plats.

I dag kan det skilja över 50 000 kronor per elev mellan de kommuner som satsar mest på sin grundskola och de som satsar minst. Andelen behöriga lärare varierar också. Den bristande likvärdigheten syns också i skolans resultat. Eleverna får olika förutsättningar beroende på var de bor.

Det är tyvärr tydligt att alltför många kommuner inte tar sitt ansvar för skolan på allvar. Och även där viljan finns, kan det vara svårt för en liten kommun att ha tillräckliga resurser eller tillräcklig kompetens för att skapa en bra skola.

Många av reformerna som drivit igenom har syftat till att öka det statliga inflytandet i skolan, och kompensera på en del av de områden där en del kommuner brustit i ansvar. Skollagen har skärpts och en skolinspektion har inrättats. Kravet på lärarlegitimation har införts och regeringen har satsat flera miljarder kronor på fortbildning av lärare – något som egentligen är ett ansvar för deras arbetsgivare kommunerna, men som nästan hade upphört. Och sedan i fjol bidrar regeringen till rejäla löneökningar för särskilt duktiga lärare, eftersom lärarnas löner har släpat efter sedan de blivit ett kommunalt ansvar.

Det är angeläget att varje elev ska få bästa möjliga förutsättningar att lyckas i skolan. Ska vi lyfta skolresultaten i hela Sverige behöver staten ta tillbaka huvudansvaret, så att det blir likvärdiga villkor över hela landet och lärarna får bättre villkor.

2012 fick professor emeritus Leif Lewin i uppdrag att utreda kommunaliseringens effekter för likvärdigheten i skolsystemet, för läraryrkets status och för studieresultaten. Den 10 februari la han fram sina resultat.

Den övergripande slutsatsen av utredaren är att staten inte får abdikera. Leif Lewin anser att kommunaliseringen för drygt 20 år sedan varit för ”brutal”. Implementeringen misslyckades och konsekvensen blev så småningom att studieresultaten i Sverige som helhet försämrats drastiskt, att lärarnas löner sjunkit i förhållande till andra yrken och att likvärdigheten mellan kommunerna har minskat konstaterar Lewin.

Att utredningen – som Ibrahim Baylan hävdade – skulle vara ett ”beställningsverk” avvisar han bestämt. – Det är ett oförskämt påstående sa han vid pressträffen då utredningen överlämnades-

Maria Lundqvist Brömster
riksdagsledamot (FP), Nordmaling
Peder Westerberg
gruppledare (FP) i Umeå
Peter Sedlacek
vice ordförande (FP) i för- och grundskolenämnden i Umeå