Jag kan inte undanhålla er detta läckra och lättlagade sätt att få era ägg perfekt kokade! Detta tips har jag fått av en bekant.

Äggberta af Fredag. 

Först skalar du tio potatisar och låter dessa koka halvmjuka i lättsaltat vatten. Då lägger du med äggen ett och ett och låter allt koka tills potatisen är helt mjuk. Då har du fått lagomt kokta ägg och dessutom sparat energi. 

Skulle du däremot koka enbart nio ägg så måste motsvarande antal potatis skalas och kokas halvmjuka osv. Skulle det vara så ställt att du inte har potatis hemma så går det lika bra med morötter eller andra rotfrukter. Alltså om du ska koka tio ägg så behöver du tio st. kålrötter som skalas och kokas halvmjuka i lättsaltat vatten osv.

Om du gillar färg på dina ägg så föreslår jag att du kokar rödbetor i stället för t ex potatis eller rotfrukt. Samma metod rekommenderas. Tio rödbetor till tio ägg. Det här receptet gäller för vanliga hönsägg.

Skulle det däremot vara så att du fått hem ägg från vaktel eller japanska fjällhöns så anbefalles i stället för diverse rotfrukter att du använder frukt som mätsticka.
Du tar tio äpplen eller tio rabarber till tio stycken vaktelägg. Koka nu inte i lättsaltat vatten utan byt ut saltet mot socker i stället. Äpplen kokas halvmjuka och då lägger man i äggen ett efter ett. När frukten är helt mjuk är också äggen sådär precis lagomt goa! Sen reder du av frukten i kokkärlet och vips så har du en fruktkräm. 

Smaklig måltid! / Bergkristallen.

Sjukvården av idag har inte visat på några glänsande uppfinningar i hur man delar sig i två delar för att hinna utföra sitt arbete. Nu vet jag inte alltför mycket om till exempel äldrevården av idag, mest det som man läser om i tidningarna och det är ju tyvärr sällan någon trevlig läsning. Är det stress som får dem att beté sig illa mot gamlingarna eller är de frustrerade på annat sätt? Min vetskap är dock den, att det finns alltför få boendeplatser att tillgå, särskilt för dem som inte är alltför handikappade, men ändå behöver lite tillsyn.

Ja ärligt talat så finns det i princip inga att tillgå för de som inte är jättevårdkrävande, åtminstone inte där jag bor. Detta belastar andra avdelningar på ett negativt sätt, de stackars gamla som inte efter att de är medicinskt färdigbehandlade kan återsändas till hemmets lugna vrå, utgör en stor kloss för de som väntar på att få komma in och operera sig o.s.v. för det måste ju finnas en ledig sängplats.

Servicehusen/boendet som från början i första hand var tänkt som en boendeform för unga handikappade eller på annat sätt lätt sjuka personer, de upptas numera utav svårt vårdberoende hyresgäster. Där bor de i sin egen lägenhet med endast sporadisk tillsyn, ofta väldigt ensamma.

Jag och säkert många med mig, saknar de ålderdomshem som fanns tidigare, där frodades gemenskapen och äkta makar kunde få dela rum med varandra. Det känns väldigt fint att ha fått förmånen att under ett par år arbeta under dessa former.

Numera i den mer akuta vård som jag arbetat i, så har personalstyrkan i och för sig ökats avsevärt om man ser till hur det var under min tid som ung. Dessvärre så förefaller det ändå inte att minska stressandet ett dugg och alla tycker att de aldrig hinner med sitt jobb på ett bra sätt.

Och visst...patienterna blir allt fler och mer komplicerade undersökningar genomförs, all dokumentation av precis allt stjäl "patienttid"..telefonen går varm och det är oerhört stressigt på många sätt. Men jag har ändå en känsla av att det inte enbart beror på "för lite personal" utan även på fördelningen och uppdelningen av de olika kategorierna, av vilka en del är helt bortrationaliserade. Likaså detta uppdelandet i grupper är en faktor som kan ställa till problem, man går ogärna in och hjälper till i en annan grupp eftersom man inte vet ett dugg om dessa patienter..(ingen rapportering)..

Ja faktiskt så var det på många vis bättre förr.

En riktigt, riktigt otäck händelse var jag/vi med om i lördags afton. Vi var på väg hem efter en trevlig familjemiddag på hotell Plaza. Det hade börjat skymma och maken säger precis att "vid den här tiden på kvällen så får man se upp med älg"  30 sekunder senare säger han "där står det ju en älg!"  Vi trodde först att han skämtade, men nejdå, han bromsar ner och börjar blinka frenetiskt med billyktorna för att varna en mötande bil för faran.

Ingen som helst reaktion hos den mötande bilisten. Dottern och jag gallskriker när älgen rusar förbi vår bil och vi är 100% säker på att den kommer att krocka med den mötande bilen. Otroligt nog så hinner den över, men det är garanterat inte mer än max en halv meter mellan bilen och älgen när den passerar.  Bilisten måste bara sett "en skugga som drog förbi"..och först då fattat att h*n just då hade änglavakt, för vi såg att h*n stannade bilen, förmodlgen  helt chockad. Jag hade velat stanna av och gå och kolla läget, men det blev inte så.

Detta var sannerligen så otäckt att det räcker och blir över. Man påminns dramatiskt om att livet är skört och kan förändras på ett enda ögonblick.

Vår dotter fyller snart jämt decennium och kommer tillsammans med pojkvännen strax hem till Umeå för att träffa tjocka släkten. Ikväll startar vi med varm smörgåstårta för familjen. Lördag så blir det flådig middag på hotell Plaza, även detta endast för familjen. 

Men på söndag är det släktträff, ca: 20 stycken, vilket blir fantastiskt roligt, det är inte så ofta dottern kan träffa dem alla sedan hon flyttat till Stockholm. Sedan blir det ytterligare firande i Stockholm för dottern, tillsammans med pojkvännens familj och deras vänner. Vissa omständigheter gör att de inte kan komma hem till oss. Huuuja det är jobbigt att fylla år hihi:-)

Veckans städtips kommer nämligen här!

1. Skapa en ny mapp på datorn.
2. Ge mappen namnet "Stöket i lägenheten"
3. Högerklicka för att ta bort mappen.
4. Datorn kommer då att fråga:

• Vill du ta bort Stöket i lägenheten permanent?
• 5. Klicka då på ja.
• 6. Lägg fötterna på bordet, ta en drink och bara njut!

:-)

Detta år så kommer vi att få äta så mycket svamp vi bara kan önska. Vi hade turen att få komma till någons "smultronställe", ja i detta fall då kantarellställe. Åtta kilo kantareller, det ni! :-) Glädjande med personer som vill dela med sig av "guldet". Tack säger vi till dig!

Det är onekligen lite drygt att ta hand om en sådan mängd svamp...men nu är det gjort:-)

Jovisst, jag kommer ibland med en del kritik, men så värst konstruktiv är den ju inte alltid, om jag inte ger någon lösning på det som jag kritiserar. Men jag är bra på att berömma också...vilket jag tycker är bra mycket roligare. Men om man nu tänker sig "kritik" i ett större sammanhang, så har det i dagens Sverige de facto blivit fullkomligt omöjligt att ens "påtala" något som är fel eller att kunna visa någon hur saker görs...(om man ser att det behövs) utan att den personen tar så illa upp att den antingen springer in gråtande till chefen och beklagar sig, blir skitförbannad och sur men säger det till den berörde, blir sur men säger inget utan börjar istället prata skit om den som sagt nåt, eller helt enkelt säger okey, bra att jag får veta det, då kan jag bättra mig. Jag praktiserar det sistnämnda. Detta gäller givetvis om kritiken är berättigad, är den inte det (sånt vet man) så blir jag förbannad till max:-) Men i det stora hela så upplever jag att folk numera har enormt svårt att få något påtalat för sig, allt tas som svår kritik och de känner sig kränkta. Allt skall lindas in i bomull och det skall tassas på tå i det oändliga om man inte vill bli sedd som en elak jävel:-)) Det händer till och med att ny personal känner sig kränkta av att någon talar om för dem vad de skall göra! Jo, detta handlar faktiskt om vuxna människor! 

Det är dags för tv-priset Kristallen.  Blir "Solsidan" den stora vinnaren - igen?

Jag måste ju tillstå att jag gillar denna tv-serie skarpt, den har på ett roligt sätt uppförstorat och ironiserat över de egenskaper och situationer...som vi många har...

  "Årets prisgala direktsänds på fredag i TV 3 med Adam Alsing som programledare.
På förhand ser det ut som om fjolårets vinnare i de tyngsta klasserna ska kunna ta hem priserna även i år. I fjol kammade "Solsidan" hem de två tyngsta priserna, för årets program och årets humorprogram. TV 4-serien är återigen nominerad och med tanke på att den blivit ett ännu större fenomen får den finna sig i att ha favoritskapet. Utmananarna är  "Mästarnas mästare" från SVT och "Nittileaks" från Kanal 5"
Tittarna röstar.

Apropå hennes bevingade ord  ”Man tager vad man haver” så undrar jag hur bra folk nuförtiden är att ta tillvara matrester? Jag anser mig själv vara riktigt bra på detta.

Här får ni kunskap om en av mina favoriter.

Blir det makaroner...spaghetti.. ris eller liknande över (vilket det nästan alltid blir, eller hur?) Frys in!

När jag har tillräckligt av detta (allt kan blandas fritt)..och jag dessutom fått över lite köttfärssås, så gör jag en riktig festmåltid av detta.

Bottna en eldfast form med pastan/riset.
Klicka över köttfärssåsen (om den är tjock så blanda lite kalvfond i hett vatten och häll över) Sedan tar ni Bernaise - sås och klickar över, sedan riven ost.

In i ugn 225 grader ca: 20 min.

Man kan förstås om man så vill eller har, blanda i annat också, exempelvis snuttar av olika grönsaker.

Supergott!

Här kommer ett kanonrecept som är både festligt och enkelt att göra.

Håll tillgodo!

Fläskotlett/filé i mumsig sås.  

Lägg kotletterna i en ugnsfast form. Salta och peppra på ena sidan. (Lägg dem inte omlott, de skall vara helt fria i formen) Skall många kotletter anrättas så ta en långpanna. Om ni använder filé så skärs den i knubbiga bitar som plattas till lite.  

Sås.

Blanda ihop 2 dl. matlagningsgrädde och 2 dl. creame fraiche.
Vispa i 1 dl. soya  och ca: 3 teskedar Sambal oelek.
Häll detta över köttet.  

In i ugn 175 gr. i en och en halv timme. (Något kortare tid för filén)  

Täck över med folie den första timmen.

(Soyan gör att de får väldigt fin färg, de ser nästan ut som om de är grillade och de blir ofantligt möra)..

Har man varmluftsugn så kan man med fördel lägga in potatis av något slag efter halva tiden (eller så långt innan som ni beräknar att den skall vara klar)
Potatishalvor kryddade med Oregano och Salt är gott till.

Blir det sås över, så frys in den till nästa omgång och späd då bara ut den med lite grädde eller annat.

Återigen kan man läsa om hundar som väcker husse/matte vid brand. Jag har själv upplevt detta, grannens vedbod (sammanbyggd med huset) stod i lågor klockan tre på natten. En av deras fyra gråhundar gav sig inte i sina försök att väcka husse och få honom att stiga upp. Han gjorde så och fick då se att det brann friskt. Även vår egen hund skällde som besatt för den hade sett lågor flamma genom fönstret och fattat att nåt var fel.

Brandkåren kom och huset såg först ut att klara sig...men hör och häpna...vattnet frös i brandslangarna och innan de fick ordning på det och att det kom fler brandbilar så var huset övertänt och det brann ner till grunden.

Ja nog beror det mycket på vem man är eller snarare vilken ställning man har på jobbet, hur man behandlas i olika situationer! Jag skall ge er några exempel:

En chef går av okänd anledning in på en sal för att besvara ett larm. Istället för att trycka av larmet som sitter på väggen, så går h*n och stänger av patientens respirator...Det tar en stund för "extravaket" att fatta vad som skett, det är ju så otroligt, men vaket ser att patienten inte mår bra och börjar handventilera patienten, men ser sedan att respen är avstängd. Ridå!

Ja vad händer då? Patienten tar ingen skada tack vara extravaket och chefen åker upp ett snäpp i hiearkin. Jo det är sant!! Möjligen beroende av att denne inte längre skulle ha något med patienter att göra. Fast h*n fick vikariera sommartid..En fin människa förvisso och misstag kan vi alla göra, men att en sådan grov incidient fick passera obemärkt och bara tystades ner, skrämmer en lite. Samma person gav mig en rejäl utskällning för att jag påpekade för denne att   h*n vid ett flertal tillfällen skrivit fel personnummer på patienters blodgrupperingslista...H'n borde väl för höge farao blivit tacksam över att jag sett det och reagerade? Eller?

När en "vanlig" sjuksköterska vid ett tillfälle tillfälligt höjt en döende patients syrgas, utan att först ringa jourläkaren, så fick sjuksköterskan en skriftlig varning. Till saken hör ju, att detta med att tillfälligt, vid behov, höja syrgasen är något som alla gör utan att besvära jourläkare. Man fattar ju inte vem som överhuvudtaget reagerade på detta och dessutom "gick till chefen" och påtalade det?? Fyy faan för "den".."Syrran" gick dock till facket och varningen drogs in..

En annan underlig sak är att om en sjuksköterska påtalar brister hos i detta fall en "extrapersonal" så blev h*n kallad till stormöte och fick en rejäl utskällning och reprimand. Fattar ni nåt? Inte jag, för det är ju sjuksköterskans uppgift som arbetsledare att se till att personalen kan det de skall göra och uppträder respektfullt mot patienter och arbetskamrater.

"Kvinnorna var i 60-årsåldern och hade varit ute och gått i området under eftermiddagen. När de inte hittade hem så ringde till polisen. När kvinnorna ringde polisen befann de sig vid en sjö"

Ja där ser man, en GPS skulle inte ha varit dum att ha där. Då hade fjällräddningen inte behövt rycka ut. Vad kostar inte det? Själv skulle jag aldrig ens gå in i en skog utan GPS..eller gå en promenad på okända ställen. Jo jag har gått vilse en gång, men aldrig mer! Man behöver inte vara förvirrad för att gå vilse. Men en GPS på alla som ändå är just det, skulle bespara anhöriga många oroliga tankar. Sanningen är att man ta mig 17 skulle behöva en GPS även på NUS för att hitta rätt! Så förvirrande som de nu har lagt upp orienteringstavlan är förfärligt. Likadant med de nybyggda avdelningar och mottagningar som finns. Man hittar knappt ut därifrån! Fast man inte är förvirrad.