Jag tappade greppet!
Om det är någon som undrar vad dancehall är för något så kan ni titta på videon. När ni tittat på den och verkligen satt er in i hur det SKA se ut, så vill jag att ni visualiserar detta.
Igår gick bra, rumpskaket och höfterna och armar viftande till höger och vänster samtidigt som fötterna ska hit och dit. Ja, ända tills ledaren tycka att vi skulle göra två grupper och battla mot varandra. Det innebar ju att den andra gruppen gjorde allt åt helt fel håll för en själv. Där nånstans tappade jag greppet. Jag har tyvärr inte hittat det än.
Har ni nångång dansat och aldrig riktigt varit med och därför känt det som att ni bara sprattlat som om någon med fullt utvecklad Parkinsons styrde dig med trådar? Så kändes det. Ikväll var kombinationen dubbelt så lång, dvs dubbelt så många steg, dubbelt så mycket av allt du ser i videon (visst, hon är ju ingen nybörjare direkt, men ni fattar konceptet ändå tror jag). Att kastas in i allt det där och aldrig nånsin ha tagit koreografi. Bortkommen är ordet. Och när jag väl tyckte att det kunde tänkas kännas lite bättre, då gick jag åt helt fel håll!
Tur att jag idag kan skratta åt mig själv, för några år sedan hade jag nog inte gått dit mer för att jag skämts ihjäl ;p
När jag sen kom hem låg de här utanför dörren, och jag måste erkänna att de gjorde susen för humöret också. :)
.jpg)

Maja.jpg)


