70:000 kronor, det är väl ingen större kostnad för Västerbottens landsting kan man tycka? Som lite kattpiss i Atlanten.

Jag har vid två tillfällen nödgats besöka endoskopienheten här på NUS. Personalen där är fantastisk på alla sätt!

MEN!!

De tvingas köra med urgamla metoder som gör undersökningen mer smärtsam för patienten än vad som är nödvändigt.

Vid många av dessa undersökningar så behöver tarmen "fyllas upp" så att det går att se något. Detta sker (på endoskopienheten här på NUS) genom att vanlig luft sprutas in där.. Det är oerhört smärtsant kan jag meddela, som trots smärtlindring, som jag klokt nog, begärde efter mitt första besök där, knappt kunde härda ut!

På röntgen där jag gjorde en colonröntgen där de (även där)  måste fylla upp tarmen, använder de en annan modernare? metod. De sprutade in koldioxid istället för vanlig luft. Skillnaden är enorm för patientens del! 

Så jag frågade varför man inte använde denna metod överallt...och gissa varför?...jo det förstår ni givetvis...pengar!!...Personalen har länge bett om införande av denna metod, men det fattiga NUS har tydligen inte råd att offra ca: 70:000 på patienternas välbefinnande! Detta är ungefär vad det skulle kosta att införskaffa den särskilda apparat som behövs för denna metod.

Ett stort tack till syster Anna-Karin, doktor Matti och doktor Jan L som verkligen gjort allt för att det skulle kännas bra trots allt.

 Kanske sitter det någon snäll och medmänsklig miljonär därute som vill sponsra med lite pengar till detta ändamål...haha .."ända-mål"...det blev ju lite roligt...

Kul att läsa detta skrivet av en dietist...

 Citat ur Ann-Christin Forsgrens artikel i VK..läs hela här..

 
"Ingen tjänar på att svälta patienterna. Hanteringen av sjukhusmaten fungerar inte. Om politikerna månar om patienterna; gå tillbaka till det gamla systemet med mat som tillagas i centralköket, som doftar gott när den kommer upp till avdelningen och som smakar hemlagat. Det blir inte mindre svinn med portionsförpackad mat. Men patienter som kräver lång vårdtid och som saknar aptit riskerar komplikationer vid bristande matintag. Vad kostar inte det i förlängningen?"

"I den nybyggda södra delen av Nus är det så svårt att hitta att till och med sjukhuspersonal hamnar fel. En informationsdisken som finns på prov har blivit ett stort lyft och värdinnan Liv Saga Bergdal är uppskattad.

- Första dagen jag stod här kom över 100 personer för att fråga om vägen, berättar hon. Nu har vi ett snitt på 72 förfrågningar per dag, säger hon".

Ja detta kan jag tillfullo intyga, både som personal och som patient. När jag arbetade så skulle jag en natt föra över en patient till hjärtiva. Jag hade ungefärlig koll på var det låg..men den exakta och kortaste vägen låg höljd i dunkel.det kändes INTE bra!

Som patient var jag kallad till en undersökning i den nya byggnaden, det gick bra att hitta dit...men ut till samma utgång där bilen stod, var det stört omöjligt att hitta! Jag var tvungen att fråga personal som jag turligt nog stötte på. Behöver man gps för att besöka NUS numera? Dessutom så flyttar de ju avdelningar titt som tätt, den jag skulle till hade flyttat. Men jag kollade, turligt nog, på nätet var den mottagningen låg. Annars hade det blivit jobbigt värre.

"Man skall vara frisk för att vara patient" :-) Ja minsann, som sjukvårdspersonal i mer än 40 år, så har jag nu själv fått testa både det ena och andra. Nej man kan inte föreställa sig hur ont en undersökning kan göra. Men visst är det fantastiskt hur många fina undersökningar för att säkerställa ens hälsa, som finns och som görs. Igår så gjorde jag en smärtsam undersökning, men doktor Jan med sin personal, systrarna Anna-Karin och Karin, gjorde allt för att underlätta det hela, de var proffs ända ut i fingerspetsarna. En eloge till dem! Nu är det bara att invänta provsvar.

Ja nog beror det mycket på vem man är eller snarare vilken ställning man har på jobbet, hur man behandlas i olika situationer! Jag skall ge er några exempel:

En chef går av okänd anledning in på en sal för att besvara ett larm. Istället för att trycka av larmet som sitter på väggen, så går h*n och stänger av patientens respirator...Det tar en stund för "extravaket" att fatta vad som skett, det är ju så otroligt, men vaket ser att patienten inte mår bra och börjar handventilera patienten, men ser sedan att respen är avstängd. Ridå!

Ja vad händer då? Patienten tar ingen skada tack vara extravaket och chefen åker upp ett snäpp i hiearkin. Jo det är sant!! Möjligen beroende av att denne inte längre skulle ha något med patienter att göra. Fast h*n fick vikariera sommartid..En fin människa förvisso och misstag kan vi alla göra, men att en sådan grov incidient fick passera obemärkt och bara tystades ner, skrämmer en lite. Samma person gav mig en rejäl utskällning för att jag påpekade för denne att   h*n vid ett flertal tillfällen skrivit fel personnummer på patienters blodgrupperingslista...H'n borde väl för höge farao blivit tacksam över att jag sett det och reagerade? Eller?

När en "vanlig" sjuksköterska vid ett tillfälle tillfälligt höjt en döende patients syrgas, utan att först ringa jourläkaren, så fick sjuksköterskan en skriftlig varning. Till saken hör ju, att detta med att tillfälligt, vid behov, höja syrgasen är något som alla gör utan att besvära jourläkare. Man fattar ju inte vem som överhuvudtaget reagerade på detta och dessutom "gick till chefen" och påtalade det?? Fyy faan för "den".."Syrran" gick dock till facket och varningen drogs in..

En annan underlig sak är att om en sjuksköterska påtalar brister hos i detta fall en "extrapersonal" så blev h*n kallad till stormöte och fick en rejäl utskällning och reprimand. Fattar ni nåt? Inte jag, för det är ju sjuksköterskans uppgift som arbetsledare att se till att personalen kan det de skall göra och uppträder respektfullt mot patienter och arbetskamrater.

"Kvinnorna var i 60-årsåldern och hade varit ute och gått i området under eftermiddagen. När de inte hittade hem så ringde till polisen. När kvinnorna ringde polisen befann de sig vid en sjö"

Ja där ser man, en GPS skulle inte ha varit dum att ha där. Då hade fjällräddningen inte behövt rycka ut. Vad kostar inte det? Själv skulle jag aldrig ens gå in i en skog utan GPS..eller gå en promenad på okända ställen. Jo jag har gått vilse en gång, men aldrig mer! Man behöver inte vara förvirrad för att gå vilse. Men en GPS på alla som ändå är just det, skulle bespara anhöriga många oroliga tankar. Sanningen är att man ta mig 17 skulle behöva en GPS även på NUS för att hitta rätt! Så förvirrande som de nu har lagt upp orienteringstavlan är förfärligt. Likadant med de nybyggda avdelningar och mottagningar som finns. Man hittar knappt ut därifrån! Fast man inte är förvirrad.

Citat :"En demenssjuksköterska i Umeå har kontaktat Socialstyrelsen för att bringa klarhet i på vilket sätt de får använda sig av gps-sändare inom demenssjukvården"

Härligt säger jag! Det vill säga att detta viktiga ämne tas upp till diskussion. Det är ett jättebra sätt att hjälpa och skydda människor, som av någon anledning har svårt för att orientera sig. En del tycker att det är integritetskränkande..men hallå..som anhörig och även som ev. blivande patient så tycker jag att det är långt viktigare att "jag" inte går vilse.
Det är tänkt som ett skydd till den som behöver det, inget som görs för att kränka någon. Själv så använder jag mig av GPS redan nu :-) Fasar för den dag när min redan nu dåliga lokaliseringsförmåga blir ännu sämre! Då vill jag ha en GPS-sändare på mig!

Visst är det rätt konstigt att så många människor dör just nattetid och dessutom följs tre och tre, fast det märks förstås bara om de ligger på sjukhus. Ja det dör ju inte tre samma natt, men inom några veckor. Undrar om det finns någon statistik på detta? Det händer då och då, att man hittar patienter döda i sin säng, men då är det oväntade dödsfall. En sak som var bra på mitt tidigare jobb, var ju att det oftast fanns någon hos den som inväntade döden. Om ingen anhörig kunde, så gjorde personal det.

Fast det hände att ju att det ändå inte var så bra..detta beror ju så mycket på den som sitter där. Personal från bemanningsservice hade inte alltid den rätta känslan för patienten som de ju inte alls kände. Visst borde de då ha varit ute på avdelningen och en som kände patienten satt där istället, men det fungerar inte så bra, eftersom det ofta är så otroligt jobbigt och man är beroende av van personal. En gång när jag avlöste en "sån" för fikarast, så låg patienten död utan att den som satt där ens sett det:-( En annan gång satt människan (inte samma) och sov så hårt att hur högt jag än skramlade så vaknade "den" inte. Trots detta så förnekades det att det sovits. Jag anser att har man gjort en tabbe så bör man omgående erkänna den och visa sin ångerfullhet. Vi gör alla misstag och förhoppningsvis så lär vi oss något av det. Däremot så skall man ju inte tvingas erkänna saker som man inte gjort, vilket "någon" har försökt med.

Angående döden då, så verkar det som att vissa faktiskt vill dö ensamma, eller iallafall utan sin anhörige. De kan ha löst av varandra och suttit där i flera dygn med endast korta avbrott och sen kanske de går ut eller på toa en pyttestund och då dör patienten.
Väldigt traumatiskt för den anhörige. Ja det är heller inte bara patienter som dör, många abetskamrater har dött under dessa 17 år, minst 8 personer som jag kan säga på rak arm, en del av dem har begått självmord. Väldigt tragiskt och jag saknar en del av dem väldigt mycket!