På det språk, som Emma i veckans Halv åtta hos mig verkar mest bekväm med, så vill jag säga: Faaaan, va diskussionsförmågan eran brister må jag säga ;)

Hur som helst, lite gladare tongångar. Jag ska sova eftersom jag har en lång dags arbete framför mig imorgon. Jobbar 7-21, men har sen fredag-söndag ledigt så jag ska nog inte gnälla :)

Såhär såg det ut tidigare idag. Och jag undrar om det här barnarbetet är värre än nåt annat? Fast jag känner att: så länge de inte får betalt kan man kalla allt deras arbete för uppfostran. ;) OBS! Gäller inte för de idioter som skaffar barn istället för hushållerska.

Jag satt kvar i bilen medan hann tvättade bilrutorna. Och medan han tvättade så satt jag inne i bilen och försökte få upp värmen (på mig alltså). Ingen direkt demokrati tror jag. ;) Det var inte ens några 3 kr timmen, bara en portion uppstekt pannkaka/plättar/tunnpannkaka eller vad det nu ska kallas. Vad ska det egentligen kallas?

Och vet ni, jag lägger ut den här bilden också med ett citat som verkligen berör mig.

Jag tror att jag kanske tjatar om det. Men jag måste säga det igen. Det slår mig ibland hur bra mitt liv har blivit. När jag fyllde 30 år fick jag ju känslan av att "utbildningstiden" var över och nu var det tid att leva. Och jag lever. Jag älskar att leva. Visst händer det jobbiga saker ibland, jobbiga känslor liksom tar över, men i det stora hela fylls jag alltid av en trivsam känsla när jag ska somna. Inte när jag ska vakna för då vill jag ofta ta kål på något. ;)

Hur känner du? Vad väger över, negativt eller positivt? Fastnar du lätt i negativa tankebanor eller kan du skaka av dig? Berätta gärna.

Hur som helst. Idag jobbar jag och sen kommer min mamma. Jag älskar min mamma. Det finns INGEN som hon. Hon har stått vid min sida genom allt som tänkas kan <3

Jag är fortfarande lika trött. Har dock förgyllt dagen med att förstöra pengar. Att uppdatera barnens garderob är INTE billigt. Tur ibland att jag bara har ett barn, jisses. Sen lyxade jag också med att ge mig själv en ny höst-och vårjacka. Inte hjälpte varken det eller sömn mot den totala breakdown jag haft idag, men jag blev jätteglad åtminstone. ;p

Idag till middagen fick jag och sonen se en fantastiskt magisk solnedgång över trädtopparna. Vi kom på lite sent att fota och sen var det svårt att verkligen få med hur vackert det var. Iphone-kameran är väl inte den bästa alldeles jämt. Om man nu får svära i den här kyrkan :p

Idag var det sonen som lagade mat igen. Idag fick vi uppstekta kroppkakor med hallonsylt och grekisk yoghurt. Jo du läste rätt, grekisk yoghurt. Kan ni tänka er att det faktiskt smakade väldigt bra? För det gjorde det. Med ett öppet sinne klarar man väl det mesta ;)

Livet. Bara livet. :)

Se det som dagens läxa!

Inatt kom sonen till min säng, jag feberyrade i drömmen och fattade inte alls att han stod bredvid mig och ropade på mig. När vi vaknade bad han om frukost på sängen. Ett riktigt "snäääääälla maaaammaa *puppy-eyes* kaaaan jag få frukost på sängen?" Och ja, hur skulle jag kunna motstå det?! Sen skojade jag om att det var underligt att HAN fick frukost på sängen när JAG är sjuk. Hans svar var: "Jamen mamma, du frågade inte snällt, det gjorde ju jag.." Visst tycker ni också att det låter som en öppning? Fram för mer frukost på sängen. Till mig alltså ;)

Fast faktiskt cyklade han iväg på Coop för att köpa glass till mig igår. Och jag hör hur han ändrar sig röst till en mer "det är så synd om dig"-röst när han pratar med mig nu.

 Han är absolut det finaste i mitt liv! Och på tal om det, att han är en underbar själ, utspelade det här sig hos oss igår:

Hampus: "Hur mycket måste jag skriva?"
Jag: "Ja, så mycket som möjligt."
Hampus: "Men det är ju aaallt!"

Och visst, lite fel inställning till läxan, men rätt inställning till vad som är möjligt :-D Ja, jag är en sån där jobbig förälder som är stolt och skryter över barnen. Men det får man. Man ska uppmuntra alla runt om en och lyfta om de gör nåt bra. Och speciellt sina barn!

Från min sjuksoffa önskar jag er alla en jättebra och givande dag. Själv känner jag att denna dag blir en dag fylld med självömkan. ;p

Ja det måste nog vara det här stället. Där jag sitter nu. Ja, inte mitt jobb då förstås, men själva omgivningarna. Om jag inte får möjlighet att flytta söderut (som jag fortfarande vill även om jag trivs jättebra här där jag bor nu) så vill jag nångång bo här i Röbäck. Precis utanför Umeå finns ett underbart lantligt paradis. :D

Och eftersom mina tankar verkar ytterst högt uppskattade hos vissa (;p) så kommer här, om än inte mina tankar, så ändå nån annans tankar som jag verkligen uppskattar. Förhoppningsvis ni också :)