Ja så stod han på stationen när han mötte mig. Med rosor i famnen och ett stort leende. Så stod han, fin som få, när jag sjönk in i hans famn. Allt var så bra och fint och hemma som sist vi sågs och som det varit de sista veckorna. Med honom är jag lycklig. Med honom mår jag bra. 

Nu blir det nog soffmys hoppas jag. Jag och han och lyckan.

Nu är allt klart för avstigning. Jag har sminkat mig, tagit på mig min "möta-ödet-outfit" och packat ihop allt. Snarkaren klev av mitt i natten så jag har haft min kupé alldeles själv här på morgonkvisten. Känns lyxigt om man fantiserar bort den rätta anledningen ;) Jag försökte ladda upp en bild men det funkade inte och mobilbloggandet fungerar fortfarande inte så det blir bildlöst. Om ni inte har mig på Facebook eller Instagram förstås :) Hursomhelst, jag är redo! Synd bara att jag i vanlig ordning är i alldeles för god tid. Men vadå, två timmar kvar nu bara.. ypperlig tid att sitta och jobba på den där nervositeten! ;)

Önskar er alla en härlig morgon! :)

PS. Angående den där jädra sminkväskan... det märks att jag ska till en kille nu, en kille som jag verkligen vill vara fin för. För kom igen, när nånsin har jag brytt mig om jag glömt en sminkväska? Haha.. ja hur som.. den var iaf med!

 Jag är lycklig och skratt förlänger livet. Vi har haft julklappslek och vi vann alla i förlängda liv :) Det blev också galen stämning kring de 30-kronors julklapparna som var inköpta, haha. Sonen fick sin chokladtomte. Jag förlorade min fina burk. Bara en som saknas här nu, i alla fall för mig. Men det kommer :) Nu står sonen i köket med E för att fixa godsaker och resten av denna del av familjen sitter framför Så ska det låta. Jag tycker det är härligt detta. Kort kommer sen :) 

God jul till alla :) För inte första och inte heller sista gången ;)

 Godmorgon! Och snart god jul på riktigt :) Rätt häftigt hur julkänslan kom bara av att få åka hem :) Idag ska vi dela tradition med systers sambos familj.  Väldigt mysigt! Först måste vi köpa små julklappar och göra julrim till dem. Älskar julrim så jag antar att jag får göra mammas också ;) 

Innan dess måste jag ta mig ut på promenad. Eller.. jag VILL ta mig ut på promenad. Det är bara det att det är så förbaskat kallt. Idag är det iofs "bara" minus 17 här men ändå. Brr! Mjaa, finns  väl inga dåliga väder... lögnare :p Nä jag ska inte hitta på ursäkter,  jag vill ju nå mitt mål :) Och Runkeeper-kollaren lär väl ha fått fnatt av min lathet hittills...

Förberedelserna inför nyår har börjat. Har ni saker klara? Tidigare år har jag knappt vetat var jag ska vara förrän dagarna innan typ. Om jag inte skulle jobba dvs. Men inte i år. I år känns det som ett stort nyår. Som om livet liksom... ja, gör ett avstamp. Så ja, förberedelserna har börjat och dagarna kryper fram!

Ska passa på att promenera redan nu tror jag :) Toodls!

Tillägg: Nähäpp. Min mobil ljög visst oxå. Källor säger att det är minus 30... :(

Då var första delen av dagen avklarad. Mötet gick alldeles förträffligt känns det som och nu antar jag att det blir en väntan innan vi får något resultat av det. Spännande! Nu är det dags att åka hem, äta mat och försöka sova. Det är ju nattjobb som gäller dessa fyra nätter som kommer. Håll tummarna att jag kan somna! Livet är fantastiskt konstigt just nu. Jag känner mig så hemma med någon som jag har gemensamma erfarenheter med, men inte spenderat så mycket tid med som jag borde ha gjort för att känna mig så hemma som jag gör. Konstigt. Men fantastiskt :)

Eller kärlek? Kanske man inte kan kalla det kärlek? Eller? Äsch, låt oss inte behöva sätta ord på det utan bara må bra i känslan :)

Lunchpaus här i Kramfors. Jag kan tipsa om en jättebra och inspirerande föreläsning som heter JAG AB av Kjell Enhager. Han talar om målbilder, drivkrafter, motivation, att förändra sitt tankesätt, välja mående, hantera sina problem osv. Vi sitter här med personer med blandade bakgrunder och precis varenda en brinner av det vi lyssnat på.

Nu drar vi igång igen och om två timmar drar jag hem till sonen. :D Tiden här har fått mig än mer brinnande för livet. Att ta vara på alla stunder med honom. Och med mig själv. Livet är inte lätt, men så jäkla fantastiskt!

Och viktigt är, jag bryr mig om mig. Jag älskar mig. Jag är stolt över mig. Jag är stolt över var jag är idag och att jag själv tagit mig dit.

Nu borde jag egentligen sova för längesen. Men efter en snabb koll i min kalender dessa närmsta veckor, försökte nämligen boka in fika, så märker jag hur extremt lite tid jag har över. Jag kommer behöva planera ordentligt för att hålla igång med träningen. Att träffa vänner sådär spontant kommer inte heller bli lätt, vilket är ett stort problem för de flesta av mina vänner vägrar planera..

Förutom det jobb jag arbetar kvar på, så drar snart det nya igång samtidigt. Och dessutom börjar imorgon hårdplugg inför det som komma skall. Jag saknar endel kunskap och jag är fast besluten att göra det här hundraprocentigt bra, så kunskapen är ett måste såklart. Men det ska väl vara så inför nya jobb, att man behöver fylla på med mer kunskap. Det är så man vet att det kommer vara utvecklande känns det som. Men det finns en djungel därute och det är dags att jag börjar rita upp en karta. :)

And if you can imagine it, you can become it.

Bloggen kommer troligen inte lida av tidsbristen. Men om det är så att jag skulle vara lite dålig på att höra av mig till nån. I love you. I'll be back :)

Det finns många saker som är jobbiga här i livet, det kan vi väl alla skriva under på. Och med att vara förälder. Delad vårdnad är ett gissel men man vänjer sig tillslut, både vuxna och barn anpassar sig. Det är ju en sak som är skönt i allt skit som händer i livet, vi anpassar oss.

Men det finns en sak som jag aldrig någonsin kommer vänja mig vid. Det är att trösta mitt barn för något medan jag själv är ledsen för samma sak. Jag gör det, men jag hatar det. När min son är ledsen och gråter tröstlöst för att han inte vill åka ifrån mig måste jag motivera honom till att åka ändå. Hur sjukt är inte det?  Min normala reaktion som mamma när han är ledsen, är ju att hålla honom hårt och visa honom att han är trygg hos mig (vilket jag ju förstås gör, han ska ju veta att jag finns för honom även när vi är ifrån varandra, men ändå..)

Som sagt, jag gör det. Jag låter inte mina egna känslor spegla det jag säger. Men jag hatar det. Hatar det innerligt. Mitt hjärta går itu varje gång.

Jag tror att jag kanske tjatar om det. Men jag måste säga det igen. Det slår mig ibland hur bra mitt liv har blivit. När jag fyllde 30 år fick jag ju känslan av att "utbildningstiden" var över och nu var det tid att leva. Och jag lever. Jag älskar att leva. Visst händer det jobbiga saker ibland, jobbiga känslor liksom tar över, men i det stora hela fylls jag alltid av en trivsam känsla när jag ska somna. Inte när jag ska vakna för då vill jag ofta ta kål på något. ;)

Hur känner du? Vad väger över, negativt eller positivt? Fastnar du lätt i negativa tankebanor eller kan du skaka av dig? Berätta gärna.

Hur som helst. Idag jobbar jag och sen kommer min mamma. Jag älskar min mamma. Det finns INGEN som hon. Hon har stått vid min sida genom allt som tänkas kan <3

6 grader varmt och jag väcks av mobilen kl 9, inne i en annan del av Umeå. ;-O Tänk så mycket enklare allt blir när man slipper restiden från Holmsund, även om det inte är nån egentlig restid att tala om :) Idag är en bra dag, ska gå runt på stan har jag tänkt. Förhoppningsvis sälja en jacka, sen möta en ny godman och mer än det bara vara. Det behöver man! Kanske om jag har tur så kan nån förbarma sig över mig och dra med mig på fika... Eller varför inte fönstershoppa med mig? Ljuvligt!

Idag har varit en härlig dag! Det är något speciellt med dessa sammandrag för sonens innebandy. Helt plötsligt förvandlas Sverige till ett land där man faktiskt samspelar och känner gemenskap även om man inte känner varandra. Som i andra länder. Man minglar och umgås över vänskapsgränserna. Så helgens bästa är absolut familjeutflykten, innebandy ;)

Däremot må jag erkänna en sak. Att vara ensamstående funkar hur bra som helst för mig, har alltid gjort. Idag insåg jag varför. I min umgängeskrets finns nästintill enbart singlar. Vissa har barn, andra inte, men det funkar. Sådär på familjeutflykten kändes ensamstående helt plötsligt inte stark som står ensam, utan mer bara... Ensam. När familjerna gick ut efter matcherna passar man liksom inte längre in känns det som.

Aja, lite jobbiga känslor har ju aldrig skadat någon. Jag låter känslorna kommer över mig ikväll. Och saknar den där stora familjen jag drömde om som yngre.

Tack för mig. Krama om er familj lite extra från mig :)

Oj oj. Nu har energin minsann runnit ur mig totalt. Orkar inte tänka, inte känna, inte gå, inte stå. Ni vet vad det betyder, visst? Vilodag från träning, The Wire heeeeeela dagen, i min soffa, under min filt. Usch, vi var till och med lite sena till skolan idag. Inte okej. :/ Det var dock inte pga min trötthet, vet inte riktigt vad som hände, morgonen bara svischade förbi... Bilden är en påminnelse till mig själv först och främst, idag är ingen "hopplöst" positiv dag :p

Nu har jag äntligen sett mer bilder från senaste fotograferingen, den för Häggströms modehus ni vet. Jättefina blev dem :) Men jag får ju inte visa, tyvärr. Så ni får snällt vänta :) Nästa vecka är det nog äntligen dags för den här tränings-fotografering, den som skulle bli av för flera veckor sedan men livet kom ivägen. Och tur var väl det, för jag blir ju mer och mer redo för den ju mer jag får träna ;)

Dåså, nu kryper jag under min filt! Skapa dig en bra dag :)

Update: Vänta nu. Tränings-fotografering på måndag, ligga i soffan idag? Nää, det gick ju inte ihop. Suck. Jaja, en liten stund då!

Att vara perfekt innebär inte att vara utan fel. Du är perfekt precis som du är. Att vara unik är perfekt. Under hela livet är du.. du! I din utveckling, mognad, förändring genom livet är du perfekt. Genom dina misstag är du perfekt. Genom dina framgångar också. Du är perfekt för att du är du. Och vågar vara dig själv.

Gilla eller kommentera om du håller med! Vågar du?

Livet. Bara livet. :)

Barn skänker oss allt. Barn är ett mirakel och en fantastisk välsignelse. :) Och cirkelträning, det blir det väl? Vi tränar med varandra, lär oss av varandra, som en cirkel ;)

Ny dag, nya möjligheter. Eller ny dag, nya löjligheter. Ja, det bestämmer ju du helt enkelt. Det viktiga är inte hur du har det, utan hur du tar det. Usch, det låter förskräckligt klämkäckt, visst? Men behöver du bryta ihop för nånting. Go ahead! Så är det att vara människa med känslor. Ibland låter det på alla peptalks som att man nästan ska gå igenom livet utan att reagera på nåt, finn ditt inre lugn och känn ingenting. Jag tror inte på det. Så jag säger, känn. Det viktiga är ju sen hur du tar dig upp igen. Och framförallt ATT du gör det. :)

Igår åt jag lite för dåligt. Det är så himla dumt eftersom träning kräver sån extrem energi. Huvudvärken var ett faktum och jag somnade ifrån min njutning för kvällen , ännu ett avsnitt av "The Wire". Då var klockan ca 21.30 (så egentligen var det ju vanlig somna-tid ;p). 01.10 vaknade jag i soffan, släpade mig till sängen, sov till 07, somnade om och vaknade 08.10. Jag har sovit en så lång natt att till och med jag känner av det. Seeeeeg. Men vad gör man åt det? Jo, självklart, hushållsarbete! Hahaha, usch... ja här hemma finns det ju alltid roliga, uppiggande saker att göra ;)

Vissa av er kanske ignorerar David Guetta för att det inte är er musiksmak, men den här texten är fantastiskt bra angående det där med inre styrka alltså. :) Jag har gått igenom mycket i livet. Så texten berättar hur jag känner mig nu. Jag hade aldrig kunnat tro det för några år sedan, men det känns fantastiskt!

 J

Se det som dagens läxa!

Det finns egentligen ganska mycket jag kan säga om den här bilden. Jag tänker inte göra det. Inte just nu i alla fall. Jag vill fråga er en sak, vad är nyckeln till lycka för er? Eller kanske också, vad är lycka för dig/er? För mig är just nyckeln till lycka 'appreciation'. De allra minsta små saker försöker jag att aldrig ta förgivet. Det är rätt för mig. Vad är rätt för dig?

Har ni tänkt på att vi i land verkar fokusera på de människor som skadat oss i det förflutna? Det kanske är en ursäkt för att inte ta ansvar själv för saker och ting? Nån har sagt till mig att den hade läst att vid 25-års ålder hade man inte längre 'rätt' att skylla saker på sina föräldrar för att man ansågs ha levt så länge utan de att man borde ha lärt sig annat. Det är kanske sant.. Men det låter konstigt. Vissa saker som händer i barndomen får man nog leva med. Men man behöver ju inte använda det som ursäkt när livet suger och man inte gör nåt för att det ska bli bättre. Ja, vad vet jag :)

Livet är bra intressant ändå. Tänk vad det svänger. Jag blir alldeles yr ibland. Och inte på ett dåligt sätt. Inte sådär i värsta karusellen på Grönan utan mer som i tekopparna. När de inte går snabbt. Och inte snurras extra av den där skitkorven till ansvarig. ;)

Tänk dig att du sitter i ett mörkt och tyst rum med endast dina tankar och minnen som sällskap. Gå igenom senaste veckan/2 veckorna, så detaljerat som möjligt, allt du kände, tänkte, andra sa osv. Inte för att älta såklart, men bara reflektera över hur mycket variation dina dagar faktiskt innehåller. Vi behöver aldrig ha tråkigt igen ;)

Idag blev äntligen sängen färdig. Mina två extrahänder (sonen) fick göra sitt bästa för att förstå mina anvisningar. Vill ni testa ert tålamod och ert föräldskap tycker jag att ni bygga ihop en möbel tillsammans med ert/era barn. Pust. Det blev pizza och Harry Potter till middag ;)

Eller vänta! Låt mig skriva om det där. Vi åt såklart inte Harry till middag. I dessa dagar när folk blir mer eller mindre galna för inget och allt, bäst att skriva för säkerhets skull ;)

Har ni sett nåt så vackert!? :)

Oj oj oj. Får jag gnälla lite till? Ja, alltså... det var inte tänkt. Jag hade ju släppt det och gått in i "återta-träningen-fasen". Men livet ville annat, som det ofta har en tendens att vilja. Det är sådär att livet ofta vill skratta en rätt i ansiktet. Är det någon som testat skicka livet på nån attityd-kurs? Eller behöver det kanske medicin för ökad impulskontroll och känsloreglering? Om livet vore en människa, skulle det nog befinna sig i facket bland de mest missunnsamma. Jag tror att vi är "on to something", vem tar tag i det?

Igår släppte febern, jätteskönt! Inatt fick hostan fart riktigt ordentligt, så sömnen blev lidande. Idag ska även bihålorna tömmas och jag tror inte jag behöver gå in i detaljer vad det innebär. Låt mig bara säga att näsduks-tillverkarna får en vinst :/

Och låt er inte luras. Jag fick kämpa länge för att ta en bild då jag inte såg döende ut. Dessutom har ju Instagram såna trevliga filter som lurar ögat ännu mer. ;p

Trots förkylningen, känner jag att den här dagen kommer bli underbart fantastisk. Vi börjar med att kramas under täcket framför tvn och sen väntar vi besök ♥ Dessutom vi ska träffa en man från EU-kommissionen, pensionerad sedan några månader tillbaka, men ändock, samt hans fru. Bra dag detta!

 

Dagens nyheter! Jag som modell på riktigt? Och kanske reklamskådis? Ja det låter lite udda, konstigt och annorlunda i åtminstone mitt huvud. Men kanske möjligen verkar det som att jag ska bryta mig in på en ny bana. Även om det nu bara är på väldigt lokal nivå. Ja vi får se vad som händer, man kan aldrig veta var livets vägar kringlar sig :)

Igår blev en väldigt lång dag med hela tre möten. Väldigt kul och motiverande med möten som ger en känslan att man kommer framåt, att det finns en utveckling runt hörnet som man får ta del av. Under kvällen talade jag också med en när och kär vän om redovisningar. Har ni tänkt på vad mycket känslor en redovisning framkallar? Före, under och efter. Nästan hela känsloskalan ;)

Eftersom mötena drog ut på tiden hann jag inte äta nån middag innan det var dags för både Sh'bam och ett pass på gymmet. Det här är inget jag rekommenderar. Jisses vad jag var skakis när jag kom hem. Och hungrig HELA kvällen sen. Hur mycket jag än åt blev jag tvungen att äta mer. Ända tills jag gick i säng vid 23.30. Stackars kroppen :/

Idag säger mitt schema jätteledig. Därför har jag precis nu tagit mig ur sängen. Jo faktiskt. Även om min sovmorgon sträckte sig endast till kl 06.50 har jag legat, legat och legat. Det var skönt för det blir en gedigen träningskväll. För den som minns gav jag bort min cykel för ett tag sedan, nu har jag hittat en ny till mig själv. Den ska hämtas inne i Umeå och cyklas hem till Holmsund, sedan blir det både CxWorx och Zumba på Storsjöhallen.

Det här kommer kanske låta lite euforiskt jättejobbigt, men jag älskar livet. :) Varför jag gör det? Jag vet inte riktigt. Och det låter kanske ännu mer konstigt. Jag har lärt mig att fokusera framåt. Mer eller mindre medvetet sätter jag små mål varje dag. Men det allra viktigaste tror jag har blivit att jag ser till att få tid för mig själv. Klart att jag mår dåligt ibland, klart att jag tänker för mycket och fastnar i dåliga spiraler, men tiden för mig själv låter mig ventilera det, andas in djupt och vinna kampen. Att vara lycklig i grunden är inget som bara kommer av sig själv.

Det här med att vara perfekt är ju lite samma sak. Jag vågar säga att jag är perfekt. Jag är det precis som du. Jag är inte utan fel. Men varför behöver man vara det? Jag är perfekt som jag är, en människa med förmågor och brister. Det är vad vi är tänkta att vara.

Jag är lycklig. Inte euforiskt "å vad det bara händer bra saker". Bara lycklig. Ni vet sådär att jag bara skulle kunna sitta i ett tomt rum och ändå må bara bra. Livet är inte lätt, men fantastiskt. För ett antal år sedan drömde jag om att må så.

Igen, jag är inte perfekt på det sättet att jag är bäst på alla sätt. Jag är perfekt med att jag är den jag är, med bra och dåliga sidor, med framgångar och misstag, med en vilja att lära mig. Och mitt liv har varken varit eller är lätt. Toppar och dalar som värsta berg-och-dalbanan. MEN. Jag har inte bara lärt mig att ett glas inte är halvtomt utan halvfullt, jag har lärt mig att vara tacksam för att jag har ett glas och att det finns nåt i det. Jag har lärt mig att dansa när det regnar.

Och dessutom vill jag säga, det har varit en lång resa för mig. Avfärda inte det jag skriver för att det låter som att jag svävar på rosa moln. Det gör jag inte. Jag går igenom en tid av prövningar nu angående saker som jag borde ha lärt mig läxan kring för flera omgångar sedan. Men jag är stabil och min grund är trygg. Det är det som är skillnaden.

(Sen har också solen lyst och bränt min hud samt att sonen haft sin första sleep-over här hemma med besök på Äventyrslekparken vid Nydalasjön, så okej, liiiite eufori finns det också ;-p)

Hur mår ni? Hur tänker ni kring livet? Jag vill gärna veta :)