Se det som dagens läxa!

Ja det måste nog vara det här stället. Där jag sitter nu. Ja, inte mitt jobb då förstås, men själva omgivningarna. Om jag inte får möjlighet att flytta söderut (som jag fortfarande vill även om jag trivs jättebra här där jag bor nu) så vill jag nångång bo här i Röbäck. Precis utanför Umeå finns ett underbart lantligt paradis. :D

Och eftersom mina tankar verkar ytterst högt uppskattade hos vissa (;p) så kommer här, om än inte mina tankar, så ändå nån annans tankar som jag verkligen uppskattar. Förhoppningsvis ni också :)

Att vara hos mamma blev precis som jag trodde, dvs vin. Men jag erkänner att jag tog det själv, hon ville inte ens ha! :o Att vara utan godis har gått hur bra som helst. Tills idag, lördag. Vilken hemsk abstinens jag haft. Massa nötter och två kakor PLUS två glas vin med sockerdricka (halva-halva typ). Jag vet inte om det blev nåt bättre alls, men jag får ta det lite sådär tror jag. Man ska inte bara vara stolt över sig själv när man når målet, utan varje litet steg man tar som gör att man kommer närmare. :)

Vet ni. Hur mycket jag än försöker propagera för att se världen runt omkring, öppna sinnet för alla hemskheter, njuta av de små saker i vardagen osv osv, så finns det tilfällen när även jag brister i det här. Och gnäller för banala saker. Typ som när mina favoritjeans har fått ett hål i sig, som inte går laga... Röda och vackra har de glatt mig, knappt några månader gamla. Suck. Tur skatteåterbäringen kommit I guess. Kanske jag till och med kan köpa nya favoritbyxor i Spanien. :)

Och det är klart. Vissa kan kanske tycka att det verkar falskt. Men jag är inte perfekt jag heller. Imperfectly perfect ni vet :) Jag är människa. Bara för att man vet vad som är rätt är det inte alltid så lätt att göra så. Jag har mina egna struggles och hardships. Däremot brukar jag försöka tänka och känna att om jag har möjlighet att gnälla över skitsaker, då får jag vara tacksam, för då måste jag verkligen ha det ruskigt bra :)

"Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us.

Your playing small doesn’t serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people won’t feel insecure around you.

We are all meant to shine, as children do. It is not just in some of us, it is in everyone, and as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others."