Detta är en fortsättning på mitt förra inlägg "Brister inom sjukvården"

Ja så skrevs jag då ut från sjukhuset..och de 33 agrafferna/stygnen skulle tas av aktuell vårdcentral...eller som utskrivande läkare sa. "Du kan ta dem själv om du vill"..Javisst, för det är ju klart att varje anständig människa har en agrafftång i sin necessär? (det sista är min kommentar)..

Något återbesök på opererande klnik behövdes inte. Tydligen inte heller någon form av besked eller meddelande om vad som gjorts som jag kunde ge dem på VC.. Detta förvånade dem på VC mycket när jag kom dit..

Jag tycker att ett återbesök, förslagsvis när styngnen skall tas, bör ske på opererande klinik, detta för att patienten själv, som kanske är trött och slut bör slippa att själv engagera sig i att beställa tid och förklara en massa saker för en ovetande Vårdcentral. Operatören själv borde väl rimligtvis vilja se hur allt fortskrider?

Som patient så kände man sig utkastad i tomma intet med endast sitt egna sunda förnuft att använda och sin egen förmåga att själv kunna bedöma vad som är normalt att känna efter en stor operation eller vad om inte är det..

Faktum är, att det VET MAN INTE! Man tror att det skall "vara så"..

Nåja...hur som helst så rann det lite ur ett av "agraffhålen" men inte "elakt" enligt ssk. Så jag fick instruktioner att lägga om på ett visst sätt 2 ggr/dag i 14 dagar och fick med mig hem lite omläggningsmaterial (som bara räckte en vecka och som inte gick att köpa på apoteket)...

Jodå, visst hade jag fått komma dit om jag velat det...men två ggr om dan?? Nej då kämpade jag hellre med detta själv. Jobbigt som 17, för jag hade sjunkit ordentligt i Hb - blodvärdet (utan åtgärd) och stod knappt på benen, eftersom aptiten inte heller återkommit. Fick återigen ringa till VC och maken fick sedan hämta mer omläggningsmaterial..

Efter 14 dar så skulle ssk på VC iallafall titta på sårhålet..och det blev ett sjujäkla ståhej, för nu hade hålet blivit både större och djupare. Läkare tillkallades och såvitt jag förstod så hade ssk. ordinerat fel slags omläggning. (Sårhålet läkte sedan finfint (sen jag slutade med omläggningen!)

Då passade jag på att fråga min fina, fina doktor Pia Wall om det verkligen var normalt att ha ständig molvärk i nedre delen av buken så pass lång tid efter op. febertoppar med frossbrytningar då och då samt några andra "konstigheter" bland annat stora förhårdnader på ett mysko ställe.. Allt detta hade jag tidigare ringt 1177 och frågat om..Gissa vad som då sas av dem? Jo detta kunde bero på ditt eller datt eller möjligen datt eller ditt och det var bara att avvakta för nåt som var på tok, det var det knappast...Nähä...men jag kände redan då att nåt var fel, fruktansvärt fel! De pratade även med jourläkaren, som råkade vara just "min" opdoktor, men hon höll med om deras bedömning.

Min husdoktor tyckte dock inte att detta var normalt...såklart! Hon skrev på stående fot en remiss till aktuell vårdinrättning, tog en del prover och satte in penicillin. Jag uppmanades att med remissen i hand gå direkt till aktuell mottagning, men jag orkade bara inte det, var ju helt slut!

Jag ringde till aktuell mottagning dagen efter detta och fick en tid spikad till ytterligare dagen efter. Skönt, nu skulle jag väl ändå få den hjälp jag behövde...trodde jag..Tja...doktorn ifråga var väldigt trevlig, men tog inte min oro och besvär på allvar, jag föreslog ett ultrajud/buk, men sändes hem med uppmaningen att ta Laxermedel..Oookej...doktorn vet väl bäst ELLER?

 Tydligen inte..

"Förhårdnaden" svällde och blev ännu mer öm...men jag fortsatte att avvakta...man är ju inte sjåpig...haha! Jag skulle ju tillbaka till förra doktorn efter ca en vecka ju..Men efter ytterligare några plågsamma dagar så såg jag att att ett f.d. (läkt) stygn var sprifckfärdigt..tejpade till ordentligt och åkte in till aktuell mottagning.

När tejpen lossades där så kom en fontän av var ut..sammanlagt en halv liter. Ny sjukhusinläggning med superpenicillin och spolningar av abcessen.

Har sedan gjort detta själv (i hemmet) och  det ser ut att "gå vägen" ta i trä!

Allt detta kunde ha undvikits om jag efter operationen fått penicillin i förebyggande syfte, (eftersom en tarm var involverad i op.) vilket jag frågade doktorn om...men sånt har de slutat att göra numera...ingen tvekan om varför eller? Det kunde ha undvikits om de i tid hade LYSSNAT på mig ordentligt..tagit till sig av mina många underliga symtom/varningstecken..med mera..

Jo jag vet att jag är en sån person som oftast ger ett intryck av friskhet och jag har dessutom en stark vilja att inte "vara till besvär" ...även att tro på att de som är högre utbildade en en själv, vet bäst..

Men till syvende och sist så är jag ändå glad!! Inget elakartat syntes och sjukvårdspersonalen "på golvnivå" ...haha...gjorde sitt bästa för min trivsel och var till största delen både proffsiga och supertrevliga. Men det finns ju alltid undantag...

Nu återstår det bara lite "småsaker" som att göra en gastroscopi.. har fått mysko symptom..samt att försöka att lista ut vad jag helt plötsligt "inte tål"..för när jag äter ibland så kräks jag en hel dag efteråt..

PS/
Att ingen ssk. trots påstötning och försäkran om motsatsen...såg till att det skrevs en akutremiss till ögonkliniken, var ytterligare ett moment som jag var tvungen att själv ta tag i..detta skulle med ytterst lite ansträngning ha kunnat undvikas..(Jag hade nämligen efter sövningen fått en massa konstigheter i mina ögon.. kunde inte läsa, knappt fokusera, var yr och vimmelkantig....konstiga bilder dök upp så fort jag blundade...en kompakt grå cirkel till höger i båda ögonen..jag var jätterädd!! Det blev med tiden lite bättre och jag fick slutligen min remiss och efter ytterligare påstötning, nu av min opererande doktor, så har jag nu varit där och allt satt i glaskroppen och det finns inget att göra åt det. :-(

 70:000 kronor, det är väl ingen större kostnad för Västerbottens landsting kan man tycka? Som lite kattpiss i Atlanten.

Jag har vid två tillfällen nödgats besöka endoskopienheten här på NUS. Personalen där är fantastisk på alla sätt!

MEN!!

De tvingas köra med urgamla metoder som gör undersökningen mer smärtsam för patienten än vad som är nödvändigt.

Vid många av dessa undersökningar så behöver tarmen "fyllas upp" så att det går att se något. Detta sker (på endoskopienheten här på NUS) genom att vanlig luft sprutas in där.. Det är oerhört smärtsant kan jag meddela, som trots smärtlindring, som jag klokt nog, begärde efter mitt första besök där, knappt kunde härda ut!

På röntgen där jag gjorde en colonröntgen där de (även där)  måste fylla upp tarmen, använder de en annan modernare? metod. De sprutade in koldioxid istället för vanlig luft. Skillnaden är enorm för patientens del! 

Så jag frågade varför man inte använde denna metod överallt...och gissa varför?...jo det förstår ni givetvis...pengar!!...Personalen har länge bett om införande av denna metod, men det fattiga NUS har tydligen inte råd att offra ca: 70:000 på patienternas välbefinnande! Detta är ungefär vad det skulle kosta att införskaffa den särskilda apparat som behövs för denna metod.

Ett stort tack till syster Anna-Karin, doktor Matti och doktor Jan L som verkligen gjort allt för att det skulle kännas bra trots allt.

 Kanske sitter det någon snäll och medmänsklig miljonär därute som vill sponsra med lite pengar till detta ändamål...haha .."ända-mål"...det blev ju lite roligt...

Det gläder mig oerhört att så många gjort tummen upp för mitt senaste inlägg! Det om primärjouren på Ålidhem. Det ser jag som ett friskhetstecken. Vi reagerar! Vi vill inte ha det så!! Jag gissar att de flesta nya läsarna kommer från de sjukvårdsanställa och de patienter som jag kom i kontakt med, under min sjukhusvistelse. De vara alla där på Kirurgen3 så fantastiskt fina, tyvärr så minns jag inte era namn. Kan bara nämna doktor Samuel som står på mina recept :-))) Den andra doktorn av utländsk härkomst som tog emot mig på akuten var även han, mycket förtroendeingivande. Systrar och uskor, ni är bara bäst! Till den medpatient som jag surrade med i matsalen och som skulle läsa min blogg vill jag sända en varm hälsning. Kram!  "Vår" lilla tant på 84 bast hade jag velat stoppa i fickan och ta med mig hem, så gullig var hon! Hoppas att allt gått bra för henne.