En tidig morgon hör jag ett förfärligt brak som av porslin som krossas Jag kollade om vi hade någon morgontidig gäst i matsalen, men icke. Då ser jag dagsköterskan som kommit, springande i korridoren. Hon ber mig rusa in på en speciell sal, vilket jag gör. Där står flickan som suttit hos en svårt sjuk patient och gråter hysteriskt. Jag kramar om henne och kollar samtidigt efter patienten som inte ligger i sin säng. Då ser jag hålet i fönstret, patienten har med huvudet före krossat dubbla fönsterrutor och hoppat 7 våningar. Folk är redan på väg ner dit. Tur eller otur, vad vet jag, men personen i fråga hade hamnat på ett mellantak och låg där i snön mellan två vassa uppstickande kupoler. 
Några brutna ben här och där blev resultatet av det. Den som mådde sämst förutom patienten, var naturligtvis den tjej som var där inne hos personen som hoppade Av hennes berättelse att döma så var hon helt chanslös att kunna förhindra detta. Även jag hade väldigt svårt att sova den dagen. Det händer då och då att jag kommer att tänka på detta och undrar hur det har gått för denna olyckliga person. 

Roligare minnen är då dessa: 

Vi hade i korridoren en fin trästol med sits som ett lock som gick att öppna. En natt såg vi en man sitta på den med uppfällt lock Han använde den som toalett upptäckte vi. Var väl van vid utedass kan man tänka.;-) Inte är det så lätt alla gånger.  

En annan tidig morgon så kommer en civilklädd person in på vår expedition, han börjar rota i patientjournalerna .Jag frågar vem han är och ber om legitimation. Han ser väldigt konstigt på mig. Inte kunde jag veta att det var en av dom högsta cheferna! Jag hoppas att han uppskattade att jag inte låter vem som helst komma in så där och läsa journaler.  Min arbetskamrat på natten var en underbar person. Tur var väl det, man är väldigt beroende av varandra när man jobbar om natten. 

Uppdaterad: Thursday 12 May 2011 klockan 18:18