Den här videon sa verkligen mycket. Mitt i planeringen av ett projekt som har som mål att starta en attitydförändring gentemot psykiska funktionsnedsättningar var den här videon verkligen en inspiration.

När du väl har satt en etikett på en människa är den väldigt svår att sudda bort. Du kommer inte att söka efter sådana bevis för att motbevisa dig själv, utan istället söka efter saker som bekräftar det du redan tror.

Farligt. För tänk vad som händer med en människa som har etiketten i pannan. Direkt förlorar den alla andra kvalitéer och förmågor i andras ögon. I de värsta fallen är individen fast där för alltid. Hur länge orkar man egentligen kämpa emot folks syn på en innan man också sätter den etiketten på sig själv?

Är du intresserad av mitt projekt och kanske vill hjälpa till? Med bakgrundsarbete, marknadsföring eller sponsring. Jag berättar gärna mer. Även om du bara är nyfiken ;)

 Förresten, låten nedan är ytterst tankeväckande. Jag kan se det positiva med medicin. MEN, används det för mycket? Vad är det egentligen vi är ute efter? Som de säger, definiera 'bättre'.

Utan musik vet jag inte vad jag skulle göra. Och utan texten skulle nog inte musiken vara någonting alls. I alla fall i mina öron. Många låtar kan man hitta som kan snurra runt på Spotify spellistan och är bra. Men ibland hittar man också guldkorn som inte går att sluta lyssna på. De där låtarna som har det lilla extra, som har ett bra budskap, eller går relatera till lite extra.

En längre tid har jag lyssnat på Tomas Öbergs "Ett liv". Den handlar om att ta sig igenom svårigheter, att tro på ett bättre liv, att fortsätta kämpa. Allt med den här låten är fantastiskt. Vare sig du gillar musikstilen eller inte. Texten BÖR vidröra ditt hjärta. Texten BÖR få dig att tänka till.

 

Idag har jag verkligen haft en dag som sällan annars. Tanken var att jag skulle vara ledig två dagar den här veckan, men sen blev det jobb ändå igår. Lägg till massor med stress på jobbet måndag till onsdag (plus Blodomloppet direkt på att ha jobbat 7.30-17.30) och du har en sliten Maja idag. Eftersom jag hade lovat sonen att hälsa på i skolan idag blev det ingen sovmorgon, men när jag kom hem efter några intressanta timmar startade jag Mindfulness II-appen på telefonen (15 kr, värt alla pengar) och sov inom 5 minuter.

Nu är jag vaken men har avsagt mig konferensen (med mingel och middag) som var inplanerad idag. Ibland måste man lyssna på kroppen! Jag är inte bra på det, men vissa stunder skriker den så den nästan ger sig själv tinnitus.

Så vet ni vad jag ska göra det? Inte ett endaste dugg. Ärligt talat känner jag för att bara ligga i sängen heeela dagen. Bara att ha på tvn i bakgrunden skapar stress inombords. Haha, usch, nu är det illa! Imorgon och hela helgen väntar långa långa arbetsdagar. Bäst att ta chansen att vila. :)

Förresten rekommenderar jag ALLA föräldrar att ta möjligheten att hälsa på barnet/barnen på skolan. Det ger en verkligen mycket eftersom man får se hur de jobbar, vilka svårigheter som kan finnas, hur ens barn interagerar med andra barn och vuxna i den miljön osv. Det ger en insyn och en förståelse som är svår att få annars. Och definitivt ett barn fyllt av glädje :)

PS. Har gjort bilden längst upp med en app som heter Instaframe. Jättefint, gratis och roligt! :)

Jisses, vad Blodomloppet gick bra! Två gånger tidigare har jag ju sprungit 1 mil och efter andra gången har löpningen gått bara sisådär alltså. Och igår förberedde jag mig med en massa stress på jobbet.

Hursomhelst. Allt gick långt över förväntan! Löpsteget kändes lättare än någonsin tidigare, jag sprang förbi flera flera flera och var knappt trött när jag kom i mål. Kunde absolut ha tagit ut mig massor mer. Nu börjar det hända grejer!

Senare idag ska jag kolla tiden. Haha, va roligt om det var så att även om det kändes som det gick snabbare så gick det jättejättesakta. Vilket vore det mest sannolika eftersom jag knappt var trött. Skum känsla. Men tiden är inte det viktigt, utan känslan. Och nu är känslan: Löpning är det bästa som finns! Så allt är bra :)

Hur gick det för dig?

 

 

Idag är allt faktiskt inte perfekt. Det är perfekt att jag lever. Det är perfekt att jag känner. Så långt är allt bra. Men att komma nära någon och att låta någon komma nära dig, det är faktiskt bland det svåraste som finns. Det får mig att vilja krypa under täcket och bara sticka ut handen för att ta en stor sked med glass då och då. Att för någon annan människa visa sig sårbar, visa sina fel och sina brister, våga misslyckas... och samtidigt då förstås riskera att personen inte kommer stå kvar sedan.

Tankar?

Lyssna på texten. Den har inget att göra med att visa sig sårbar. Den har enbart att göra med livet. Den är vacker.

Jag är lycklig. Inte euforiskt "å vad det bara händer bra saker". Bara lycklig. Ni vet sådär att jag bara skulle kunna sitta i ett tomt rum och ändå må bara bra. Livet är inte lätt, men fantastiskt. För ett antal år sedan drömde jag om att må så.

Igen, jag är inte perfekt på det sättet att jag är bäst på alla sätt. Jag är perfekt med att jag är den jag är, med bra och dåliga sidor, med framgångar och misstag, med en vilja att lära mig. Och mitt liv har varken varit eller är lätt. Toppar och dalar som värsta berg-och-dalbanan. MEN. Jag har inte bara lärt mig att ett glas inte är halvtomt utan halvfullt, jag har lärt mig att vara tacksam för att jag har ett glas och att det finns nåt i det. Jag har lärt mig att dansa när det regnar.

Och dessutom vill jag säga, det har varit en lång resa för mig. Avfärda inte det jag skriver för att det låter som att jag svävar på rosa moln. Det gör jag inte. Jag går igenom en tid av prövningar nu angående saker som jag borde ha lärt mig läxan kring för flera omgångar sedan. Men jag är stabil och min grund är trygg. Det är det som är skillnaden.

(Sen har också solen lyst och bränt min hud samt att sonen haft sin första sleep-over här hemma med besök på Äventyrslekparken vid Nydalasjön, så okej, liiiite eufori finns det också ;-p)

Hur mår ni? Hur tänker ni kring livet? Jag vill gärna veta :)

 

Sonens första övernattning är ett faktum. Såååå roligt! Jag älskar när det springer barnfötter här hemma och lägenheten fylls av skratt och stoj :) Jag behöver fler barn ;-p just nu sitter de framför tvn och äter godis. Själv fick jag två godisbitar från dem var och fick sen gömma mig i mitt sovrum. Hör ligger jag nu och väntar på första skriket att nån spillt, hihi :)

Och utanför lyser solen. Allt är kärlek idag :)

Dagen började ljuvligt med precis sånt väder som jag väderrapporterna lovat denna lediga helg. Efter att ha legat vaken under natten oga av konstiga drömmar blev jag dock inte när sonen vaknade tidigt. Han var jättehungrig och vi hade bestämt att äta på vårt nya barbord som hustomten tydligen inte skruvat ihop under natten. Men det visar sig att det går bäst att kastas in i hetluften direkt, för efter att ha svurit ihop alla skruvar och knoppar och pinnar (ja, ska jag gömma mig bakom nån etikett äre den att jag är tjej och inte ska kunna sånt där :-p) städade jag undan och drog med Hampus på en löprunda. Fast han på cykeln då!

Har du hört talas om sockerberoende? Har du svårt att stå emot frestelserna att äta det där smaskiga? Jag är så mycket en av dem som får ren abstinens om jag inte får äta godis/chips/kakor etc som finns nära, eller om jag hindras köpa när tanken kommer. Detta är hämtat från HÄLSAs viktklubb på Facebook:

En av USA:s ledande beteendeforskare, professor Sara Ward, genomförde för en tid sen en studie på möss som på ett intressant sätt visar på hur starkt suget efter viss mat kan vara.

Mössen var tvungna att peta med nosen på en lucka för att få maten serverad. När menyn bestod av vanligt foder var de som mest beredda att peta 10 gånger, även om de var rejält hungriga. Serverades däremot en sockerlösning som motsvarade vanlig läsk var mössen beredda att peta 44 gånger. Fett visade sig vara minst lika attraktivt. För att få mer av en lösning med majsolja petade de hela 50 gånger. Men allra mest intresserade blev mössen när socker och fett blandades. Då var de beredda att jobba i en hel timme och trummade med nosen mellan 70 och 100 gånger. Suget var då i nivå med lockelsen från alkohol, kokain och heroin.

Möss är ju inte människor, men nog ger det ändå en tankeställare. Med tanke på hur starkt suget är och hur lätt det är att fastna i ett beroende så gäller det att basera sina måltider på sådant som inte ger denna effekt.

10 sätt att minska godissuget

Att vara på gymmet är härligt. Det har jag gått igenom förut. Jag skulle dock vilja förändra det lite. Idag blev jag totalt fascinerad över en äldre herre med en så respektabel ålder att han gick en aning kröpligt, möjligen 75-80 år. Han var på gymmet! Han körde många olika övningar och tränade bra. Han var ingen power-farfar utan en helt vanlig äldre herre som helt plötsligt kommit på att han skulle träna.

Men hur som helst, jag kom fram till en av maskinerna och inser att han kört på samma vikt som mig. Jisses, jag var tvungen att öka bara för det. Han imponerade på mig.

Samma sak på det andra gymmet, där finns det en herre som av anledningar som är okända för mig, har svårt att gå, halvsides-pares ser det ut som. Han tränar regelbundet!

Det får mig att fundera, vad har egentligen jag för ursäkter att inte göra det? Inga. Du då?

Bilder är ju rätt trevliga så jag tänkte köra på ett sånt inlägg nu. :) För den som vill se fler bilder kan jag hittas på Instagram @majaerika eller förstås också på Facebook.

Jag tycker att vi bör införa siestan här i Sverige. Att fylla på med energi är verkligen underskattat här. Igår fick jag sova en liiiten stund innan min son ropade att jag inte fick sova mer, men det räckte. Efter det dröjde det inte länge innan lägenheten var städad och kycklingsalladen var redo att ätas. Och gott blev det! Jag lyckades till och med drilla in sonen i grillad-halloumis underbara värld. ;)

Idag har jag egentligen gjort min enda arbetsdag för denna vecka. I alla fall om man räknar på boendet. När jag klev ut därifrån sken solen ikapp med mig och himlen var blå, jag hämtade Hampus och vi köpte glass vi två. Om ni inte märkte att jag försökte rimma, kan jag härmed göra er uppmärksamma på det ;)

Och på tal om att stråla. Har ni tänkt på hur mycket ett leende skiner upp ens dag? Ge ett leende, få ett leende. Och faktiskt, även om man inte känner för att le bör man försöka ändå. Det liksom triggar igång. Jag lovar, det känns jättekonstigt, men det fungerar. Kanske inte 100%, men ändock :)

På min sons skola finns texten nedan uppsatt. Det handlar om att vara en fin klass som synes. Den sista meningen tycker jag är jätteviktigt. Det handlar inte om att FÅ en fin klass, det handlar om att vara en. Och det handlar om att göra barnen medvetna om att det hänger på dem. Bra Storsjöskolan tycker jag :) 

Snabb, jättesnabb grej. Visste ni att Egypten har sitt första presidentval någonsin idag? Efter all media belyst demonstrationerna där så är det väl inte mer än rätt att denna framgång verkligen kommer fram. Med Guds hjälp röstar många :)

Nog är jag en extrem morgon-människa men nog är sängen bra skön att ligga kvar i ändå :) Idag gäller det att förebygga med bra frukost för idag ska intervall-tränas. Konditionen ökar mest med en variation av distans och intervall. Intervall är tungt. Att ta sig ur sin bekvämlighets-zon är helt enkelt inte bekvämt! ;) idag tror jag att jag kör på inne på löpbandet ändå, jag kan inte komma undan att det är bra skönt att kunna avbryta precis då man inte har mer att ge istället för att då vara längst bort på sin tänkta runda. Igen, bekväm :-/

Som bieffekt på en bra kondition får man ju också en kropp som är hälsosam, bra, ett sinne som är piggare och kanske kanske liten önskad kroppsformning. Allt bra. Träna är fantastiskt faktiskt.

Ha en bra dag alla!

Just du kan göra skillnad. Bryt tystnaden. Förintelsen pågår igen, om än annorlunda. Och inte bara i Syrien. Varför låter vi det ske?

Idag har jag och mitt arbetslag gjort något väldigt upplyftande. Vi har utvecklats. Eller ja, åtminstone getts möjligheten att ställa oss i startgroparna för ett sådant enormt arbete. Det är det som känns upplyftande och kul :) Tänk vad det är bra att vi alla är så olika. Så tråkigt det skulle bli om allt var perfekt direkt och vi skulle missa själva utvecklingen. Det är ju det som är bland det roligaste med att arbeta :)

Men tillbaka till rubriken. Igår skulle jag sola och gick såklart till solariet i Holmsund. Bäst och närmast. Även om kvalitén där varit lite bristande ett tag. Hur som helst, i ett av båsen möttes jag av synen på bilden. Jag vet inte bakgrunden till varför detta skedde, men det spelar nog ingen roll. Not cool! Jag använde båset lääääängst bort.

Ps. Det är inte samma text i videon som nedan :)

"OTHERS defy expectations and stereotypes. We are curious, ambitious, energetic and have every intention of squeezing the most out of life. Above all, we are individuals.

OTHERS believe individuality is the new wealth. Experiences are the new assets to acquire. Whoever is the most individual wins.

i am OTHER celebrates people who push society forward. The thinkers. The innovators. The outcasts. History has proven that it’s the rule breakers who have the power to change the world.

Be OTHER." - Pharrell Williams

i am OTHER
www.iamother.com

 

Jag gillar ju att vrida och vända på saker och ting. I vetenskapsvärlden kallas det att tänka kritiskt, så under utbildningen fick jag till och med nytta av det :) Men jag har funderat över det här med Försäkringskassan.

Det är så enkelt att kasta negativ kritik mot Försäkringkassan, omänskliga varelser sitter tydligen på deras kontor och kastar utförsäkringar överallt. Och är det inte de, så är det minsann de där jävla Moderaterna vi kan klaga på.

Men jag undrar, om F-kassan ska se tex sorg som en skyddsfaktor från utförsäkring, vem ska bedöma graden av sorg? En chef jag arbetat för tyckte att det var helt okej om en av hennes anställda skulle sjukskriva sig en längre period för att en pojkvän gjort slut. Är den sorgen nog stor?

Och vem sätter stopp på hur länge? Ett år, två år? Och när? Dödsfall av närstående? Dödsfall av husdjur? Och hur länge ska det egentligen vara tillåtet att sörja ett dödsfall, egen sjukdom, andras sjukdom? Serietidningen fanns inte i tidningsstället? Hockeymatchen uteblev? Små saker i ditt liv kanske, men vem är vi att döma hur stora saker det är i andras. Vem har rätt att bestämma att sorgen efter borttappat frimärke inte är stor nog? Finns det kanske till och med situationer då människor behöver hjälp att inte gräva ner sig i sin sorg? Och vem ska ta sig rätten till att göra det i så fall? Är det möjligt att bygga ett samhälle på helt individuella bedömningar?

Det finns problem med ett sånt aspekt OCKSÅ. Låt oss vrida och vända på det här myntet en aning.

Ja, nu tänker ni. Hur kul är det att läsa om saker som går bra? Människan dras till kriser och katastrof och elände. Tyvärr är det så. Men det skadar ju inte att sprida lite gott :)

Nu känner jag mig verkligen duktig! Jag tog på mig löparskorna och gjorde milen från Holmsund in mot Umeå. Sedan gick jag de resterande ca 5 km in till StepIn24 för att köra rygg och mage där. Idag ökar jag mitt stegsnitt ordentligt i stegtävlingen. Den håller ju faktiskt på till 14/6.

Har ni hört talas om God gärning? Sök upp dem på Facebook. Jag har deras app, ungefär varannan dag skickar de fina små budskap. Mitt i löpturen fick jag: "Du är det vackraste som finns. Du är det som binder samman jorden. Du är kärleken". Det fick i alla fall mig att le och löpturen att gå lite lättare en stund :)

Dessutom har jag till och med lyxat till med en ny bikini från Stadium. OCH ska lägga mig i solariet för en skön liten avslappningsstund.

Lediga dagar är de bästa! :D

Lite extra godmorgon till er solstrålar! Finns det någon du kan visa lite extra omtanke idag tycker jag du ska göra det. Känd eller okänd. Det gör världen lite bättre :)

 

Jag är jätteglad att så många är inne och läser det jag skriver. Det är lite fascinerande faktiskt. Att nån är intresserad av det som pickar i min hjärna alldeles precis nu. :)

Tänk vad många som skriver bloggar och inte förstår vad det egentligen innebär. Att så många människor läser, att så många människor reagerar och tar till sig det som står. Kissie var väl det största tidigare, men i hennes kölvatten har det kommit tjejer som på nåt vis ska toppa henne. För er som inte vet, det slutar inte bra. Nu pratar jag om de här största bloggarna såklart. Människor borde bli bättre på att vara förebilder till varandra. Vi är ju inte perfekta nån av oss förstås, imperfectly perfect. Men ändå. Alla borde i alla fall ta sitt ansvar att försöka.

Som förebild idag tänker jag träna. Nästa vecka ska jobbet springa/lunka/gå Blodomloppet så det är bäst att förbereda konditionen lite extra i veckan. Det är hälsosamt och det är bra. Dessutom kommer min son hem idag, så jag tänker kramas också. Också hälsosamt och bra. Idag blir en bra dag, eller vad säger ni? :)

Jo. Jag är ledig och har flera timmar över till att spendera på bara mig. Allt blir lite extra bra då! 

Ibland får jag höra att jag inte har nåt liv. Det är ju jättekonstigt att säga så till någon annan. Även om det är halvt på skämt. Jag lever så jag måste ha ett liv, visst? :) Jag jobbar och jag tränar och jag träffar mina vänner när det finns tid (vilket inte är jätteofta men ändå) och jag tar hand om min son och jag är godman och jag läser och jag skriver och jag sover och jag äter och jag skrattar. Säkert gör jag också nåt ännu mer däremellan, men i huvudsak.

Men visst. I betydelsen att jag inte lever lika vilt och galet som andra singlar i min ålder, får det väl stämma. Jag dricker inte alkohol, åtminstone inte mer än kanske 3 gånger per år, så jag super inte tills jag knappt kan gå varje helg utan dansar hellre hela kvällen. På det viset slipper jag en morgondag av huvudvärk och illamående, dessutom får jag ett redigt träningspass. När jag har ordentlig jobbvecka och jobbar 7-21-dagar brukar jag somna direkt jag kommer hem och sova tills väckaren ringer för att jag ska kliva upp och jobba. Jag sover istället för att vara vaken till mitt i natten. Jag kan inte spontant resa till okända platser för jag har varken ekonomi eller tid för det.

Det är så jag lever mitt liv. Det kanske inte är som alla andras men jag tror det kallas att prioritera. Jag är jättebra på det. Och jag mår inte dåligt av det, tvärtom. Jag har aldrig mått bättre.

Prioritera ditt liv som du vill. Inte för att andra vill. Eller efter vad andra behöver. Du är unik. Våga vara det. Jag har visst ett liv. Jag ÄR full av liv! :D

(Och det här inlägget låter jättebittert/argt säkert, men det är absolut inte tänkt så)

Dags att vi lär oss om ordens betydelse. Ett litet litet ord kan hjälpa eller stjälpa en människa. Vilket ord väljer du?

Den här reklamfilmen visades 2003. Jag minns den som om det vore igår eftersom jag tyckte den var så klockren redan då. Aldrig förr, vad jag kunde minnas iaf, hade någon illustrerat vad orden gjorde. Många i skolan tänker nog att de inte mobbar eftersom de minsann inte slår, sparkar, stoppar huvudet i toaletten osv. Men den verbala misshandel är nog så svår. Om inte värre.

 

Ofta talar folk om att tänka outside-the-box och ha högt uppsatta mål, men det är inte alltid så enkelt. Från gamla tider när det kunde innebära döden att testa nya saker hänger det väl kvar ett enormt säkerhetstänk hos oss människor. Så nej, lätt är det inte att jobba mot sina egna instinkter, att tänka "ja!" när det omedvetna skriker "nej!".

Men. Det finns de som lyckas. Det är de som är galna nog att tänka att de kan förändra världen, som faktiskt lyckas göra det. Vi andra bara flyter med och lever i vår trygga lilla bubbla. En påminnelse till mig själv allra mest.

Vi kommer troligen inte dö av att testa något nytt, om det inte innebär att kasta sig raklång utför ett stup utan säkerhetslina. Jag rekommenderar inte det. Däremot kan det nog uppstå en kris inom oss. Kanske. Om det inte går som vi tänkt. Det är tråkigt att vi använder ordet kris som om det skulle vara något negativt.

"Ordet kris betyder egentligen en tidpunkt att besluta något: en vändpunkt – det avgörande ögonblicket. Krisen är dock en utmaning för vår utveckling och om vi accepterar detta, kan den stimulera oss att växa och få nya kunskaper."

Testa nya saker. Det är vad jag vill ha sagt. Kanske mest till mig själv.

På jobbet har vi haft en stegtävling där vi skulle ta oss till London. Idag när jag loggade in blev jag alldeles jätteglad eftersom en liten söt animation, med mitt namn på, visade att jag korsade mållinjen. Visst är den söt? ;) 

Vissa var långt före mig, andra har långt kvar. Vissa har mycket mer steg i dagsnitt, andra har det inte. Men så stolt jag är att jag lyckades! Så duktig jag är!

Igår kväll var jag på min första salsafest. Oj oj oj! För att vara extremt okunnig klarade jag mig ändå relativt hyfsat. Om man frågar mig. Risken finns att de jag dansade med säger nåt helt annat om mina klumpfötter :) Jag fascinerades igår över hur extremt olika kunskapsnivå det var på alla där, men på nåt sätt fick alla det att fungera. Tänk om hela världen fungerade så. Hur olika det än var hittade i en gemensam nämnare och bara fick det att fungera. #Önsketänkande

Bilden är från http://www.umeasalsaclub.se

Godmorgon världen! Tänk va det är härligt att vara en morgon-människa. Väckaren har inte ens ringt och jag är ändå vaken sen en timme tillbaka. Livet blir liksom lite enklare då. Förutom på kvällen när jag somnar snabbare än Agda, 95 år, men vem behöver egentligen vara vaken på kvällen? ��

Nu börjar en extra lång arbetshelg för mig. Men innan dess ska jag äta en ordentlig frukost och sedan hinna ut på en löprunda innan jobbet börjar. Egentligen var det ju tänkt att intervallerna skulle bli av igår, men att skriva på projektet tog verkligen låååång tid. Tillslut fick jag be huvudansvarig att hjälpa mig och svisch hade han knutit ihop säcken. Tur det finns folk som kan tända lampan när man irrar i mörkret :) Jag är i alla fall väldigt nöjd med slutresultatet. Hoppas hoppas att jag/vi lyckas få de där pengarna för att genomföra detta!

Ha en bra dag alla! ��
 

När vi låter vårt eget ljus skina, ger vi omedvetet andra människor tillåtelse att göra detsamma. När vi frigör oss från våra egna rädslor, frigör vår närvaro automatiskt andra.

Igår berättade jag att jag skulle på ett möte. Det visade sig bli väldigt intressant, mer än jag hade väntat mig. Och igår kväll eskalerade det till att jag behöver spendera dagen med att jobba. Inte på mitt jobb utan skriva ner hela alltet vi pratade om, "mitt" projekt. Idén var knappt klar igår och nu måste jag innan dagen är slut skriva ner allt. Wish me luck! Om jag fick genomföra detta vore det som en dröm!

Igår kväll var även intressant på andra sätt, på det mer privata planet. Det kommer mer angående det vid ett bättre tillfälle. 😉Nu är det bäst att jag rullar ur sängen (extrem träningsvärk), äter en ordentlig frukost och sedan sätter igång med skrivandet för träna måste jag ju också hinna. Kondition idag, intervallträning :)

Men dessutom, jag fick ju också förfrågan om jag kunde ställa upp på en fotografering i kontorsmiljö. Som modell alltså. Det låter väl kul :)

Ps. Idag försöker jag undvika media och jag tänker inte skriva om det här heller. Uppdrag granskning visade reportage om islam igår. När man vet sanningen bakom är det ingen höjdare med sånt där... Ingen nyttig debatt för nån :-/

Inte en krona har lämnat Carema. Vinster har inte förts över till skatteparadis. Alla överskott har återinvesterats i äldreomsorg och sjukvård, visar en unik redovisning till Dagens Samhälle.

Vill du läsa mer? Utmana dig själv och läs mer här.

"Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us.

Your playing small doesn’t serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people won’t feel insecure around you.

We are all meant to shine, as children do. It is not just in some of us, it is in everyone, and as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others."

 

Har ni tänkt på hur det är de så kallade nördarna i skolan som gör karriär efteråt? Har ni tänkt på hur det är de som till en början räknas till den galna skaran som har de allra största idéerna? Har ni tänkt på Coelhos bok om Veronica som vill dö, där hon märker att hon av att bli fast på ett "dårhus" äntligen blir fri och börjar leva?

Tänk annorlunda. :)

Själv ska jag tänka annorlunda och göra yoga nu. Mindre galen, mer hälsosam. Jag är faktiskt ledig från jobbet idag och det innebär att jag ska lägga fokus på träning och steg-samlande (stegtävling på jobbet). Däremot ska jag på ett intressant möte på morgonen! Men som sagt, först yoga! :)

Jag gillar att jobba och jag är tacksam för varje minut jag har möjlighet att vara här istället för att danka av hemma. Däremot betyder inte det att jag varje dag tycker det är extremt kul. Inte heller att jag ibland verkligen längtar härifrån. Man kan inte vara på topp jämt :)

Idag tog vi "sommaren" till oss och grillade kyckling i solen. Det är ändå såna stunder som är guldkornen för både vi som jobbar och de som bor :) Äkta omsorg om sig själv och andra är väl ändå att hitta de små guldkornen i vardagen. Det tror i alla fall jag. Och vi på Carema. Vi skapar framtidens omsorg!

 

Jag har bytt inriktning. Min blogg fanns tidigare på ett annat ställe, men nu börjar jag om. Man kan säga att jag hittat min lilla nisch. Idag är det inte så lätt att hitta sin grej i djungeln av information som matas på oss. Visst kan det vara lätt att fastna i allt det här tramset om att det inte är vad, hur eller om du gör något som räknas, utan helt enkelt hur nära perfektion du kom i slutresultatet. Det är läskigt. Men det är det vi ska ändra på nu. Tillsammans. Med den här bloggen.

Dagens fråga: Alla kan sminka sig och bli vackra varje morgon, men lägger du samma energi på att vara vacker innerst inne? Tänk på saken.