Det finns en viss risk i detta med att ringa sjukvårdsupplysningen...det är allt klokare att åka in akut om man känner sig riktigt dålig! Visserligen är det många som besöker akutvård i "onödan." (många saker kan faktiskt vänta till dagtid eller så) och samtidigt så tar dessa en väldig massa tid från de som verkligen behöver akutvård.
Men min erfarenhet av denna rådgivning är inte så bra, de går efter "färdiga mallar" dels när de ställer frågor och när de svarar..Personen/patienten som unik kommer helt bort.

Jag har även den erfarenheten att de sjuksköterskor som svarar där, inte alltid har den kompetens som behövs. Detta grundar jag på att jag vet en som fick jobb där och det var den mest inkompetenta sjuksköterska som jag någonsin stött på och det är ju några stycken genom mina mer än 40 år inom detta gebit..

Man får bara hoppas på att det var en engångsföreteelse........

Men de flesta vet att väntetiderna på akuten är enorma och vill därför helst inte åka in...inte så många orkar vänta i flera timmar.
 

"Enligt det avtal landstinget har med matleverantören ska patientmaten upplevas som tilltalande, god och näringslik eftersom det är en viktig del i den medicinska behandlingen"....står det i VK..läs i länken.

Ja det håller jag sannerligen med om, men stämmer detta? Nej och åter nej! Maten på NUS som tidigare kom i kantiner och som personalen sedan portionerade ut, hann ibland bli kall innan sista patienten fått sin mat. Men detta förbättrades senare åtminstone på vissa avdelningar. Vi fick eluttag mitt i korridoren där vi kunde koppla in matvagnen för varmhållning. Det fungerade riktigt bra och patienterna kunde få exakt så stor eller liten portion som de ville ha.

Nu på senare år så infördes det att maten skulle komma i enportionsrätter i plastförpackning. De värms sedan av personalen i en microvågsugn. Allt lät ju väldigt bra först...patienterna skulle kunna få sin mat när de själva ville och ha massor av rätter att välja mellan. Så blev det nu inte.

De fick en meny där de kunde välja vad de ville äta dagen efter, men där finns inte så många val som utlovat.  Sen blev det så att det beställdes två rätter som de fick välja mellan och den pouläraste rätten gick åt snabbt och många  fick ta den mat de inte önskade. Samma meny återkommer alldeles för ofta och de stackare som ligger inne länge blir så innerligt trött på att äta dessa färdigrätter på plasttallrik att de förmodligen blir sjukare.

Man skall vara frisk för att ligga på sjukhus!

PS/ Jag låg själv inne ett par dagar utan att ha någon aptit alls och den blev inte bättre av denna plastmat. Till sist blev jag lite sugen på Broccolipaj men när jag fick in den så var den bara värmd ute i kanterna, resten var kallt. Blev några tuggor..

Varför fungerar ingenting inom Umeå sjukvårdsdistrikt? Hur många gånger har det, när ert/mitt arbetsschema förändrats, blivit så att man arbetat som i mitt fall, på den lediga vecka som vi nattarbetare har.

Det är ett stort antal gånger och det har då sagts mig att detta kommer att regleras när man slutar sitt jobb för gott. Jaha? Jag väntar på den "regleringen", den har då inte synt till ännu..och det lär den heller inte göra innan jag skriver till, ja vem då, landstingsdirektören kanske? :-)

Tidigare när man bara bytte avdelning inom sjukhuset så reglerades detta genom att det beställdes ett matrikelutdrag där allt syntes och var dokumenterat, även den anställde fick en kopia. Ingen kan få mig att tro/tycka att det är rätt att lägga in arbetsturer på den lediga vecka som man redan arbetat in för att få, genom att helt enkelt trolla bort den genom att räkna om hur stor % man skall arbeta, med början på den lediga veckan då förstås, den man redan jobbat in för att få. Låter detta rätt?? 

Apropå landstingsdirektören så skrev jag till denne vid ett tidigare tillfälle, när den jag först kontaktade inget visste eller kunde, Jag fick då (av min chef) mer eller mindre ett förbud att tillskriva denne...Jo det är sant!

Ja det händer ju ibland att man får höra saker som man undrar om det verkligen stämmer eller om det är skrönor. Fast det jag nu tänker berätta vet jag är sant. Det arbetade en ung kvinna på långvården på ett sjukhus här i Västerbotten som mot kontant ersättning klädde av sig för de patienter som så ville. Hon avslöjades så att säga med rumpan bar och fick avsked. Lite synd tycker jag, för lite skoj kunde väl gubbarna fått ha. Fast att hon tog betalt var ju inte så lämpligt.;-)

och även anhöriga, så vill man bara "äta upp" för att de är sådana underbara människor, men det finns onekligen andra sorter också. Men givetvis så är vi proffessionella och behandlar alla lika. Det är ju tur att man kan avreagera sig i fikarummet emellanåt:-) Min känsla är den att de flesta ur personalen kan arbeta både hårt och intensivt, samt göra sitt yttersta för att patienten skall må och ha det bra. När inte detta räcker till, så blir man både frustrerad och lite provocerad. Jag tänker nu i första hand på de patienter som larmar var femte minut utan att ens vilja något. Nej, det är sällan p.g.a. förvirring som de gör så, inte heller verkar det hjälpa att man sitter där en stund och pratar, om man nu skulle ha tid med det. Sådant gör en oerhört stressad eftersom man inte får något annat gjort. Man måste försöka att tänka som så, att det inte egentligen är personen som "är sådan", utan att det är sjukdomen som gjort dem så. Tack och lov så är de inte så många. De allra flesta patienter och anhöriga är sådana att det ger vårt arbete en mening, trots stress och dåliga arbetsscheman/tider. 

Visst är det rätt konstigt att så många människor dör just nattetid och dessutom följs tre och tre, fast det märks förstås bara om de ligger på sjukhus. Ja det dör ju inte tre samma natt, men inom några veckor. Undrar om det finns någon statistik på detta? Det händer då och då, att man hittar patienter döda i sin säng, men då är det oväntade dödsfall. En sak som var bra på mitt tidigare jobb, var ju att det oftast fanns någon hos den som inväntade döden. Om ingen anhörig kunde, så gjorde personal det.

Fast det hände att ju att det ändå inte var så bra..detta beror ju så mycket på den som sitter där. Personal från bemanningsservice hade inte alltid den rätta känslan för patienten som de ju inte alls kände. Visst borde de då ha varit ute på avdelningen och en som kände patienten satt där istället, men det fungerar inte så bra, eftersom det ofta är så otroligt jobbigt och man är beroende av van personal. En gång när jag avlöste en "sån" för fikarast, så låg patienten död utan att den som satt där ens sett det:-( En annan gång satt människan (inte samma) och sov så hårt att hur högt jag än skramlade så vaknade "den" inte. Trots detta så förnekades det att det sovits. Jag anser att har man gjort en tabbe så bör man omgående erkänna den och visa sin ångerfullhet. Vi gör alla misstag och förhoppningsvis så lär vi oss något av det. Däremot så skall man ju inte tvingas erkänna saker som man inte gjort, vilket "någon" har försökt med.

Angående döden då, så verkar det som att vissa faktiskt vill dö ensamma, eller iallafall utan sin anhörige. De kan ha löst av varandra och suttit där i flera dygn med endast korta avbrott och sen kanske de går ut eller på toa en pyttestund och då dör patienten.
Väldigt traumatiskt för den anhörige. Ja det är heller inte bara patienter som dör, många abetskamrater har dött under dessa 17 år, minst 8 personer som jag kan säga på rak arm, en del av dem har begått självmord. Väldigt tragiskt och jag saknar en del av dem väldigt mycket!

Nu är det dags att landstinget tar tag i operationsköerna och gör något radikalt åt saken!

Här kommer ett bra tips! Fast å andra sidan så är det ju varken tids eller läkarbrist som genererar dessa köer...jahapp det är vad ni tror ja...
Men det är så, att även om läkarna vill operera fler, så finns det inga pengar till det!! Så är det! Man får absolut inte vara för flitig, det blir på tok för dyrt för landstinget.

Ovanstående bild är snodd här:

eller tja, det kanske är att ta i, men ibland så "går något snett" och patienten får utstå mer lidande än vad som är nödvändigt. Det var inte roligt för den patient som efter att ha varit sövd, vaknade upp totalförlamad. Visserligen tillfälligt, vissa människor är på nåt sätt "allergiska" mot narkosmedel och det vet ju ingen, innan de blivit sövda. Men det blev några månader med noll kontroll på sig själv och hur kul är det? Vissa kan bli totalförvirrade ett par veckor och bete sig på det mest underliga sätt.
 
Likaså är det rätt ofta det händer att en lunga punkteras när det egentligen är något helt annat som skall göras:-( Men i det stora hela så går det mestadels bra.

Illa kunde det ha gått när en person mottagit ett provsvar/telefon och missuppfattat det totalt. Stark medicin sattes in, men turligt nog så upptäcktes misstaget när det skriftliga svaret kom. Vid ett annat tillfälle så ordinerades på tok för mycket syrgas, eftersom patienten samlade på sig koldioxid, vilket påpekades, men prestige är ibland mer värt än patienten kan man förstå:-(((  Det gick inte så bra kan jag meddela. Patienten blev skitdålig och aggressiv som man kan bli av att inte få ut koldioxiden ur blodet. Vi fick tillkalla securitasvakter, psykdoktor, narkospersonal med flera, innan vi fick patienten i säng och över till intensivvårdsavdelningen.

Apropå prestige så minns jag en sak från en annan arbetsplats, där det ordinerades ett läkemedel som skulle sprutas in under huden. När berörd sköterska skulle ge det, så blev det 1,5 liter...Nej självklart så går ju inte det att göra och det gavs inte. Vi trodde att doktorn kanske menade att det skulle ges i dropp och ringde och frågade, men nejdå så var det inte. Men h*n kunde inte räkna ut rätt dosering och vi fick inte ringa bakjouren så det bidde ingen medicin alls. 

En sexårig flicka har avlidit efter att ha klämts fast när hon lekte i en sjukhussäng på en vårdcentral i Sälen. En fruktansvärd tragedi, det tycker nog alla. Nu får vi bara hoppas att detta tragiska öde, trots allt för något bra med sig. Det vill säga en insikt/vetskap eller förståelse över att sjukhuset med alla dessa tekniska attiraljer inte är en lekplats. Man måste ha uppsikt över sina barn där, varje minut. 

Jag har tyvärr sett alltför många barn som "leker" med allt möjligt när de besöker någon på ett sjukhus. De springer runt utan någon som helst kontroll och kan i princip ställa till med vad som helst. De utgör en enorm fara för andra! Jag sa till ett barn en gång om att "den" (som såg ut att vara i sexårsåldern) inte fick göra som den gjorde och barnet blev väldigt uppkäftigt och gav mig en massa fula tillmälen och jag hörde även hur barnet sprang in och beklagade sig för föräldrarna. Klokt nog så kom inte de också och skällde, men ungen fortsatte med sitt "bus" så den hade väl fått lov av föräldern att fortsätta. Själv gav jag upp.

Nu menar jag inte att skuldbelägga den arma flickans föräldrar, (eller vem det nu var som följde med) de kanske hade stenkoll, vad vet jag, i en sådan miljö så kan ju allt hända på ett ögonblick av ouppmärksamhet och det är ju synnerligen mänskligt. Lider med dem!

Jag vill tacka er så väldigt mycket för den respons jag fick när jag kontaktade er! Mina frågor blev besvarade och dessutom mitt lilla önskemål tillgodosett, vilket resulterade i att vi nu har fått 2000 tecken att använda i kommentarsfältet istället för 500 som tidigare.

Tack!
 

Det trodde jag aldrlg att jag som patient skulle bli drabbad av..Men när jag idag var på öron/näsa/halsmottagningen, så stötte jag på en synnerligen otrevlig kvinnlig doktor.

Ändå var jag så snäll och ställde beredvilligt upp i två timmar för deras kandidatundervisning. Inte nog med att hon var direkt otrevlig i sitt ordval mot mig, hon avfärdade-underkände även en erfaren röntgenläkares utlåtande. (Jag hade innan gjort en datorröntgen av  skalle, bihålor med mera) Känner mig riktigt olustig nu må jag säga.

Jag var vid ett tillfälle med om att en patient blev dödförklarad, men där patienten vaknade upp efter några minuter. Jo det är faktiskt sant, även om det låter otroligt! Denne doktor var en erfaren läkare, men minst sagt "lite speciell".. En väldigt burdus person, som ofta tvingade oss övrig personal att efter ronden gå till patienten och "medla" H*n hade vid ett flertal tillfällen minst sagt okonventioella "förslag och metoder." Vissa av dessa var enbart skrattretande. Grov i munnen var h*n,  till och med inför patienterna. Inte speciellt omtyckt.

Så en dag...så kom det en läkare till oss som skulle vara där några månader. Halva avdelningen försjönk därmed in i ett ett komaliknande tillstånd. Ja varför det då, undrar ni förstås. Jo, denne doktor hade en karisma som helt enkelt inte går att beskriva, den bara fanns där. Själv så var jag inte speciellt berörd, har liksom varit med ett tag:-)) även om jag till viss del kunde se att det "fanns något". 

Men de flesta andra kvinnfolken där, var helt förhäxade, de som aldrig tidigare hade haft makeup, hade det nu...och en av kvinnorna började använda en egen "sjukvårdsklädsel" dessutom med högklackade skor till. Hur jäkla patetiskt är inte det? Mannen ifråga skojade och skämtade med alla, ingen utvald, men den kvinnliga delen av personalen flockades kring honom som flugan till en sockerbit. Arbetet blev onekligen lidande och gud vet hur många misstag som gjordes i vimsighetens tecken! Jag kände en stor lättnad när hans tid hos oss var över. 

Angående VK´s artikel;

Jag finner inte ord som räcker till för att rätt visa mitt enorma förakt för de typer av människor som hetsjagar djur med scoter eller andra motorfordon! Varför gör de detta? Finner de verkligen nöje i denna ojusta jakt? Hur är sådana personer funtade i hjärnkontoret? Sådant är INTE bus! SKÄMS!

Angående döda arbetskamrater (vi har även flera "naturliga" dödsfall).. så känns det lite märkligt att kliniken istället för en fin krans till begravningen, köper ett kondoleanskort där pengarna går tillbaka till berörd klinik. Detta har skett på senare tid och det känns fruktansvärt oetiskt.

Ingen kan "beskylla" mig för att vara diplomatisk:-) Tyvärr måste jag säga, för det är nog bra att vara det ibland. Jag är alltför rak på sak när det gäller vuxna människor, tycker på nåt sätt att att en vuxen person skall klara av det, men så är inte fallet alls. Allt skall lindas in i bomull och sockras till oigenkännlighet. Ibland så vore det klart bättre att vara helt tyst, för sånt rabalder som ibland blir följden av några ord kan kännas bli "för mycket"..
Däremot så bör en chef kunna vara diplomatisk i vissa lägen, "gjuta olja på vågorna" istället för att "elda på" :-)

Man tränar väl för bövelen inte sånt på patienterna!!

 Bilden härunder visar en övning, klicka på bilden så ser ni varifrån den är lånad.